\"Jag är för jämställdhet men inte feminist\"

"Jag är för jämställdhet men inte feminist"
Skrivet av	Rudolfina
Gaaaah vad jag är trött på det, alltför vanliga, uttrycket. Jag vet att flera av er, säkert även "råfeminister", kommer att protestera och säga att lite är väl bättre än inget alls. Men jag vet inte jag. Ju mer jag lär mig desto mer tveksam blir jag (och jag är inte ensam ...). Risken är ju att begreppet jämställdhet tas över och görs till något menlöst, ofarligt - något som inte på något sätt hotar "ordningen" i grunden. Många anser att det redan har hänt. Feminismen måste helt enkelt vara obekväm.
Svar på tråden: "Jag är för jämställdhet men inte feminist"

´Ja
Skrivet av Anna
Eftersom feminismen är emot rådande maktstruktur blir den ju obekväm och vissa blir rädda så visst. Anna

Du har så rätt, men
Skrivet av Smartis
jag trodde först du menade tvärtom när jag såg din rubrik. Heja Gudrun: utmana ordningen i rixdan, ba!


Ha ha
Skrivet av Rudolfina
det var meningen - för att få er att haja till :-) Skämt åsido så var det citationstecken runt, men sådana försvinner ju i inläggsrubrikerna. Och vi är på sammam spår du och jag Smartis!

Hmm
Skrivet av bonzai
du har rätt. Klart att det finns risk för att mesa ut och bara säga snälla ofarliga saker som passar in och bli en rumsren feminist, en ofarlig liten tycka tillare som andra kan klappa på huvet.. Men om människor som aldrig tänkt i feministiska banor kommer hit och första gången de vågar fråga något får en tegelsten i huvet kanske man har skjutit brevbäraren också.. Det är en balansgång men jag ruttnar till och från också..Just nu på alla fniss och hi hi som finns på en del snack, så pratar väl inte vuxna människor, ska det föreställa gulligt eller? Jag tycker det är irriterande och stör mig grovt på detta. Får bilder av äckliga hundvalpar med tomteluvor som spelar pipiga melodier i dur med glitter till i huvet. Blää.

Men måste man vara på
Skrivet av Patra
ett visst "vuxet" sätt för att vilja ha jämställdhet och vara en bra vuxen mogen människa? Jag skriver "hihi" ibland, om jag vill visa att jag är på det humöret, att inlägget inte är menat att vara så seriöst t ex. Fast du kanske inte menade just så?


Nej
Skrivet av bonzai
det menade jag inte. Får jag fråga varför du skriver så? Blir du ledsen att jag stör mig på det? Eller arg kanske? För du får bli det om du vill, du kan skriva det och du behöver inte be mig om lov, du är fri att tycka precis vad du vill och jag tycker personligen att det vore befriande om du gjorde det med eftertryck. Min reaktin kommer av att jag uppfattar att alltför många kvinnor gör just det, ber om ursäkt för vad de tycker. När man klämmer in ett hihi mitt i ett resonemang om otrohet eller misshandel eller gemensam vårdnad eller en man som lämnar toalocket uppe så tycker jag att man ber om ursäkt för vad man borde vara heligt förbannad över och det stör mig. Om man skriver det ang en rolig historia om barnen eller något annat så stör det inte mig, men det är min åsikt. Att vara vuxen och mogen och feminist är man kanske inte alltid samtidigt, det tycker jag att jag bevisade ovan, eller hur?

Nej nej, jag blev inte
Skrivet av Patra
ledsen. Fanns ju ingen anledning. Tack för förtydligandet. Jag förstår vad du menar.

Nej
Skrivet av Rudolfina
inga tegelstenar. Tycker du att vi kastar tegelstenar ofta här? Jag tycker nog att vi är rätt tålmodiga, både mot nykomlingar och återkomlingar. Men man måste få reagera, ifrågasätta i sak, eller hur?


Självklart
Skrivet av bonzai
men ibland är kunskap en tung börda och om man planterar den i huvudet på människor som inte har någon bakgrundskunskap eller inte kan någonting om ex argumentationsanalys (har läst lite nedan..) så har man lyckats med att trycka ned dem, inte övertyga dem eller upplysa dem.

