Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

*ropar* Loppran med Ivar!

Skrivet av Marie med lilla Agnes - på besök
Jag är inne och kollar på Ivars hemsida då och då, men det verkar som om ni inte fått rätt på datorn som pajjat. Vi kan inte leva utan Ivar! :o)

Hur är det med er? Hur lever livet med Ivar-man?

Puss från Agnes
Svar på tråden: *ropar* Loppran med Ivar!

Det var förbaske mig...

Skrivet av  loppran
...det finaste jag hört sen jag konfirmerades, som mannen i Karl-Bertil Jonssons julafton uttryckte saken. Vad gulliga ni är och vad roligt det var att bli frågad efter!

Vi mår fint, och Ivar lattjar omkring som den prins han är, och testar verktyg och hjälper till med att hälla ut spik och skruv.... jo, för datorproblemet har vi fått halvordning på (datorn funkar men vi ska byta domän) men nu ägnas all ledig tid åt att bygga om köket och lilla badrummet! Jättestökigt men kul.

Tommy och jag brukar skoja om att vår vanligaste replik om Ivar är "vilken mysig period han är i just nu" och just nu tror jag vi säger det mer än nånsin. Jag älskar ettårsåldern, när de fortfarande är små och knubbgoa men ändå så självständiga och roliga. Och Ivar är - förstås - den charmigaste av alla ettåringar tycker de opartiska föräldrarna, och han får alla på fall genom att lägga huvudet på sned, titta dem djupt in i ögonen och säga "heeeeej" med helt oemotståndlig diftong.

Han har aldrig varit snabb motoriskt men nu kan han äntligen gå, och kilar omkring och gör så mycket bus han hinner. Idag har jag "räddat" honom ur kattmaten så många gånger att både han och jag blev arga... *stön*

Ah, ska undanhålla er från att läsa heeela dagboken. Lovar att försöka uppdatera sajten nästa vecka.

Hör gärna av er och berätta hur livet för och med den söta, rosa Agnesflickan fortsätter! Och tack så mycket för att ni frågade efter oss! :-)

*blöt specialpuss från Ivar, kräver handduk inom räckhåll*
 

*skrattar*

Skrivet av  Marie med lilla Agnes
Du skriver så underbart! Det är det jag saknar på vinterbarn och försöker släcka begäret med Ivars hemsida :o) Men det låter tryggt att du ska uppdatera i nästa vecka.

Jag ska väl inte klaga för mycket för jag hinner inte med Agnes sida så mycket heller. Vi har datorn inne i hennes rum och jag hinner bara pyssla när hon sover. Den senaste tiden så sover hon så tunt, och *viskar* jag vill inte riskera att väcka henne.
Sen så har jag så många andra projekt som jag måste få klara för jag börjar jobba den 3 maj - ångest attack - och Robert ska vara föräldraledig hela sommaren.
Det känns SÅ overkligt att börja jobba igen. Jag trodde jag skulle längta tillbaka till arbetslivet ju närmare den 3 maj jag kom... men nu känns det bara ...skit.
Jag har funnit meningen med livet i och med att jag blev mamma och jag önskar jag kunde vara det på heltid. Det är ju dock helt otänkbart då vi är sugna på att köpa hus. Japp, jag vill äta kakan och ändå ha den kvar.

Agnes mår jätte-bra. Hon kan inte vara så gullig som Ivar och lägga huvudet på sned och säga heeeej, men hon kan käka kattens torrfoder :oP och säga mamma. Det klarar man sig ganska långt med här i livet! För en månad sen lärde hon sig att gå och det är ju så häftigt. Agnes är en försiktig och känslig ung dam, så vi är fortfarande i chocktillstånd sen hon tog sina första steg.

Jag håller med om att ettårsåldern är mysig. Agnes är ju vårt första barn och har ingen aning om alla dessa jobbiga preioder som vi har framför oss. På gott och ont.

Tack för att du svarade och Agnes klappar händerna så glad hon blev över Ivars blöta puss. Handduken hänger på tork! :o)

Vi hörs igen! Kram!
 

Artiklar från Familjeliv