Jag har märkt att vi är några som befinner oss i samma sits. Jag älskar inte heller min sambo längre, vill inte ha sex eller närhet och är bara mest irriterad på honom och hur bra känns det? Har en dotter också som märker att ngt är fel och hon tar mitt parti utan att vi egentligen bråkar, hon blir ju också arg på honom om jag är det, hon känner av mig. Jag velar fortfarande men vill innerst inne flytta men hittar ingenstans att bo, han vill bo kvar i vårt hus, jag studerar osv osv, oddsen är kassa för en smidig lösning. Jag kan inte leva utan att känna kärlek och det gör ont. Han försöker göra praktiska saker mot mig, handla, komma hem tidigt osv för att försöka rädda men jag är bara otacksam...
Näe, kan nån fatta beslut åt mig...!!!!!
Jo, vill fråga er andra som lämnat någon - varför gick ni?
Vilka problem hade ni?
1
Orsaken till separation? Jag har märkt att vi är några som befinner oss i samma sits. Jag älskar inte heller min sambo längre, vill inte ha sex eller närhet och är bara mest irriterad på honom och hur bra känns det? Har en dotter också som märker att ngt är fel och hon tar mitt parti utan att vi egentligen bråkar, hon blir ju också arg på honom om jag är det, hon känner av mig. Jag velar fortfarande men vill innerst inne flytta men hittar ingenstans att bo, han vill bo kvar i vårt hus, jag studerar osv osv, oddsen är kassa för en smidig lösning. Jag kan inte leva utan att känna kärlek och det gör ont. Han försöker göra praktiska saker mot mig, handla, komma hem tidigt osv för att försöka rädda men jag är bara otacksam...
Näe, kan nån fatta beslut åt mig...!!!!!
Jo, vill fråga er andra som lämnat någon - varför gick ni?
Vilka problem hade ni?
Problem: HANS fruktansvärda humör (arg, sur, utbrott, skrämmande mot barnen och tyckte inte det var ett problem själv)...vi gick i familjerådgivning vid flera tillfällen, men efter en tid insåg jag att han inte ville förändras alls utan att han tyckte allt var bra som det var,,,och då var det bara att kliva vidare...för jag stod inte ut med utbrotten! Och hans humör gjorde också att jag helt tappade sexlusten!
2
Problem: HANS fruktansvärda humör (arg, sur, utbrott, skrämmande mot barnen och tyckte inte det var ett problem själv)...vi gick i familjerådgivning vid flera tillfällen, men efter en tid insåg jag att han inte ville förändras alls utan att han tyckte allt var bra som det var,,,och då var det bara att kliva vidare...för jag stod inte ut med utbrotten! Och hans humör gjorde också att jag helt tappade sexlusten!
Jag lämnade min första fru för att jag såg henne som orsaken till min olycka. Jag fråntog mig allt ansvar för mitt egna liv, och var övertygad om att om jag bara fick vara själv ett tag och träffa den "rätta" så skulle jag bli lycklig... på riktigt.
Men det visade sig vara en illusion, vilket jag insåg i efterhand. Visst, det fanns sidor hos min dåvarande som var mindre gynnsamma, men det som gjorde skillnad var när jag tog tag i mig själv och fick lite ordning och reda där...
3
Jag lämnade min första fru för att jag såg henne som orsaken till min olycka. Jag fråntog mig allt ansvar för mitt egna liv, och var övertygad om att om jag bara fick vara själv ett tag och träffa den "rätta" så skulle jag bli lycklig... på riktigt.
Men det visade sig vara en illusion, vilket jag insåg i efterhand. Visst, det fanns sidor hos min dåvarande som var mindre gynnsamma, men det som gjorde skillnad var när jag tog tag i mig själv och fick lite ordning och reda där...
Ditt första stycke där är exakt på pricken det som min man säger till mig. Fast vi vet inte riktigt hur det slutar ännu.
Scenariot än så länge har varit:
Problem finns.
Jag sökte hjälp för oss som par. Sökte hjälp för problem med vårt barn. Fick rekommendationen egen kognitiv terapi innan parterapin.
Två månader senare: maken vill skiljas utan att ens ha kommit till parterapin.
Nuläge: Vi ska gå tillsammans till parterapeuten. Kanske, kanske finns en chans.
Tror hon kommer att rekommendera maken att han går i terapi också. Nog för att jag har problem så det räcker och blir över men allt kan inte vara mitt fel och jag tror inte receptet på lycka är min frånvaro.
Nåväl, den som lever får se.
6
Ditt första stycke där är exakt på pricken det som min man säger till mig. Fast vi vet inte riktigt hur det slutar ännu.
Scenariot än så länge har varit:
Problem finns.
Jag sökte hjälp för oss som par. Sökte hjälp för problem med vårt barn. Fick rekommendationen egen kognitiv terapi innan parterapin.
Två månader senare: maken vill skiljas utan att ens ha kommit till parterapin.
Nuläge: Vi ska gå tillsammans till parterapeuten. Kanske, kanske finns en chans.
Tror hon kommer att rekommendera maken att han går i terapi också. Nog för att jag har problem så det räcker och blir över men allt kan inte vara mitt fel och jag tror inte receptet på lycka är min frånvaro.
Jag vet att jag är långt ifrån ensam om denna period i livet. Tyvärr är det svårt att tala en person till rätta, som befinner sig där. Det är som att prata med en alkoholist om att de har problem.
Tack och lov för mig (och min omgivning) så slutade jag att leva i förnekelse, om än lite för sent. Men bättre sent än aldrig
7
Jag vet att jag är långt ifrån ensam om denna period i livet. Tyvärr är det svårt att tala en person till rätta, som befinner sig där. Det är som att prata med en alkoholist om att de har problem.
Tack och lov för mig (och min omgivning) så slutade jag att leva i förnekelse, om än lite för sent. Men bättre sent än aldrig
Definitivt. Och för att inte lägga hela skulden på maken så har ju jag förnekat problem jag också under många år. Funnes det ett "sopa-problem-under-mattan-för-då-märks-de-inte-vm" så skulle jag ha vunnit. Men jag skyller dem inte på maken...
8
Definitivt. Och för att inte lägga hela skulden på maken så har ju jag förnekat problem jag också under många år. Funnes det ett "sopa-problem-under-mattan-för-då-märks-de-inte-vm" så skulle jag ha vunnit. Men jag skyller dem inte på maken...
Vi separerade för att vi vill leva olika liv. Han vill leva ett hektiskt liv med mycket jobb, uteliv, träffa folk hela tiden, stort hus, fina bilar mm mm
Jag vill leva lugnare, orkar inte med detta tempo.
Nåja ett försök att försöka göra en kort sammanfattning
9
Vi vill leva olika liv Vi separerade för att vi vill leva olika liv. Han vill leva ett hektiskt liv med mycket jobb, uteliv, träffa folk hela tiden, stort hus, fina bilar mm mm
Jag vill leva lugnare, orkar inte med detta tempo.
Nåja ett försök att försöka göra en kort sammanfattning
Hans berg-o-dalbanehumör som gjorde att han tog sig friheten att verbalt ta ut all surhet och frustration på sina närmaste (=mig och barnen). Tyckte att vi skulle förstå att det inte var så illa ment.
Hans lögner som gjorde att förtroendet var i botten. Hans överkonsumtion av alkohol och tobak - samtidigt som vi hade en usel ekonomi.
Hans oförmåga att ta tag i sitt liv.
Min insikt att han faktiskt redan ändrat sig en hel del. Att jag faktiskt försökte ändra på honom. Att om han velat ändra sig mer hade han redan gjort det.
Dvs, vi ville inte samma saker, hade inte samma värderingar.
10
Hans berg-o-dalbanehumör som gjorde att han tog sig friheten att verbalt ta ut all surhet och frustration på sina närmaste (=mig och barnen). Tyckte att vi skulle förstå att det inte var så illa ment.
Hans lögner som gjorde att förtroendet var i botten. Hans överkonsumtion av alkohol och tobak - samtidigt som vi hade en usel ekonomi.
Hans oförmåga att ta tag i sitt liv.
Min insikt att han faktiskt redan ändrat sig en hel del. Att jag faktiskt försökte ändra på honom. Att om han velat ändra sig mer hade han redan gjort det.
Dvs, vi ville inte samma saker, hade inte samma värderingar.
Jag och mitt ex separerade för att vi bråkade om allt och ingenting. Vi hade inget att prata om, och han var väldigt osocial medans jag ör väldigt social.
På middagar eller fika med kompisar kunde han sitta i ett hörn, se sur ut och typ sms, gå ut och röka, bara vara allmänt otrevlig och gjorde alla obekväma hela tiden. Sån var han jämt.