"Jag är för ett klasslöst samhälle men
Skrivet av Lite undrande fortfarande
jag är inte kommunist". Jag tycker att du låter precis som Lars Ohly. Du har väl hört på nyheterna i helgen? Där kan man snacka om att sätta en obekväm stämpel på sig själv.

Vad ditt inlägg går ut på
Skrivet av Rudolfina
är en smula oklart, men troligen tycker du att feminismens sätt att driva sin sak kan jämföras med de brott som begåtts i kommunismens namn. Därmed tar jag din "kritik" som en ren komplimang!


Förtydligande
Skrivet av Rudolfina
För jag menar, vem vill bli applåderad av en lögnare och svartmålare?

Åh, jag försöker inte
Skrivet av Lite undrande igen
svartmåla feminismen, det är du och ett par till (Klara hade ju ett oerhört sympatiskt inlägg nedan) ganska duktiga på själva. Just när man tror att man kan sympatisera med stora delar av den så inser man varför man inte är kan kalla sig feminist. Omnia uttryckte det väl nedan: >>Jag tror dock inte att det bara handlar manhatar-bilden, utan även om saker som "alla män har skuld"-debatten. Faktum är att jag träffat på många som menar att alla män har skuld till kvinnomisshandel och att det är mäns våld som upprätthåller patriarkatet. Den delen är alltså ingen nidbild och vissa vill inte heller förknippas med det. Jag är för jämställdhet, lika lön för lika arbete, lika chanser mellan män och kvinnor att ta sig fram i livet. Om det gör mig till feminist i andras ögon så må det vara hänt. Men jag kan inte kalla mig för feminist, därför att ordet är så intimt förknippat med somliga värderingar som jag direkt motsätter mig.

Jag visst undrande
Skrivet av Rudolfina
äter barn gör de också, feministerna, och har skägg och vårtor och svans. Hade du varit uppriktigt intresserad hade du läst min kommentar till vad Omnia skrev om våldet som _orsak_ till patriarkatet (en otroligt konstig formulering som jag aldrig någonsin hört från någon feminist). Men det är du uppenbarligen inte. Som sagt, jag tackar för din kritik som jag tar som en ren komplimang, och drar mig inte för att hålla människor med dina värderingar som medskyldiga till patriarkatets fortlevnad. Varför ska jag ta en "jämställdhetsönskan" på allvar från någon som gnäller mer på feminismen än på själva orättvisorna?


Rudolfina
Skrivet av Lite undrande igen
Du kallar mig lögnare, för det jag skrev i kommentaren ovan. Kallar du alla som inte tycker som du för lögnare? Man behöver inga nidbilder. Det är bara att läsa vad du och andra skriver på denna sida. Jag tycker synd om de som faktiskt tar kritiken på allvar. Vem behöver fiender när man har sådana vänner som du? För övrigt så har du ingen aning om vilket sätt jag har slagits mot könsorättvisorna, och jag har ingen aning heller vad du har gjort. Det enda jag har sett är att du skriver här och hetsar kvinnor mot män och vice versa.

Så här skrev du:
Skrivet av Rudolfina
"Jag är för ett klasslöst samhälle men jag är inte kommunist. Jag tycker att du låter precis som Lars Ohly. Du har väl hört på nyheterna i helgen? Där kan man snacka om att sätta en obekväm stämpel på sig själv." Eftersomn du sätter likhetstecken mellan "jag är för ett klasslöst samhälle men inte kommunist" och "jag är för jämställdhet men inte feminist" (som jag skrev) så måste jag utgå från att du sätter likhetstecken mellan feminismens sätt att driva sina frågor och de ohyggliga brott som begåtts mot mänskligheten i kommunismens namn. Precis som jag skrev ovan. Ja, självklart kallar jag dig därför för lögnare och svartmålare! Att jämföra feminister och stalinister är befängt, löjligt och skrattretande! Du sumpade därmed, som du säkert förstår, alla chanser till ett förtroendekapital hos mig. Det övriga ser jag ingen anledning att kommentera. Alla som vill, förstår vad som driver dig.

Och en sak till
Skrivet av Rudolfina
Du säger att jag hetsar kvinnor mot män. Men de enda jag "hetsar" är feminister mot feministmotståndare, och hetsar är ett verkligt konstigt ordval för att jag anser att vi feminister inte ska låta kritikers fördomar definiera vad vi står för. Att du tolkar det som att jag hetsar mot män är verkligen intressant (om än inte ett dugg förvånande), såtillvida att det tydligt avslöjar att du inte tror att män kan vara feminister. Så ser det inte ut i min värld, utan där är det fullt möjligt (och självklart) för varje anständig man och kvinna att ställa upp på de grundläggande och självklara rättvisetankar som feminismen står för. Men det är klart, alla är ju inte anständiga ...


