Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Min ide om hur jämställdhet skall uppnås 1.0

Skrivet av Mats
Jag har länge funderat över hur vi skulle kunna förbättra jämställdheten utan att gräva ner oss i akademiska maktstrukturs debatter mm. Visst vi kan identifiera att de finns och studera/analysera/kristisera etv, men hur skall vi bryta/förändra till det bättre?!?

Här är några idéer som jag tror kan göra susen. Tänk ett 30års perspektiv så fungerar det bättre.

1. Lär barnen från förskola upp till gymnasie att respektera varandra. Detta innebär indirekt att vi måste ändra på dagens skola. Ge tillbaka auktoritet till lärarna. Sätt upp regler och riktlinjer hur barn/vuxna skall uppföra sig mot varandra oberoende av kön/hudfärg/sexuell läggning. Ömsesidig respekt är första steget mot jämställdhet.

2. Utbilda fritidsledare, lärare, idrottsledare mm i jämställdhet och starta fler könlösa gruppaktiviteter. Varför dela upp i pojk och flicklag i fotboll vid 6 års ålder? Kombinera t.ex. idrotter så det blir mer mixade träningar. Lär ledarna att behandla individerna lika oberoende av kön.

3. Förebilder för unga. Barn behöver förebilder som bryter mot "normer". Visa upp i skolan att det finns kvinnor som jobbar som brandmän och män som jobbar som sjuksköterska. Låt barnen träffa och prata med dem. Ge dem andra idoler än de som finns på MTV och är lättklädda.

4. Vårda språket. Använd språket för att ändra på synsättet kring något t.ex. fotboll och damfotboll och säg istället herrfotboll och damfotboll. Lägg till herr/dam där det saknas alternativt skippa det helt. Cementera det "nya" språkbruket genom skolan och kontinuerligt bearbeta det genom hela skolgången. Få det att bli standard.

Tänk på detta över ett 30års perpektiv. Under denna tid skulle ca 20 årskullar gå ut grundskolan med dessa "värderingar". Jag tror att Sverige skulle se annorlunda ut efter det. Jag tror att det är med barn vi skall starta för att nå mer jämställdhet.

Fler ideer kommer senare. Just nu är jag för trött för att tänka. :)

Vad tror ni?
Svar på tråden: Min ide om hur jämställdhet skall uppnås 1.0

jättebra!

Skrivet av  blue
men HUR gör man? VEM har ansvar? :)
 

Håller med dig Mats

Skrivet av  Tigermamman
Det är hos barnen förändringen finns.

Och det arbetet är redan i gång. Det är förordnat i både skol-lag och Lpo att verka för jämställdhet.
Skolan är även skyldig numera att ha en jämställdhetsplan som är aktiv.


Svårigheterna ligger i att de vuxna som arbetar med barnen ofta sitter fast i gamla invanda mönster och normer.

Dina punkter:
1. "Ömsesidig respekt är första steget mot jämställdhet." Helt riktigt, men definera auktoritet.

2. Helt rätt igen, med liten resevation - ibland är det faktiskt av godo att separera pojkar och flickor.

3. Jättebra. Och ta hela tiden upp fördomar till granskning, lär ungarna att ifrågasätta det samhället matar dem med.

4. Eller ta bort herr/dam epiteten helt. Fotboll är fotboll oavsett vem som spelar. Och en kränkning är en kränkning.

Blue;
Hur man gör? Man pratar och föregår med gott exempel, hela tiden.
Man har värderingsövningar, samarbetsövningar, rollspel etc. Man säger STOPP och ifrågasätter vid dåligt beteende, man FRÅGAR barnen hur deras verklighet ser ut, varför, tycker de att det är rätt eller fel och vad kan man göra åt det?

Vem har ansvar?
Du hemma med dina barn, jag i skolan med dina barn = vi alla.


