Lite tvärt emot..

Lite tvärt emot..
Skrivet av	förvirrad och rädd för framtiden
Sitter just och läser hur många åtrår andra utanför äktenskapet/förhållandet. Har just upptäckt att min fru sedan 14 år och flera förnekade "otrohetsaffärer" (som i efterhand erkänts) har slagit till igen, hon vet inte att jag vet och jag förtärs invärtes. Jag trodde verkligen att hon kommit över sitt "sug" efter bekräftelse.. men det verkar aldrig ta slut. Det verkar som att man aldrig ändrar sig som människa... eller? vi har barn och funderar på att köpa hus.. men nu vet jag inte om jag orkar längre.. gråter i smyg här vid datorn, hjälp, vad ska jag göra?? Hon vet inte att jag vet att hon precis ljugit mig rätt i ögonen. Är jag dum i huvudet som tycker att det inte är rätt att åtrå någon annan än den man är gift med och sedan fullfölja sin önskan.. hon säger att hon verkligen älskar mig men hon fortsätter ideligen att flirta och skicka inviter till gud och alla människor som visar ett uns av intresse. Det är inte så att jag är trist och tråkig och inte visar uppskattning eller delar sysslor. Jag tycker jag gör allt! Men varför vill hon var kvar hos mig men samtidigt svika mig gång på gång.. nä.. fan jag lägger mig ner och självdör..
Svar på tråden: Lite tvärt emot..

Vet du vad....
...jag är övertygad om att du klarar dig betydligt bättre på egen hand. Sparka ut den där damen och lev ditt eget liv med ungarna. Det finns ingen som helst anledning att slösa mer kärlek på en individ som är så uppenbart respektlös. Packa hennes saker, splitta ekonomin, pynta av alla skulder du rår med. Dra järnet mot framtiden och se dig inte om förrän om några år, när du plötsligt upptäckt att livet kan vara mycket bättre än du någonsin föreställt dig. Det är först när du upptäckt att man faktiskt inte behöver kvinnor som livet börjar. Så lägg ner den där relationen med omedelbar verkan, glöm familjerådgivningen, det är nog försent för sånt och vill du verkligen ha ytterligare år av samma skit? Du behöver all kraft till dig själv och barnen så ta hand om dig. och kom ihåg... ...du har ingen skyldighet att förklara eller förhandla om någonting annat än rent praktiska ting.
Skrivet av Lasseman
Ja fy sjutton.
Jag säger såhär. Att tycka andra är snygga, sexiga, charmiga, trevliga etc etc, tycker jag är helt normalt även fast man lever i ett förhållande. Men att därifrån välja att låta dessa känslor leda till att gå bakom ryggen på ens partner, och göra saker som skulle såra den andra, det är inte okey. Ifall det är så att man får så starka känslor för någon annan att man inte kan säga nej, då ska man först avbryta det man har. Det är min åsikt. Sedan kan jag ha förståelse för att man kan hamna i situationer där man hoppar över skaklarna, utan att det var menat så. Att man egentligen allra helst vill ha sin partner, som man har därhemma, men att där kanske finns problem (vardagen, inte känna sig sedd/hörd/sexig etc) som gör att detta kanske ändå inträffade. Detta är ju inte heller okey, men ändock mer förståeligt, om det bara hände någon eller på sin höjd ett par enstaka gånger. Framförallt om det bara är något one-night-stand och inte pågående långvariga historier, och där man verkligen aktivt själv går in för att ställa allt tillrätta och göra vad man kan för att det inte ska hända igen. Att man liksom tar lärdom av det fel man gjort. Men när man kommer till de personer som antingen är otrogna flertalet gånger, och/eller i långvariga historier, kanske ljuger sig blåa ända tills det inte går längre då bevis läggs fram, och där dom kanske inte heller aktivt försöker att förändras efteråt som människor och dra lärdom av vilka fel de gjort. Sådana människor bör man nog hålla sig så långt borta ifrån som möjligt. Sådana tror jag helt enkelt inte klarar att hålla sig trogna. Vad det sedan beror på, om det är att de har ett otroligt stort behov av ständig bekräftelse utifrån, att inte ha karaktär nog att säga nej, eller ha en onormalt liten empatisk förmåga och inte inse hur fruktansvärt illa man gör sin partner etc etc. Ja, det kan ju variera och vara svårt att veta. Men oavsett anledning till att vissa återkommande är otrogna, så tror jag man bör göra bäst i att hålla sig så långt borta från dessa som möjligt. Med detta vill jag däremot inte påstå att det är lätt att bara lämna och tänka att det blir bäst för en själv. Har man djupa känslor för sin partner så är det otroligt svårt. Jag har varit i liknande skor som dig med en partner som flera gånger varit otrogen, ljugit sig blå och haft relationer bakom min rygg ända tills bevis lades fram, då först bröt han med de andra och lovade guld och gröna skogar efteråt, och att han minsann lärt sig sin läxa. Men det hände igen och igen. Jag har många gånger insett att det bästa för mig är att hålla mig borta från honom. För jag tror helt enkelt inte längre, att han är kapabel till att leva i ett monogamt förhållande en längre tid (det är inte bara mig han varit otrogen mot). (Han skulle inte heller någonsin klara av att leva i ett förhållande där man ger varann tillåtelse att vara med andra, för han är fruktansvärt svartsjuk). Men lätt är det inte. Det som gjort att jag klarat av att säga nej, är minnet av hur fruktansvärt sårad han gjort mig. Jag vill och orkar helt enkelt inte vara med om fler gånger. Jag vill inte att det ska sluta med att det tillslut kanske leder till självmord, alternativt djupa och långvariga depressioner. Det är det inte värt. Jag har bara ett liv, och vill inte att min framtid ska se ut så ! Jag hoppas att du också inser det och att du är värd något bättre ! Kram
Skrivet av Been there

