Sova mellan oss

Sova mellan oss
Skrivet av	Helena
Dottern sover mellan mig och min man. Vi har försökt lägga henne i sin egen säng men hon vaknar på natten och vägrar somna om om hon inte får sova i vår säng. Tilläggas ska att hon nyligen opererats och har ev mardrömmar från det. Är det fel att hon får sova mellan oss? Jag vet att det blir svårt att vänja henne till egen säng men ska jag verkligen tvinga henne att sova i egen säng när hon mår dåligt efter operationen; inte fyskiskt men har väl psykiska men efter den. Hon är 1 år.
Svar på tråden: Sova mellan oss

klart det inte är fel
Skrivet av X-tjejen
jag har ju en ettåring som samsover (14 månader) ser inget fel i det det fungerar helt klart bäst att hon sover med mig :D du ska göra som du känner fungerar bäst för din familj barntiden är så kort ändå hon kommer ju inte att ligga där som tonåring ändå Njut av varandra och det är inte alls fel att samsova människan är faktiskt ett flockdjur av naturen För någon familj är samsovning helt absurt och otänkbart för en annan familj det enda man kan tänka sig så det varierar väldigt man måste känna efter vad som är rätt för oss inte vad som är rätt enligt andra

samsovning
Skrivet av Helena
Jo, jag har också resonerat att hon vill nog inte ligga mellan oss i all framtid. Tids nog tycker hon att det är pinsamt. Jag vill njuta av henne och den korta tid som hon är barn. Hon är enda barn och kommer att förbli, min man vägrat ett till barn. Och så fick vi kämpa flera år för att få henne.


Människan
Skrivet av Majan
är det enda däggdjur som lägger barnen ifrån sig när de skall sova... Så jag tror nog vi är konstruerade för att sova tillsammans, nära nära. Framförallt när barnen börjar dagis, man hinner inte ses mer än ett par timmar varje kväll, men sover man tillsammans har både föräldrar och barn en hel natt att tanka närhet. Att få känna bäbisdoften, känna den mjuka huden. För mig är det obetalbart. Sov ni lugnt vidare. Alla barn jag känner har klart och tydligt deklarerat när de minsann vill sova i sin säng.

tror människan
Skrivet av Å och J
är enda däggdjuret som lämnar bort sina barn på dagis vilket i sin tur gör att de måste ta igen tiden de missar på natten. Mitt barn skulle aldrig sova bra genom att trängas med oss. Idag har så liten egentid. De vaknar, slussas iväg på dagis, hämtas upp, sedan när äntligen natten kommer så får de inte ens möjligheten att sova ifred. Till och med här ska de dela sin kropp och själ med andra. Jag är vid den åsikten att barn behöver egentid. Precis som du och jag. Gos och närhet kan man få under dygnets övriga timmar. De barn som tillfredsställs emotionellt under dagen behöver nog inte det under natten, då de behöver sova.

Å så bra skrivet!!
Skrivet av :: tösen :: m Otto 030122
Kunde inte sagt det bättre själv men håller med till 100% i vartenda ord!


Vaddå?
Skrivet av Majan
Att barn behöver egentid på nätterna? Att vissa barn inte vill samsova är inte konstigare än att vissa vill det. Men att skulle de behöver egentid på nätterna?

Människan är
Skrivet av Majan
det enda däggdjur som lämnar sina barn på dagis, men långt ifrån det enda däggdjur som lämnar sina barn dagtid för att jaga eller samla mat. Så vi är rätt lika trots allt. Och visst är det bra om barnen får närhet och gos under dagen, men trots att jag jobbar deltid blir det inte många timmar tillsammans varje dag. Och på dagis, hur bra det än är, så inte 17 har de tid att gosa med våra barn hela dagarna, och även om de hade det så tror jag att barn behöver närhet av sina föräldrar. Och du, vi sover på nätterna, vi ligger inte vakna :) Men givetvis skall du inte samsova med dina barn om de inte vill! Frågeställarens barn ville dock det och undrade om det var skadligt, det var det jag svarade på.