 

Några svar

Skrivet av  Mats
Jo jag vet att jämställdhet finns med i skollag och Lpo, men tyvärr tror jag att att lärare får ägna mer tid åt annat t.ex. att få ungarna att sluta skicka SMS mm (visst det finns exempel på bägge sidor av ytterligheterna dvs bra och dåliga skolor). Detta knyter an med auktoritet som jag nämde tidigare. Kag vill att lärare skall vara auktoriteter inte auktoritära (mycket viktigt skillnad i mina ögon). Jag vill att alla lärare skall behandlas med respekt av elever (och medarbetare). Detta knyter i sin tur an med 1. Jag tror att skolan skulle bli bättre om lärarna hade mer rättigheter än barnen samt att barnen hade vissa regler att följa. Enkla saker som ingen mobiltelefon under lektionerna, inga fötter på borden, kalla inte läraren för hora/idiot etc. Jag bor i en större stad och har sett och hört en hel del genom min far som var högstadielärare. Därifrån kommer min ide och auktoriet. Jag tror att det är bra för eleverna att lära dem upskatta andras erfarenheter och att det finns personer som har mer livserfarenhet. Lär vi dem det har vi kommit en bra bit på "ömsesidig respekt är första steget mot jämställdhet".

>>Svårigheterna ligger i att de vuxna som arbetar med >>barnen ofta sitter fast i gamla invanda mönster och >>normer

Samma sak där tror jag. Börja med nyutbildade lärare. Skapa nätverk av lärare med samma idéer.

>> 2. Helt rätt igen, med liten resevation - ibland är >> det faktiskt av godo att separera pojkar och >>flickor.

Alldeles säkert och då får omdömet givetvis komma till tals. Jag tror dock att många idrotter t.ex. friidrott, bordtennis, curling, badminton, simning etc kan vara mixade väldigt länge. Jag spelade själv undervattensrugby i flera års tid och vi hade alltid mixade träningar och UV-rugby är en mkt fysisk sport. Det var aldrig några problem att det var killar och tjejer mixat.

>>Vem har ansvar?
>>Du hemma med dina barn, jag i skolan med dina barn = >>vi alla.

Föröka påverka de större seriösa tidningarna att använda motsvarande språk tror jag också skulle vara mkt givande.
 

Mats

Skrivet av  Tigermamman
Det låter som om vi har väldigt lika uppfattning.

Själv arbetar jag på en skola som är BRA, det råder ömsesidig respekt, de vuxna har naturlig auktoritet genom ålder och eleverna skulle inte drömma om att kalla en lärare för h-ordet.

Vi har vuxna som vet sina vuxenrättigheter och vågar agera utifrån dessa. Utan att kränka ungarna.

Ibland inser jag att jag arbetar på en mycket speciell skola :-)

Det skulle även hjälpa om de stora mediarna ibland fokuserade på det som fungerar bra i skolan och inte alltid bara drar fram skräckexempel.
 

Mums vad härligt med konkreta förslag.

Skrivet av  G
Lysande Mats!

Men - vad ska vi göra med de som inte vill ha jämställdhet, och de som tror att vi är där redan eller de som envist hävdar att det hela är biologiskt styrt (och därför legitimt)?

Som hävdar att all forskning som påvisar maktstrukturer är en legitimerad häxjakt på män eller som ett mantra repeterar hur viktigt det är att belysa motsatsen till strukturen?

Ojdå, min eftertanke kring ditt förslag gör mig rätt nedstämd...
 

Inte lätt

Skrivet av  Mats
Jag har inte sagt att det skulle vara lätt. :) Vi säger att det skulle lyckas till "bara" 50% i skolorna så tror jag att det skulle bli en enorm skillnad.
 

Jag lär ju ut metoder

Skrivet av  Allis
och skulle gärna vilja veta lite hur du tänker att detta ska funka i praktiken. Allt det här kan du redan finna i värdegrunder, läroplaner och policydokument men nästan ingen säger *hur* man ska gå tillväga för att uppnå resultatet.

Hur lär man någon vad respekt är? Hur går man praktiskt tillväga när man vill förändra ett språkbruk? Vad betyder det att ha auktoritet och hur funkar det?
 

Försök till svar

Skrivet av  Mats
Jag vet att alla dessa dokument mm finns men precis som du säger "hur" skall vi lösa det.

>> Hur går man praktiskt tillväga när man vill >>förändra ett språkbruk?

Visa på hur ord används, varför de uppkommit och sedan hur vi "bör" uttrycka oss (fotboll kontra damfotboll). Det som är viktigt är att aktivt bearbeta både talspråk och skriftspråk.

>Hur lär man någon vad respekt är? Vad betyder det att >ha auktoritet och hur funkar det?

Det gäller att börja i tid. Gamla hundar osv. Jag tror bestämt på mer ordning i skolan. Lärare måste ha mer rättigheter än eleverna. En lärare måste få slänga ut en elev ur salen som uppför sig illa. Idag finns inga medel för lärare bara restriktioner. Tar en lärare en elev i armen och ett blåmärke bildas riskarar läraren att bli anmäld för misshandel. Från mina erfarenheter ligger nästan alla rättighet hos eleven, men inga skyldigheter och tvärtom för läraren. Tala om underminerande av auktoritet. Lärare har inte ens en rimlig chans vid starten i vissa skolor.

Sätt upp enkla krav som elev OCH förälder skriver på vid skolstarten varje år t.ex. kom i tid till lektion, be om ursäkt om man kommer för sent, förstör inte böcker/skolbänk, räck upp handen om du vill säga något etc.

Rektorerna måste ta lärarnas sida och lita fullt ut på sina lärare i situationer med stökiga elever. Gör de inte det undermineras lärarnas auktoritet totalt. Visa en enhetlighet utåt mot eleverna. Visa tydligt att: vi står för dessa regler, den här undervisningen, den här jämställdhetsynen etc.

Rektorer och studierektorer måste visa sig bland eleverna och inte låsas in i administrationen. Följ exemplet att rektor/studierektor hälsar varje elev välkommen vid entren till skolan. Fungerar utmärkt i många utländska skolor.

Statusen att vara lärare och statusen kring lärande måste höjas i detta land för att det skall lyckas.

Som jag skrev innan. Jag ser stor skillnad i att vara en aktoritet jämfört med att vara auktoritär.
 

Jag skulle vilja se lite mer konkreta förslag

Skrivet av  Allis
Det du skriver är redan en realitet. Lärare får visst ta ut en elev ur klassrummet, flera klasser skriver på överenskommelser om beteende gentemot varandra, man räcker upp handen och den som kommer för sent skrivs upp. Det jag efterlyser är avsevärt mycket mer konkreta förslag än så för det här är redan beprövade saker som uppenbart inte leder till några revolutionerande förändringar. I Malmö tex. har vi flera skolor som är direkta mardrömmar med inte en eller två utan ganska många elever med svåra problem i *varje* klass. Det finns inga pengar som räcker till assistenter till alla som behöver och den som inte har en förälder som slåss som bara den hamnar sist i behovskön. Vilka konkreta råd skulle du ge den läraren så att hon/han fixar undervisningen OCH elevernas sociala fostran OCH får åtminstone en hyfsad del som klarar sig över IG?

Språkbruk diskuteras *ofta* i skolan. Min erfarenhet är att det är fullständigt värdelöst att fya en unge om du inte samtidigt har en diskussion om ordets innebörd, vad konsekvenserna blir osv. När någon gastar bögjävel är det världens bästa tillfälle att börja prata om könsroller tex. För vad är det egentligen man förmedlar med ordet? varför är det sämre att vara bög än hetero? Vad innebär det att vara en riktig man egentligen, finns det en tolkning eller hundra? Vem har rätt?
 

Det låter bra.

Skrivet av  Feminist
Jag tvivlar inte på din goda vilja.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka: allt detta, barn och 30-årsperspektiv, bara för att nu levande, vuxna män ska slippa ta sitt ansvar. Förstår du mig?

Det är män som slår kvinnor. När ska män sluta slå kvinnor?
Det är män som tjänar mest. När ska män börja ge kvinnor samma löner?
Det är män som tar ut 15 procent av all föräldraledighet och vinner fördelar på arbetsmarknaden pga detta. När ska män börja ta ut 50 procent av all föräldraledighet?
Det är män som konsumerar porr och prostituerade. När ska män sluta konsumera porr och prostituerade?
Det är män som gör hälften så mycket hushållsarbete som kvinnor. När ska män börja göra hälften av hushållsarbetet?

Listan kan göras lång.
 

lära gamla hundar sitta?

Skrivet av  blue
ju äldre vi blir och ju mer invanda vi är i könsroller och maktstrukturer desto svårare tror jag det är att förändra och även föra saklig diskussion (där folk tar åt sig och känner sig ansvars- och skuldbelagda).

Jag tycker att män i förskola och skola skulle ta ett enormt ansvar för mäns våld om de jobbade efter en konkret version av Mats lista. Och det ansvaret skulle de börja ta redan idag, även om resultatet inte syns förrän om några år.