Kort sagt; vi gick inte ihop alls!!
Tips är att gå medans man kan hålla sams för sina barns skull, innan det blir så att man säger massa saker man inte kan ta tillbaka.
12
Jag och mitt ex separerade för att vi bråkade om allt och ingenting. Vi hade inget att prata om, och han var väldigt osocial medans jag ör väldigt social.
På middagar eller fika med kompisar kunde han sitta i ett hörn, se sur ut och typ sms, gå ut och röka, bara vara allmänt otrevlig och gjorde alla obekväma hela tiden. Sån var han jämt.
Kort sagt; vi gick inte ihop alls!!
Tips är att gå medans man kan hålla sams för sina barns skull, innan det blir så att man säger massa saker man inte kan ta tillbaka.
älskade inte varandra längre. Fast jag hade kunnat tänka mig att leva kvar i en kompisrelation om vi bara kommit överens om det praktiska och trivts ihop. Det måste inte vara passion hela tiden!
Tyvärr blev han frustrerad och aggressiv, var antagligen deprimerade men vägrade söka proffshjälp för det. När han två ggr i sin dagliga ilska slagit barnen utan att själv tycka att det var hans fel bestämde jag mig för att det var nog. Det har jag aldrig ångrat
Det KAN VISST vara ens fel när två träter.
13
vi älskade inte varandra längre. Fast jag hade kunnat tänka mig att leva kvar i en kompisrelation om vi bara kommit överens om det praktiska och trivts ihop. Det måste inte vara passion hela tiden!
Tyvärr blev han frustrerad och aggressiv, var antagligen deprimerade men vägrade söka proffshjälp för det. När han två ggr i sin dagliga ilska slagit barnen utan att själv tycka att det var hans fel bestämde jag mig för att det var nog. Det har jag aldrig ångrat
Hon älskade inte mig som jag var. hon hade en agenda som gick ut på att jag skulle förändras.
Men jag är den jag är. Tycker inte att det är så konstigt att man byter partner då och då eller väljer att leva utanför normen.
14
Hon älskade inte mig som jag var. hon hade en agenda som gick ut på att jag skulle förändras.
Men jag är den jag är. Tycker inte att det är så konstigt att man byter partner då och då eller väljer att leva utanför normen.
1. Att jag valde fel karl från början, vi hade inte så mycket gemensamt
2. Att jag valde en karl jag inte tände på fysiskt
3. Att jag mognade när vi fick barn, han förblev densamme
4. Att jag nästan tvingade honom att skaffa barn med mig, alternativet var att jag skulle lämna honom
5. Att han var en skitgris och jag en pedant
6. Att han var arbetslös, jag arbetsnarkoman
7. Att han var porrnarkoman
8. Att det aldrig fanns någon passion, inte ens från början, bara kärlek
Finns säkert fler och frågar du honom 100 till....
15
Ur min synvinkel: 1. Att jag valde fel karl från början, vi hade inte så mycket gemensamt
2. Att jag valde en karl jag inte tände på fysiskt
3. Att jag mognade när vi fick barn, han förblev densamme
4. Att jag nästan tvingade honom att skaffa barn med mig, alternativet var att jag skulle lämna honom
5. Att han var en skitgris och jag en pedant
6. Att han var arbetslös, jag arbetsnarkoman
7. Att han var porrnarkoman
8. Att det aldrig fanns någon passion, inte ens från början, bara kärlek
Finns säkert fler och frågar du honom 100 till....
tycker jag ibland är skitsnack, d v s rädslan för krav på förändring. Ibland måste man förändras för att det ska bli bättre, men många lägger då locket på och sätter armarna i kors och kräver att alltid få vara den man varit. Som människa har man krav på sig hela tiden på förändring, varför skulle det inte gälla i en relation?
16
Det där med förändring... tycker jag ibland är skitsnack, d v s rädslan för krav på förändring. Ibland måste man förändras för att det ska bli bättre, men många lägger då locket på och sätter armarna i kors och kräver att alltid få vara den man varit. Som människa har man krav på sig hela tiden på förändring, varför skulle det inte gälla i en relation?
När jag separerade från min dåvarande sambo för snart 10 år sedan så gjorde vi det därför:
*jag tävlade i en sport, vilket gjorde att jag var borta extremt mycket!
* vi var "bara" kompisar..