Pust
Skrivet av Lite undrande igen
Världen är lite större än feministsnack... Om du kan få ut så mycket substans av det som jag skriver så borde du trappa ner lite på kaffet. Ja, jag tycker den feminism som du representerar, har stora likheter med kommunismen, och att den jämförelse jag gjorde därför var ganska träffande. Men jag hade inte förväntat att du skulle gilla den. Däremot tyckte jag att det var roligt att du förstod den. Det är ännu roligare att du kallade mig för lögnare... det liksom förstärker likheterna.

Tack
Skrivet av Rudolfina
för att du så bra illustrerar vad jag menar med falska jämställdhetsivrare. Du påstår alltså att feminismen förespråkar folkmord? Det var bland de mest desperata "hugg" jag någonsin skådat! Vad kommer härnäst? Feminister äter spädbarn? Får huggtänder vid fullmåne? :-)

Du har tydligen fortfarande
Skrivet av Jag undrar...
inte förstått vilka grodor som kommer "ur munnen" på dig. Ska vi ta en omgång till (huggtänder l)?


Nej tack
Skrivet av Rudolfina
jag känner mig ganska färdig med den här konversationen.

Men kanske feminismen
Skrivet av Patra
borde acceptera och ta till sig istället. Eftersom ordet - hur neutral betydlesen av det än må vara - fokuserar på det ena könet och har många företrädare som många upplever provocerande, så blir det ofta negativt. Just att du reagerar så häftigt och säger att feminismen måste vara obekväm kanske är en anledning att många inte vill ansluta sig till feminismen. Man kanske vill driva frågan på ett mer sansat sätt. Tycker i alla fall att det är synd om man får folk emot sig när målet är detsamma, bara att man inte vill kalla sig feminist. Jag tycker att det är superviktigt med jämställdhet, men känner att feministerna ofta inte är människor jag kan identifiera mig med och därför vill jag inte kalla mig för det heller.

Feminismen
Skrivet av bonzai
kan inte ta åt sig eftersom det inte är en person och feminister finns i lika många färger och former som andra vanliga människor så du behöver inte välja en bestämd person att identifiera dig med, du behöver bara välja om du tycker att feminism är rätt eller fel och stå för valet själv. Om du väljer att vara feminist då så är du ytterligare en person som någon kan identifiera sig med om de behöver det eller kanske en person som skrämmer bort andra, vad vet jag? Jag tycker du ska läsa litet om feminism och vad rörelsen grundar sig på och vart den vill komma så får du bilda en egen åsikt och kan därefter tycka illa eller bra alltefter tycke och smak. Det finns ingen feministisk president att rösta på och heller inget enhetligt program, man får liksom sätta sig in lite i vad som sagts och tycka lite själv, vad sägs om det?


Hm
Skrivet av Rudolfina
"borde acceptera och ta till sig istället." Ta till sig vad? Sina meningsmotståndares åsikter? "Man kanske vill driva frågan på ett mer sansat sätt." Men du låter som om feminister var gerillasoldater som lurade i buskarna. Det är de för det första inte. För det andra tror jag att det alltid kommer att finnas folk som tycker att feminister borde tona ner sig, folk som är emot feminismen, inte har förtstått den, är okunniga eller helt enkelt konflikträdda eller för angelägna om sitt anseende hos icke-feministiska män t.ex. Den situationen kommer alltså aldrig att uppstå när alla säger "nu feminister, nu är ni lagom - fortsätt så" med mindre än att feminismen utplånas. Tänk på saken: Vad är det feminismen önskar? Rättvisa mellan könen, punkt. Detta uppnår man genom att stärka kvinnors villkor - eftersom 30 års noggranna kartläggningar visat hur kvinnor är underordnade på i stort sett alla (om inte alla) områden i samhället. Svårare än så är det inte. Så länge en så enkel och grundläggande fråga om rättvisa anses provocerande, ja, då är det en ren komplimang mot feminismen att _den_ anses provocerande. För övrigt är det fullt möjligt att vara man och råfeminist. Jag känner flera stycken. Jag påstår inte att de är representiva, men de bevisar att det är fullt möjligt. Och det handlar - givetvis - om starka, glada och intelligenta individer.

