Grund för påståenden

Grund för påståenden
Skrivet av	Anonym
Det här har ingenting med feminsism att göra. Jag har en fundering på det här med att påstå saker och ting, och skulle gärna vilja ha er uppfattning om saken, eftersom jag tror att ni har koll på läget. Människor bildar sig ju hela tiden en uppfattning om saker och ting, och det med rätta även om de inte är forskare, statistiker, vetenskapsmän eller liknande. Jag kan t ex påstå att de flesta barn gillar godis. En nitisk person skulle genast kunna be om mitt statistiska underlag för detta, vilket jag naturligtvis inte har något. Det är vanligt att folk säger saker som -Svenskar gillar allsång, eller - tandläkare ogillar läkare, eller -De flesta på Aff är justa, ja ni vet vad jag menar. Så min fråga till er är: Vad får man påstå i en seriös debatt utan att ha annat än _egen_ empirisk undersökning som grund? Och, var går gränsen för de egna empiriska undersökningarna (typ vad _jag_ hört bland bekanta, läst i tidningarna osv) och fördomar? Det vore intressant att få höra var era gränser går, vad ni accepterar, eftersom ni ofta diskuterar hur många/hur få, osv.
Svar på tråden: Grund för påståenden

Man får väl påstå vad man vill
Skrivet av Rudolfina
men så fort man börjar diskutera en sakfråga mer seriöst och djupgående, så ökar ju chanserna att bli tagen på allvar om man kan argumentera trovärdigt till skillnad från bara tycka i största allmänhet. Inte så konstigt väl? Jag anser att goda argument om inte annat handlar om respekt för ämnet och diskussionspartnern. Om jag säger "varför jag tycker så? därför att jag gör det, så det så!!" så visar jag inte särskilt mycket respekt mot vare sig ämnet eller motparten.

Ja
Skrivet av Anonym
jag håller med dig om att man är respektlös med sådana argument. Men jag är inte riktigt ute efter "tvålarna" (som slingrar sig), och inte heller de rena lögnerna ("jo, det är 2,005 % som...) Jag är mer ute efter det som sägs i periferin i en debatt, det mer vardagliga. Det som _känns_ som sanningar inför en själv, men man vet inte riktigt själv varifrån man fått det. Man bara _vet_ liksom. Har man rätt att, eller bör man, säga saker som De flesta är rädda för spindlar, Meka bilen gör de flesta kvinnor ej, Ytterst få amerikaner ratar hamburgare, Hundar är korkade, Majoriteten av politikerna i X-land är korrupta, Flickor älskar Barbies, Eller ska man _alltid_ veta var man fått sina uppgifter ifrån, och helt enkelt hålla tyst om man inte har SCB:s senaste upplaga? (lite överdrivet) M a o, är jag en seriös debattör _även_ om jag slänger mig med uppgifter som jag uppfattat som sanna, även om jag inte är 100 på var jag fått det? Eller är jag fördomsfull och full of it?


Intressant
Skrivet av Rudolfina
Tycker nog inte det handlar om att ha rätt till något, för man har väl rätt att säga nästan vad man vill. Däremot kan man väl se det som att det är motpartens uppgift i en seriös diskussion att göra en uppmärksam på när man far med svepande omdömen, som man faktiskt inte belagt. Argumentens kvalitet måste öka med hur djupt man tränger i diskussionen, som jag ser det. I alla fall om diskussionen inte ska avstanna eller spåra ur.

PS
Skrivet av Rudolfina
Det här kan man ju se tydliga exempel på inom den akamdemiska världen. Där är ju kraven väldigt höga på att man ska belägga det man säger, även sådant som brukar betraktas som allmänt vedertagna sanningar. Och inte ens akademien står för någon definitiv sanning, men kanske så nära man kan komma - om man betraktar varje disciplin med så vetenskapskritiska ögon som möjligt, i den kulturella kontext den förekommer (vilken t.ex. påverkar dess allämnna status och därmed den allmänna benägenheten att ifrågasätta den).

Får jag fråga
Skrivet av Anonym
om det bara är i den akademiska världen som den kulturella kontexten färgar statusen? Eller ser du alltid en motdebattör i dessa glasögon? Bör man göra det?


Hm, tja
Skrivet av Rudolfina
i princip bör man väl alltid göra det, men det blir, som nog är bekant för många här på sidan, väldigt trist med långa metadiskussioner om olika åsiktsriktningars allmänna trovärdighet. Ett lysande exempel är väl diskussionen mellan antifeminister, som ofta anser att genusvetenskap är en politisk konspiration, och oss feminister, som ibland brukar kontra med att naturvetenskapens traditionella status ofta betraktas som närmast oifrågasättbar, i synnerhet bland "vanligt folk". Senast häromdagen skrev t.ex. en feministkritiker att naturvetenskap är exakt till skillnad från mer konstruktivistisk vetenskap, vilket jag betraktar som både insikts- och historielöst. Jag föredrar att diskutera i sak, och då brukar man förr eller senare hamna i forskning och vetenskap (eftersom man kan hitta stöd där), men ifrågasätter man den ena vetenskapen måste man också ifrågasätta den andra. Gärna ur ett någorlunda historiskt perspektiv också.

