för tidig vattenavgång

[Anna-Lena K]

Hej igen!
Glömde fråga om det finns några fler som drabbats av för tidig vattenavgång och med anledning av det fick för tidigt. Mitt vatten gick i v 22 och jag blev inlagd på sjukhus i v 23+ 0 och blev kvar där tills de bestämde för att plocka ut Olivia i v 27+4. Mkt jobbiga veckor att vänta då ovissheten var stor om hon ens skulle klara sig pga att det var så lite vatten i magen. Läkarna valde att ha en pessimistisk inställning, för att jag skulle ställa in mig på det värsta, att det inte skulle bli någon bebis. Hoppet ökade i takt med att tagarna gick och lades till veckor, men fortfarande var det ovisst om hon skulle klara sig utanför magen. Risken fanns ju att hennes lungor skulle vara för outvecklade för att klara sig utanför magen. Skulle inte få veta detta förrän hon kom ut. När det bestämdes att hon skulle tas med kejsarsnitt då hon inte verkade må bra inne i magen, var jag JÄTTENERVÖS!!! Det var en liten (825 g) men stark tjej som kom ut och hennes lungor har inte tagit någon större skada av det torra livet i min mage. Lättnad!!

Orsaken till varför det blev såhär kommer jag nog aldrig att få veta, men en teori som en läkare hade är att det ifrån början var tänkt att bli tvillingar, (därav blödningar under graviditeten). blödningarna hade sedan sönder fosterhinnan, så att vattnet läckte ut.

så kan det bli...../Anna-Lena

[mohlina]

Ja, jag har varit med om samma sak 4gånger tom.

Graviditet nr 3: Då gick vattnet i vecka 27, blev då inlagd...men hann gå ända till v.37 innan dom bestämde att han måste ut! 10 låånga ovissa veckor på sjukan vart det! Han vägde 2600gram och va 46cm lång.

Graviditet nr 4: Vattnet gick i vecka 18, blev även då inlagd med typ inget hopp om att det skulle gå vägen. I vecka 20 ser läget så dystert ut att jag får föda fram min 4de gosse, som tyvärr blev en liten ängel!

Graviditet nr 5: Vattenavgång i vecka 25 (tror jag det va), i vecka 29 får jag infektion och blir akutsnittad. En liten pojke föds 1186gram och 39cm lång.

Graviditet nr 6: Vattnet går i vecka 23, blir inlagd, med mkt litet hopp om bebisens chans till överlevnad. I v. 24+3 får jag en infektion pga vattenavgången och de måste akut snitta mig. En liten liten flicka föds på 685gr och 30cm lång.

Det var min "story", jag har haft tidig v-avgång pga för kort livmodertapp...de 2 senaste graviditeterna har jag haft cerklage som tyvärr inte hjälpt som vi velat.

[jessikad]

Jag med!
Mitt vatten gick i vecka 26+5. Låg på spec-BB till vecka 27+4 då de satte igång mig och ut kom Adrian , 985 gram och 35 cm. Vet fortfaradne inte varför men har också kort livmodertapp efter en cellförändringsoperation tidigare. Så kanske var det det?
Kram

[Majjja]

Mm i vecka 30+0 gick vattnet och 2 veckor senare är Jakob född.

[Erid]

Fick du föda vaginalt?

Jag läser till bm och har fått lära mig att det är mer skonsamt att snitta om barnet är så prematurt eftersom trycket på den ömtåliga skallen inte får bli för stort. Likaså om barnet väger minder än 1500 g av samma skäl.

Hoppas allt gick bra för er!

[varelsen]

Ungefär samma historia för min syster. Vattnet gick i v 23, läkarna hade en pessimistisk inställning. Sonen föddes i v. 25. Hon var helt öppen då. Han hade klarat sig med ganska lite vatten. Han ligger nu på neonatal och mår ganska bra. Han är nu 10 veckor ungefär.

[jessikad]

Allt gick jättebra och ja, jag fick föda vaginalt. Det jag fick höra var att det var bra efter som det stressade barnet mer och därmed utvecklades lungorna bättre. Alla läkare och annan personal sa hela tiden att det var bättre att föda så. Det där med huvudet har jag aldrig hört och Adrian vägde ju bara 985 gr han kom.
Hälsningar

[Mijo]

Jag fick vattenavgång i v 32 men utan värkar. Natten efter fick jag värkar som stoppades så att Bebisen skulle hinna få de båda doserna Kortison. 4 dagar efter vattenavgången födde jag vår lilla Minou. 33 fulla veckor. Hon vägde 1916g och är fullt frisk så vi fick åka hem redan efter en och en halv vecka.

Varför vattnet gick vet ingen. Jag var frisk som en nötkärna. Jag själv undrar dock om det var min egen kropp som sa att nu var det dags pga av de svåra foglossningar jag hade som gjorde att jag inte ens kunde sova på nätterna och knappt gå. Jag hade börjat undra hur jag skulle orka tiden ut för jag grät varje kväll av smärtan. Det var nästan tur för min kropp att hon kom för tidigt. Däremot tog förlossningen lång tid. Kraftiga verkar från första timmen med 3 minuter mellan varje men utan att öppna mig och bli mjuk förrän långt senare. Jag tom sprack fast hon var så liten. Sedan kom inte moderkakan ut och det i sig gjorde min förlossning mindre kul. Fram till dess hade ju allt gått bra trots att det tog tid och jag var helt väck av smärtan. Jag förlorade mer än 2liter blod redan innan jag kom till akut operation och där blödde jag kraftigt hela tiden så jag var illa däran då. Jag undrar såklart om allt detta hör ihop på något vis, men läkarna vet inte. Däremot kommer läkarna stå beredda när jag får mitt nästa barn så det inte behöver gå så långt.

Minou är väldigt fin och stark, det var bara jag som blev dålig. Så kan det gå. Stor kram.
Mijo.