inte ska få se mina älskade barn mer?
Det lär väl knappast hända. A.No.Nym överdriver när hon påstår att du måste "överge" dina barn.
Säg att det skulle dras till en vårdnadstvist eller boendetvist. Det förefaller ganska otroligt att du skulle förlora vårdnaden, det händer inte kvinnor. Däremot skulle du kunna förlora boendet. En dom skulle då ge dig umgängesrätt, absolut minimum varannan helg. Det är knappast att "överge sina barn". Tvärtom brukar A.No.Nym själv faktiskt kalla detta en alldeles lagom kontakt för att kunna knyta an till och fostra sina barn, och att det inte alls är nödvändigt med en större kontakt än så. Det är faktiskt direkt OLÄMPLIGT att barnen har mer kontakt, då riskerar det att bli ett växelvis boende och det är livsfarligt för barn, för då blir de rotlösa.
Jag håller givetvis inte med.
-----
Nåväl. Stragegier.
För det första - har ni gemensam vårdnad, eller har någon av er enskild vårdnad?
Har ni varit gifta så är vårdnaden förmodligen gemensam. Har ni varit sambo, ring RSV och ta reda på om ni har GV. Har du EV har du själv rätt att bestämma var barnen ska bo.
Har ni GV ska ni bestämma det gemensamt.
Vill du ha enskild vårdnad? Börja med att fråga om du kan få det. Förmodligen får du ett nej som svar. Nästa steg är att stämma honom på vårdnaden. Det krävs en del för att man ska ta ifrån honom vårdnaden, så det kan bli smutsigt. Skulle du få EV, ta barnen och flytta. Kvarstår GV, är du tillbaka på ruta 1. Får han EV är det kört, men det är mycket ovanligt att mammor mister vårdnaden.
Vill du inte slåss för vårdnaden i domstol, kan du slåss för boendet. Vårdnaden kvarstår i så fall, frågan lämnas därhän. Det är dock betydligt jämlikare mellan kvinnor och män i boendetvister, 60/40 ungefär till mammorna.
Det är en viss fördel att vara mamma, det är en stor fördel om man kan bo kvar och inte rycka upp barnen ur deras invanda miljö, det är en fördel om man kan ha kvar barnen i samma skola/dagis. Det är naturligtvis en fördel om man kan erbjuda motparten större umgänge än vad motparten erbjuder, se nedan.
Både boende- och vårdnadstvister brukar nästan alltid - inte nödvändigtvis eller obligatoriskt - tilldöma en av föräldrarna umgänge med barnen. Här kan det bli väldigt stora variationer på hur resultatet blir. Det är dock sällan en förälder döms till mindre umgänge än varannan helg. Här har du alltså ditt worst case scenario, om du skulle förlora en rättstvist. Det är dock vanligt att en part tilldöms större umgänge än så, i synnerhet om geografin tillåter det.
Du ska alltså aldrig någonsin acceptera ett mindre umgänge än varannan helg, även om du inte tänker sätta din fot i en rättssal, för ingen kommer att ge dig mindre än så.
OK. Då vet du var den undre gränsen går. Jävligare än så blir det alltså inte, även om det är jävligt.
Vad kan du göra för att förbättra oddsen? Ja, vore jag du skulle jag åtminstone begära växelvis boende, och flytta in till stan. 10 km skriver du. Tror inte du skulle få några problem att få igenom ett sådant krav i en domstol heller. Kan vara bra att veta om ni går till familjerätten.
Annars kan du helt sonika ta barnen och flytta. Endera startar din man en boende- eller vårdnadstvist, och ditt beteende ligger dig i viss mån i fatet. Mitt ex. tog ungarna och flyttade, visserligen 18 månader efter att vi flyttat isär, men hon förlorade boendet trots att barnen var skrivna hos henne. Eller så törs han inte stämma, och då har du ju inte förlorat något.
Högre insatser är det i alla fall.
Du kan ju satsa på en kombination också. Ta barnen och flytta, stäm honom på boendet, visa rätten vilken omtänksam mamma du är och erbjud honom 40-50% boende. Skulle nog ge dig rätt bra chanser.