Men det är klart att det inte räcker, inte om man kräver att alla förslag ska ta helhetsgrepp och visa på ögonblicklig förändring. Jag tror att det tar tid att förändra attityder, man behöver jobba från flera håll. Och en tacksam grupp tror jag är barn och ungdomar, och nyblivna föräldrar. Visst, trist och småfegt - men kan det inte vara ok att skynda långsamt ibland?

 

En fråga som jag har är vad man ska göra...

Skrivet av  Sportbil
...för att duga som jämställd man egentligen?

De flesta män jag känner håller inte på med alla de där negativa sakerna. Så hur ska man ändra på något som man aldrig börjat med?

Ett större problem för mig är precis som Mats beskriver alla de dolda attityder som påverkar alla vuxna (såväl män som kvinnor). Attityder om vad män och kvinnor kan eller inte kan, hur man är eller inte är. Det är ju dessa som sedan leder till att män och kvinnor behandlas olika.
 

Det du kan göra

Skrivet av  trazzel
...som man är att ifrågasätta andra mäns beteende. Min erfarenhet är nämligen att män hellre lyssnar till andra män. :-)

Min egen man försöker säga ifrån t ex när de manliga kollegerna hö-höar nedlåtande och "grabbigt" över en kvinnlig anställd. Han vägrar bidra till den destruktiva macho-kultur som råder på hans jobb.

Han skrattar inte med åt bögskämt, ifrågasätter varför den kvinnliga chefen omnämns som bitch, vägrar skicka vidare porriga "lustiga" powerpoint-presentationer som går runt på maillistan och dyker på den nyblivne fadern och frågar om det ska bli skönt att vara hemma ett halvår, trots att denne inte ens tagit ut de tio pappadagarna.

Tja, sådana småsaker. En kvinna som körde samma kampanj skulle i det här gänget enbart uppfattas som gnällig och ohumoristisk. När han, som man, säger ifrån, brukar det väcka en och annan tanke.
 

Det gör jag

Skrivet av  Sportbil
Dessutom tycker jag mig minst lika ofta behöva säga ifrån mot kvinnor. Det är olika saker dock. Mäns fördomar och påståenden har mer att göra med kvinnors BETEENDE som det verkar på mig ("de blir så lätt hysteriska" etc) , medan kvinnors fördomar har mer att göra med antingen hur de själva är ("vi kvinnor är ju alltid...") eller med vad män kan i hemmet/hushållet.
 

Ja...

Skrivet av  trazzel
Jag kör ungefär samma race som maken. Jag frågar alltid föräldralediga mammor när pappan ska ta över, t ex.

Och om någon kvinna kommer med harangen om hur hopplösa karlar är på att tvätta/städa/klä på ungarna, så det är minsann lika bra att man gör det själv, då slår jag bakut.

Men faktum är att jag tror att det skulle ge större effekt om en man protesterade i det läget. Om en man kunde säga "Vad är det där för nys?" och upplysa henne om att tvättkunskaper inte är kopplade till kön - då skulle hon nog tänka sig för nästa gång.
 

missar min poäng

Skrivet av  Mats
Du kan fortsätta din lista och peka på olika maktstrukturer. Tycker dock att du är alldeles för tunnelseende och enkelspårig.
Kvinnor konsumerar också porr och prostituerade. Inte i samma utsträckning kanske men det sker. Kvinnor slår också kvinnor. Män slår män. Kvinnor slår män. Alla kvinnor vill inte att männen tar ut 50% föräldraledighet. Vissa kvinnor vill av fri vilja ha mer tid med sina barn. Det är upp till dem att välja.
Som du framställer det så låter det som om att all män är roten till allt ont. Din ton är i mina ögon mkt fientlig mot män och jag blir inte direkt motiverad att försöka komma med mer förslag till "hur det kan bli bättre".

Mitt inlägg har var helt avsett för en lösning i framtiden. Jag tror inte att det går att "omvända" 30 åringar på ett enkelt sätt och jag tror inte att man med tvång kan åstadkomma förändring. "vuxna män ska slippa ta sitt ansvar" är inte alls vad det handlar om. Det handlar om att försöka förändra till bättre jämställdhet. Om du läser mitt första inlägg använder jag mig aldrig av ord som feminism / makstrukturer / skuld / lönefördelningar / porr osv. Jag kom bara med förslag om hur vi kanske kan nå mer jämställdhet.

Tanken är att påverka från tidig ålder och etablera jämställdhet som norm. Perspektivet är 30-40 år inte imorgon. Vi måste börja någonstans.

Jag är nyfiken hur du tror det går att lösa. Kom med konkreta förslag!
 

Mats

Skrivet av  Feminist
Du gör samma klassiska misstag som de som påstår att den bristande jämställdheten är ett individuellt problem. Dvs. du försöker bortförklara regeln (att över 90 procent av allt våld begås av män) med hjälp av undantagen (att mindre än tio procent av alla som slår är kvinnor).

Hur man ska göra praktiskt? Man ska börja med att erkänna att maktordningen existerar. Därefter kan man agera adekvat, rimligtvis genom att ändra sitt eget beteende om det behövs och kräva att män ändrar sitt beteende. Vi behöver praktiskt jämställdhetsarbete OCH ett offentligt samtal som erkänner mäns ansvar. Utan det senare kommer jämställdhetsreformer att vara en koloss på lerfötter.
 

och du gör det klassiska misstaget

Skrivet av  Mats
att tro att alla män utför allt ont i världen och bara vi får ordning på männen så blir allt bra. Vad skall jag göra? Jag har aldrig slagit en kvinna (eller man), jag har inte bättre lön än mina kvinnliga medarbetare, jag arbetar för jämställhet. Vi män duger inte till något oberoende av vad vi gör eller inte gör.

Jag har gett konkreta förslag på hur jämställdhet kanske kan uppnås genom ÖMSESIDIG respekt. Jag skyller inte på någon eller lutar mig mot några maktordningar. Jag försöker lösa problemet att där finns ojämställdhet för BÅDE kvinnor och män. Fokusera på din energi på det istället.
 

Den ena efter den andra

Skrivet av  Feminist
"jämställda" mannen bekänner färg och visar varför vi inte har någon jämställdhet i Sverige, trots att "jämställdhet" är konsensus.

"bara vi får ordning på männen så blir allt bra"

VI ska inte få ordning på männen. Männen ska ändra sig själva. Ta ansvar.

"Vad skall jag göra? Jag har aldrig slagit en kvinna (eller man), jag har inte bättre lön än mina kvinnliga medarbetare, jag arbetar för jämställhet."

Du ska fortsätta så förstås. Och sluta med att förneka mäns generella överordning.

"Vi män duger inte till något oberoende av vad vi gör eller inte gör."

Själv tycker jag precis tvärtom. Inga så väl som män kan naturligtivs ta ansvar för vad män gör. Ändå vägrar t.ex. du att gå med på att män är generellt överordnade, och därför bidrar du till att problemet fortgår. Varför?

"Jag skyller inte på någon eller lutar mig mot några maktordningar."

Du menar: du vägrar gå med på att män har ansvar att erkänna och motarbeta sin egen överordning?

"där finns ojämställdhet för BÅDE kvinnor och män."

Nej. Det finns inte ojämställdhet för både kvinnor och män. Kvinnor som grupp är underordnade män som grupp. Det är det som är den generella maktordningen.

Jag är innerligt trött på kvinnor anses ha ansvar för att sälja in jämställdhet med socker på till män, och usch och fy om de säger att män har ansvar - då kanske män blir purkna och slutar upp med att vara jämställda på momangen.
 

Du är bra på att tillskriva mig åsikter

Skrivet av  Mats
"Nej. Det finns inte ojämställdhet för både kvinnor och män. Kvinnor som grupp är underordnade män som grupp. Det är det som är den generella maktordningen."

Det är därför män alltid får vårdnaden av barn. Nu förstår jag ... *ironi*


"Ändå vägrar t.ex. du att gå med på att män är generellt överordnade, och därför bidrar du till att problemet fortgår. Varför?"

Har jag inte gjort. Jag vet att det finns maktordningar och strukturer. Jag ser dock att de inte alltid gör att mannen är överordnad. Problemet är generaliseringarna du använder. Problemen är av en art där generalisering ytterligare bidrar till problemen. Se på mindre skala och se inte på bara grupp utan även individer. Vi är människor inte statistik.


"Jag är innerligt trött på kvinnor anses ha ansvar för att sälja in jämställdhet med socker på till män, och usch och fy om de säger att män har ansvar - då kanske män blir purkna och slutar upp med att vara jämställda på momangen."

Har jag aldrig påstått att kvinnor har heller. Det är kanske din uppfattning. Det är dock viktigt att du inser att kvinnor inte har monopol på att arbeta med jämställdhet eller ha åsikter om hur det uppnås.

Att säga att "män gör ..." får inte män att bli mer jämställda eller intresserade av att ta upp en diskussion med dig.
 

Om jag är stygg tänker du inte vara jämställd?

Skrivet av  Feminist
"Det är därför män alltid får vårdnaden av barn. Nu förstår jag"

Alldeles riktigt. Det brukar inte vara populärt när en man som aldrig tagit hand om sitt barn tidigare plötsligt vill ha vårdnaden. Jag säger inte att det är bra, bara att det är begripligt.

"Jag ser dock att de inte alltid gör att mannen är överordnad."

Alltså motarbetar du jämställdheten. Varje man drar nytta av mäns generella överordning. Varje man har mer makt än han skulle haft i samma situation som kvinna. Att enskilda män i viss mån är underordnade enskilda kvinnor, t.ex. beroende på samhällsklass, påverkar inte detta faktum.

"Problemet är generaliseringarna du använder."

Problemet är inte generaliseringarna. Problemet är den generella maktordningen och att sådana som du förnekar den och dessutom lägger ansvaret för problemen på dem som vill motverka den (det är jag som står för problemet, anser du).

"Det är dock viktigt att du inser att kvinnor inte har monopol på att arbeta med jämställdhet eller ha åsikter om hur det uppnås."

Jag har hela tiden sagt att det i första hand är män som kan driva jämställdheten framåt, genom att ändra sitt beteende. I mitt drömsamhälle har kvinnor ganska lite med saken att göra. Och sen säger du att kvinnor har monopol!?

"Att säga att "män gör ..." får inte män att bli mer jämställda eller intresserade av att ta upp en diskussion med dig."

Där kom det: "om du är stygg så tänker jag inte vara nåt jämställd alls, sådeså!"
 

Du tillmäter dig själv för stor betydelse Feminist

Skrivet av  Sportbil
>>"Att säga att "män gör ..." får inte män att bli mer jämställda eller intresserade av att ta upp en diskussion med dig."

>Där kom det: "om du är stygg så tänker jag inte vara nåt jämställd alls, sådeså!"

Att man inte vill DISKUTERA med JUST DIG behöver inte vara likhetstecken med att man inte tänker vara jämställd. Då tillmäter du din egen person för stor betydelse. Tur är väl det. Jag har annars genom åren sett exempel på män som velat väl men mötts av ett motstånd som gjort att de tappat intresset. Krav och kritik är kanske ett bekvämt sätt att lägga ansvaret där det hör hemma, men knappast det mest effektiva om man vill nå konstruktiva resultat.
 

Tack sportbil IMT

Skrivet av  Mats
 

Resultat

Skrivet av  Feminist
"Krav och kritik är kanske ett bekvämt sätt att lägga ansvaret där det hör hemma, men knappast det mest effektiva om man vill nå konstruktiva resultat."

Det är inte jag som ska nå resultat, det är du. Om du kallar dig jämställdhetsförespråkare, vill säga.
 

Under vilka förutsättningar når JAG bäst resultat?

Skrivet av  Sportbil
Givet att det är JAG som ska nå resultaten, är då förutsättningarna och motivationen störst när jag möts av stöd för de BRA sakerna jag gör eller när jag möts av kritik för ALLT jag gör? (och dessutom med ett nedvärderande besked om att "det spelar ändå ingen roll så länge du inte ställer upp på en generell makt-teori")

Och svara nu inte tack att "det är inte jag som ska ge stöd åt dig" - för du har redan valt att göra dig delaktig genom att din kritik. Det är inte trovärdigt att ge kritik och beskriva alla fel och sen så fort det gäller att säga något positivt så heter det "det är inte min sak att ge beröm". Då kan du lika gärna avstå från att ha synpunkter och kritik också om det ENBART ska begränsa sig till ett negativt fokus.
 

Hur du når resultat?

Skrivet av  Feminist
Du når resultat genom att erkänna att män som grupp är överordnade kvinnor som grupp, ta avstånd från detta och motarbeta det så gott du kan i ditt privata liv.

