Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vad betyder respekt....

Skrivet av Heléna med två små söner
Hur skulle ni beskriva vad respekt är? Vad är att respektera ett barn för er? Eller att visa respekt för vem som helst egentligen, gammal eller ung.
Svar på tråden: Vad betyder respekt....

Svårt

Skrivet av  Mamma Erik
Men för mig är respekt att man t.ex lyssnar på den andra, respekterar den andras gränser.
Man skall visa respekt för alla, för sitt barn, för gammal och ung (men hur lätt är det alla gånger)
Att t.ex respektera min son är att t.ex inte krama honom mot hans vilja, att inte tvinga honom till situationer som han tycker är obehagliga (i varje fall i onödan, ibland kan man vara tvungen) att lyssna på honom (men inte att låta honom alltid bestämma)
Att låta honom har rätt till sina känslor.
Vi försöker lära Erik göra detsamma, att när en kompis säger nej, så är det nej (likaså när ens föräldrar säger nej, men där kan han ifrågasätta, det är ett barns rätt att ifrågasätta sina föräldrar)
 

Att behandla

Skrivet av  Skorpan
andra som jag själv vill bli behandlad.

Att barnet har rätt till sina egna känslor, tankar och åsikter. Att även små barns känslor tas på allvar.

Ja, över lag att ta andra på allvar, oavsett ålder.

min strävan är att visa respekt för alla, men det lyckas givetvis inte. Ibland för att jag har för kort stubin och är vresig och ibland för att jag faktiskt har fruktansvärt svårt för en del människor och en del åsikter... Men jag jobbar på det.
 

läste inte svaren,

Skrivet av  anna med astrid
innan jag svarade själv. vi har svarade helt lika i första meningen : ) och resten av "tänket också" tror jag...
 

Solklart

Skrivet av  Hanna -Liv, Es och F
För mig det superenkelt vad ordet respekt betyder. Att vara mot andra på det sätt jag vill att andra ska vara mot mig.

Det innefattar sedan enormt mycket :-)
 

Det bygger på tillit

Skrivet av  Amelie
Respekt handlar för mig mycket om att lyssna på andra personer och utgå ifrån att den personen menar allvar, och att lita på att han/hon har en anledning att tycka så.

Man kan ju ha respekt för annat än människor också. Respekt för naturen betyder att vi inte skall behandla den hur som helst, för då mår den inte bra, och det får vi alla lida för i långa loppet. Respekt för en varghona vi möter i skogen betyder att vi smyger därifrån, för vi vet att hon kan attackera oss för att skydda sina ungar. Respekt för elden är att vi lär oss hantera den på ett bra sätt, för då kan vi utnyttja den till att värma oss, och inga olyckor sker.

Jag vet att vissa har svårt att skilja respekt från rädsla. Om man gör som en person säger pga respekt, så betyder det att man tycker personen har rätt. Det är inget förhållande man vill ändra på, fast man mycket väl skulle kunna, för personer som förtjänar respekt lämnar den möjligheten öppen för dig. Lyder man någon av rädsla är det ett förhållande man skulle ändra på så fort man får chansen. Motsatsen alltså.
 

För mig

Skrivet av  Mian och Benjamin
bygger det på att alla männsikor är lika mycket värda. Ung som gammal, infödd som invandrad, högutbildad som lågutbildad. Att lyssna på männsikor med öppet sinne, utan fördomar och förutbestämda åsikter.

Att respektera sitt barn är att erkänna att den 80 centimeter långa personen är sin egen, med rätt till sin egen integritet. Bara för att jag fått förmånen att föda honom, ger det mig inte rätt att sätta mig över honom, utan att behandla honom som jag själv vill bli behandlad.
 