Men du missförstår
Skrivet av Patra
Jag har aldrig talat om några meningsmotståndare. Varför säger du det? Jag utgår ifrån att vi vill samma sak - ha jämställdhet. Det är mitt mål i alla fall. Att många inte vill kalla sig feminister tror jag beror på att det finns mycket som är negativt förknippat med det. Varför inte försöka driva frågan tillsammans på bästa sätt. Ska det få falla på att man kallar sig olika saker? Hur ska vi då komma vidare? Jag tror att de flesta män och kvinnor är feminister i ordets betydelse, men man vill helt enkelt inte kalla sig det och det är väl inte det viktigaste utan att man har rätt syn på saken. Eller har jag fel tycker du?

Nja
Skrivet av Rudolfina
"Jag har aldrig talat om några meningsmotståndare." OK, men vem pratar du om då? Vems bilder av feminismen? Varför är de viktiga? "Att många inte vill kalla sig feminister tror jag beror på att det finns mycket som är negativt förknippat med det." Som sagt: negativa för vem? För folk utan kunskap? För många män? "Ska det få falla på att man kallar sig olika saker?" Varför vägrar man kalla sig feminist, undrar jag. Läs gärna mitt inlägg till Emma nedan, apropå det. "Jag tror att de flesta män och kvinnor är feminister i ordets betydelse, men man vill helt enkelt inte kalla sig det och det är väl inte det viktigaste utan att man har rätt syn på saken. Eller har jag fel tycker du?" Tyvärr delar jag inte alls din ljusa syn. Jag tror inte att alla i grunden är feminister, för då hade vi haft jämställdhet för länge sedan. Alltför många (män) vinner helt enkelt (åtminstone kortsiktigt) på nuvarande system, och reagerar därför reflexmässigt emot allt som önskar rubba nuvarande ordning. Detta är inte ett problem som feminismen ska lösa genom att ändra på sig, utan genom att vägra ändra på sig - genom att hålla stånd.


Jag håller helt med Patra...
Skrivet av listo
Feminism ÄR för väldigt många ett negativt laddat begrepp, och om man som feminist har som mål att få människor att inse och diskutera de orättvisor som finns och hur de kan lösas, så förstår jag inte varför en del ska vara så stenhårt fast i att det är skitviktigt att prata om just "feminism" istället för att ha lite spelblick och prata om de viktiga frågorna istället? Jag har en vän som arbetar på heltid med jämställdhetsfrågor, och hans erfarenhet (liksom min) är att man i väldigt många fall får ett mycket bättre resultat om man inte dundrar på och pratar om "feminism" direkt, utan pratar om orättvisor och strukturer istället. För det visar sig oftast att de flesta i själva verket har feministiska värderingar, men öppnar man diskussionen med det negativt laddade begreppet feminism, så är det alltid så att flera personer drar öronen åt sig och intar någon slags försvarsställning, och vips så har man förstört förutsättningarna för en konstruktiv diskussion... Det är i många fall smartare att låta folk själva komma på att de faktiskt delar feministiska värderingar, alltså agera lite "i smyg". Men det beror kanske på hur man ser det? Jag diskuterar gärna och ofta jämställdhet, men inte med utgångspunkten att jag prompt "ska" vara en nagel i ögat och jäkligt obekväm, utan med utgångspunkten att jag vill förändra folks värderingar till det bättre... Vilket som är bäst låter jag vara osagt, för det vet nog ingen, men för mig känns det i alla fall som det bättre alternativet.

