Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Att våga lita på sig själv...

Skrivet av Herta(3 år) huligans mamma
Jag är mamma till Herta och två barn till. Jag känner mig säker i min föräldrarroll och vet att jag nästan alltid gör rätt vad det gäller mina barn. Herta utvecklas hela tiden och är en go och glad unge. Det jag funderar över är om vi borde träna henne mer. Vi tränar inte med några särskilda metoder och har inte särskild träningstid varje dag. Men samtidigt tränas hon ju hela tiden, i allt hon och vi gör tillsammans. För det mesta är jag lugn och känner att hon får mycket bra träning och stimulans, men ibland blir jag lite nojig och känner att vi kanske kan göra mer. Men tiden ska ju också räcka till. Herta och lillebror Sigge är nästan som tvillingar nu. Men Herta får ju också jättemycket träning i och med sina syskon.
Men trots att jag är mycket trygg i min föräldrarroll så är jag ibland orolig över att det vi gör inte är nog. Hur känner ni andra inför detta?
Hej från Sara
Svar på tråden: Att våga lita på sig själv...

Personkemin

Skrivet av  carin2010
är väldigt viktig när det gäller dem som ska handleda en som förälder och hjälpa ens barn.
Känner man att det inte stämmer efter att man haft ett ordentligt samtal, är min erfarenhet att man ska avsluta den negativa kontakten snarast för att inte spilla energi, och istället försöka gå vidare på annat och bättre sätt.
Vi blev som brukligt var i början på 80-talet "tvångsinskrivna" i "omsorgen", och fick oss tilldelade ett omsorgsteam, bestående av kurator, psykolog, sjukgymnast, speciallärare och talpedagog.
Jag bad att få träffa alla, var och en för sig, för att få veta vad de hade att erbjuda.Efter dessa möten bad jag att få vår dotter utskriven ur omsorgen - men si det gick inte.I stället blev vi då själva föremål för social utredning, en ovnlig åtgärd - men vi var ju också ovanligt besvärliga föräldrar:)
Tackade alltså nej till samtliga och började söka på egen hand.Undrade över varför vi inte fick anlita vilka VI ville - som alla andra vanliga människor.
Blev då tipsad på BVC om Stockholms Lekotek och dit fick man då vända sig om man inte var inskriven i Omsorgen.Mitt tjafsande med Omsorgen hade lett till att vi var liksom "halvinskrivna" bara.
Så vi fick en spec.ped från Sthlms Lekotek (dåvarande)
-och det var en ängel.
En bra spec.ped kan betyda så enormt mycket.Hon kom på besök med en väska full med suveräna leksaker och gav oss bra och roliga ideer och tips, berömde, backade upp och stöttade - en fantastisk handledning i konsten att på ett för barn roligt sätt att lära och utvecklas genom lek.
Hon i sin ur tipsade oss om den talpedagog från Sachska som vi sedan kom att få förmånen av att få ha.
Också det en glad, positiv och underbar person.
Några andra behövde inte vi - vi deltog i vanliga småbarns/förskolebarns-aktiviteter för övrigt och det funkade bra i vårt fall.

 

Detta svar om personkemi

Skrivet av  carin2010
hamnade tyvärr lite fel - skulle ha gått in under Gyrils mammas undringar om "vad gör specialpedagogen?"
 

Tack Carin

Skrivet av  Gyrils mamma
Har i alla fall tänkt att specpedagogen ska få en chans på hembesöket, men känner jag likadant för henne då som i telefon så får vi nog be om någon annan.
Jag vet att man inte kan avgöra nånting nu, men i dagsläget ligger Gyril på samma utvecklingsnivå som hennes 4 kusiner har gjort i samma ålder. Det är bara sittandet som vi inte kan träna nu pga den läkande bröstkorgen. Så jag tänker fortsätta fokusera på det som är positivt, lita på min intuition och göra som min syster sa: Förutsätt hellre att hon kan än att hon inte kan!
 

Upplevde aldrig

Skrivet av  carin2010
vi "tränade" -när min dotter var liten.
Vi bara LEKTE:)
 

vad KUL för er då! Imt

Skrivet av  
 

Ja LEK är en allvarlig:) ! sak

Skrivet av  carin2010

när man är liten...
Sen blir det ju som vi vet mindre av det, men så får man barn och har man fortfarande det här barnsliga kvar nånstans inom sig - ja då får man chansen igen!
Själv såg jag tillfället, engagerade mig i olika sammanhang som hade med "lärande genom lek" att göra.
Hittade likasinnade sen i skolan, vi planerade om skolgården för att den skulle kunna användas pedagogiskt på barnens villkor, (Skolans Uterum), vi engagerade en person som lärde barnen skriva enligt en "skrivdans-metod" med rörelse och musik (i stället för "kliniken"), vi gick på Nordiska Lekrådets sammankomster, vi skaffade böcker och videor om lek/lärande till våra föräldramöten, vi tog kontakter, informerade oss och var väldigtlivaktiga - och hade väldigt roligt både barn och vuxna.
 

Så upplever jag det också...

Skrivet av  Herta(3 år) huligans mamma
men ibland funderar jag på om det är tillräckligt, fast jag nog egentligen vet att det är det.
Däremot har vi väldigt lite kontakt med HAB. Man får väldigt lite respons där och jag känner faktiskt att de inte har så mycket att ge. Nu var det etthalvår sedan vi träffade någon där, så häromdan tog jag tag i det hela och sa att vi vill träffa sjukgymnast, logoped och talpedagog. Jag pratade med talpedagogen som undrade om det var något problem, men det är det inte. Herta utvecklas bra motoriskt men jag kände ändå att det kunde vara bra att träffa sjukgymnasten och få lite respons men också få reda på om det är något särskilt vi ska tänka på eller om det är något särskilt vi ska träna. Här i Karlskrona har HAB ingen egen logoped utan det kommer en konsult 1 ggr per år, så det kan dröja innan vi får träffa henne. Här finns ingen talpedagog heller. Men däremot har landstinget bra logopeder och talpedagoger. Kan vi vända oss till dem? Eller måste man använda sig av Habiliteringens då vi tillhör dem?
Sen vill jag bara säga till ovanstående som har svarat;Nu får det väl ändå vara nog. Hur orkar du lägga energi på att reta dig så mycket på andra???
Hej från Sara
 

Om landstinget har bra talpedagoger

Skrivet av  carin2010

så varför inte höra sig för där om hur man kan få hjälp?Er dotter hör till samhället som alla andra och bör då, tycker man, kunna få hjälp även utanför hab. om ni önskar det.
 

Menar du talpedagog eller menar du logoped?

Skrivet av  Annika m Harald dec-02 + bf 3/7
Mig veterligt är det ju inte så värst mångar talpedagoger (någon?) som är Landstingsanställda, utan vi som arbetar ute på Habiliteringscentra är legitimerade logopeder.
 

Sorry, följde inte hela tråden...

Skrivet av  Annika m Harald dec-02 + bf 3/7
ser att det skrivits mer om logoped vs. talpedagog längre ned.
 

Rättelse

Skrivet av  Herta(3 år) huligans mamma
Jag pratade inte med talpedagogen, utan med sjukgymnasten, såklart.
 

Hertas mamma!

Skrivet av  Nikki
Hur gammal var Herta när ni fick en talpedagog? På vårt Hab säger de bara att Emma inte behöver en NU, det innebär INTE att hon har ett korrekt uttal! Och vi tänker att om hon inte haft Downs hade vi säkert träffat en talpedagog nu, men det kanske vi inte hade?????

Vi "tränar" inte heller på det sättet som du skriver att ni inte gör utan vi gör nog precis som ni! Visst tusan har man dåligt samvete ibland för tänk om man gör FEL, men samtidigt tror jag på att Emma lär sig mest av att få uppleva och göra saker själv. Jag har i varje fall lovat mig själv att börja träna munmotoiken på Emma VARJE dag. Också ska vi försöka teckna mer. Annars så fortsätter vi som vanligt. Ni gör säkert det som är rätt för er och för Herta och jag tycker inte ni ska få dåligt samvete (Hmmm lätt att säga *S*) och ni ser ju hur mycket hon lär sig och hur hon utvecklas. Tränas hon något på dagis? Emmas resurs tränar med Emma där varje dag (nästan i varje fall)

Nikki
 

Nikki

Skrivet av  Margit med Jesper
Har ni en logoped istället eller? Undrar bara eftersom Jesper har ingen logoped men en talpedagod som vi träffade då han var 2 månader. Hon hjälper även till med att ge dagispersonalen info.
 

