9-12 månader: Härmas och inspireras

Små barn tycker mycket om att se andra barn leka. De gillar att härma och inspireras av varandra. Det lockar dem till att försöka själva.

Ettårsåldern är en rolig tid. Mellan 8 månader och 16 månader är barnet väldigt nyfiket och öppet för nya intryck. Allt är spännande och det finns så mycket nytt att uppleva.

Även om ettåringarna är för små för att samspela har de mycket glädje av varandras sällskap. Om ett litet barn kryper iväg följer andra gärna efter. Om ett barn vinkar, besvaras gärna vinkningen av det andra. Att se ett annat barn göra något inspirerar till att också försöka själv. Det gäller ofta både jämnåriga och lite större barn.

Upprepning lär in

Rörelserna och intrycken stimulerar utvecklingen. Ett litet barn som inte ser andra klappa händerna kommer så småningom själv att komma på hur man gör. Men det underlättar att ha sett någon annan göra det. Att härma är ett av de viktigaste sätten att lära sig nya saker.

Små barn upprepar ofta saker, till exempel vill de gärna leka en och samma lek många gånger. Den upprepningen är viktig för inlärningen. När barnet lärt sig en sak är han eller hon färdig att gå vidare till nästa roliga aktivitet.

Aktivitet stimulerar

Ibland är det svårt för oss föräldrar att veta hur vi ska stimulera vårt barn. Även om viljan finns där kan det kännas knepigt att komma på roliga saker att göra. Allt för sällan tar vi oss tid att själva leta fram kul lekar, rim och sånger. Ibland orkar man helt enkelt inte ens försöka.

På öppna förskolan, babyrytmik och andra aktiviteter finns utbildade ledare som leder sången och klappandet. Även om ditt barn inte förstår allt som händer är det roligt att se de andra barnen och höra rytmerna. Och egentligen behöver vi sällan oroa oss för att så här små barn har tråkigt eller blir understimulerade. De visar själva när det är dags att hitta på något mer skoj.

Umgänge stärker barnen

Nätverk av andra föräldrar blir snabbt både till glädje och nytta. Det gäller både föräldrar och barn. Att ditt barn känner andra skapar trygghet och gör att barnet känner sig sett. Som vuxen är det roligt när andra människor hälsar i mataffären och att veta vad barnets vänners föräldrar heter.

Som förälder kan man oroa sig för många saker: barnet kanske inte får så roligt, man själv känner sig kanske dum och klumpig. Men ofta blir barnen så stimulerade av att titta på andra barn och vuxna att de blir både lugna och glada – då kan man som förälder också slappna av.

Källor: Bengt Grandelius, psykolog, Mildred Järvinen, sjuksköterska och Christina Ljungström, lekterapeut.

Text: /Källa: Liberojournalen 03/2006, Karin Larén