hm...

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Kajsa
hm...
Jag har några kommentarer... 1. i de allra flesta fosterfamiljer finns det biologiska barn, oftast först. Det finns även de utan bio-barn, och då har givetvis dessa fått barn som passar hos dem, så borde det vara i alla familjehem! Att man gör en rimlig matchning mellan barn o vuxna, så att individerna ska kunna passa ihop. Det kan gälla hobby/intressen, bakgrund/kultur o s v. Att socialtjänstemän skulle leta upp barn som dom "gillar", göra en negativ, obefogad hemutredning och sedan "dela ut" dem till sina kompisar, det måste vara så sällsynt att det inte borde komma upp här som en generell syn på socialens arbete. De har för det mesta alldeles tillräckligt mycket att göra för att låta helt normala familjer vara ifred. 2. Det är givetvis så att många barn inte mår bra, varken som barn el vuxna, när de vuxit upp i familjehem. Men att påstå att det är familjehemmets "fel" är att vara mycket orättvis. Barn som sett sina egna föräldrar åka in o ut på kåken, som får telefonsamtal från knarkhöga morsan, som sett misshandel, våldtäkter, inte fått mat på regelbundna tider sedan de var mkt små o s v. Det är väl alldeles självklart att dessa barn inte enkelt kan "fixas till" av ens de allra bästa familjehem. De kommer få leva med föräldrarnas brister och svek hela sitt liv. Om man läser böcker finns det massor med skildringar av barn som haft ett helvete och som _tagit skada_ av det. Och som kanske så småningom inte orkar med sitt liv. Men det betyder inte att dessa barn borde varit kvar i sina bio-familjer. Den som tycker det borde läsa böckerna om Kirre, eller Pojken som kallades Det. Givetvis önskar barn som vuxit upp i familjehem att de istället fått växa upp med sina riktiga föräldrar. Men i de lägena förutsätts ju att de också önskar att deras biologiska föräldrar haft ett liv där barnen kunnat få ett tryggt och bra liv. Mina grannars fosterbarn önskar inget annat än ett liv med mamma, men hon är ju hög el på kåken sedan 10 år tillbaka. Den äldsta tösen mår fruktansvärt dåligt av detta. Det som familjehemmet kan göra är att finnas där, lyssna och visa hur "vanliga" familjer lever sitt liv, som kontrast till mammans brottsliga bana. Det finns inga som helst garantier att det kommer gå "bra" för dessa barnen, men de får så långt det går, förutsättningar att leva ett normalt liv så småningom. De kan då välja vilken kontakt de vill ha med såväl sin mamma som sin fosterfamilj. Jag kanske inte skulle säga att den familjen är världens "bästa", men dom är trygga stadiga vuxna som har sina helt normala fel o brister. De gör sitt bästa för att medla mellan barnens sorg och mammans brister. Ingen kan göra det perfekt, utan så gott det går. Sorry, livet är sånt och det enda man kan göra är att försöka ordna det bästa som är möjligt i läget som det då är.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv