Att ha DS

Att ha DS
Skrivet av	carin2010
Hur upplever era barn dettta med att ha diagnosen DS? Hur reagerar de på att kallas "förståndshandikappad" ? Hur reagerar de på att kallas "utvecklingsstörd"? Om de är i tonåren eller äldre - företrädesvis.
Svar på tråden: Att ha DS

Kan inte svara på...
Skrivet av Herta(3 år) huligans mamma
dina frågor eftersom Herta bara är 3 år, däremot är jag lite nyfiken på när din flicka förstod att hon var annorlunda, och hur hon hanterade det. Och hur ni hanterade det i familjen och pratade om det. Eller det kanske inte har varit något stort problem. Vi är lite tveksamma i vår familj om vi tycker det är bra att "tussa" ihop barn med samma handikapp. Just nu känner vi inte särskilt stort behov av att träffa andra barn med ds, men däremot kommer kanske Herta att ha behovet när hon blir större. Tror du att det är så att barn med ds känner samhörighet med varandra? Ha det gott Hej från Sara

Det har nog aldrig funnits
Skrivet av carin2010
någon speciell tidpunkt då min dotter "insett att hon är annorlunda". Hon har levat som andra barn/ungdomar i mosvarande ålder, har haft ungefär samma intressen och ser på sig själv som "en vanlig tjej på 20 år". Att hon har DS vet hon, men tycker inte att det är av nåt särskilt intresse. Hon ogillar att bli omtalad som "förståndshandikappad" eller att få en etikett på sig av den typen.Hemma har vi aldrig använt oss av dessa etiketter och heller aldrig talat med/om henne som "annorlunda" eftersom vi inte tänker i de banorna. Något särskilt intresse hos henne har aldrig funnits för barn som råkar ha samma diagnos - där är det personkemin som avgör som för alla andra.


Föreningar ?
Skrivet av mamma till 3
Har ni aldig varit med i föreningar t.ex FUB, och numera finns ju också Downsföreningen. Funderar lite på om man det är för eller nackdelar med att vara med i olika föreningar där man samlas för att man har ett visst "handikapp". Har du någon erfarenhet av detta ?

Föreningar ? var till Carin 2010
Skrivet av mamma till 3
Inlägget var till Carin 2010

Det är bra at vara med i FUB
Skrivet av carin2010
om man har ett barn med DS.Man kan gå på de mören man själv vill, informera sig, kolla läget,driva frågor om man hittar likasinnade,få namn på andra föräldrar och ta kontakt, se och lyssna. Sen får man också möjlighet att ställa frågor till jurister och ombudsmän och få svar. Man får också en tidning "FUB-kontakt" som man nog bör ha som DS-förälder för att hålla sig lite informerad om vad som läget på FUB-fronten.Det är mi veterligen den enda tidning som idag handlar om frågor som berör personer med intellektuella fnktionshinder.Tyvärr, för det skulle behövas mycket mer. Hur mycket man vill delta i föreningen är upp till var och en. Min dotter deltar inte gärna i FUB-saker, eftrsom hon tycker att de är gammaldags.


Jag kan inte svara...
Skrivet av Herta(3 år) huligans mamma
på dina frågor eftersom Herta bara är 3 år, däremot är jag nyfiken på när din dotter förstod att hon var annorlunda. Var hon ledsen över detta? Hur har ni bearbetat det? Eller det har kanske inte varit någon stor och svår sak. Är det så att din dotter känner samhörighet med andra som har ds? Jag vet egentligen inte riktigt vad jag tycker om att man "tussar" ihop barn med samma handikapp. Just nu känner vi inte särskilt stort behov av att träffa andra familjer som har barn med ds, men Herta kommer kanske att ha behovet när hon blir större. Just nu känner vi att det ger Herta massor att leka med normalbegåvade barn. Hon har mycket att lära av dem som har kommit lite längre i utvecklingen, bl a när det gäller det här att puttas och slåss och att vänta på sin tur osv. Carina och andra, dela gärna med er av era tankar om det jag har skrivit. Hej från Sara

Oj då!!!
Skrivet av Herta(3 år) huligans mamma
Här blev det lite tokigt. Det jag skrev igår som bara försvann, fanns plötsligt här, så det blev dubbla svar. Tack och hej Sara

Undrar också det
Skrivet av tinao75 m amanda 0103
Hej. Amanda är för liten ännu för att förstå att hon är annorlunda, men visst funderar jag på hur man ska förklara det för henne. Idag är hon väldigt omtyckt av kompisarna på dagis, man kan bara hoppas att de fortsätter att vara lika naturliga med henne när de blir äldre. Carin, hur har din dotter haft det med kompisar? På tal om föreningar, så har vi fått kontakt med flera DS-barn i Amandas ålder genom FUB, och det har bara varit positivt.


Kompisar
Skrivet av carin2010
Under hela låg/mellanstadiet var det massor med kompisar. Men jag var också mycket aktiv bland andra aktiva mammor/pappor. På högstadiet lärde hon känna sin kille, som ockå har s.k utvecklingsstörning, på ett disco.Honom har hon träffat regelbundet sen dess, både privat och på samma disco som fortsätter 1 gång i veckan. Sen hade hon sin familj, släktingar grannar, gympabekanta etc på fritiden i högstadiet och gymnasiet.Plus sina egna intressen. Nu har hon ansökt om och fått en kontaktperson, en tjej som kan prata spanska och som har samma intressen som hon och ska träffa henne nästa vecka. Hon känner sig inte ensam utan mår bra och ser fram emot ännu fler bekanta nu när hon är ute i jobb-svängen. Hon är ute och handlar, åker bussar och tar sig fram själv och möter då också ofta folk hon känner sen tidigare och pratar med.

Att ha DS

Kan inte svara på...

Det har nog aldrig funnits

Föreningar ?

Föreningar ? var till Carin 2010

Det är bra at vara med i FUB

Jag kan inte svara...

Oj då!!!

Undrar också det

Kompisar

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information