Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Erfarenheter

Skrivet av styvpappan:)
Hej

Jag är nybliven sambo. Och min flickvän har en son på 5år sen tidigare. vi har varit ett par i 7 månader. Eftersom jag inte har några egna barn så har jag inte så stor erfarenhet om hur det är att vara förälder. Nu har jag då blivit styvpappa. Det har varit jobbigt med den omställningen, men det är även ett äventyr. Nu går det jättebra, tycker jag. Men jag skulle gärna vilja få lite tips och om någon som är i min situation skulle vilja dela med sig av sina erfarenheter, så skulle det vara uppskattat.
Svar på tråden: Erfarenheter

Lite att tänka på...

Skrivet av  dOkToRfEELgoOd - med både bonusbarn o egna barn
Det är kul med _bonusbarn_, men precis som med egna barn innebär det ansvar, jobb, ja - såväl glädje som sorg ;-)

Har killen någon pappa i bakgrunden? Som han har god kontakt med? Om fallet är så rekommenderar jag att du är försiktig med att försöka _ta över rollen_. (Tyvärr kan jag inte använda citationstecken i detta forum, för klåparna som kodar här grejar inte det...) Mina egna bonusbarn var 4 respektive 8 år när jag landade här, och de hade (och har) redan en pappa som de träffar regelbundet. Det fanns ingen orsak för mig att försöka bräda honom på något vis (även om sambon anser att han är en skit, men det brukar ju vara så...) Ungarna ville t o m kalla mig _pappa_, men jag förklarade vänligt men bestämt att de redan hade en pappa. Visst, det var gulligt, men det kändes fel.

Däremot ska de vara fullt på det klara med att under _mitt tak_ funkar jag som pappa och mina - och sambons - regler är de som gäller.

Om det däremot är så att hans pappa inte finns närvarande (skiter i allt/död/a-lagare/knarkare) så gäller förstås inte det jag skrivit här ovan; om du menar allvar med förhållandet så har du nu fått en riktig papparoll att axla, med allt vad det innebär.

Hoppsan, känner att det här kommer att bli alldeles för långt, och alldeles för många pekpinnar, så vi stoppar här och väntar på ev följdfrågor eller funderingar...

Shoot!
 

Jag ...

Skrivet av  Johe
Har en plastgrabb. Han är 11 nu, var 3.5 när jag träffade hans mamma.

Tips? Tja, vad ska man säga ...det är nog ganska viktigt att vara på det klara att man inte är pappa, men däremot den vuxna mansfigur som finns i hemmet de dagar som grabben bor hemma hos er.

Om det går så är det bra att ha god kontakt med den biologiska fadern. Det vill säkert han också - för som farsa är det nog inte helt skoj att lämna sin son till en vilt främmande karl.

Kom ihåg att ditt förhållande med mamman kan hänga på hur du går ihop med sonen.
 

Artiklar från Familjeliv