Carin2010

Skrivet av  Nikki
Hur gammal var din dotter när hon började träffa en talpedagog? Vi har efterfrågat detta men de säger att Emma inte behöver det just nu. DÅ menar dem inte att hon har ett korrekt tal utan att man ska vänta och se HUR talet utvecklar sig. Känns lite som om de inte tycker att hon ska ha en talpedagog för att hon har Downs och alltså "förväntas" prata så här. Fast så är det förhoppningsvist inte! Bara "negativa" Nikki som får för sig hoppas JAG *S*

VAD exakt gör en talpedagog som inte logopeden gör? Vi träffar iofs inte logopeden just nu heller utan träffar bara våran underbara specialpedagog som är mycket duktig på det hon gör!

Nikki
 

OJ Nikki

Skrivet av  Margit med Jesper
såg inte detta inlägget innan jag svarade där uppe. Men eftersom vi inte har en logoped så är min fråga vad en sådan gör.
 

Har jag fel om jag säger........

Skrivet av  Nikki
att den största skillnaden är att talpedagogen har en längre utbildning? *S* Fast jag tror logopeden jobbar med fler saker än talpedagogen. Det är nog svårt att veta skillnaden när man inte vet vad den andra gör ju och knappt vet vad den man har gör *S*

Nikki
 

Nicki

Skrivet av  Eva
de e logopeden som har längre utbildning
 

Logoped

Skrivet av  Jessica
har en grundlig medicinsk utbildning om sådant så kan påverka talet.

Att jämföra tal ped och logoped är som att jmf ett vårdbiträde med en ssk\'a eller en med gröna fingrar med en florist.
 

Till Nikki om logoped

Skrivet av  tiny med tre
Jag tror logopeden har en fyra-årig universitetsutbildning bakom sig, medan talpedagogen har en betydligt kortare utbildning.
 

Ja just det.....

Skrivet av  Nikki med Emma och Lucas
jag blandade ihopa det hela! Visst är det logopeden som har en längre utbildning.

Nikki
 

Vår dotter var 2 år

Skrivet av  carin2010

när hon för första gången träffade den talpedagog som sen blev hennes fram till skolan.
Vi hade dessförinnan blivit erbjudna en logoped som skulle jobba enl. Irene Johansson-modellen, men hon var bara vikarie och ingen hade gått teckenspråkskursen och då tog vi saken i egna händer
och började själva söka.Det var då vi hörde talas om Berit Falkman och vi bad vår barnläkare om remiss och fick det.
Vår talpedagog hade också en förskollärarutbildning, vilket inte logopeder har.Det tyckte vi var bra.För hon såg HELA barnet och visste hur man LÄR UT GENOM LEK.
Hon berömde och visade att hon tyckte om barnet, och inget barnet gjorde var "fel", utan "bra!! NÄSTAN rätt!!"
 

det var

Skrivet av  ulrika
det där med att se hela barnet och att kunna berömma som jag saknade på vårt hab. de var så fokuserade på vad hon inte kunde och det blev så negatvt och jobbigt att de aldrig kunde umgås med henne som ett barn bara och väva in träningen i någon form av lek. därför sa vi ifrån hab ganska tidigt. vet du om det går att få tag i nån specialpedagog på något annat sätt? vi bor i stockholmsområdet, vet du om man har någon annan möjlighet- som du nämnt om den som fanns på lekoteket, har man rätt att göra så idag också? vi fick inte ens följa med vår spec.ped. till lekoteket och välja leksaker till vår dotter, sp.p. ansåg sig veta bäst vad hon behöver. och hon sa uttryckligen att föräldrar brukar följa med men att hon tyckte hon vet bättre.
hoppsan! mytcket bitterhet där... men det är gammalt nu..vi letar dock efter möjligheter på andra håll. för det känns att man behöver professionella ledsagare då och då.
 

Håller med

Skrivet av  Gyrils mamma
Jag valde nog ordet träna eftersom vissa saker måste vi alla träna för att lära; ex att sitta.
Annars tycker jag också att vi leker som alla andra.
 

Eftersom

Skrivet av  uc
du tycker att hon utvecklas hela tiden tror jag inte att du gör för lite ialla fall. Träning får dom ju iallt man gör, även fast man inte har speciella träningsstunder. Sen måste man ju ha tid för de andra barnen också.
Innan Linnea började på dagis brukade vi träna hemma korta stunder, men det blev ju inte lika strukturerat som det sen blev på dagis. Så när hon började där sköttes träningen av assistenten där istället. Spec.ped från hab brukade komma dit 1 g/mån.
 

Artiklar från Familjeliv