Nej nej nej
Skrivet av Rudolfina
Varför i all världen ska jag låta belackare och fördomar definiera mig som feminist? Det är ju helt bakvänt! Tänk dig att (t.ex.) homosexuella män sagt att "vi får inte gå ut och säga att vi är bögar, för det är så negativt laddat, vi säger att vi älskar att titta på tv och äta god mat med män i stället - då kommer många fler att tycka om oss!". Nej, i stället gav de sig f..n på att det var deras rätt att definiera vad de själva stod för. Det gick bra. Ordet feminism kan jämföras med detta, men har också en annan definition som jag skrev här ovan, nämligen att det alltid kommer att finnas folk som tycker att feminister borde tona ner sig: folk som är emot feminismen, inte har förtstått den, är okunniga eller helt enkelt konflikträdda eller för angelägna om sitt anseende hos icke-feministiska män t.ex. Den situationen kommer alltså aldrig att uppstå när alla säger "nu feminister, nu är ni lagom - fortsätt så" med mindre än att feminismen utplånas. Börjar man ge sig på att låta kritiker bestämma vad man står för så finns det med andra ord ingen hejd på vilken väg utvecklingen kommer att ta. Det enda som funkar i längden (och som leder till verkliga förändringar, inte bara att jämställdhet blir konsensus på papperet) är att med en dåres envishet hävda att man är feminist och vad det står för. Låt aldrig någon ta ifrån oss det begrepp som enar - för i själva enigheten ligger lösningen. Du vet, jämställdhet är egentligen ingen förhandlingsfråga - kvinnor utgör faktiskt mer än hälften av jordens befolkning :-) Så det handlar bara om att gå samman och inte ge sig.

Rättelse
Skrivet av Rudolfina
(jag skriver för snabbt, tror jag): "Ordet feminism kan jämföras med detta, men har också en annan DIMENSION" skulle det vara.


Du sätter fingret på det
Skrivet av Patra
väldigt bra. Jag kommer också i kontakt med dessa frågor genom mitt arbete och din väns erfarenhet (som ju är mycket större än min förmodligen) ställer jag helt upp på med den erfarenhet jag själv har i frågan. För mig får folk kalla sig det de vill, men i de debatter/diskussioner som jag själv deltagit så blir det ofta låsningar i stället för kreativa diskussioner eftersom vissa som kallar sig feminister går på så i sitt eget tänkande och inte drar sig för att anklaga sk ickefeminister (de som inte vill ha den benämningen på sig) att inte vilja ha jämställdhet, så man förlorar på det istället. Det är väldigt synd då alla egentligen är överens, men kallar man sig inte feminist, eller inte vill driva saker på exakt samma sätt som dem, så är man emot jämställdhet. Öh? Det vore så mycket bättre om alla kunde vara med och driva det här på samma villkor och att man fick kalla sig vad man ville. Det är väl ändå ens värderingar som ska räknas? Och att man ska göra sig obekväm leder ju bara till tjafs.

Patra
Skrivet av Rudolfina
Du anar inte vad glada folk blir som i grunden motsätter sig jämställdhetsreformer, av att läsa det du skriver. Jag frågar med andra ord dig som jag frågat en del andra: Varför ska feminister låta kritiker definiera vad de står för? Skulle bögarna gjort det också (se mitt inlägg till listo ovan)? Sist men inte minst: jämställdhetsarbetet har blivit helt ganska tandlöst. Vad som hänt de senaste decennierna är att vi fått en jämställdhetskonsensus - dvs. det har blivit fint att gilla jämställdhet. Däremot har praktiskt taget ingenting hänt med jämställdheten i praktiken. Jag anser att utslätandet av begreppet, oviljan att kalla sig feminist etc har stor skuld i detta. Dags att sluta be om ursäkt för feminismen.

Rudolfina
Skrivet av Omnia
Vill bara börja med att nämna att jag tror vi tänker lika om att fylla feminism med det vi tycker och inte låta andra definiera det. Men... Kommunism, Ohlyn vill fylla det med det han tycker är kommunism. Folk tycker att han inte kan det eftersom kommunism är negativt laddat för de flesta. Feminismen har aldrig dödat tusentals, men "vi" har folk som hyllar Solanas manifest. På internet finns "avarter" av feminism, så det finns ju exempel på det negativa som folk förknippar feminism med, det är inte bara hjärnspöken. Funderar på om du har nån bra teori kring det hela. :)


Ja det var ju kul att någon
Skrivet av Patra
blev glad då. Men jag tror ändå inte på din syn, för vill man få sin vilja igenom så gäller det att vara smidig och ibland rucka på sina principer. Om man vill få sin vilja igenom alltså.

