Får jag flytta?

[Ledsen och förvirrad]

Min man vill skiljas men vi har inte tagit tag i hur ännu. Nu undrar jag lite hur man gör med vårdnaden mm.

Våra barn är 1 och 7 år. Hur fungerar det, måste vi ha dom varannan vecka eller kan jag begära att maken bara har barnen varannan helg? Så mycket som varannan helg har han i för sig inte träffat barnen när vi levt ihop men ändå. Det yngsta barnet klarar han nog inte av att ta hand om alls ännu och jag är egentligen orolig över att lämna det stora också då han ofta glömmer att ge barnet mat när han är ensam med det. Men jag måste väl låta honom ha det stora barnet varannan helg som minst?

Jag har mina föräldrar i en stad 6 mil bort, måste han godkänna att jag flyttar tillbaks dit med barnen?

Hur gör man när man skiljs? Måste man ta kontakt med familjerådgivningen eller kan man lösa saken själv? Om jag flyttar från det gemensamma boendet, får han då automatiskt boendevårdnaden?

Frågorna snurrar i mitt just nu.

[Ben Dover]

Vad det gäller frågorna om barnen så måste ni komma överens, annars gör en tingsrätt det åt er, den ena föräldern kan inte ta beslut själv som berör barnen, eftersom de är barnen som prioriteras, inte föräldrarna.
Från det ena till det andra, är skillsmässa enda lösningen?

[mamman30]

ej barnen om inte han godkänner det,genom att skriva på flyttanmälan..

Har ni hus eller lägenhet?

[Ledsen och förvirrad]

Jag hade gärna fortsatt men han vill inte mer. Jag menar kanske inte att jag ska ta beslutet själv men jag vet inte om han är beredd på det ansvaret det innebär att ha barnen varannan vecka. Familjen står inte högt prioriterad i hans värld tyvärr. Det har liksom alltid varot jag som skött barnen och han har aldrig visat något intresse för dom trots att jag hela tiden försökt få honom involverad i barnen.

[Ledsen och förvirrad]

Vi har hus. Jag vill inte bo kvar där men eventuellt vill han det. Han kan alltså tvinga mig bo kvar i en kommun jag flyttat till pga honom? Varför ska hans hemkommun styra var barnen ska bo? Vi bor på landet nu, kan jag åtminstone flytta till stan i samma kommun utan hans tillåtelse trots att mitt barn måste byta skola då?

[Mytilde]

Du kan flytta , men du kan inte flytta med dig barnen utan hans tillåtelse. Ni måste vara överens om var barnen ska bo.

[Ledsen och förvirrad]

Ursäkta!!!! Men menar dy att jag antingen ska tvinga mig på en man som inte vill ha mig genom att vägra flytta eller låta honom ta barnen ifrån mig??? Han kan alltså slänga ut mig men behålla barnen, är det så du menar? Så orättvist vill jag inte tro att samhället är! Jag måste väk för fasen få ta barnen med mig när han kastar ut mig!!!

[Ben Dover]

Allt baserat på "barnens bästa", de har rätt till båda sina föräldrar. Sen är det inte ovanligt vid bittra separationer att ena eller båda föräldrarna anser den andra vara mindre lämplig som förälder.

[tarantella]

allt hänger på var barnen ska stå skrivna, ska dom stå skrivna hos dig måste du ha pappans godkännande på flytten. Gäller flytt så inom så utom kommunen.

[A. No. Nym]

Han kan alltså slänga ut mig men behålla barnen, är det så du menar?

Ja, tyvärr så är det. Det är bl.a. det som kallas "Kvinnofälla". Kan han bo kvar där barnen är skrivna idag så får du inte ta med dig barnen utan att han __frivilligt__ går med på det. Annars måste du stämma honom i Tingsrätten i en smutsig vårdnadstvist.

Jag håller tummarna för att han går med på att barnen blir skrivna med dig.

