otrohet

otrohet
Skrivet av	?
någon här med en fungerande längre relation har varit otrogen, som en "engångsgrej" eller flera ggr med samma person? Vad har det hela mynnat ut i? Kan man leva vidare i sin relation utan att må dåligt resten av livet?
Svar på tråden: otrohet

Alla
Skrivet av Mackan
är olika så är det nog bara, finns annars en sida om otrohet under annat snck

Svar från en som varit otrogen
Skrivet av utan nick nu
Jag har varit otrogen och det flera gånger med samma person. Det har endast handlat om ren sex även om det finns vänskap och ömhet med i bilden. Mitt råd är att du ska vara på det klara med vad du känner, varför du vill vara otrogen och vad du vill att det ska leda till. Jag lever vidare i min relation och det fungerar som vanligt. För mig var det en extra kick vid de tillfällen de hände (inte så ofta och ingen regelbunden historia)och jag hade förmågan att släppa det sedan.


Är du man el kvinna? imt
Skrivet av ?
?

kvinna IMT
Skrivet av utan nick nu
\'

Ja
Skrivet av Hemligheten
Ja, det går att leva vidare. Jag har varit otrogen mot min man tre gånger. Första gången berättade jag det för honom, och efter ett tag förlät han mig. De andra gångerna har jag inte berättat om. Den ena gången var bara för spänningens skull, men rann ut i sanden. Den andra var mer seriös. Vi träffades många gånger och hade jättebra sex. Det var dock ingen kärleks relation. Jag märkte att relationen med min man blev sämre när jag vänstrade. Jag kunde inte rikta min energi åt så många håll. Jag trodde att det gick bra men nu ser jag att det inte gick. Vi har inte haft sex sedan vi fick barn på var sitt håll, då blev insatserna för höga. Nu är mitt äktenskap bättre än någonsin. Jag kan rikta all min kärlek och all min energi in i äktenskapet. Ibland tänker jag på otroheten och den ligger kvar som något orent i mig.


levt med min man i
Skrivet av anonym
över 10 år, varit otrogen & haft en affär med samma person en längre tid, flera gånger. Sen går det över, vi har det bra hemma, min man vet inte nåt. sist jag hade en relation vid sidan om, var för 2 månader sen, mådde själv dåligt av den. inget att rekommendera

jag mår inte dåligt alls
Skrivet av utan nick nu
de gånger jag vänstrat. Jag är en blyg, mjuk och omtänksam person som lever ett vanligt liv så ingen, absolut ingen skulle tro det om mig. Jag kan känna skuldkänslor och att det är fel att vänstra när jag tänker på det men när jag väl varit otrogen har jag inte mått dåligt alls och sedan har jag gått vidare med mitt liv som vanligt. Jag låter inte otroheten äta upp mig och ta upp min tid och energi. Jag har inte heller låtit den som jag var otrogen med ta för stor plats i mitt liv.

Jag och min nuvarande sambo... långt
Skrivet av L.
har varit tillsammans i drygt 6 år! De första två åren så var det mkt strul fram å tillbaks men vi hängde ihop i stort sätt jämt iaf. Efter ett kortare uppehåll som vi hade, så trevade vi oss tillbaks till varandra och en kväll när vi var ute, så sa han "Skål, min flickvän"! Ett klart täcken på att vi var tillsammans igen enligt mig! Och nu i efterhand enligt honom oxå! Ändå så, bara några dagar senare, hoppade han i säng med en annan kärring, mkt för att vi för första gången någonsin skiljdes som ovänner. Eller ja, det vet jag ju inte... Men hade vi vart sams när vi skiljdes åt så tror jag aldrig att det hade hänt faktiskt. Min kompis var på samma ställe som dom och ringde å berättade att hon sett honom slima runt med en annan tjej. Han sa aldrig nåt själv men efter några dagar så hade vi ett samtal, där det tillslut kom fram! Jag blev vansinnig och berättade hur arg, lessen och sårad jag kände mig men sa det jag hade kommit fram till i mig själv... att jag gärna fortsatte träffa honom ändå, fast på mer lösa grunder (tyckte det var bättre att vara ärlig på en gång än att först be honom fara och flyga och sen komma krypande för att jag inser att jag inte klarar mig utan honom). Älskade ju honom och ville inte alls mista honom helt. Han tyckte dock att det kändes fel och sa att det inte var akutellt i det läget! Han trodde att han skulle fortsätta träffa den här kärringen! Trodde redan då (och det håller i sig även nu när allt är löst) att det mest berodde på att om han inte gjorde det så vore det samma sak som att erkänna att han begått ett misstag och det kan han ju absolut inte göra! Hursomhelst så slutade våran kontakt där och då! Sörjde i massor och mådde pest å pina! Ville helst av allt bara lägga mig ner å dö... Han skickade några tvetydiga sms några gånger som jag svarade på efter att noga ha tänkt över orden... Efter drygt en månad så ringde han!! Visste, genom gemensamma vänner, att han hade slutat träffa kärringen för att hon vill mer än honom... Första kvällen när han ringde så pratade vi bara. Han undrade hur det var och bad om ursäkt. Han frågade om vi kunde träffas nåndag och jag sa kanske, visste inte om jag var redo för det! Bara en eller två dagar senare så ringde han och frågade om jag ville ha sex den kvällen!! Mitt förnuft sa Nej... men både mina känslor och min kropp skrek JA! Så så blev det! Efter det så var det en långsam process med dating och vi levde som om vi vore tillsammans med sa ändå att vi hade rätt att träffa andra, så länge vi berättade det direkt för varandra! Efter några månader blev jag gravid!! Tog beslutet (var inga tvivel och det visste han redan sen innan oxå) att behålla barnet och ringde å berättade min glada men något chockerande nyhet för honom! Gav honom två val! Antingen att stanna å vara en pappa, en närvarande pappa (alltså inte pojkvän till mig för den delen, utan pappa till barnet) eller att glömma allt och att jag skulle uppge fader okänd! Han sa att han självklart skulle vara pappa till sitt barn! Så vi träffades och diskuterade det hela! Han sa att vi för den sakens skull inte skulle flytta ihop eller så och det höll jag helt å fullt med om. Fast från den dagen så har vi knappt sovit isär en enda natt... Väntar nu vårat tredje barn och bor ihop sedan strax innan första barnet blev 1 år. Vi är jättelyckliga och mår bra tillsammans! Tror att det aldrig hade funkat om vi hade tvingat oss in i en seriös relation bara för att vi skulle ha barn ihop. Det fick komma naturligt istället... när vi själva kände oss redo! Visst kan jag fortfarande (typ fyra år senare) få flashbacks och må illa av att han kn**lade på en annan tjej samma kväll som vi hade haft sex. Att han sårade mig och inte kunde stå för att han gjort ett misstag heller. I början var det ännu värre... Såg hemska bilder framför mig och mådde inte alls bra. Men min kärlek till honom tog över och att vara utan honom var betydligt jobbigare än att tampas med demonerna från otroheten... Vissa kvällar klarade jag inte av att han höll om mig. Blev äcklad... men då la jag mig bara åt andra hållet och somnade så istället... Idag så är det glömt och borta och jag har inga större men av det hela... men visst kan jag minnas känslorna och det är minnerna från förr som kan kännas lite läbbiga... Men på ett sätt så känns det ändå inte värre än att han haft andra tjejer innan vi träffades. Det är ju gammlt nu liksom och har inte hänt sen dess och kommer med största sannolikhet inte att hända igen! Så visst går det att leva vidare... men det är inte alltid så lätt!!!

otrohet

Alla

Svar från en som varit otrogen

Är du man el kvinna? imt

kvinna IMT

Ja

levt med min man i

jag mår inte dåligt alls

Jag och min nuvarande sambo... långt

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information