*jag blev förälskad i en annan (men jag var ALDRIG otrogen!
*vi utvecklades åt olika håll...han var "it-nisse",bmw,inne-krogar m.m och jag är Dodge,landet,skitig-under-naglarna-brud!
vi separerade på mitt initiativ, vi har aldrig bråkat men kärleken tog bara slut!
Idag är vi jättebra vänner med nya famijer båda två!
17
När jag separerade från min dåvarande sambo för snart 10 år sedan så gjorde vi det därför:
*jag tävlade i en sport, vilket gjorde att jag var borta extremt mycket!
* vi var "bara" kompisar..
*jag blev förälskad i en annan (men jag var ALDRIG otrogen!
*vi utvecklades åt olika håll...han var "it-nisse",bmw,inne-krogar m.m och jag är Dodge,landet,skitig-under-naglarna-brud!
vi separerade på mitt initiativ, vi har aldrig bråkat men kärleken tog bara slut!
Idag är vi jättebra vänner med nya famijer båda två!
Oj...Jag hade allt som rörde hem och barn på mitt ansvar. Och exmaken var irriterad över att jag tyckte han skulle göra nåt. Han ville inte att få barn skulle förändra hans liv över huvud taget. Han ville fortsätta repa tre ggr i veckan med 2 barn under 3 år, han ville gå ut när han kände för, han ville inte göra hushållsarbete och han tyckte jag skulle ställa upp och vara en passionerad älskarinna när han ville. Typ.
När jag hos familjerådgivaren ville ta upp hur vi skulle fördela arbetet hemma och med barnen så ville han diskutera vad han ville att vi skulle göra på helgerna.
18
Oj...Jag hade allt som rörde hem och barn på mitt ansvar. Och exmaken var irriterad över att jag tyckte han skulle göra nåt. Han ville inte att få barn skulle förändra hans liv över huvud taget. Han ville fortsätta repa tre ggr i veckan med 2 barn under 3 år, han ville gå ut när han kände för, han ville inte göra hushållsarbete och han tyckte jag skulle ställa upp och vara en passionerad älskarinna när han ville. Typ.
När jag hos familjerådgivaren ville ta upp hur vi skulle fördela arbetet hemma och med barnen så ville han diskutera vad han ville att vi skulle göra på helgerna.
Då tyckte jag att han var ett vuxet barn, luststyrd, gjorde bara det som var kul och överlät ansvaret till mig. Nu inser jag att han har problem, förmodligen nån sorts diagnos eller skadad av uppväxten och kan förmodligen inte helt rå för sitt uppförande. Problemen var svårt med kommunikationen, svårt med att rigga nån arbetsfördelning som fungerade, svårt för mig att lita på att han gjorde det han skulle med följd att jag kände mig tvungen att kolla allt och ta ansvaret för allt.
19
Då tyckte jag att han var ett vuxet barn, luststyrd, gjorde bara det som var kul och överlät ansvaret till mig. Nu inser jag att han har problem, förmodligen nån sorts diagnos eller skadad av uppväxten och kan förmodligen inte helt rå för sitt uppförande. Problemen var svårt med kommunikationen, svårt med att rigga nån arbetsfördelning som fungerade, svårt för mig att lita på att han gjorde det han skulle med följd att jag kände mig tvungen att kolla allt och ta ansvaret för allt.
fick med åren olika mål i livet, olika intressen och olika värderingar. Helt "plötsligt" levde jag med en främlig. Ingen dålig människa, vi var aldrig osams. Men, vi önskade inte samma saker av livet. Fullständigt ofas bara. Det fanns inte en chans att det gick att få ihop igen. Och nu är det 2,5 år senare, och jag har aldrig en dag tyckt jag tog fel beslut då. (Det var jag som kom fram till det först, men vi vet båda två att det bara var en slump, det hade kunnat vara han).
20
Växte ifrån varann fick med åren olika mål i livet, olika intressen och olika värderingar. Helt "plötsligt" levde jag med en främlig. Ingen dålig människa, vi var aldrig osams. Men, vi önskade inte samma saker av livet. Fullständigt ofas bara. Det fanns inte en chans att det gick att få ihop igen. Och nu är det 2,5 år senare, och jag har aldrig en dag tyckt jag tog fel beslut då. (Det var jag som kom fram till det först, men vi vet båda två att det bara var en slump, det hade kunnat vara han).
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
