Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tystlåten son

Skrivet av Maria
Min son, född i mars 2004, pratar inte. Skillnaden mot hans tre år äldre syster, som sa sina första ord när hon var omkring 11 månader är stor. Jag har läst en del vad som sägs om detta och uppfattat att huvudsaken är att barnet har ordliknande ljud för sig. Det har han i och för sig, och med lite välvilja kan jag höra ett "där" ibland. I övrigt så är han nyfiken, mycket social, envis och fysiskt väl i fas med sin ålder. Men han verkar inte ens intresserad av ord och tal. Jag har tagit upp detta med föreskolepersonalen och deras uppfattning är att det inte är något att bekymmra sig för eftersom han är ett "praktexemplar". Men jag kan ändå inte släppa oron eftersom skillnaden till systern, som dessutom talade väldigt väl tidigt, är monumental. Dessvärre är jag nästan rädd för att ta upp det på BVC - vilket i och för sig kanske ändå kommer att ske i samband med 1,5-årskontrollen - eftersom det kan bli någon notering i en journal som leder till oönskade, och kanske helt onödiga, konsekvenser senare. Jag försöker att träna med honom, men han struntar helt i orden och börjar med något mer handfast i stället.
Svar på tråden: Tystlåten son

ingen fara

har han fortfarande inte sagt nåt vid två års ålder skulle jag börja fråga runt men ingen vits innan det. Barn utvecklas _väldigt_ olika, även syskon, och det blir ganska förståeligt om man tittar på en vuxen syster och bror, man förväntar sig ju inte att de ska vara likadana så egentligen är det konstigt att man så lätt jämför dem som små. Adrian föddes 3 januari -04 (och vi bor i Tyskland så han utsätts ju faktiskt för två språk) men de ord han har kunnat hittills har lätt kunnat räknas på en hand. (Fast det har börjat komma fler på sista tiden faktiskt...) Däremot så finns det ingen tvekan om vad han vill och han kommunicerar med oss på andra sätt. Om du känner att du inte når din son skulle jag bli orolig, men om det bara är själva orden som saknas så skulle jag inte bry mig...det kommer med tiden. Adrian har alltid varit mer intresserad av motorik och just nu går t.ex. all koncentration till att lära sig hoppa...inte konstigt att han inte orkar träna språket. Men visst förstår jag lite av din oro när jämngamla runt typ redan säger 2-3 ords meningar....vi får bara ha lite tålamod med våra killar, och träning tror jag är ganska onödigt, det kommer ändå sen när de vill blir intresserade :-) *kram*
Skrivet av    styrox

Filip pratar knappt alls och

...han e född i december 2003. Han gick när han var 11 månader och älskar allt som har med diskhon och spisen att göra. Jag tror han inte har tid eller intresse att lära sig prata - ännu. Filip säger mest da dä ba ma och uj. På dagis har de inte uttryckt nån oro eller så alls - de tycker han e helt normal. Jag tycker inte du ska oroa dig - det kommer !!!
Skrivet av    Heje m Filip o Elias

Inte min son heller

Hej Maria, jag har precis som dig börjat känna viss oro för att min son (född januari 2004) pratar väldigt lite. Han verkar inte intresserad av språket, tycker jag. Säg att han har 10 ord i sin vokabulär och det är långt ifrån alltid han använder dessa ord. Däremot kommunicerar han på andra sätt, vilket känns brar. Jag tycker att du ska ta det lugnt. Det är lätt att jämföra med alla som är jämngamla och pratar massor. Din son är unik och jag vet barn som inte pratat förrens i två-årsåldern och utvecklats normalt.
Skrivet av    Annie

BVC i nästa vecka

Tack för alla uppmuntrande ord. Jag har tid för 1,5-årskontroll i nästa vecka. Jag talade med min sköterska inför besöket och hon viftade inte bort oron helt (vilket naturligtvis hade varit sååå skönt att höra...). Hon sa att det generellt kan sägas att 2 ord (som jag med lite god vilja kan säga att han uttalar) är lite för hans ålder (18 månader om några dagar). Hon frågade om han hämtar saker på begäran och jag kan inte svara med full övertygelse att han gör det. Visst, ibland kommer han när jag ropar att det är mat, talar vi om att bada händer det att han rusar till badrummet - men inte alltid. Ibland tycker jag mig höra ansatser till ord, men det är minst lika lätt att uppfatta det som joller. Tillråga på allt har dagis uppfattat att han är lite snubblig i kroppen, något som jag själv hittills inte själv har noterat. Tvärtom har jag tyckt att han legat väl till fysiskt eftersom han gick före ett års ålder, klättrar på i stort sett allt och balanserar på stolsryggar. Han ser i övrigt \"normal\" ut, är mycket observant på allt i hemmet, undersöker, staplar saker på varandra, är social och nyfiken, funkar i gruppen på dagis och härmar storasyrran. BVC-sköterskan sa att hon nu primärt kommer att titta på hans språkliga utveckling och sedan, om hon bedömer att det kan vara relevant, remittera honom till en barnläkare. Hon har hittills uppfattat att han legat bra till i sin utveckling, men det var ju ett halvår sedan hon såg honom sist. Just nu är jag så orolig att jag kan spricka och allt annat känns oviktigt. Tankar på vanorna under graviditeten har börjat dyka upp... Önskar att jag redan har ett avvklarat barnläkarbesök och en stämpel på att han är befunnen normal...
Skrivet av    Maria

hej igen

det är bra att de tar din oro på allvar och inte bara viftar bort den. Hoppeligen så är han bara lite senare med talet men om det råkar sig så att han har någonslags talstörning så finns det jättebra hjälp att få, ju tidigare man hittar det desto bättre. Det finns ett snack under Barn med särskilda behov som heter Språk-och talstörningar om du känner för att lufta din oro och ställa frågor, de kan säkert hjälpa dig. Håller en tumme att allt går bra, skriv gärna och berätta hur det gick sen! *kram*
Skrivet av    styrox m. adrian

aha

nu såg jag att du redan hade hittat dit :-) Hoppas de har några tips :-)
Skrivet av    styrox m. adrian

Men vet du att...

...som \"ord\" räknas även tex om han svarar på vad säger hunden? \"vov vov\" eller att kråkan kraxar, bilen brummar osv osv. Jag var också lite orolig för Gottfrid som inte pratar nämnvärt (i alla fall inte jämfört med storsnackarsyrran) och de viftade bort oron helt på min BVC och tyckte att han _visst_ pratade - när jag ansåg att han bara \"lät\" lite...
Skrivet av    Egalia

Artiklar från Familjeliv