Så länge man förnekar verkligheten kan man inte förändra den.
 

Med andra ord...

Skrivet av  Sportbil
..."det spelar ändå ingen roll så länge du inte ställer upp på en generell makt-teori".

Ja, ja.
Har fattat att skivan fastnat i samma spår nu.
Jag börjar väl också upprepa mig. Vi kommer inte längre.
 

Bra idéer

Skrivet av  Fumlan
Jag anser också att vi måste börja med de små barnen. Det svåraste är nog att få de äldre att lära sig att tänka om.
 

Varför är det kvinnors ansvar

Skrivet av  Feminist
att "få de äldre att lära sig och tänka om"? Och varför är det svårt? De är väl inte idioter?

Vem skulle säga att det är svårt att få bankrånare att lära sig och tänka om, så det är bäst att de får hållas? I stället ska vi satsa på de små barnen och hoppas på resultat om 30 år?

Jag bara undrar.
 

Jag nämnde inte ordet kvinnor

Skrivet av  Fumlan
Varför är det kvinnors ansvar att få de äldre att lära sig och tänka om? Och varför är det svårt? De är väl inte idioter?
Jag nämnde inte ordet kvinnor ens. Äldre är inte idioter, men det är ingen hemlighet att vi kan ha svårt att tänka om det vi en gång lärt oss.

Vem skulle säga att det är svårt att få bankrånare att lära sig och tänka om, så det är bäst att de får hållas? I stället ska vi satsa på de små barnen och hoppas på resultat om 30 år?
Jag säger inte att det inte går, men att vi inte bara kan placera en text med vad som ska göras i någons hand. Det finns mycket omedvetna föreställningar, ta t ex de förskolor som filmats där personalen inte visste om hur de egentligen agerade, inte trodde att de behandlade pojkar och flickor så olika som de i själva verket gjorde. Visst måste vi satsa på de små! Den som planterar träd måste sköta om de träd som finns och se till att de nya hamnar i god jord.
 

Vi kan gärna satsa på de små

Skrivet av  Feminist
men inget radikalt kommer att hända förrän vi är överens om grundstrukturerna, dvs. mäns överordning. Det var detta jag började tråden med.

Så är det inte nu. Jämställdheten sägs vara ett gemensamt ansvar, och kvinnor och män anses vara förtryckta på olika sätt. Så är det ju inte. Det är ju lögn. Hur ska man kunna basera ett effektivt jämställdhetsarbete på en lögn?
 

Önskar

Skrivet av  Tove
jag hade mer tid att skriva. Just det konkreta perspektivet älskar jag. I synnerhet när man närmar sig Allis-planet. Närkontakt.

Mer konkret erfarenhet att fundera över:

Jag gick i skolan 1962-74. Hade kristna morgonsamlingar i småskolan. Fick stå på led. Hela det gamla köret med en lärare som bestämde.

Jag tycker det är viktigt att framföra att det visst var kaos ibland då som nu, trots alla sanktionsmöjligheter med hemanmärkning, nedsatt betyg i ordning och uppförande etc.

Blev t o m luggad av lärare. Men det var givetvis inte tillåtet. Agan var borttagen.

Fanns respekt mellan barn och vuxna? Nej jag skulle aldrig kalla det respekt. Det fanns rädsla och ett gigantiskt avstånd till vuxenvärlden. Inte respekt. Det fanns en tystnad om alla viktiga/svåra saker.

De lärare som har respekt med sig har aldrig byggt det på sanktioner. Visserligen kanske de då och då tillgripit sk konsekvenser, men respekten har i så fall upprättats trots dem. Då har de redan haft sån respekt att t o m sanktionen blir respekterad.

Men vad sanktioner ofta ger. Ännu sämre självkänsla hos den som tvingas till underkastelse. En önskan att själv blir den som kan utdela sanktioner. Vilket omgivningen brukar få känna på om de är yngre eller svagare.

Hackordningsprincipen är i grunden en patriarkalt färgad idé eller ska vi säga har fötts ur en sån maktordning. Sen får den ibland fina nya namn när vuxenvärlden inte bemästrar sin vägvisarroll. När skolan inte kan göra allvar av inlevelse-principen.

Barn som fostras med medkänsla blir medkännande. Det är ett faktum som skolan måste ta ställning till.



 

Artiklar från Familjeliv