Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

När jag läser här........

Skrivet av Nikki
så tycker jag att så många är väldigt kritiska till Hab och vad de har att erbjuda. Vi har inte själva så mycket kontakt med Hab och hade det inte varit för våran superduperbra specialpedagog hade vi kanske också varit kritiska??????!!!!!

Men trots att vi inte satt oss in i någon annan träningsmetod än IJ, ja så insatta i den är vi inte heller om jag ska vara ärlig! Vi arbetar med det materialet som vi får och ifrågasätter inte så mycket. Men vår dotter utvecklas ju jättebra i alla fall oftast bättre än man från början hade trott.

Jag själv tror inte så mycket på att lära sig om alla superduperbra metoder utan jag tror snarare att man då lätt glömmer bort att lära sitt barn om vardagen och vad den innebär. Att sätta sig in i en massa olika träningsmetoder tar en massa tid och sen ska man prova dem och efter det utvärdera och se om det gav något! HUR ska man veta vad som är rätt eller fel?

Vi går förresten hos en talpedagog med Emma, en gång i veckan. Det har varit kanonbra och hon har kommit med många fina tips också får Emma en liten kort läxa. På några veckor lärde hon sig vad hon heter i efternamn, vilken gata hon bor på och på vilken ort hon bor. Att prata om vardagliga saker kanske man lätt glömmer bort för man inte tror att barnet kan?

Svar på tråden: När jag läser här........

Jag tycker

Skrivet av  LiAg
de hab som vi har är mycket bra.
Vi har en super bra logoped.
Sen är det speciallogopeden som också är en pärla. Vi hade också en bra kurator som tyvärr har slutat, men de kommer en ny nu i januari.
Tyvärr är det sjukgymnasten som jag inte tycker om, man kan ju inte tycka om alla, men när hon är där (hon är sjukskriven ganska ofta) så får ju Linnéa gå dit för hon är bra på sitt jobb.
En sak som också är bra med dom jag träffar på hab är att de bryr sig om Agnes också.

Jag håller mig också till en träningsform för Linnéa och just nu har det gått framåt jätte mycket för Linnéa. Hon säger nu titta där, pappa, mamma och sen hel massa saker som bar hon vet vad det betyder.
Hon har också börjat ta saker från Agnes (som gör att Agnes gråter floder ibland av ilska) och ger inte tillbaka sakerna utan ett riktigt krig dom i mellan.

Nej nu är det grötdags
 

Jag är nöjd..

Skrivet av  A.s mamma
... med hab. Det är specialpedagog och sjukgymnast jag har träffat. De kommer hem 1 gång/ månad, ibland var för sig och ibland tillsammans. De lyssnar på vad jag har att säga om mitt barn, respekterar mig som en kompetent förälder, men verkar också kunniga och ger mig tips.
 

Betalar själva ?

Skrivet av  mamma till 3
Hur finansieras talpedagogen ? Via hab ?
 

Hej mamma till 3!

Skrivet av  Nikki
Vi har EN förmån här i vår kommun!!!!!! *S* Det finns ett par talpedagoger här som jobbar på förskolorna och en av dessa har sitt rum i samma byggnad som Emmas dagis ligger i. Vi träffar henne en gång i veckan och Emma får göra munövningar, leka med blåsleksaker, också får vi läxa att göra hemma. Det är gratis! Vår logoped tyckte inte att det var läge att koppla in talpedagogen (undrar om det kan bero på att det är sån brist på dem) men vid ett möte så föreslog rektorn och dagispersonal att vi ju kunde prova och vi ville givetvis göra det! Det fungerar så bra att vi ska gå en gång i veckan även nästa termin!


 

Om HAB i Sundbyberg

Skrivet av  Gyrils mamma
har jag enbart gott att säga. De är väldigt duktiga på att vara lyhörda för vad vi vill/inte vill.
När vi ville byta sjukgymnast - inga problem.
Ingen har heller propagerat för någon träningmetod alls.

Dock tycker jag att man i allmänhet ska vara lite kritisk när det gäller träningsmetoder. Irene Johansson kan väl knappast vara den enda i hela världen som kan nåt om barn med ds? Hur klarar sig resten av världen i så fall? Ibland känns det onekligen som att det bara är det man får lov att använda.(Inte från HAB men i allmänhet)Och vill man inte det är det nåt allvarligt fel.

Vi har valt att gå en annan väg och jag tror dessvärre att det är som en av de kloka kvinnorna på HAB sa:
I Sverige finns det bara utrymme för en metod i taget.
 

Ibland

Skrivet av  LiAg
är det nästan så man måste be om ursäkt att man använder Irene Johansson metoden.
Jag tycker den fungerar bra för min tjej, säkert skulle någon annan metod också fungera bra för det gör det ju i andra länder och också för de som använder dom i Sverige (annars skulle den ju inte användas om den var dålig).
Men jag orkar inte läsa om något annat för jag har mina tjejer att underhålla.

 

LiAg!

Skrivet av  Nikki
Du behöver inte få dåligt samvete för att du inte hinner eller orkar läsa om andra metoder! Vår dotter ligger långt fram i sin utveckling med tanke på Downs syndrom! Nej hon är inte som andra 5 åringar MEN hon utvecklas bra. Man får hitta sin egen takt och göra sådant som familjen mår bra av. Emma är väldigt lugn och gillar att pyssla, att gå på restaurang är en annan sak hon gillar (värre med brorsan som INTE kan sitta stilla *S*) affärer är vårt STORA problem när det gäller Emma!!!!!!!! Hon blir som förbytt men iofs så börjar ju pappa sucka, pusta och stöna redan när vi svänger in på parkeringen på Ikea *S* Lucas kan däremot gå i flera flera timmar i affärer! Emma har lärt sig ta på sig alla kläder själv, visst blir det fel ibland ja ganska ofta men då får hon börja om! En tanke som slog mig är att det finns inte en enda träningsmetod i världen som kan vara bättre än att ge barnet den "TID" det behövs för att själv klara av saker! Emma går själv på toan, vilket tar MASSOR av tid från oss eftersom det går fortare och bättre om vi hjälper henne men hon vill gå själv och givetvis får hon göra det OM vi inte har superduper bråttom! Så var det med att ta på sig, klä av sig, äta själv mm mm. Emma skulle mycket väl klara det mesta en 5 åring ska kunna när det gäller att ta hand om sig själv MEN det är ju inte alltid hon vill! Då får man ge henne ............... just det lite TID så går det till slut *S*

 

Tycker snarare det käns som

Skrivet av  Gyrils mamma
man får be om ursäkt för att man INTE vill använda IJ
Dessutom verkar det förbjudet att ifrågasätta henne.

Självklart upp till var och en hur mycket man vill sätta sig in i andra metoder/ickemetoder.
Jag ville bara belysa att det faktiskt finns fler alternativ.
 

Skälvklart

Skrivet av  LiAg
så tycker jag att man får göra som man vill och andvända vilken metod som helst.
Men att jag inte vill, orkar eller har tid att lära mig en annan metod är inte att jag förbjuder någon att inte ifrågasätta denna IJ.
Kan säga att när jag läste bok ett av denna IJ fick jag ångest i flera dagar över alla konstiga saker man ska göra.
Men jag har en super bra logoped som tar ut olika övningar som hon skriver ner på papper (ca 4 övningar per gång) som vi håller på med i en månad och så får vi nya nästa månad. De fungerar perfekt för mig och Linnéa.
Sen kunde de ha varit vilken metod som hels, jag ser bara att det funkar på Linnéa och det är det viktigaste för mig.
 

Glömde

Skrivet av  LiAg
Min logoped har också meddelat mig att det är mycket i boken som hon tycker är dåligt och som hon inte tycker fungerar, så dom sakerna har hon tagit bort från våran träning.
 

Det var en allmän

Skrivet av  Gyrils mamma
tanke och inget påstående att du förbjudit någon nåt.
Trodde det framgick; korkad var jag.
 

Gyrils mamma

Skrivet av  LiAg
Så himla korkad tycker jag inte du är! *S*
 

Gyrils mamma!

Skrivet av  Nikki
Givetvis finns det inte enbart en metod som är rätt för alla barn! Själv känner jag inte att vi behöver någon speciell metod för Emma då vi försöker uppfostra och lära henne sådant som vi tycker är viktigt att kunna och då kan IJ vara lite vägledande kanske inte så mycket för att träna för det gör vi själva ändå utan för att kolla av om det är något som Emma missat i sin utveckling. Däremot ska man nog itne stirra sig blind på olika träningsmetoder och tro att det är de som är nyckeln till ds-barnets utveckling!!!! Man kan lägga ner så mycket energi på att lära sig nya metoder så att man knappt hinner med att lära barnet om "vardagen" och hur man fungerar på ett kalas, på lekplatsen, på restautangen, i affären mm mm! För att barnet ska kunna klara sig i samhället i framtiden måste det också utrustas med de sociala koderna! Då hjälper ingen flitigt träning vid köksbordet inte! Nu låter det som om vi inte tränar kanske men visst gör vi det också! Fast oftast blir det att vi spelar spel, läser, sjunger eller dansar. Barnen målar med vattenfärger, leker med lera, klistra bilder, ritar och de lär sig massor utifrån det!
 

Eh, ja?

Skrivet av  Gyrils mamma
Jag ifrågasatte inte vad du gör/inte gör med ditt barn eller hur?
Jag bara påpekade att det inte verkar som det får lov att rekommenderas nåt annat.
 

Gyrils mamma!

Skrivet av  Nu ska vi vara trevliga!
Varför så otrevlig ton mott Nikki? Eh, ja?
 

Och så var vi anonyma igen?

Skrivet av  Gyrils mamma
.
 

samtliga metoder

Skrivet av  Linda S (i Alabama)
vi använder är en del av vardagen - att spela spel, läsa, sjunga, dansa, målöa, baka, klippa och klistar ÄR vår träning.
 

Äsch, det är lugnt!

Skrivet av  Nikki
tror nog inte Gyrils mamma menade att vara elak i tonen, eller? *S*
 

Nejdå

Skrivet av  Gyrils mamma
blev bara lite less på att få en hel roman bara för att jag ifrågasatte Irene J på ett helt allmänt sätt.
Kan inte se att jag på nåt sätt riktade det till dig personligen.
 

Vi är alla olika

Skrivet av  Linda S (i Alabama)
Jag är av naturen kunskapstörstande så givetvis är det viktigt för mig all lära mig så mycket som möjligt. Kunskap gör inte att jag glömmer bort att lära mitt barn om vardagen, den hjälper mig.
Jag provar och utvärderar inte heller allt jag läser och hör - det måste inte jag göra för att känna om något passar mig. Jag läser igenom något lite ytligt, verkar det intressant går jag lite djupare - ställer lite frågor och om det känns bra går jag djupare.

För mig är rätt och fel enkelt. Metoder som inte passar oss - som känns jobbiga och tvingande - de metoderna är FEL. Metoder som passar - som man utför utan att tänka på det, som bara känns roliga - de metoderna är RÄTT.

Får man bra stöd från Hab så kan det räcka. Jag hade inga större behov att göra några djupdykningar i grovmotorik under de två perioder vi hade kunniga och intresserade sjukgymnaster. Då kändes ytlig kunskap tillräcklig för mig.
 

Artiklar från Familjeliv