Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Har ni ett barn som...

Skrivet av Otroligt ledsen mamma!
... blitt utsatt för sexuella övergrepp eller sexuella kränkningar som reagerat med att få en förstoppning väldigt högt upp i tarmen?
Jag har skrivit ett inlägg här nedan med och efter att jag pratat med hennes läkare idag så förklarade han att det är det "vanliga" som hänt när förstoppningen står så högt upp...
Snälla, skriv en rad till mig om du varit i samma sits som jag är nu. Vet varken ut eller in... ingen rätsida på nått...
Svar på tråden: Har ni ett barn som...

Förstoppning även utan övergrepp!!!

Skrivet av  Mamma J
Har en dotter som vid fyra års ålder hade svår förstoppning...och ingen undrade någonsin något om övergrepp...
Förstoppning är väl rätt vanligt utan att man ska måsta misstänka övergrepp?
Fanns det inget annat de gick på när de misstänkte det?
Kanske var dottern väldigt rätt när de skulle undersöka tarmen? Det skulle göra mig mer orolig än själva förstoppningen.
Båda mina barn har haft förstoppningar och haft läkare som kännt med fingrarna i ändtarmen. Vid båda tillfällena har jag hållit andan och undrat hur barnen skulle "ta det" att vuxna petar dem i stjärten, men eftersom de inte blivit utsatta (hoppas och är jag i alla fall övertygad om) så hörde de på doktorn som sa att "nu måste jag" "det kommer att kännas obehagligt, men..." o.s.v. och det gick jättebra.
Ingen av barnen kommenterade ens att en vuxen varit i "rumpan på dem" eller protesterade speciellt...

Jag kan ju tänka mig att ett barn som blivit utsatt kanske reagerar med panik....och dessutom ska mamma sitta bredvid och "vara moraliskt stöd"...vadå
övergiven? Kan doktorn ha sett en skräck i flickans ögon?

Sedan måste man ju inte ha varit utsatt för övergrepp heller bara för att man tycker att det är obehagligt
med att bli petad i rumpan...

Jag tycker det hela verkar märkligt, men har ju bara fått höra din version av det hela-varken läkarens eller dotterns...
 

så här...

Skrivet av  Otroligt ledsen mamma!
...rädd om rumpan är hon och min teori är att det blev hon vid första förstoppningen.
När hon skulle få sina första (ca 7 st) vattenlavemang så fick hon dem utan lugnande först.
Hon ville verkligen inte och skrek och stretade emot, så till sist kom de på att hon skulle få lugnande en stund innan lavemangen.
Sen dess har hon varit rädd om rumpan.
Anledningen till att han misstänkte övergrepp var dels att hon är rädd om rumpan samt att förstoppningen stod så högt upp i tarmen. Ca 20 cm.
Och hans skyldighet är att anmäla vid minsta misstanke så därför har han gjort det.
Personligen tror jag inte hon blitt utsatt för nått (önsktetänkande kanske?) men det enda jag kan tänka mig sku vara ett övergrepp är just behandlingen vid första förstoppningen....
 

Men hon hade ju panik INNAN första lavemanget!?

Skrivet av  Mamma J
Eftersom de avbröt och gav henne lugnande!
Inget av mina barn har fått något lugnande och dottern har fått klyx...Visst skrek hon lite och vägrade-men ingen panik och det var någ mer smärtan än övergreppet i sig som hon var rädd för och det är ju en skillnad.
Tycker nog du ska fundera lite på varifrån all denna panik kommer ifrån...Utan att jag för den skull sagt att hon utsatts för övergrepp...tycker fortfarande att det låter märkligt.
 

Kanske

Skrivet av  Otroligt ledsen mamma!
inte riktigt panik, det är nog fel ord men hon ogillade när folk skulle vara i hennes rumpa och det visade hon redan vid de första lavemangen. Hon upplevde ett stort obehag och det är inte lätt att prata med en då 6-åring och säga att det är bra om vi får göra detta.
Efter ca 7 lavemang ( en blandning på 2 klyx + vatten o salt, totalt 1 L vätska/gång) började hon protestera, hon tyckte att det var obehagligt och onödigt eftersom det lix inte kom något bajs, hon vägrade i sten att lägga sig där och jag kan faktiskt förstå henne. Läkaren kom fram till att det är bättre att ge henne lugnande än att hålla henne med våld...
För att hon skulle må mindre dåligt över detta så gav de henne lugnande och det gick mycket bättre då.
Jag har funderat mig gråhårig över var denna panik kan komma från.... jag har funderat på allt från dagmammans feberprovtagning till manliga bekanta till skolan (både vuxna o barn).
Jag har pratat med henne mycket ang. "fula gubbar o fula gummor", att hennes kropp är BARA hennes och att det är BARA hon som bestämmer över den och hon är mycket medveten om allt detta.
Jag grubblar hela tiden... jag tänker på detta när jag sover, äter, jobbar, ser tv men extra mycket när jag tittar på min otroligt vackra dotter som kanske varit med om något fruktansvärt.... =((
 

Jag tror

Skrivet av  An-o-nym
att du ska våga lita på din magkänsla. Visst finns möljigheten att något kan ha hänt men jag har full förståelse för att hon reagerar både med panik och ilska över att nån pillar henne i rumpan med 7 lavemang. Den som inte reagerar på det, barn som vuxen, har en oerhört hög tolerans nivå.
Skulle snarare säja att hon är helt normal som visar integritet och att hon inte vill att nån ska rota henne där.
Vad säjer hon själv? Har nån frågat henne om hon varit med om nåt.
Jag kan inte nåt om förstoppning i samband med övergrepp men att grunda det_enbart_på förstoppning verkar bisarrt.
 

Du tänker

Skrivet av  Otroligt ledsen mamma!
precis som jag. Att det känns som att det är en naturlig grej att få en massa olustkänslor för.
Jag har självklart frågat henne en massa och hon säger ju såklart nej.
Det är väl inget ett barn erkänner i första stund men jag har lirkat med frågor, iaktagit hennes kroppsspråk och jag känner att inget tyder på nått... men vi är ju under utredning så vi får se vad det visar...
 

Lägger mej i diskussionen

Skrivet av  Nilla
Hoppas det inte gör någonting...
Vill bara berätta om när jag var fem år och låg på sjukhus. Minns det jätte-tydligt, och idag har jag insett att det nog skulle kunna framstått som om jag blivit utsatt för något övergrepp. Det har jag dock med 100% säkerhet inte blivit.
Men sköterskan skulle ta tempen på mej, vilket jag var van vid att göra i rumpan. (Det enda termometern som fanns hemma hos oss på den tiden)
Hon kom in och berättade det och jag fick panik. Total-vägrade och började gråta och bara var helt ifrån mej. Minns känslan att jag inte ville att en främmande människa skulle ta tempen där. Slutade med att jag slapp och de tog i örat i stället.
Men som sagt jag är 100 på att jag inget blivit utsatt för utan reagerade så ändå.
Dessutom vet jag själv att det är fruktansvärt obehagligt att ta klyx. Har gjort det själv och även fått ge en patient detta regelbundet. Hon var vuxen, men det kändes fruktansvärt för hon grät och tyckte det var obehagligt.
Förstår att du är orolig och med all rätt, men det behöver inte vara något som hänt. Samtidgt som man naturligtvis ska reda ut en sån grej ordentligt!
Kram
 

Tack

Skrivet av  Otroligt ledsen mamma!
det är precis som du känner jag _tror_ min dotter känner inför såna här saker.
Men givetvis ska det utredas, jag ska på samtal ensam först i morgon, sen är det nog tösens tur.
Tack för ditt svar!!
 

Artiklar från Familjeliv