[Ledsen och förvirrad]

Men du måste ju skoja!! Han vill skiljas och kastar ut mig ur huset vi byggt tillsammans och då i samma veva se till att jag som har levt för mina barn, burit dom i magen under extremt smärtsamma månader och fött dom till världen, inte ska få se mina älskade barn mer? Han som ser dom ca en timme/dygn när han äter middag med oss och inte vet hur man gör mat till bebisen alls....då tvingas jag dessutom sluta amma!!! Allt detta enbart för att han har det bättre ekonmiskt!! Hur kan det vara till barnens bästa? Han känner dom knappt! Hur kan detta vara Sverige år 2008?????
Jag erbjöd honom att gå från vårt gemensamma hus utan att han behövde köpa ut mig om jag fick barnen och han sa att han skulle fundera på det, säger inte det något om vilken sorts pappa han är. Fast jag skulle aldrig utsätta mina barn från en smutsig vårdnadstvist, då lämnar jag dom nog hellre för deras skull tror jag.

[Ledsen och förvirrad]

Det känns ju för jävligt eftersom jag inte har något val!!!

[Ledsen och förvirrad]

Som mitt svar längre ner så känns det ju inte riktigt som barnens bästa att bo med en pappa de knappt känner bara för att han har mer pengar än mamman som varit hemma med dom hela livet.

[A. No. Nym]

Tyvärr riskerar mammor i din situation att bli varannan helgsförälder och dessutom betala _underhåll_ till pappan.

Att han personligen inte bryr sig så mycket spelar ingen roll för det brukar ofta ganska snart komma en styvmamma som ersätter dig. Bara pappan ser till att barnen inte far illa när de är hos honom så kommer du få nästan omöjligt att få med dig barnen mot pappans vilja.

Jag tycker också att lagstiftningen är fel men juridik har ingenting med sunt förnuft att göra. Jag förstår att kvinnor i din situation blir upprörda.

Du har bara 3 val
1 Du hoppas pappan frivilligt gör som du vill.
2 Du överger dina barn.
3 Du tar strid för dina barn.

[Ledsen och förvirrad]

Att ta strid för barnen skulle bara göra dom illa är min åsikt.

[A. No. Nym]

Att ta strid för barnen skulle bara göra dom illa är min åsikt.

OK Då har du bara två val kvar.

[anonymt namn]

Fast DU har inte ensam rätt att avgöra vad som är barnens bästa. Det måste du och pappan göra gemensamt. Kan ni inte ensas måste Tingsrätten avgöra.

Vad som är bäst för barn beror också på ålder. Din äldsta måste ha börjat skolan och rotat sig socialt med kompisar och sånt. Du har ingen rätt att rycka upp honom från sitt sociala samanhang bara för att du njutit av att vara hemma länge.

[Ledsen och förvirrad]

Vem har sagt att jag har njutit av att vara hemma? Där har du verkligen fel!

Vi bor långt ute på landet och jag skulle aldrig ha råd att bo i ett hus här!! Jag måste alltså flytta in till samhället där det finns lägenheter.

Jag ska försöka bedja på mina bara knän för att få bo kvar här med mina barn men det känns ganska tragiskt att jag måste tvingas leva (om han ens går med på det) med en man som tydligt sagt att han inte älskar mig längre.

[Ledsen och förvirrad]

Tillägg. Alltså jag vet att jag inte har ensam rätt att bestämma över var barnen ska bo, men varför ska han då ha det? Han kan ju tydligen ställa mig på bar backe och se till att jag inte får träffa mina barn helt med lagen bakom ryggen om man läser i den här tråden!

[omajyw]

inte ska få se mina älskade barn mer?

Det lär väl knappast hända. A.No.Nym överdriver när hon påstår att du måste "överge" dina barn.