Vuxna då?
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Ja, så ser ju inte jag det. Bara för att man delar säng så betyder inte det att man trängs. Eller inte sover gott och mycket. Jag tror inte att man helt enkelt kan säga att barn har behov av egen tid någon särskild del av dygnet. Barn kan nog ha behov av att vara nära natt som dag! Och bara för att just du inte trivs med att samsova och just dina barn sover bättre ensamma så behöver inte det gälla generellt sett. Jag tror inte alls som du att behovet av närhet nattetid går att tillfredställa helt under dagen, och framför allt så håller jag inte med om att det skulle vara något som alla borde sträva efter. Att sova med sina barn är något som borde undvikas för barnents bästa? Det kan jag inte hålla med om. Jag tror att det är helt normalt för däggdjur som människan att sova nära sina ungar, och för ungarna att vilja hålla sig nära de vuxna, för att kunna slappna av och sova tryggt utan oro. Mina barn har för övrigt tillskillnad från dina sovit betydligt lugnare och vaknat mer sällan när de har sovit med oss. Egen tid har Juni tex just nu, hon leker själv i vardagsrummet medan jag sitter här och ammar lillasyster och pappa lagar mat i köket. Jag betvivlar faktiskt att det där behovet av egen tid man talar så mycket om idag är något självklart. Kanske är det mer något inlärt? Knappast har det varit något självklart med ensamtid genom historien? Människan är ju faktiskt ett socialt flockdjur i grund och botten. Jag vet inte kanske är dagens stressiga samhälle något som ändrar behoven på många sätt? Men jag tror nog att hos många barn så ökar nog snarare behovet av att tanka närhet och koppla av intill sina föräldrar då. Jag undrar om du resonerar på samma sätt när det gäller vuxnas sömn? Hur kommer det sig då att de flesta väljer att dela sovrum och till och med säng med sin partner? Om man nu hade ett så viktigt behov av ensam tid och sömnen stördes så att att dela säng så borde ju vuxna också inrätta sina sovvanor i egen säng i eget rum, tänker jag. Och tycker ni att det är trångt och svårt att sova brevdid sin partner, att man trängs och behöver få sova ostört? Själv störs jag vare sig av mina barn eller min man, och sängens storlek har vi förstås anpassat till hur många som ska få plats. Jag är i alla fall inte orolig för att mina barn skulle lida av att inte få egentid på natten.


avråder i England
Skrivet av Å och J
att samsova. http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,476299,00.html

O här var precis det jag
Skrivet av Emma me Elma
ville ha fram! Tack Cecilia:) Du skriver alltid så himla bra:) Kramen Emma

Om england
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Om du läser undersökningen som ligger till grund för åsikten att det skulle kunna vara farligt att samsova, så ser du att de inte tagit hänsyn till de råd om säkersamsovning som finns. I de fall där olyckor förekommit har det varit personer som varit påverkade av alkohol, droger, mediciner eller som lider av svår fetma. I andra länder har man istället avrått från samsovning om man på påverkad av alkohol eller mediciner eller mycket överviktig. Det är ju en lite förnuftigare slutsats anser jag! Av samma studie framkommer också att den allra största risken är att barnet sover i ett annat rum än föräldrarna. Konstigt att det inte är det som det går ut varningar om då, men det var tydligen inte lika politiskt korrekt att avråda från? Mer om säker samsovning och sömnforskaren James Mckenna kan du läsa här: http://www.nd.edu/~jmckenn1/lab/ Ett litet klipp: Guidelines to Sleeping Safe with Infants Maximizing the chances of Safe Infant Sleep in the Solitary and Cosleeping (Specifically, Bed-sharing) Contexts. by James J. McKenna, Ph.D. Professor of Biological Anthropology, Director, Mother-Baby Sleep Laboratory, University of Notre Dame. Below I have summarized and highlight some of the issues to be concerned with as you make your own decisions about where and how your infant should sleep. 1) What constitutes a "safe sleep environment" irrespective of where the infant sleeps? a) Infants should sleep on firm surfaces, clean surfaces, in the absence of smoke, under light (comfortable ) blanketing and their heads should never be covered. The bed should not have any stuffed animals or pillows around the infant and never should an infant be placed to sleep on top of a pillow. Sheepskins or other fluffy material and especially bean bag mattresses should never be used. Water beds can be dangerous, too, and always the mattresses should tightly intersect the bed-frame Infants should never sleep on couches or sofas, with or without adults wherein they can slip down (face first) into the crevice or get wedged against the back of a couch. 2) Bed-sharing: It is important to be aware that adult beds were not designed to assure infants safety! b) if bed-sharing, ideally, both parents should agree and feel comfortable with the decision. Each bed-sharer should agree that he or she is equally responsible for the infant and acknowledge that the infant is present . My feeling is that both parents should think of themselves as primary caregivers. c) infants a year or less should not sleep with other children siblings - but always with a person who can take responsibility for the infant being there; d) persons on sedatives, medications or drugs, or is intoxicated --or excessively unable to arouse should not cosleep on the same surface with the infant. e) excessively long hair on the mother should be tied up to prevent infant entanglement around the infant\'s neck--(yes, it has really happened!) f) extremely obese persons, who may not feel where exactly or how close their infant is, may wish to have the infant sleep alongside but on a different surface. g) it is important to realize that the physical and social conditions under which infant-parent cosleeping occur, in all it\'s diverse forms, can and will determine the risks or benefits of this behavior. What goes on in bed is what matters. h) It may be important to consider or reflect on whether you would think that you suffocated your baby if, under the most unlikely scenario, your baby died from SIDS while in your bed. Just as babies can die from SIDS in a risk free solitary sleep environment, it remains possible for a baby to die in a risk-free cosleeping/bed sharing environment. Just make sure, as much as this is possible, that you would not assume that , if the baby died, that either you or your spouse would think that bed-sharing contributed to the death, or that one of your really suffocated (by accident) the infant. It is worth thinking about. 1) I do not recommend to any parents any particular type of sleeping arrangement since I do not know the circumstances within which particular parents live. What I do recommend is to consider all of the possible choices and to become as informed as is possible matching what you learn with what you think can work the best for you and your family.


Fast människor o då inkluderas ju barn
Skrivet av Emma me Elma
är olika. En del behöver mer egentid, andra mindre. Jag tex har ett mkt litet behov av det. Min dotter har inte heller så stort behov av det. Det hon behöver tar hon sig på dagen... Människor är i grunden flockdjur. o att ha sin flock nära när man sover är inget konstigt. Så vissa behöver säkert den egetiden, vissa inte. Man ska nog inte dra alla över en kam heller! O framför allt ska man itne tvinga på någon (vuxen som barn) ensamtid!! Precis som man inte ska tvinga sig på individen heller! Balans ska det vara ;)

Åh, så bra skrivet!
Skrivet av Susanne med Viggo 030721
Jag håller med dig i vartenda ord. Jag tror dessutom att det är rätt stor skillnad på samsovning och samsovning. En del barn vill ligga nära nära, medan andra nöjer sig med att ligga i samma säng. En del samsover delar av natten, men inte hela. Visst finns det barn som vill sova helt själva och tids nog vill de flesta det när de blir äldre. Sedan ändrar det ju sig igen när man blir vuxen och blir sambo. Nästan alla par sover ju tillsammans. mvh, Susanne

Samsovning
Skrivet av Helena
Dottern har egen kudde och eget täcket, hon ligger inte nära oss utan år röra sig fritt under natten, oftast har hon mesat plats ligger tväröver sängen medan jag och min man får balansera utan på kanten, så hon har gott om plats. Om hon blir orolig på natten så stryker jag bara lite på ryggen och hon somnar om, om hon ligger i egen säng hinner hon vakna och sedan är hon vaken ett par timmar mitt i natten och det sliter på både oss och henne. Så för oss fungerar sdet utmärkt att sova tillsammans men jag förstår att det inte går bra för alla, vi är ju olika.


Trivs ni så är det väl jättebra?
Skrivet av Lena
Om du och din man tycker det funkar bra så finns det väl ingen anledning att inte sova ihop? Jag tycker det är jättemysigt att samsova, vi gjorde det tills sonen var 2,5 år. Då ville han själv sova i sitt rum, och det har funkat jättebra (han är 3 nu). Jag tror inte på att det är hopplöst att få barnet att sova i egen säng sedan, det är väl inte svårare då än nu? Det låter som om hon behöver er lite extra nu, så funkar det bra tycker jag ni ska låta henne ligga mellan er, det är ju mysigt också :).

Vad spelar det för roll?
Skrivet av Gullet med E 0307 & L 0411
Gör som ni känner för och låt henne sova mellan er så länge som ni vill och så länge som ni känner att det fungerar. Det har ingen annan något med att göra. Känns det bra nu så fortsätt och ta det för vad det är. När ni inte känner att det fungerar längre så hjälp henne att börja sova i en egen säng då.

Sova mellan oss

klart det inte är fel

samsovning

Människan

tror människan

Å så bra skrivet!!

Vaddå?

Människan är

Vuxna då?

avråder i England

O här var precis det jag

Om england

Fast människor o då inkluderas ju barn

Åh, så bra skrivet!

Samsovning

Trivs ni så är det väl jättebra?

Vad spelar det för roll?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information