Jadå
Skrivet av Rudolfina
visst har jag teorier. Om Ohly: låt oss glömma honom och kommunismen, eftersom det inte finns några som helst likheter - kommunismen är ju kontaminerad av folkmord (även om många inte anser att det har något med grundideologin att göra). Jämför med bögarna i stället, det är mer adekvat. Vad gäller Solanas är det ett elände att hon kommit till allmänhetens kännedom, för de flesta har inte den blekaste om hur hon ska läsas. Hon hade för det första fruktansvärda personliga erfarenheter i bagaget, som förklarade hennes ilska, och för det andra kan man läsa henne symboliskt - men jag tror att det kräver förkunskap och, ursäkta om jag låter snobbig, en viss litterär skolning i största allämnhet. Mer än så tänker jag inte ge mig in på henne, eftersom jag faktiskt inte läst henne själv! Vad gäller enstaka arga feminister på nätet som skriver "skjut en karl" eller vad det nu kan vara så tycker jag att man kan ge blanka fasen i det. Varför ska de få representera hela feminismen? De är inte på något sätt representativa. Och det är definitivt inte värre än att tjejer kallas hora av killar varje dag i svenska skolor. Definitivt inte. Det bästa sättet att bedriva feministiskt arbete (= jämställdhetsarbete) är att behålla ordet feminism och vårda det ömt. För varje människa som kallar sig feminist och står för de grundläggande principer jag redogjorde för till Emma, om än med olika uppfattning om vägarna till målet, så minskar möjligheten för kritiker att vända begreppet emot oss och därmed splittra och utarma rörelsen. För det är just det, att vi behöver en rörelse. Inga (relativt) svaga grupper har hittills nått några framsteg utan att organisera sig.

Men inte tycker du väl
Skrivet av Rudolfina
att det är kul om feministkritiker blir glada? Det sade jag ju lite sarkastiskt, inte för att vara elak utan för att visa att jag tror att du är på fel spår ... Vad gäller att få sin vilja igenom: på vilket sätt tycker du att vi lyckats i Sverige de senaste åren, med "din" väg, dvs. den "diplomatiska"? Jag hävdar som sagt, att det enda som hänt är att vi har fått en jämställdhetskonsensus, dvs. det har blivit "fint" att vara för jämställdhet (antaligen som en naturlig följd av att det varit lätt att vara för jämställdhet, eftersom det i stort sett inte betytt något alls - man har kunnat definiera det lite som man vill). Men i praktiken, dvs. med löner, obetalt arbete, våld mot kvinnor, föräldraledighet etc har det praktiskt taget inte hänt någonting. På vissa områden har det till och med blivit sämre! Så hur menar du "vilja igenom"?


Såg att du redan typ svarat
Skrivet av Omnia
till Lite undrande igen

Rudolfina, om definitioner...
Skrivet av listo
"Varför i all världen ska jag låta belackare och fördomar definiera mig som feminist?" Nej, det ska du inte, och det är inte heller det jag menar. Du är feminist och du vet vad du står för. Problemet är att vääääldigt många människor inte har en aning om den "korrekta" definitionen av ordet feminism/feminist, utan har andra mer eller mindre hemsnickrade definitioner som de fått från t.ex. media, så de har ingen aning om att det du står för faktiskt kan vara något annat än manshat och håriga ben och huggtänder och whatever (grovt tillspetsat!!) Men det jag funderar över, och som jag tycker är en jätteviktig fråga, är detta: Vilket är viktigast, budskapet eller etiketten? Om budskapet är det viktigaste (vilket jag verkligen hoppas), så finns det faktiskt en poäng i att "lura" kritiker genom att ibland (inte alltid, men när situationen så kräver) diskutera på ett något mer nedtonat sätt. Det gäller inte bara feminism, samma resonemang kan appliceras på andra områden. Det handlar om att föra fram sitt budskap på det mest tilltalande sättet för att få människor att förstå att man har rätt, och att de faktiskt delar ens värderingar trots att de inte har insett det tidigare. Om det däremot är etiketten som är viktigast, så fortsätt för all del att blunda för att begreppet "feminism" använt i tid och otid faktiskt skrämmer bort väldigt många människor som i grund och botten har sunda feministiska värderingar.