Säg att det skulle dras till en vårdnadstvist eller boendetvist. Det förefaller ganska otroligt att du skulle förlora vårdnaden, det händer inte kvinnor. Däremot skulle du kunna förlora boendet. En dom skulle då ge dig umgängesrätt, absolut minimum varannan helg. Det är knappast att "överge sina barn". Tvärtom brukar A.No.Nym själv faktiskt kalla detta en alldeles lagom kontakt för att kunna knyta an till och fostra sina barn, och att det inte alls är nödvändigt med en större kontakt än så. Det är faktiskt direkt OLÄMPLIGT att barnen har mer kontakt, då riskerar det att bli ett växelvis boende och det är livsfarligt för barn, för då blir de rotlösa.

Jag håller givetvis inte med.
-----
Nåväl. Stragegier.

För det första - har ni gemensam vårdnad, eller har någon av er enskild vårdnad?
Har ni varit gifta så är vårdnaden förmodligen gemensam. Har ni varit sambo, ring RSV och ta reda på om ni har GV. Har du EV har du själv rätt att bestämma var barnen ska bo.
Har ni GV ska ni bestämma det gemensamt.

Vill du ha enskild vårdnad? Börja med att fråga om du kan få det. Förmodligen får du ett nej som svar. Nästa steg är att stämma honom på vårdnaden. Det krävs en del för att man ska ta ifrån honom vårdnaden, så det kan bli smutsigt. Skulle du få EV, ta barnen och flytta. Kvarstår GV, är du tillbaka på ruta 1. Får han EV är det kört, men det är mycket ovanligt att mammor mister vårdnaden.

Vill du inte slåss för vårdnaden i domstol, kan du slåss för boendet. Vårdnaden kvarstår i så fall, frågan lämnas därhän. Det är dock betydligt jämlikare mellan kvinnor och män i boendetvister, 60/40 ungefär till mammorna.
Det är en viss fördel att vara mamma, det är en stor fördel om man kan bo kvar och inte rycka upp barnen ur deras invanda miljö, det är en fördel om man kan ha kvar barnen i samma skola/dagis. Det är naturligtvis en fördel om man kan erbjuda motparten större umgänge än vad motparten erbjuder, se nedan.

Både boende- och vårdnadstvister brukar nästan alltid - inte nödvändigtvis eller obligatoriskt - tilldöma en av föräldrarna umgänge med barnen. Här kan det bli väldigt stora variationer på hur resultatet blir. Det är dock sällan en förälder döms till mindre umgänge än varannan helg. Här har du alltså ditt worst case scenario, om du skulle förlora en rättstvist. Det är dock vanligt att en part tilldöms större umgänge än så, i synnerhet om geografin tillåter det.

Du ska alltså aldrig någonsin acceptera ett mindre umgänge än varannan helg, även om du inte tänker sätta din fot i en rättssal, för ingen kommer att ge dig mindre än så.

OK. Då vet du var den undre gränsen går. Jävligare än så blir det alltså inte, även om det är jävligt.

Vad kan du göra för att förbättra oddsen? Ja, vore jag du skulle jag åtminstone begära växelvis boende, och flytta in till stan. 10 km skriver du. Tror inte du skulle få några problem att få igenom ett sådant krav i en domstol heller. Kan vara bra att veta om ni går till familjerätten.

Annars kan du helt sonika ta barnen och flytta. Endera startar din man en boende- eller vårdnadstvist, och ditt beteende ligger dig i viss mån i fatet. Mitt ex. tog ungarna och flyttade, visserligen 18 månader efter att vi flyttat isär, men hon förlorade boendet trots att barnen var skrivna hos henne. Eller så törs han inte stämma, och då har du ju inte förlorat något.
Högre insatser är det i alla fall.

Du kan ju satsa på en kombination också. Ta barnen och flytta, stäm honom på boendet, visa rätten vilken omtänksam mamma du är och erbjud honom 40-50% boende. Skulle nog ge dig rätt bra chanser.