Formulering
Skrivet av G
Det går att förtydliga sig med formuleringar tror jag. Till exempel om jag är övertygad om något, så skriver jag inte att "såhär är det" utan "såhär tror jag att det är". Vill jag däremot luta mig mot någon bok skriver jag "enligt NN i boken XX så..." och samma sak med forskning/statistik "statistiken på SIFO säger.../genusforskaren Ann Wahl skriver i sin rapport..." Att hävda "såhär är det" leder sällan till något fruktbart om det inte finns en trovärdig källa. Vad sedan var och en anser vara trovärdigt skiljer såklart och det kan ge upphov till debatt. Men en viss gemensam värdegrund har de flesta här vad jag förstår tex vad gäller patriarkatets vara eller icke vara eller statistiken om vilket kön det är som slår.

Här på Aff
Skrivet av Anonym
beror nog de flesta gräl på just skillnaden mellan fakta och mina åsikter. Man är inte så noga med formuleringen.:) Du har dock rätt. Det kan verka som en enkel fråga, men det blev plötsligt snömos där uppe, och ju mer jag grubblade om hur man diskuterar ju osäkrare blev jag. Men nu har jag en uppfattning om att jag nog är tvärsäker på att jag antagligen vet - eller tror mig veta - att jag till 100 % kan stå för det jag skriver! :)


Busenkelt
Skrivet av Allis
Jag kan alltid hävda att min personliga uppfattning är att det är si eller så, men jag kan naturligtvis inte säga att det är någon allmän sanning. Att uppfatta att något är grönt betyder alltså inte att det nödvändigtvis är grönt för alla andra. Men jag kan ju få tycka så. När jag sen går över till att tala om hur något är, då bör jag ha lite mer på fötterna.

Tack
Skrivet av Anonym
till dig också Allis. Ibland blir det kortslutning. Ett tag blev jag så osäker på min egen trovärdighet att jag inte kunde säga en mening till vem som helst, utan att samtidigt säga ... har jag läst i Svenskan. Det gick över nu, vad det nu var jag drabbats av s

Haha, aha
Skrivet av Rudolfina
ja, det där är ju läskigt. Det handlar kanske om att skilja på diskussioner och vanliga samtal? Alla samtal går ju inte ut på att vaska fram "Sanningen". Många handlar bara om kontakt och att vädra tankar. Ofta är samtal lättare med meningsfränder. Med meningsmotståndare hamnar man lätt i meningsskiljaktigheter (i synnerhet på nätet kanske, där anonymitetsskyddet gör att man oftare är rak och mer sällan kallpratar?) vilket lätt leder till diskussion. Och det är ju då man måste börja skärpa argumenten - genom att belägga dem med vad man uppfattar som fakta.


Svaren du fått är väl rätt uttömmande?
Skrivet av Lingling
Men rätt enkelt är att säga ´´enligt min erfarenhet´´ eller mitt ´´intryck är´´ när det är sånt man har för sig - sedan finns det de som då raskt sablar ner det om det inte stämmer med ngn faktisk undersökning, det får man ta. I många fall så FINNS ingen forskning att luta sig på, och då har vi faktiskt bara egna erfarenheter - typ ´´män brukar gilla katter och heminredning´´ gäller iaf i MIN familj. ´´på mitt jobb tar alla män ut FL´´ och vabbar ... ´´Män brukar vara mer roade av matlagning än kvinnor´´ ´´ jag har aldrig träffat ngn kvinnlig audiofil´´ osv ... I en del fall har man läst referat av en undersökning för åratal sedan eller fått den beskriven av ngn som läst den, men kan abolut inte ge en exakt källhänvisning - då blir det svårare, eller ibland finns det faktabaser på nätet, där data finns, men de är inte öppna för alla av olika skäl - t ex vill diverse ´´journals´´ att man betalar för att läsa det material de publicerar. Om man själv för tillfället inte har en arbetsplats med access kan man inte heller kolla upp vad det stod och vem som skrivit artikeln. Men att ständigt skriva med fotnötter och källhänvisningar blir ju lite stolpigt ;)

Många bra svar...
Skrivet av ES
... har du fått! hjar bara lite att tillägga: Jag tycker att det är väldigt beroende på vad man debatterar. Just debatt handlar ju om olika åsikiter, och då vill ju båda sidor hitta så bra argument för sin sak som möjligt. Och argument som stödjer sig på större grupper än en individs absoluta närhet smäller helt enkelt ofta högre. Men själklart är individens upplevelser också viktiga. Om någon påstår att "forskning har visat att det inte finns några grå katter" och jag själv äger en grå katt så är det ju synnerligen intressant att berätta. Men bara för att jag äger en grå katt kan jag inte hävda att gråa katter är vanliga. Sedan är ju just feminism ett ämne som handlar om samhället i stort. Det går liksom inte att undvika det stora perspektivet. Men annars när jag diskuterar ditten och datten med vänner kollegor etc har jag inga större krav pånkällhänvisningar s, möjligen om de kommer med några riktigt spektakulära påståenden.

Grund för påståenden

Man får väl påstå vad man vill

Ja

Intressant

PS

Får jag fråga

Hm, tja

Formulering

Här på Aff

Busenkelt

Tack

Haha, aha

Svaren du fått är väl rätt uttömmande?

Många bra svar...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information