Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

En annan fundering..är det självklart att

Skrivet av oa
våra barns syskon ska ta hand om våra barn m DS? Varöfr tror vi att vi skaffar oss syskon till barnet *så att den kommer hjälpa när vi inte finns till längre*??
Jag tänker mer o mer att jag har ingen rätt att *belasta* mina andra barn m Veras problem..vet ej om jag kommer tänka om om några år, säkert..
Svar på tråden: En annan fundering..är det självklart att

Inte alls självklart

Skrivet av  Gyrils mamma
Man kan bara hoppas at syskonen vill ta hand om varandra - precis som alla syskon. Det kommer nog när de blir vuxna, den där känslan att vilja hand om sitt ds-syskon, tror jag.
 

Ta hand om och ta hand om!

Skrivet av  Nikki
Jag tror ju inte att Emmas syskon kommer att ta hand om henne däremot hoppas jag innerligt att de ska stå varandra nära så som syskon KAN göra. Jag hoppas hon blir bjuden hem till dem till jular mm mm så hon inte ska behöva sitta ensam på ett gruppboendes den dagen då vi inte finns mer. Nu hoppas och tror vi iofs att Emma inte ska bo på ett gruppboende MEN då kan ju risken vara ännu större att hon blir helt ensam! Jag kommer aldrig att försöka tvinga mina barn att umgås om de inte vill det men hoppas kan man ju få göra.

Kan ju bara tala utifrån mig själv och mina syskon och om något av dem inte är bjudit till någon på julafton eller nyår så bjuder jag givetvis in det syskonet. Jag tänker att det kanske vore lättare för Lucas om han hade ett syskon till att dela detta (självvalda) ansvar med. MEN än en gång så skulle jag inte klandra honom om han inte gjorde det!

 

Inte alls

Skrivet av  Annika60
Det är väl bara en förhoppning man har: Att familjemedlemmar ska finnas för varandra. Det finns ju inga garantier; Många syskon hatar varandra, men man hoppas ju ändå att familjen består av människor som ställer upp för varandra...
 

Hej,

Skrivet av  Lotta
jag har en gravt utvecklingsstörd äldre bror. Våra föräldrar har aldrigt krävt eller förutsatt att jag på något sätt ska "ta hand om" honom när de inte längre orkar men jag måste säga att det ändå alltid har varit rätt självklart för mig, och hittills har det aldrig känts som någon börda. Vi hjälps åt när det uppstår problem på hans boende (allt som oftast) och annars är det vår mamma som har huvudansvaret. Våra föräldrar har nog haft det väldigt kämpigt periodvis men för mig har min bror alltid varit en positiv del av livet, han har helt klart berikat mitt liv. För min egen del tror jag inte att det är rätt att skaffa syskon FÖR att de ska ta hand om ens ds-barn, det kan man aldrig räkna med att de gör. Men syskon skulle i alla fall vi vilja skaffa för att vi längtar efter fler barn. Blir det sedan så att de kommer att stå vår lilla son med ds nära så skulle det självklart kännas väldigt bra.
 

Nej!

Skrivet av  ulla m Linnea
Jag tycker absolut inte att Linneas 2 systrar ska känna att dom måste "ta hand om" henne när vi inte finns längre. Det är ju inte deras ansvar, däremot hoppas jag att dom ska kunna umgås och ha en bra kontakt med varandra.
 

Min dotter

Skrivet av  LiAg
ska inte känna att hon måste ta hand om sin DS-syster och jag hoppas att jag kan förmedla detta till henne.
Men jag vill så klart att de ska vara nära vänner och kunna hjälpa varandra när det behövs.
Men sådant kan man ju inte veta nu, men jag hoppas.
 

Självklart

Skrivet av  Linda S
För mig är det självklart att mina barn känner att de vill hjälpa och stödja varandra precis som jag känner det är viktigt att finnas för min syster när hon behöver mig.
Det har inget med downs syndrom att göra - jag tycker att de ska finnas där för varandra även som vuxna.
 

Artiklar från Familjeliv