Gudrun Schyman är ett bra exempel
Skrivet av Sportbil
Står man för en radikal vänsterfeminism (som jag tror Rudolfina och Gudrun gör) så är det ju "rätt" att just hon kallar sig feminist. Men det är svårare för en borgerligt sinnad feminist att att säga samma sak utan att omgivningen missuppfattar. Gudrun skrämmer bort i stort sett alla borgerliga kvinnor jag känner från att använda etiketten "feminism". Även om en borgerlig kvinna känner sig som feminist, så riskerar hon omedelbart mötas av tron att feminism är detsamma som att värna om den offentliga sektorn, lägga skatt på män och i allmänhet vara emot näringslivet - allt bara för att Gudrun står för dessa åsikter i en integrerad form med sin "feminism". Jag tycker man både kan och bör kalla sig feminist om man vill det. Men man får inte vara så blåögd att man tror att kampen för jämställdhet gynnas av att man framhärdar i definitioner som förknippas med annat i den okunniga allmänhetens ögon. Vill man enas över politiska och andra åsiktsgränser kring de ursprungliga frågorna om ojämställdhet och åtgärder mot detta så vore det bättre om en ny "-ism" togs fram. Men för dem som redan idag är radikala vänsterfeminister så är det naturligtvis inget problem utan snarare en sporre att "feminism" alltmer i media tolkas som likställt med "deras" politiska åsikt.


listo igen
Skrivet av Rudolfina
Nu blir det risk för upprepning, för jag tycker att jag sagt samma saker ganska många gånger, men kanske på olika ställen i tråden. Självklart är inte etiketten viktigast, men den är mycket viktig. Varför? Därför att den knyter människor samman. Jag anser att det är en stor myt att begreppet feminist måste anses som stigmatiserat, däremot finns det stora intressen, från alla som medvetet eller omedvetet motsätter sig förändring och känner sig hotade och ifrågasatta av feminismen, av att luckra upp begreppet och därmed rörelsen. För det är faktiskt så, att utan epitet ingen rörelse. Läs gärna mina inlägg till Patra ovan om vad jag tror händer (eller i praktiken redan hänt) när begrepp och metoder blir för urvattnade. Jämställdhet blir konsensus/poppis (därför att det kan betyda lite vad som helst) men inte mer än så. Inget förändras i praktiken. Feminist är ett ord som har ett historiskt värde, patos och udd. Det är något _bra_, inte dåligt. Om man tror på jämställdhet, alltså.

Sportbil
Skrivet av Rudolfina
Nu råkar det vara så att feministiskt engagemang framför allt kommer från vänsterhåll, kanske för att man har alla människors lika värde (oavsett samhällsklass _och _ annat) högt på dagordningen där. Även bland folkpartister har det funnits mer eller mindre feministiska individer genom åren, t.ex. Bengt Westerberg, men nu tycks det framför allt vara Birgitta Olsson som är eldsjälen, och hon (erkänner själv att hon) har partiet emot sig i de flesta feministiska frågor, tyvärr. I övrigt är det tämligen tyst på högerkanten vad gäller feminism och jämställdhet. Det här kan ju inte jag hjälpa. Jag menar, det är ju inte feminismens fel att framför allt vänsteranhängare vurmar för den. Är jag feminist och mer liberalt sinnad, ligger det i mitt intresse att propagera för feminismen bland mina likar. Det är för övrigt inte säkert att jag behöver tycka annorlunda än Schyman för det, om jag verkligen lyssnar på vad hon säger i den feministiska sakfrågan. Vill jag avvisa henne som feminist bara för att jag inte delar hennes övertygelser i andra avseenden, ja, då är det mitt problem - inte feminismens.

Och Sportbil
Skrivet av Rudolfina
Om min politiska hemvist vet du ingenting, så var snäll och låt bli att kommentera den. Men det är sant att jag välkomnar tanken på ett feministiskt parti. Vem som ska leda det i så fall vet ingen, men M-P Boethius är en utomordentlig tänkare och Schyman en skicklig politiker, så varför inte.


Vänstern har ett val
Skrivet av Sportbil
Man kan välja att BETONA och KOPPLA sin politiska åsikt till sina feministiska åsikter. Eller man kan välja att inse att genom ett sådant agerande så riskerar man att i allmänhetens ögon Man kan inte vara omedveten om att politiken sällan handlar om ideologi i sakfrågor utan bara om vem som först lyckas "lägga beslag" på en sakfråga och göra den till sin, förknippa den med sin politik. Partiernas företrädare älskar hitta symbolfrågor som de kan driva från en politisk plattform och därmed vinna sympatisörer. Men i och med detta agerande så blir det tyvärr också så att politiska motståndare antingen hittar andra frågor att driva eller att man t o m blir motståndare till åsikten - även om man innerst inne håller med. Det är även skälet till att politiker undviker t ex att göra partipolitik av frågor som t ex rasism och främlingsfientlighet. Man inser alla att en polarisering i denna fråga inte är vad någon önskar. Jämför gärna den nästan obefintliga eller milda kritiken från borgerligt håll mot regeringens för "misslyckandet att stoppa rasismen" med den mycket hårda kritiken mot regeringen för de höga ohälsotalen. I det förstnämnda fallet så påstår man sällan eller aldrig att rasismen beror på regeringens politik. I det andra fallet så är budksapet tydligt att ohälsotalen beror på regeringens politik. Alltså: pratar man mans-skatter och feminism, kvoteringslagar och feminism, politiska system och feminism, är vänsterledare och pratar feminist - då har man valt att förknippa detta med en politisk hemvist och då reducerar man möjligheterna till en bred politisk samling kring frågan eftersom man valt en annan definition. Det är naivt om man då säger att det är "andras problem att de inte är vänster/feminister".

Mitt sista inlägg i den här tråden... ler
Skrivet av listo
Jag tror inte vi kommer någonvart, för vi ser saken på så oerhört olika vis. Jag kan bara konstatera att jag nog inte riktigt håller med dig om att begreppet feminism knyter människor samman. Jag tror att det _skulle_ kunna vara så, om det vore så att alla människor som använder begreppet talar om samma sak. Som det är nu så finns det hur många definitioner som helst av feminism. En del är rätt, en del är fel och en del är vansinnigt fel, man fortfarande så FINNS alla dessa definitioner levande i folks sinnen. Jag känner att det är nästan omöjligt att tala och diskutera med människor om feminism utan att först ge en ingående förklaring om MIN definition av det, och då är det ändå så att man ofta blir skeptiskt bemött eftersom alla har sin egen bild av feminism. Det jag menar är att man kan diskutera sig blå i fejset om feminism, men vad hjälper det när alla pratar om olika saker? Det leder inte framåt. "Feminist är ett ord som har ett historiskt värde, patos och udd. Det är något _bra_, inte dåligt. Om man tror på jämställdhet, alltså" Nej, jag håller inte med dig! Det du gör nu är att säga att alla som inte vill använda epitetet "feminist" p.g.a ovan diskuterade orsaker, är emot jämställdhet, och det är naturligtvis helt felaktigt. Jag tror som Sportbil att det skulle finnas en poäng i att skapa en ny -ism, och definiera den klart och tydligt från början, så att alla vet vad det handlar om. För så är det ju tyärr inte med feminism... Därmed drar jag mig ur den här tråden. Det har varit en intressant diskussion, tack för det!

Ja, listo
Skrivet av Rudolfina
Vi har nog ganska olika syn. I mina kretsar anses feminism inte vara något fult. Om du läser lite historia så ser du vad feminismen gjort för kvinnor och t.ex. dina egna möjligheter att utbilda dig och yrkesarbeta (om det är något du gör/gjort). Jag tänker vara rädd om ordet, och jag tänker fortsätta lyssna på de forskare och andra auktoriteter som upprepar som ett mantra hur viktigt det är att den feministiska rörelsen inte låter sig nedvärderas eller splittras. Jag tänker däremot inte lyssna på okunniga människors fördomar. Kanske är du individualist såtillvida att du tror att vi människor inte kan organisera oss. I så fall råder jag dig att titta på historien och på vilka mekanismer som lett till att svaga grupper lyckas emancipera sig och få subjektsstatus: genom att organisera sig. Det gäller svarta, kvinnor, arbetare m.m.


Det är möjligt att du har rätt Sportbil
Skrivet av Rudolfina
Dvs. många av de feministiska målen uppnår man lättast genom samhällsreformer, och samhällsreformer ligger vänstern nära om hjärtat. Jag bryr mig inte särskilt om det. Jag vill ha ett mer feministiskt samhälle. De partier eller individer som tänker jobba för det är jag anhängare av. Hittills har jag inte sett någonting feministiskt från högerhåll, mer än att enstaka företrädare ibland pratar om rätten till avdragsgilla hushållstjänster - som de anser är en viktig feministisk fråga. Detta tolkar jag så här: borgarna är helt värdelösa på feminism. Jaha. