...osså skrek jag åt stora tjejen i morse

...osså skrek jag åt stora tjejen i morse
Skrivet av	Viktoria m Filippa och Emilia
så jag blev rädd för mig själv. Kul start på dagen. Inte. Hon är en riktig pain-in-the-ass (ja, ursäkta!) titt som tätt, och det ska tjafsas om kläder varje dag, flera gånger om dagen (nej, det hjälper inte att ta fram kläder kvällen innan, damen hinner ju ändra sig till morgonen, och nej, helt själv får hon inte bestämma - jacka kan vara bra när det är minusgrader). Min man hämtade henne idag på dagis och kom hem och var helt knäckt (JA! nu får han se hur jag har det varje dag, han hämtar ju inte så ofta nu när jag är hemma och hon slutar redan kl 14). Hela avdelningen hade varit involverad i att få med sig henne hem. Och så har man en bebis att få med sig också, svårt att bära två barn samtidigt. Jag får dessutom stå ut med att bli kallad dummer, dumskalle samt få sparkar på smalbenet så gott som dagligen. Ja, jag blir mest full i skratt, men det är också lite jobbigt. Och om nån nu tror att jag inte klarar av att vara bestämd mot mitt barn så säger jag bara - du känner inte mig... (Jag har provat ALLT.) Alltså kvarstår bara att det är en fas hon/vi ska igenom. Trodde frigörelsen från mamman kom senare än vid 4 års ålder... Suck. Och så har jag en bebis på 10,5 månad som kräver sitt, samt ett förpubertalt styvbarn som oftast svarar enstavigt på tilltal alt muttrar och är sur. (Nävars, han har andra sidor också, men det här är väl en västanfläkt jämfört med hur det blir om ett par-tre år.) Hej hopp! Nu känns det helt plötsligt lite mer ok att börja jobba igen... (nästan).
Svar på tråden: ...osså skrek jag åt stora tjejen i morse

Nämen...
Skrivet av Tjohanna m. Isa 001031 & Viggo 021027
är det inte min dotter du pratar om? Hon fyller bara tre snart, men beter sig ändå PRECIS sådär hela tiden. Det kändes som om du skrev om oss. Dgaishämtningen är en pärs som heter duga varje gång, och jag får också hugg och slag och DUMMA skriket till mig så fort jag visar mig. Jättejobbigt! Det tjafsas om precis allting, och precis som du har jag/vi försökt med alla möjliga sätt att hantera detta fruktansvärda humör (som jag själv har likadant, så jag vet var det kommer ifrån). Jag trodde det var det här berömda 2,5-3 års trotset, men nu har det pågått snart ett år medan de flesta andra barn verkar lägga av så smått istället, och jag börjar inse att det inte är det det handlar om, utan snarare en kamp för att lära henne att tygla och handskas med sitt humör. Det är ju inte lätt för en själv alla gånger att vara så temperamentsfull. Styrkekram till dig från en som har det likadant!

Skönt att höra att man inte är ensam
Skrivet av Viktoria m Filippa och Emilia
Inte för att jag trodde det, men ändå. Ja, det är väl bara nåt man ska igenom. Filippa har ju varit sån här i snart ett par år, så det är väl ingen direkt övergående fas... Samtidigt tycker jag att det är bra att hon kan uttrycka sin vilja, och att hon har temprament och kan ta för sig, det kan särskilt tjejer behöva. Men man kan få lida för det också, det har jag själv fått erfara. Ja, vi får väl stötta varandra!!


känner igen:(
Skrivet av Mira. -99 och nov -02
..inte för att det är till någon stor tröst, men.... Vår kille var rätt så jobbig mellan 2,5-3,5 och nu ibland också (då och då)....(kulmen vid 3,5 tycker jag...) Nu har han fyllt 4 och har sina fina stunder emellanåt. Märker att det blir allt mer sällan han har sådana där dagar.... Ja, visst är det jobbigt med hämtning och lämning.... Vi gjorde så att vi började dela mer på hämtning och lämning p g a att jag bara inte _orkade_ med allt tjafs... (om ni kan det, prova det en period....) Annars är mitt enda råd bara.... försök stå ut. Det går över. stödkramar....från en som just nu verkar ha en _ganska_ harmonisk 4-åring...(iallafall idag:) )

Tack. Vi brukar dela lika
Skrivet av Viktoria m Filippa och Emilia
på hämtningar och lämningar, men nu under föräldraledigheten är det svårare eftersom hon går ti-to 9-14. Tobbe har lämnat en dag i veckan och hämtat några enstaka gånger, han får ju gå från jobbet 13-13.30 i så fall och det gör man ju inte så ofta. Nu ska vi ju byta om nån vecka, så då får han tampas med det, han var helt slut efter gårdagens hämtning. Hon fyller ju fyra i december, ser fram emot att våren kanske blir lite lugnare. Lugnet före Den Stora Stormen - 6-årsåldern. Höll på att flytta hemifrån när styvsonen var 6 år. HEMSKT!! Ja, vi får stötta varandra helt enkelt!!

Kan bara instämma i Miras
Skrivet av Åsa, Arvid och Emrik
ord. Förstår er sååååå väl. Känner igen allt, tyvärr! men peppar, peppar nu mera har man en harmonisk 4:a åring :) Så kämpa på! Det är inte länge kvar nu. Det värst kommer ju på sluttampen brukar man ju säga.

...osså skrek jag åt stora tjejen i morse

Nämen...

Skönt att höra att man inte är ensam

känner igen:(

Tack. Vi brukar dela lika

Kan bara instämma i Miras

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information