Är jag gnällig? äv på fråga pappor

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Är jag gnällig? äv på fråga pappor
Skrivet av	Osedd
Min gubbe är 35, vi har känt varandra i 10 år och bott ihop i 6. Han är lugn, snäll, intelligent, snygg och en bra pappa. Men jag tycker han är så oengagerad. Måste stå och peka med hela handen om nåt ska bli gjort hemma. Visserligen är jag hemmafru och sköter nästan allt i hemmet men tycker det är så trist att behöva tjata. Ja ja, det skulle jag väl kunna leva med men blir så ledsen över att han är oengagerad i mig också. Berömmer mig aldrig eller ger mig komplimanger. Däremot är han väldigt snabb när det gäller motsatsen. Jag har tagit upp detta med honom sååå många gånger och han skäms och lovar bättra sig. Han berömmer mig för städning och matlagning några dagar sen är det likadant igen. För några år sedan frågade jag rakt ut om han tyckte jag var ful. Han svarade lugnt ja. Ett sakligt konstaterande bara. Han säger att han tycker om mig hur jag än ser ut men jag blir ledsen när han säger så. Jag har alltid gett honom mycket komplimanger både för hur han är och hur han ser ut. Hittat på överraskningar, vilket han aldrig gjort. Känns så förnedrande att tigga komplimanger. Enda gångerna han säger nåt är när vi har sex. Han ser det som förspel att säga att jag har sexig rumpa. Han säger att han älskar mig men jag börjar känna mig som jag driver hotell, dit han kan komma efter sitt intressanta jobb och beställa upp en glädjeflicka när det passar honom. Har försökt klä upp mig och göra mig fin men jag gör inte det längre efter att ha blivit sågad eller ouppmärksammad så många gånger. Jag förstår inte? Jag är välutbildad, har varit med om mycket, har många intressen, många vänner men jag känner mig så fruktansvärt ointressant. Jag var hans första kvinna.
Svar på tråden: Är jag gnällig? äv på fråga pappor

känner igen mig till viss del
Skrivet av Miss Lane
Känner igen mig i mycket du säger, jag har valt att vara hemma med vår son några år extra så det är jag som sköter hemmet. Min man är också så att han gärna klagar, om dock diskret. Skulle han säga att jag var ful skulle jag inte vara nådig! Komplimanger har jag slutat fiska efter, är ju inget kul om man tiggt om dem eller hur? Jag tror inte han gör så för att han inte uppskattar mig utan för att han också vill vara delaktig på sitt eget vis. Han är helt enkelt inte typen som smickrar utan han visar i handling att han älskar och värdesätter mig. Samtidigt har jag inget behov av att bli bedyrad hans kärlek eftersom jag vet att jag har den. Tror inte det är mycket att göra, inse att han är sådan som person, kanske uttrycker han vad han känner på annat vis.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv