Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Anna m Alva

Skrivet av Lillan
Har varit på resa och nu hade ditt inlägg halkat ner så flyttar upp igen. Tack för ditt snälla svar. Jag tror att vi lyckats få till en tillvaro som fungerar för oss och för tillfället är tom sömnen bra. Men även om jag vet att detta är rätt för oss så är jag så känslig för andras kommentarer och synpunkter. Inte så att "lyclkigt lottad eller???" skrev ett fördömande inlägg, jag tyckte nog att frågan var uppriktigt ställd, men jag får ändå känslan av att bli skuldbelagd. Samma sak med kollegor och familj. "Förstår inte varför du har sådana problem med sömnen, vi stack till dem en flaska och så var det med det". Selektiv minnesförlust, eller? Jag kan också bli missmodig när jag umgås med andra familjer med "självgående" barn. Spenderade tex en vecka med en god vän i somras, vars tremånaders kille låg på golvet och jollrade medan vi satt och åt middag i lugn och ro, och hon blev stressad när han vaknade i tjugo minuter en av nätterna. Jag som hade berett mig på att avlasta henne i en period som för mig präglades av förlamande trötthet. Jag ska vara helt uppriktig och säga att jag hade svårt att riktigt glädjas för hennes skull, utan hade en ganska stark känsla av avund.

Jag tycker det är ett mysterium att andra föräldrar kan ha synpunkter på vissa saker. För mig har föräldraskapet gjort mig så otroligt mycket mer ödmjuk inför andra föräldrar. Vad man ser när man träffar ett barn under några timmar säger ingenting om vad familjen går igenom under veckor och månader. Vi hade en bekant som insisterade på att komma och hälsa på klockan tre på eftermiddagen, just under Emils mest kinkiga tid. Hans intryck nog var att vi har ett jobbigt och skrikigt barn. Till skillnad mot den medpassagerare under vår resa över Atlanten som gav oss komplimanger för vilket tålmodigt barn vi har (!).
Svar på tråden: Anna m Alva
Inga svar finns

Artiklar från Familjeliv