Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tumör på bukspottkörteln

Skrivet av Rebecka
Hej!
Vad har man för prognos om man har tumör på bukspottkörteln?
Går det snabbt eller är det utdraget?
Ger det svår smärta?
Vad är överlevnadsprocenten?

Min farmor 84 år har drabbats, och hon är nu mycket svag, ligger på sjukhus och får morfin mot smärtorna.
Finns det något att göra?
Svar på tråden: Tumör på bukspottkörteln

Svar här

Skrivet av  Bailes
Hejsan!

När man blivit diagnostiserad med det så har cancern o_f_t_a_s_t gått för långt. Det är svårt att diagnostisera tumören i ett så tidigt skede att den fortfarande kan opereras bort. Bukspottkörteln går inte att känna när man blir undersökt ytligt, och det finns tyvärr inga enkla tekniska u-sökningsmetodet som är bra för att påvisa tumör i bukspottkörteln.

Min mormor fick denna form av cancer, och gick bort rätt fort. Skönt för henne, så slapp hon en massa onödigt lidande, eftersom det inte gick att bota henne. Hon hade dessutom en rad andra sjukdomar som mattade av henne. Diabetes, gulsot för att nämna några.

Är så lessen för din skull. Cancerbesked är ALDRIG roliga att hadskas med. Sänder några kraft kramar till dig!
Ett tips! Läs mer inne på netdoktor.se
 

Måste hålla med

Skrivet av  Rebecka -98/-02
På avdelningen där jag arbetade var jag med om några patienter med cancer i bukspottkörteln, och alla hade upptäckts så sent att det tyvärr inte fanns något att göra. Fast detta gäller naturligtvis inte alla fall.

Är också ledsen för din skull. Cancerbesked är hemska. Fråga din farmor om det är okej att du pratar med hennes läkare och fråga sedan någon sjuksköterska på avd. efter ett läkarsamtal så får du ställa alla frågor du har och få svar på dem. Det är viktigt att få rätsida på alla frågetecken!

Önskar dig all lycka och välgång. Glöm inte att vara nära din farmor nu, det kommer du inte att ångra, hur det än går! Kram
 

Men vad...

Skrivet av  Pyringen
är symptomen på sjukdomen??
Vad läskigt att inte kunna undersöka det så att det upptäcks.
 

Vill gärna dela med mig

Skrivet av  Britt
och berätta om vad vi gjorde när min far var sjuk. Han hade också en form av cancer, o man trodde inte att han skulle kunna bli bättre. Han var orolig om nätterna, hade ont, svårt att sova. >Min mamma gav honom metamorfos på fötterna, o då somnade han alltid. När han var riktigt dålig o vi besökte på sjukhuset, bad han mig alltid "göra fötterna" (metamorfostekniken). Det gav honom ett lugn, tror han var rädd också. Och det var så fint för oss att kunna göra något påtagligt för honom.
 

Artiklar från Familjeliv