Kanske trampar någon på tårna nu |
|
Skrivet av | Hemlig |
men jag blir lite störd av att så många säger "det är ju trots allt mitt barn". Ja? Hur skulle det kunna vara något annat? Mitt barn är mig lika kärt med eller utan ds, med åtta öron eller fem fötter. Är det bara en klyscha som fastnat i de här sammanhangen eller tänker man verkligen så? Och varför låter man en sån klyscha få fäste? Anklagar inte nån utan bara undrar, för jag tycker det är lika illa som det där med "glada, kramiga och musikaliska". |
|
Svar på tråden: Kanske trampar någon på tårna nu | |
|
|
Jag har |
|
Skrivet av Linda S | |
inte tänkt så. Det är klart att det är mitt barn - alla mina barn är mina barn. |
|