Finns det någon som haft en drygt ettåring som lämnat sin man och som kan berätta för mig hur ni gjort med barnet, hur ofta har barnet träffat Mamman/pappan? Hur har barnet reagerat? Vill veta så mycket som möljigt.....
1
Finns det någon Finns det någon som haft en drygt ettåring som lämnat sin man och som kan berätta för mig hur ni gjort med barnet, hur ofta har barnet träffat Mamman/pappan? Hur har barnet reagerat? Vill veta så mycket som möljigt.....
Jag var tvingad att lämna min son hos sin mor, dessvärre... (av goda orsaker, går inte in på detaljer, men kan säga att det som skrevs av mig ovan var en ganska liten del i helheten) efter en kort tid av krångel, skrik och kamp mellan mig och mamman så träffades vi 10 dagar i sträck per månad där vi föräldrar delade på resorna. Jag hade eget rum när jag hälsade på och allt var fridens. Sedan börjar ju barnen i skolan och då blir det inte så lätt att träffas lika mycket.
Men vi träffas så ofta och så länge det går, ibland allihopa och ibland bara jag och sonen.
Reaktionerna har oftast varit bra, men det har ju lite att göra med att jag inte varit helgpappa utan att vi hunnit få en vardag, med lite trots och lite skäll och tillrättavisningar.
Vi bor ca 50 mil från varandra kan tilläggas, så det är inte heller bara att gå genom byn eller ta tunnelbanan.
Hur andra gör, vet jag egentligen inte men många tycker vi är lite skumma och konstiga... Men jag ser inget fel i att vara sams och att båda familjerna skall kunna fira födelsedagar och högtider ihop i den mån det går att lösa.
Det är inte troligt att jag skulle kunna vara med en partner mamman till min son inte stod ut med och jag tror det samma om mamman. Fast det ser jag ju överallt att exen bråkar och stojar och exens nya respektive vill inget hellre än att komma undan eller bråka med varandra och allt blir bara snurr.
Nu spinne rjag visst iväg, det var ju hur vi löst det... inte hur min syn var på andra :P
3
Jag var tvingad att lämna min son hos sin mor, dessvärre... (av goda orsaker, går inte in på detaljer, men kan säga att det som skrevs av mig ovan var en ganska liten del i helheten) efter en kort tid av krångel, skrik och kamp mellan mig och mamman så träffades vi 10 dagar i sträck per månad där vi föräldrar delade på resorna. Jag hade eget rum när jag hälsade på och allt var fridens. Sedan börjar ju barnen i skolan och då blir det inte så lätt att träffas lika mycket.
Men vi träffas så ofta och så länge det går, ibland allihopa och ibland bara jag och sonen.
Reaktionerna har oftast varit bra, men det har ju lite att göra med att jag inte varit helgpappa utan att vi hunnit få en vardag, med lite trots och lite skäll och tillrättavisningar.
Vi bor ca 50 mil från varandra kan tilläggas, så det är inte heller bara att gå genom byn eller ta tunnelbanan.
Hur andra gör, vet jag egentligen inte men många tycker vi är lite skumma och konstiga... Men jag ser inget fel i att vara sams och att båda familjerna skall kunna fira födelsedagar och högtider ihop i den mån det går att lösa.
Det är inte troligt att jag skulle kunna vara med en partner mamman till min son inte stod ut med och jag tror det samma om mamman. Fast det ser jag ju överallt att exen bråkar och stojar och exens nya respektive vill inget hellre än att komma undan eller bråka med varandra och allt blir bara snurr.
Nu spinne rjag visst iväg, det var ju hur vi löst det... inte hur min syn var på andra :P
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
