Adoptera när man har ett biologiskt barn....

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Adoptera när man har ett biologiskt barn....
Skrivet av	CC
...vad finns det för erfarenheter om det och hur går det till? Vi har en sexåring och kommer aldrig att kunna få ett biologiskt barn igen. Men vi vill vara en större familj - och KANSKE att min man börjar kunna tänka på adoption som ett alternativ.... Men är det rätt mot de båda barnen när det finns ett biobarn redan? Och hur gör man för att få gå en utbildning? AC svarade att de inte har några i vår kommun nu. Vart vänder man sig då? Tack till den som orkade läsa allt detta!
Svar på tråden: Adoptera när man har ett biologiskt barn....

Inga svar direkt
men jag tror det finns lite svar längre ner på denna sida. Själv har jag bara ett halvårs erfarenhet av den situationen, har en bioson på 6 år och adopterade tvillingar som nyss fyllt 1 år. Det har gått väldigt bra, han månar jättemycket om dem, men det klart att de tar mycket av den tid han hade ensamrätt på förut, fast det är ju samma för biosyskon. Det finns olika synpunkter på detta antar jag, men i slutänden är det nog samma problem och glädjeämnen syskon emellan oavsett om de är bio eller adopterade eller blandat. Jag ångrar att vi inte gjort detta tidigare. Lycka till vad ni än gör!
Skrivet av Eva-K
Lägger mig i lite...
Mina föräldrar fick min storebror och kunde sedan inte få fler... så när han var åtta kom jag och två år senare min lillebror till dem från Indien. Oftast tänker ingen av oss i familjen på att två av oss kommer från ett annat land. Och min storebror var så stolt så stolt över sin \"levande docka\" som jag var... Kan ju inte säga att det är så i alla familjer, men för oss och för honom (brorsan) gick det hur bra som helst! Gör det som känns bäst och försök involvera sexåringen så mycket ni kan och känner att det går. Kram!
Skrivet av Woogie m. Prinsen-01

Hejsan!
Vi har ett biologiskt barn och två barn som vi fått med hjälp av adoption.Vi har bara positiva erfarenheter och inte kan jag se några skillnader vad gäller syskonkärlek mellan mina barn och min systers biologiska barn till exempel.Jag har aldrig upplevt skillnad i kärlek till barnen på grund av avsaknad av blodsband till barnet,utan när anknytningen växt fram finns kärleken där till det lilla liv man fått att vårda.Min yngsta ammade jag också och det var ett fint sätt att få anknytning till varandra,mellanbarnet han var ett år när vi fick honom och ville inte ammas så honom masserade jag väldigt mycket samt bar honom tätt intill mig så mycket jag bara kunde,liksom min make. Ni måste vara gifta och över 25 år, och sedan ansöker ni i er kommun om ett medgivande att ta emot ett barn för adoption.Ni kan påbörja hemutredningen men sedan måste ni innan ni får det slutgiltiga medgivandet ha genomgått utbildningen. Det är er kommun som skall anvisa er utbildning och till vem som ni skall vända er till. Jag såg din fundering över om det är rätt mot barnen att göra en adoption när man har ett biologiskt barn men är det mer rätt att ge dem ett biologiskt syskon då i sådana fall? Eller att avstå från adoption när det finns föräldralösa barn som behöver föräldrar? Jag vet bara att mina barn är livets största glädjekälla och att de är oerhört älskade och sättet de kom till vår familj inte har spelat någon som helst roll för hur vi trivs med varandra och för hur familjen fungerar.Att få syskon är en omställning hur de än kommer till familjen.Du får gärna ställa fler frågor så ska jag försöka svara på dem så sanningsenligt jag bara kan.
Skrivet av Helena;Bettan
Till Eva-K, Woogie och Helena;Bettan
Tack för era svar! Innerst inne tror jag inte att det är ett hinder för adoption att vi redan har vår goa tjej. För mig har adoption alltid varit ett självklart sätt att få barn, men nu är det som om frågorna rullar igång när mannen börjar tänka det med och när det kanske kommer att bli aktuellt. Jag antar att bearbetningen av uteblivna graviditeter måste få ha sin tid innan jag med liv och lust kan dyka in i adoptionsvärlden och riktigt fyllas av förväntan kring det. Tack för att ni svarade! Kram på er!
Skrivet av CC

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv