Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vi har drabbats av ett etiskt dilemma

Skrivet av Idag anonym
Idag har vi tre barn och väntar vårt fjärde barn.I veckan ringde den förvaltning som placerat vårt yngsta barn hos oss och frågade om vi är villiga att ta emot storasyster till vårt yngsta barn som en familjehemsplacering till att börja med.Det barnet är tonåring, 17 år, och ganska nyss hitkommen till Sverige från ett sydamerikanskt land.Först kändes det alldeles självklart att göra det men nu tvekar vi. Vi vet helt ärligt inte om vi klarar av det.......Kan man verkligen säja nej i denna situation och hur kommer vår yngsta dotter att reagera när hon förstår att vi hade kunnat ta emot hennes storasyster, en av de få människor hon har ett gemensamt biologiskt band till och som kan förmedla kunskap om förälderns ursprungsland.Är det möjligt att kunna fungera som förälder till en 17-åring som man inte känner sedan tidigare? Vi brottas med dessa frågor dag och natt just nu.Vi har inga problem med det språkliga men oj vad mycket frågor det väcker.............Om vi säjer ja klarar vi av det,orkar vi vara föräldrar till 5 barn ? Detta inlägg kommer att ligga på familjehemsförälder också
Svar på tråden: Vi har drabbats av ett etiskt dilemma

Det är ni som måste känna

Om ni klarar av det eller inte. Men för att svara på frågorna. Ni kan självklart säga nej om ni känner att ni inte klarar av det. Ni har inget tvång bara för att ni har systern, och er flicka förstår säkert att mamma och pappa inte kan ha jättemånga barn om det är så ni känner. Jag tror att man kan vara någon sorts blandning mellan förälder och kompis, till en 17-åring. Tjejen är ju nästan vuxen och kommer kanske ha lite svårt att acceptera er som föräldrar, men som vuxna, pålitliga, trygga kompisar iallafall. Det är ju en början. Men det är som sagt ni som måste känna efter om ni klarar det. Prata igenom det hela familjen och se vad barnen tycker.
Skrivet av    Morsan

Artiklar från Familjeliv