Mammor...Hur sover Ni?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Mammor...Hur sover Ni?
Skrivet av	Ledsen
Idag tycker jag synd om mig själv! Har bara sovit högst 3timmar totalt. Låg vaken ända från 01:40 till framåt morgonen då jag sov gott en timme till. Hur normalt är det att ligga vaken medan min lilla dotter sover? Blir så irriterad! Somnade fort igår kväll men väcktes efter 1 timme av att dottern gnydde. Sen har hon varit tyst....och jag har legat där. Hatar verkligen att inte kunna sova. Jag blir så nervös av det och tror att det är nåt fel på mig och att jag aldrig mer kommer sova. Löjligt egentligen, jag vet. Blir orolig för hur jag ska orka ta hand om barnen och det är nog det det handlar om. Tror att jag måste vara i toppform för att kunna ta hand om hem och barn. Har verkligen fått sova ut över jullovet och det är bara en vecka sedan jag kände mig riktigt utvilad. Så himla uttröttad kan man väl inte bli av en eller några nätters stul? Hur överlever ni andra mammor som nästan varje natt får hålla på med era barn? Blir man tröttare för varje dag eller "stannar tröttheten liksom upp" och känns ungefär likadant varje dag. För det är alltid så jag tänker...om jag är såhär trött efter en natt, hur blir det då om jag inte sover gott nästa eller nästa natt heller???? Och så blir det en stress... Tack för att ni orkade läsa dessa rader!
Svar på tråden: Mammor...Hur sover Ni?

Detta kunde varit jag för ett tag sedan uppsats
Skrivet av LillaMy m. Jonna 040315
Känner så igen dej i det du skriver. Min dotter har haft enormt struliga nätter ända sedan dagen hon föddes. I början hade man ju chansen att sova lite grann på dagen när hon gjorde det oxå (medan hennes pappa rullade vagnen eller hoppade omkring med bärselen) men sedan, när hon blev större fanns ju inte de möjligheterna längre. Då sov Jonna bara max halvtimmes-pass dagtid och jag ble tröttare och tröttare. Till slut gick det så långt att jag knappt sov alls. Trots att Jonna ju sov en del så kunde jag för mitt liv inte somna. Låg och stirrade på klockan och tänkte att "snart vaknar hon och cirkusen är igång igen" och så låste det sej bara. Samtidigt kände jag mej som världens sämsta mamma. Vi samsov (dock hade pappan flyttat ut i gästrummet med vår hund eftersom han behövde upp och jobba på morgonen och Jonnas dygnsrytm var helt åt helskotta) och jag ammade, ammade och ammade. Rapade, bar, torkade kräks och ammade lite till. Till slut fick jag som ett nervöst sammanbrott en natt och kände att jag knappt fick luft. Staplade upp och gick in till sambon och bara storgrät. Skakade i hela kroppen och fick inte fram ett ord. Han trodde nästan en sekund där att Jonna var död eller att något annat fruktansvärt hänt innan jag lyckades kvida att jag inte kunde sova och att jag trodde att jag aldrig skulle sova mer. Efter detta började vi rejält ta tag i Jonnas sömn. Åt skogen med alla fina ord om att barn sover så fint nära nära sina föräldrar eftersom det ju hittills inte funkat på drygt 4 månader. Jonna fick egen säng precis brevid min, sedan längre och längre bort och till slut flyttade vi in henne i eget rum. Tog hjälp av NCSS och Anna Wahlgren och vände rätt dygnet som nummer ett, sedan fick vi sakta men säkert bukt med alla uppvaknanden. Till slut sov Jonna hela nätterna, först 11 timmar och sedan 12. Men jag sov inte, inte riktigt än. Jag sov bättre men inte bra. Då började jag sova med öronproppar och vi bestämde att _om_ nu Jonna skulle vakna skulle jag a) vakna trots öronproppar eller b) min sambo skulle ta henne. Givetvis blev det a) i de flesta fall, tror man har bebis-radar som ammande mamma! :) Men allt eftersomtiden gick och vi märkte att Jonna faktiskt så gott som aldrig vaknade på natten längre. Och om hon gjorde det så grymtade hon lite, letade efter nappen, hittade den och somnade om. då, sakta men säkert började min egen sömn komma tillbaka stegvis. Nu är Jonna 10 månader och sover ff som en ängel nätterna igenom trots konstant snorig näsa, nya tänder och gud vet allt. Och jag börjar också lyckas sova hela nätter då och då. Är fortfarande ganska lättväckt, för att inte säga väldigt lättväckt men är det tyst och lugnt hela natten så sover jag faktiskt. Med denna långa historia vill jag berätta att det finns hopp. Trots enorma sovproblem och en känsla av att vara på den absoluta botten så finns det en väg upp och ut. Mina tips är framför allt: * Strunta i klockan på natten, du blir bara stressad av att veta att klockan är sååååå mkt och du ännu inte sover. * Gå och lägg dej i tid trots att köket ser ut som ett bombnedslag. Oftast sover man bättre före midnatt än framåt morgonkvisten. * Öronproppar! * Gör en egen nattrutin för dej själv precis som vi har för våra barn. Det hjälper dem att komma till ro och funkar bra även på vuxna. Vi är ju trots gjorda av samma sak! Stor kram och lycka till! Jag vet vad du går igenom och minns paniken och hopplösheten. Men jag hoppas du fått lite nytt mod!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv