Att gå eller inte gå, det är frågan...

Att gå eller inte gå, det är frågan...
Skrivet av	Maj03
Hejsan! Ville bara höra om det är flera än jag som stör sig på omgivningens fixering vid att gå. Min lillkille är snart 20 månader och är väldigt aktiv. Han kryper fort som en pil och reser sig och klättrar och står i. Men han går INTE. Det kommer nog att dröja ett bra tag till för han är ganska "vinglig" i höfterna. För mig är detta helt OK och jag är glad att han är så duktig som han är. Men hela tiden får man höra: Går han än?, snart kommer han nog att gå mm. Det känns nästan som att man vill pressa fram gången så man slipper allt tjat! Mest kommer detta från föräldrar till "normala" barn men jag ser även att det finns bland "ds-föräldrar". Naturligtvis är det en milstolpe att börja gå men man kan ju inte behöva vara besviken för att man inte är där än, eller?
Svar på tråden: Att gå eller inte gå, det är frågan...

Försök
Skrivet av ulla m Linnea
att inte bry dig i kommentarerna. Tids nog så kommer han att både gå och springa. Det måste ju få ta den tid det tar, eller hur? Men visst blir man trött på att höra sånt snack. Linnea började inte gå förrän hon var ca 2½ år och sen den dagen har det varit full fart, så passa du på och njut och strunta i vad folk säger. Ha det bra

Det är som
Skrivet av LiAg
du skriver en milstolpe i barnens liv det där med att gå. Jag själv är en bov i detta tjatande om gåendet. Varför vet jag inte, det konstigaste är att jag inte bryr mig om mitt eget barns gående, de får komma när de kommer och det lär nog dröja. Linnéa har just lärt sig ställa sig upp mot soffan och hon kan ibland flytta på fötterna men mest är hon stel som en pinne.


Hej, vi har typ samma läge
Skrivet av Lotta
Emil är jämngammal med din son och din beskrivning av din son passar klockrent in på honom också! Vi får ständigt frågan om han går, eller snarare säger alla: "nu går han förstås". Jag tror de säger det för att ha något att säga, samma sak med frågan om hur mycket han pratar. Vår sjukgymnast har sagt att Emil lär bli två år innan han börjar gå, men att det är väldigt nyttigt för höfter och armar/axlar att krypa mycket så det är bara bra. Vi är jättestolta över Emil och håller helt med dig om att man inte behöver vara besviken över att barnen inte går ännu.

Det med att gå
Skrivet av Margit med Jesper
det kommer när barnet vill, tror jag. Pressa inte för andras skull. Det är ditt barn som ska må bra. Tala med sjukgymnasten om vilken träning just han behöver. Själv gick inte Jesper förrän i sommras då 3 år och 10 mån. Ja det var sent MEN han var tung (17-18 kg) det är han som skulle klara det både med balans och sina ben att bära denna vikt. Idag går han väldigt bra (om han vill) och gillar att sparka boll. Springtränar gör han också och är världens goaste unge. Nej man ska inte vara besviken på sitt barn, men ibland misströstar man vilket jag tror är vanligt, men ge inte upp det kommer och då med mammas tårar (av glädje) trillande över kinderna. Ha det bra och se vad han kan, inte vad han ännu inte gör.

min var 22mån
Skrivet av oa
det finns barn som börjar gå ÄNNU senare, så tålamod:-)


Kan inte påstå att jag blir störd
Skrivet av Gyrils mamma
av några kommentarer från omgivningen. Tvärtom har alla omkring oss låtit Gyril få ta sin tid till saker och ting. Hon har just nu tagit helt paus med stående och ev krypande. Troligtvis för att insupa allt som händer på dagis. Hennes sjukgymnast har berättat om sina 3 barn som alla gick i olika åldrar (den siste vid 2 år) så variationen är stor på alla barn. Frågan om barnet går får man minst lika ofta med "normala" barn, så det är möjligen en slentrianfråga. Ungefär som att alla frågar hur mycket man gått upp när man är gravid.

Försök
Skrivet av Ann-Britt
att slå dövörat till.Vår dotter var 2 1/2 år när hon började gå,sen har det varit full fart,iof, så var det innan oxå,fast då åkte hon på baken.Se det så här istället,det är något annat som är mycket viktigare för honom nu som han håller på med i sin utveckling,gången kommer när han är mogen för det.

Näe
Skrivet av anne.h m fyra perfekta barn
inte störde jag mig på det. :-) jag sa som så till dem som frågade om han inte gick än och som ojjade sig att; när han är 10 år så är det ingen ändå som bryr sig om han var 1 år eller 3-4 år när han lärde sig gå. =)


Jag har förklarat
Skrivet av tinao m Ami0103
hur många gånger som helst för oförstående i vår närhet varför hon inte lärde sig gå lagom till 1-årsdagen. Amanda var 2 år och 3 månader när hon tog sina första steg, och då hade vi tränat i några månader på att resa sig och stå i vår dubbelsäng. Där var det mjukt att ramla, och så fick hon tränat balansen bra också, det är inte så lätt att stå på mjukt underlag. Amanda kröp aldrig, hon hasade på rumpan, så det var ett himla tjat om det också, nu kryper hon gärna förstås, nu när hon kan gå. Det spelar faktiskt ingen roll när våra barn lär sig att gå, de kommer att göra det, och då får man annat att tänka på.

Linnéas tvillingsyster
Skrivet av LiAg
Agnes hon kröp inte heller utan hasade på rumpan och de var många som kommenterade de faktiskt. Nu kryper hon en hel del efter hon lärt sig gå men mest för att hon vill vara på samma höjd som Linnéa (inte riktigt samma höjd för Linnéa kan inte krypa utan ålar fram som en liten groda).

Min tjej var kring 2 år
Skrivet av carin2010
när hon började gå tror jag.Det är så individuellt och säger ingenting om den framtida utvecklingen heller.


23 månader
Skrivet av mama
plus två veckor var min flicka när hon tog sina första steg utan att hålla i sig. Det räknades inte som särskilt sent alls jämförelsevis.

Att gå eller inte gå, det är frågan...

Försök

Det är som

Hej, vi har typ samma läge

Det med att gå

min var 22mån

Kan inte påstå att jag blir störd

Försök

Näe

Jag har förklarat

Linnéas tvillingsyster

Min tjej var kring 2 år

23 månader

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information