Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vet inte vad jag ska gööööra!!!

Skrivet av Otroligt ledsen mamma!
Har en underbar dotter på 7½ år.
Just kommit hem från sjukhuset med henne, vi låg där pga att hon var förstoppad.
Hon hade väldigt ont och eftersom detta är andra gången och hon var väldigt deppig i samband med alla magsmärtor hon hade.
De ville koppla in en psykolog eftersom hon var så negativ till allt. (inte konstigt tycker jag, vem är inte negativ när man haft enorma smärtor i flera dygn??)
Psykologen hon träffade bedömde att hon var väldigt ångest laddad, okoncentrerad och glömsk. Hon sa även att det fanns misstankar om ÖVERGREPP på min lilla prinsessa när hon hade dessa symptom.
Jag fick panik... tycker jag det är en väldigt orättvis bedömning när hon kom till henne på den allra sämsta dagen när hon hade en massa smärtor för vem kan minnas saker korrekt, vem kan vara positiv och koncentrerad då?
En anmälan skulle skickas till BUP för vidare utredning ang. misstankar om övergrepp samt en anmälan till sociala för hjälp mot stress.
Hela jag gråter.... min fina duktiga flicka.
Vad har hänt? När? Mina tankar snurrar hela tiden.... VEM kan ha gjort så, jag vet att det bara är misstankar men ändå... tänk om... helvete!!!!
De sa att beroende på hennes tillstånd den dagen hon skrivs ut så måste kanske soc komma och vara med vid utskrivningen. Fy man känner sig som en totalt misslyckad förälder....
Men som tur var slapp vi det eftersom hon var så glad och positiv när förstoppningen släppt.
Väntar telefonsamtal både från sociala och BUP.
Vart är detta på väg???
Någon som varit i samma sits som kanske kan hjälpa mig lite...
Jag vet inte vad jag ska tro längre... har en klump i magen, känns som jag på nått sätt gjort fel i uppfostran och jag vet ingenting.
Tänker bara OM OM OM någon gjort henne nått....
Jag gråter så tårarna sprutar. Vill inte lämna henne ensam i en sekund längre, men jag måste ju... hon är ju på skolan.... Fy för allt detta!!!
Svar på tråden: Vet inte vad jag ska gööööra!!!

När verkligheten skenar

Skrivet av  Jämställd pappa
iväg. Jag vet ju inget om ditt fall men ibland får jag en känsla av att man inom vården går snett. Visst är det bra att de tar tag i saker och ting men att bedömma ett barn utifrån hur han/hon mår när det har smärtor och utsatts för nya omständigheter mm känns konstigt.

Psykologen skulle nog gjort en andra bedömning innan hon uttalade sig överhuvudtaget. Skälet till att jag är skeptisk är att ibland får man en känsla av att det dras förhastade slutsatser men å andra siden blundar hela systemet när det egentligen borde vara uppenbart.
 

Jag tycker också

Skrivet av  Otroligt ledsen mamma!
det kändes som ett väldigt orättvist tillfälle att börja denna utredning.
En annan sak var att hon älskade att duscha magen när hon hade som mest ont för hon tyckte att vattnet avledde smärtan och hon kände sig piggare. Det var ett "bra" tecken på övergrepp eftersom många gör så.
Jag försökte få fram att detta började ju nu när vi hamna på lasarettet och annars är hon lite mer av en "lortgris". Duschar med 2-3 dagars mellanrum. Men det ville hon (psykologen) inte höra.
Visst är det bra att detta utreds, självklart men det tog sån stor fart när hon var så sjuk. Önskade att de kunde ha haft 1-2 träffar till innan de skulle säga sina misstankar och åsikter om mitt då så otroligt sjuka och smärtbesvärade barn.
Idag, snart 1 vecka sen magen började bli bra, så är hon så glad och positiv, precis som hon alltid varit..... men vi får väl se vart detta leder.... suck.
 

Lite glad ...

Skrivet av  annan Mamma
Hej
Jag förstår att ni har det jobbigt !

Vill bara tala om att jag blir glad när jag hör att det ”finns något som heter övergrepp” i huvudet hos vårdpersonal . Jag är mamma själv och även hjälpt andra mammor till sjukhus med sina barn där det funnits stark misstanke .

Tyvärr , så förvånas jag inte längre … det är inte det första de tänker på ….men ibland så läser man att det finns kompetent personal vilket gör mig glad .
Du ska veta att många av våra utsatta barn upplever magproblem som svår förstoppning även invärtes magsmärtor osv ….Vet du vad som kom fram hos psykologen ? Var du med ?

När jag fick veta att min 7 åriga flicka var utsatt så sa vår BUP psykolog …”för att utesluta ” I vårt fall blev det inte så utan det bekräftades och en lång härva nystas upp , hos min flicka fanns det många fler symtom en bla förstoppningar . Jag hoppas att ni kommer fram till andra orsaker.
Du har det inte lätt nu när denna tanke ligger och gror i bakhuvudet . Tänk noga efter om det finns andra tecken …

Stödjande kram till dig .
 

Hejsan!

Skrivet av  Otroligt ledsen mamma!
Visst håller jag med att det är bra att de reagerar när de upptäcker signaler som utsatta barn kan ge, och eftersom att psykologen nu "släppt bomben" efter 1 timmes träff med min då smärtdrabbade dotter så vill jag självklart att detta ska utredas och gås vidare med.
Ja, jag var med och min dotter pratade en massa om böcker hon läst, om att hon är rädd för spindlar och sånt.
En annan grej som psykologen reagerade på var att tösen är så oblyg. Att hon var så pratsam är ovanligt i den åldern och också ett tecken på att nått kan ha hänt.
Jag förberedde ju dottern på att en skulle komma upp och att hon skulle få berätta saker för henne, både jobbiga och trevliga så hon var ju inställd på det.
Hade din flicka också förstoppning menar du?
Vad hade hon mer för symtom?
Tösens förstoppning har suttit högt upp i tarmen båda gångerna och det hörs vara vanligt bland barn som blitt utsatta. Och som rutin känner de ju i analet i samband med första lavemanget men musklerna kändes bra och hon visste skillnad på att knipa och slappna av.
Jag vet att min dotter är väldigt rädd om rumpan men jag anser att det började när hon fick sitt första lavemang förra förstoppningssvängen, hon fick dem utan lugnande och efter några lavemang fick hon riktig panik varje gång det skulle ges. Jag kan inte komma på några andra situationer...
Kram tillbaka!
 

mm...

Skrivet av  FlipFlop
och gud varför kan jag inte hjälpa dig!? säger bara samma sak,FY allt det där
 

Artiklar från Familjeliv