Skrivet: 2008-01-23, 09:40
#1
fler barn
Hej,
Vet inte om jag har hamnat i rätt forum för att få lite stöd i min situation och i mina känslor. Om jag är på fel ställe får ni som känner till detta forum bättre än vad jag gör, gärna hänvisa mig rätt. Tack!
Jag har levt i en relation tillsammans med en man som jag älskar över allt annat i snart fem år. Våra första tre år levde vi som särbos, men i dryga två år har vi nu varit gifta och samboende. Redan från början när vi träffades var jag mycket tydlig med att jag drömde, önskade och hoppades på fler barn (jag har ett barn med mig från tidigare förhållande, lika så har min man). Min man var också tydlig kring detta, att han faktiskt inte visst om han ville ha fler barn eller ej. Nu fem år senare står vi kvar i samma läge. Jag är 36 år och min man snart 40. Båda våra barn är runt 10 år. Jag längtar efter fler barn och min man vet inte. Och tiden går.
Vi har haft det rätt kämpigt i vår relation sedan 6 månader tillbaka. Det är tufft att leva i en styvfamilj. Hur mycket vi än anstränger oss och månar om varandra och varandras barn så blir det missförstånde då och då. Oftas så flyter allt på mycket bra, men så hamnar vi i situationer dår kommunikationen brister. Varje gång vi reder ut vad som blev fel och "återförenas" så konstaterar vi hur mycket vi älskar varandra och hur gärna vi vill ha en fortsatt relation. Vi tänker och reflekterar båda mycket och har gjort fantastiska framsteg i våra relation.
Men det är inte bara styvfamiljsdilemmat som spökar. Vi har också kommit i en fas där vi båda är rädda att förlora oss själva i relationen. Att t.ex. jag inte gör det som jag egentligen vill för att min man inte vill det. Det kan handla om vad pengar ska prioriteras till, om vi ska ha kompisar hemma till barnen eller bjuda hem vänner till helgen. Självklart har vi en dialog och försöker kompromissa och hitta vad som passar OSS. Och vissa saker som känns viktigt kanske efter samtal inte är så viktigt trots alt.
Men så finns det viktiga saker som jag inte vet om jag vågar "ge upp". Som t.ex. längtan efter fler barn. Vi vet ju inte ens om vi kan bli gravida tillsammans. Men jag vill så gärna försöka. Vad händer om min man inte vill? Jag vill att det ska komma från honom, att han längtar lika mycket som jag. Men det har blivit så mycket samtal kring detta att längtan känns förtagen. Och jag vet inte om jag kommer att tro honom om han en dag vet att han vill. Jag har försökt att ge "ämnet" massa tid, att inte prata om det på läääänge.... Men det är inte så enkelt! Och vad händer om han kommer fram till att han inte vill ha fler barn. Är min kärlek till honom överordnad så att det då inte blir viktigt? Och vad händer om vi inte kan få barn? Och vad är det som säger att jag kommer att få fler barn om jag lämnar honom? Hjälp!
Är det någon som förstår mitt dilemma och som vill och orkar bolla lite synvinklar och tankar i frågan?
Tusen tack till de som hör av sig - snart!