fråga om förälskelse

[velar]

Fråga:
Hur viktigt tror ni att det är att man är förälskad från början för att ett förhållande ska hålla i längden? Och HUR MYCKET förälskad i så fall?

[giggi]

Jag tror inte att man MÅSTE vara jätteförälskad.
Jag var nog inte det när jag träffade min man MEN mina känslor var ju innerliga, jag ville träffa honom OFTA, jag tände på honom, vi hade mycket att prata om. Vi fungerade jättebra ihop.
Jag vet inte om det kanske är förälskelse. Bara man vill träffas och vara tillsammans liksom!

[Lillsyrran]

Min syster var aldrig förälskad i sin nuvarande man. Det berättade hon både då, och har också berättat senare. Jag vet dock inte om HAN vet det. Men de är mycket "kompatibla" och trivs bra ihop och pratar med varandra hela tiden (dagligdags i mobilen) och samarbetar suveränt (MEN jag tror inte de har sex så ofta=väldigt sällan!...med tanke på diskussionen nedan). Men jag tror de kommer att hålla ihop för dom är som "lång och lerhalm".

[Ben Dover]

För mig är det viktigt. Som ordet antyder är det ett förstadie som förhoppningsvis leder till något djupare.

[NinniK]

Har svårt att tänka mig en relation, där jag och min partner inte är förälskade till en början. Hur mycket förälskad har jag svårt att svara på...

[Eliza62]

...men "från början"? Från första gången man träffas eller från i början av förhållandet (men inte på en gång kanske)? Själv blir jag aldrig förälskad vid första ögonkastet och inte heller alldeles i början när vi lärt känna varandra elelr ens alldeles i början av förhållandet. Det är först när jag känner tillit och känner någorlunda vem kan ÄR som jag kan bli förälskad. Vilket (förstås) inte betyder att jag är aldleles likgiltig från början; jag kan tycka väldigt mycket och/vara atraherad av/*** på tidigt - men DET är ju nåt annat än att vara förälskad.

Och för min del så tycker jag väl att NÅN slags "magi" måste det finnas från relationens början för att man även senare ska kunna lixom ska se sin partner i ett förklarat skimmer. Man minns hur det var när man kände så och han känns därför fortfarande så speciell...

[marib]

i orden. För egen del var det just som om blixten slagit ner *drömmer* Vi träffades på krogen (mkt ovanligt.. visst ) och från den sekund jag fick syn på honom exixterade inte omgivningen, JAG hade inte trott på sånt "nys" före
Och det håller i sig... jag anser mig vara lyckligt lottad där

[giggi]

Vad kännetecknar förälskelse då? Det kan väl också vara individuellt?

[Eliza62]

..aldrig varit med om att "blixten slagit ner" faktiskt...För mig har en senare utvecklad förälskelse oftast börjat med att jag träffat någon som jag tänk "ja, han var ju trevlig/ser rätt bra ut" om - och sedan har något successivt byggts upp. För mig är det SÅ viktigt att det fungerar även rent intellektuellt att jag inte KAN bli förälskad förrän den där....hjärnkontakten också infinner sig.

Sen kan jag naturligtvis bli rent fysiskt attraherad utan ssk mycket intellektuell kontakt - men en sådan "relation" brukar för min del inte vara längre än i några veckor.

[giggi]

Jag är nog lite som du...Det är först när jag lärt känna personen lite så man märker att man funkar ihop som känslorna djupnar och man vill inte vara utan personen. Ingen blixtförälskelse här heller alltså.

Men SEN så är man väl KÄR kanske om man nu ska beteckna det med något. Eftersom man inte vill vara utan varandra? Eller vad är KÄR annars?

[marib]

utom de dåliga sägs det och så är det nog Vi är ju alla olika.

Jag hade sån tur att insidan var lika fin som utsidan och han är en suverän förälder... skulle ev kunna önska mig ett litet större intresse för hushållsarbete... men man kan inte få allt

[MaWe]

Är man inte förälskad startar man ju på noll.
Hur ska det då gå när den det normalt blir så att förälskelsen avtar något?
Jo, då blir det ju minus.
Känner jag inte att jag är kär/förälskad i kvinnan jag träffar funkar det inte för mig. Då blir det inget mer...
Sån e' ja'.

[_jennifer_]

Tja, jag tror att ett bra förhållande kan börja med vänskap och sedan växa sig till förälskelse när man lär känna personen. Däremot så tror jag det är dumt att inleda ett kärleksförhållande om man inte är förälskad.

Kan man vara mycket och lite förälskad? Antingen är man förälskad eller inte, enligt mig iaf

[Fredrica]

För mej är det avgörande! Jag kan inte gå in i en relation utan att vara förälskad, för då kan jag inte kyssas och sånt...Det vore ju som att kyssa sin kompis och DET kan inte jag! Så för mej är det avgörande men jag VET att det inte är det för alla! Jag har en kompis som är gift sedan 20 år och hon var inte förälskad i honom alls. Det var mest "tryggt" att gifta sej med honom har hon berättat. Dom älskar varandra men är inte kära...hur nu det är...

[dell111]

tack för orden "Antingen är man förälskad eller inte". Så tycker jag med, det finns ingen gradering i förälskelsen mellan olika personer.

[giggi]

Fast dom kanske ÄR kära o förälskade iallafall! Fast de kan inte sätta ordet på det!

[Ben Dover]

Absolut.

[Fredrica]

Kanske det kanske....who knows!?

[~Tant Greddelin~]

Fy vad jag skulle bli besviken om jag upptäckte att jag inlett ett förhållande utan att vara förälskad! Hur det nu skulle gå till...?
För mej är förälskelse den där spänningen, topparna och dalarna, paniken ena dagen och den bubblande lyckan nästa. Och elektriciteten som sprakar när man rör vid varandra dom allra första gångerna... ryyyyys!

Jag har nog heller aldrig blivit förälskad vid första ögonkastet. Det är alltid nåt som vuxit fram, nåt som jag inte sett innan, nåt som jag inte kännt eller ens tänkt på. Plösligt har "det" bara funnits där

[Azucena]

Hur det ár fór andra vet jag inte men fór mig var det avgórande att vara passionerat fórálskad. Annars hade jag gett upp fór lánge sen om inte ens starten varit nàgot att hurra fór.