Goda råd..

[moijan]

..är inte alltid dyra.
men snälla - i kväll gjorde jag det som jag alltid sagt mig själv att aldrig göra.
Efter mycket tjafs med svärmor under en aktivitet för min dotter, följer min dotter automatiskt med henne efteråt... och liksom kommer på sig själv - att just det ja, jag var ju här med mamma.
Nu är jag trött på detta! Det gjorde så ont i mig att jag bara grät och grät. det fanns ingen hejd. Min dotter undrade givetvis vad det handlade om och trodde att hon gjort något fel. Och i allt det här säger jag det: "Jag är så trött på att hon tror att hon bestämmer, men hon gör inte det!" Berättade också mellan tårar och hulkande att jag saknar min dotter så oerhört när hon inte är hos mig, men din pappa måste få träffa dig också. Då började hon också att gråta och sa att hon längtar efter mig!

Just nu känner jag mig så eländig. Av principfasta skäl har jag alltid sagt till andra och mig själv att man aldrig ska säga saker till barn så att de skuldbelägger sig. Jag gjorde det! Men jag visste inte just då hur jag skulle förklara...

Är det någon som känner igen sig eller jag så fruktansvärt känslig över att känna mig i andra hand inför min egna biologiska dotter och för min fd svärmor??

Kan tillägga att vi har varit skilda i snart två år, jag och mitt barns far och att hon bor 6 av 7 dagar hos farmor etc etc

Jag vill bara veta..om jag är ensam i detta - för då får jag söka hjälp, eller om jag kan få lite stöd och uppmuntran om hur man kanske kan ta sig igenom sånt här?!

[Malinau]

Verkligen förskräckligt. Att du är en människa med känslor. Naturligtvis inte. Det finns förstås gränser, men barn måste ju också lära sig att det finns känslor och hur man hanterar dessa. Jag tror inte barn blir förstörda av att se att en mamma kan bli ledsen ibland, inte ens att se att mamma tappar koncepten lite. I alla fall inte om det händer någon gång som nu.

Det är skillnad om man konsekvent är irrationell, lägger skuld på barnet etc. Men det är ju inte det du gör, eller hur?!

Nu vet jag inte hur gammal hon är, men tillräckligt gammal för att prata med antar jag. Prata med henne igen om detta. Förklara på ett lugnt sätt saker som att:
- alla älskar henne
- hon har rätt att älska vem hon vill
- du tycker att det är bra och viktigt att hon träffar både pappa och farmor och att hon trivs där
- du är glad om hon är glad oavsett om hon är med dig eller någon annan
- att du saknar henne ibland när hon är någon annanstans betyder inte att du inte vill att hon ska vara där
- att inget är hennes fel

Fråga om hon undrar något och förklara så gott du kan.

Kanske ska ni inte vara på samma aktivitet, du och ex-svärmor, i alla fall inte om det blir tjafs. Går det inte att enas om det med henne för barnets skull. I alla fall för en tid framöver. Eller att ni bestämmer att ni inte tjafsar om något?

Seså, upp med hakan nu.

[moijan]

Tack!

Behöver nog precis det du skrivit...
Det går att prata med henne just dräför blev nog hon också ledsen, för att hon förstår så pass mycket.

Vet nog fortfarande inte hur jag på bästa sätt ska lösa situationen men tack för goda råd...