Respekt är självklart

Skrivet av  Sara med 98+02
och rätt svårt att definiera tycker jag. Bristande respekt däremot är mycket mer uppenbar och lätt att se. Jag själv kan brista i respekt mot mina barn tex för att jag inte är perfekt och för att jag inte alltid orkar. Då handlar det om att jag använder min överlägsenhet för att få som jag vill. Antingen genom att argumenterar på ett orättvist sätt eller genom hot om repressalier. Oj, det lät mkt värre än det är. *ler*

Mot mina föräldrar däremot brister jag aldrig i respekt, men det är för att jag är "rädd" för deras misstycke, något jag lärt mig att känna hela min uppväxt. Den respekten är inte genuin utan grundar sig på rädsla för att bli berövad kärlek och omtanke. Under "respekten" ligger en massa ilska och förakt som inte alls är respektfull. Sån respekt vill jag inte att mina barn ska ha för mig, jag vill att de ska våga vara respektlösa om de måste, när jag är respektlös tex.

Respekt mot äldre… jag har aldrig förstått det där. Jag har iofs alltid varit rädd för vuxna och för auktoriteter. Möjligen var jag rätt respektlös mot mina lärare på högstadiet, men det var en hämnd mot vuxenvärlden och ett "spel".

Att respektera ett barn är att inte köra över barnet, att inte förlöjliga barnet, att ta barnet på lika stort allvar som man skulle en vuxen. Sen behöver barn styras ibland, på ett helt annat sätt än man kan eller får styra andra vuxna. Men det ska göras med respekt det med, alltså hänsynsfullt och med allvar.

Ja, respekt är nog att visa någon hänsyn men också att ta personen på allvar.
 

Tack för era kloka och tänkvärda svar IMT

Skrivet av  Heléna med två små söner
.
 

Inte så lätt

Skrivet av  Katta +3
Visst ska man behandla andra som man själv vill bli behandlad. Problemet är att det funkar inte alltid eftersom vi har olika gränser och förutsättningar.
Jag tycker t ex att jag blir väldigt respektlöst behandlad när andra är kritiska eller oförstående till mina val och handlingar och ger mig råd som kanske är "rätt" men som jag där jag befinner mig just nu ändå inte kan följa.
Andra tycker att man är respektlös och inte bryr sig om om man inte ger folk råd om det ena och det andra.

När det gäller barn behöver de ofta hjälp och stöd på ett annat sätt än vuxna och alltså kan en handling ( t ex att hindra något) som skulle varit respektlös mot en annan vuxen, vara att respektera barnet och dess behov.
 

Det senare känner jag igen

Skrivet av  Mamma Erik
Jag har folk i min omgivning som är snabba på att påpeka varje gång jag "gör fel" med min son. För så fungerar det inte på deras barn etc.
Samma sak att man inte alltid förstår att det som är rätt för en person är helt fel för en annan.
Brukar läsa på far-och morfäräldrar-snacket, där ser man ganska snabbt hur olika gränserna är för olika personer och hur svårt det är för andra att förstå och acceptera att gränserna är olika.

Jag kan ta ett exempel, som folk nästan baxnar för, när min lilla älskling hemma sätter den sidan till (nu var det ett tag sedan just detta inträffade) och vägrade gå, så är nog det vanligaste (om man har tider och passa och inte har tid med en timmes argumenterande) att man helt enkelt tar barnet under armen och knatar iväg, att göra sådan sak med min son förvärrar situationen 10 ggr om, efter att testat alla möjlig och omöjliga saker så har jag märkt att då (vet inte om samma sak fungerar längre) att säga, "OK, då går jag själv", det var som att i och med att jag lämnade över beslutet till honom själv (och alternativet var inte vad han ville) så kom var liksom konflikten bortblåst
 

respekt är för mig att

Skrivet av  anna med astrid
behandla andra som jag själv vill bli behandlad. det är så jag försöker bahandla astrid. jag vill inte skrika på henne, att låta henne skrika elelr vara ledsen utn att trösta och hålla. vara mycket nära och visa att jag älskar henne och är allt för mig.

jag försöker också visa micke respekt, men det är svårare när jag är trött eller less. jag jobbar på det. han och astrid är det mest fanatastiska som hänt mig. jag älskar dem båda så oerhört. respekt är något jag gärna vill visa dem båda.

respekt i andra delar av livet (som för yrkeskunnande och likanande) är något man förtjänar. då ingår någon form av beundran för den man ser upp till och respekterar. eller atd en personen har egenskaper man gärna skulle vilja ha eller liknande.
 

Artiklar från Familjeliv