Du skall inte behöva ta sådan skit
Hur som helst så märker ju barnen att det inte står rätt till i familjen. Jag vet att det är svårt att bryta med någon som man har känslor för, men sätt ett ultimatum för henne antingen eller. Man kan inte ha kakan och äta den samtidigt. Jag är nog en bland många som blir rasande över personer som är otrogna, de visar inte någon som helst respekt för sin respektive. När de säger att de älskar en är det ett stort hån igentligen. Man gör inte så mot någon man verkligen bryr sig om. Hoppas att allt ordnar sig för dig på ett eller annat vis, men våga stå för din rätt att bli behandlad rättvist.
Skrivet av sara med 4:e på väg
Jag är en av dem
som åtrår någon annan än han jag är gift med. Det är ett helvete!! Hur fick du reda på detta? Är det one-nihgt-stands hon har eller är det förhållanden? Något fattas ju helt klart i ert förhållande och kan ni båda inse det är det kanske bäst att gå skilda vägar. Du mår ju definitivt inte bra av att ha det sådär och hon mår säkert inte bra av att bedra dig om och om igen. Mår ni inte bättre på varsitt håll? Sen tycker jag också att bara för att hon är oärlig behöver inte du vara det - konfrontera henne med att du vet. Lycka till!
Skrivet av Är också anonym nu
Nja, så behöver det inte vara.
Det finns de som helt enkelt har svårt att hålla sig monogama och trogna, oavsett vem de är tillsammans med. Hur det är i detta fallet vet förstås inte jag, men man kan inte utan vidare dra slutsatsen att det är något som fattas i förhållandet.
Skrivet av Been there

Jag...
tycker inte du skall stå ut med sånn skit (ursäkta uttrycket)! Du har rätt att ha någon som behandlar dig med värdighet, en som inte ljuger och bedrar! Älskar man någon så behandlar man den personen med värdighet! Man kan inte neka sin partner attraheras av andra, tycka andra är snygga etc! Men man har absolut rätt att kräva att ens partner är trogen, inte gör nåt av sin \"åtrå\". Det gör något med ens självkänsla att bli utsatt för otrohet, varit där! Men lägg dig inte självdö. Ta tag i ditt liv, bestäm dig vad DU VILL! Det finns ett liv efter, som kan bli nog så bra. Jag älskade, blev bedragen, blev lämnad..... Men idag mår jag sååååå mkt bättre än någonsin med mitt X. Vill till slut bara säga att under känsliga snack finns en Otrohet (för drabbade)....
Skrivet av Terriern
Tack för alla värmande svar
Det går upp och ner känslomässigt. Jag ser ju själv nu när jag läser vad jag skrivit att det inte finns nåt val längre. Det är så skönt att få respons från andra människor när man sitter ensam och slåss med alla frågor som man inte vill ställa eller få svar på egentligen. Jag är alldelens för konflikträdd för mitt eget bästa. Man vill ju bara vara, och leva tryggt.. men en sådan värld finns väl inte.
Skrivet av mindre förvirra och mindre rädd
Jag blev sviken flera gånger...
av min man vi jobbade igenom det men på kuppen så tappade jag mina känslor för honom. Vi funkar väldigt bra ihop och driver projektet \"familjen\" väldigt bra men jag känner inte de känslorna för honom som jag tycker man borde känna för sin partner. Så jag står nu i valet och kvalet om jag skall gå vidare själv eller stanna kvar. Jag tror att otroheter lämnar kvar så djupa spår så det är väldigt svårt att klara av att leva ihop efter dem. Jag är inte arg på honom längre och känner inte äckelkänslor över honom men jag har tappat alla de andra känslorna istället.
Skrivet av Otroligt vilsen

Det där är sant.
Otrohet sätter djupa spår, och skulle det dessutom ske återupprepade gånger så är det lätt hänt att ens syn på den personen blir alltmer försämrad. För min del har nog framförallt känslorna över hans ringa empatiska förmåga fått mig att alltmer se ner på honom. Själva grejen hur man gång på gång kan göra en person så fruktansvärt illa, som man samtidigt säger sig älska och vilja leva med. Det klingar så falskt i mina öron.
Skrivet av Been there
Har pratat igenom det..
Jag upptäckte det av en slump när jag ominstallerade min pc och sparade över innehållet på en annan. Det är inte one nightstand och jag vet inte hur länge det varat. Det kan vara allt från år till veckor. Svaret på det kommer jag aldrig att få. Vad jag har fått reda på så fattas, inget!? Snarare tvärt om. Det är det som är så förbryllande. Hon vill absolut fortsätta med mig och jag tror verkligen henne, frågan är bara kommer jag att kunna bestämma mig? kan jag förlåta eller förstå. Jag vet att det kommer att dyka upp i mitt huvud då och då under flera år.. det är skitjobbigt.
Skrivet av mindre förvirrad och mindre rädd

Lite tvärt emot..

Vet du vad....

Ja fy sjutton.

Du skall inte behöva ta sådan skit

Jag är en av dem

Nja, så behöver det inte vara.

Jag...

Tack för alla värmande svar

Jag blev sviken flera gånger...

Det där är sant.

Har pratat igenom det..

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information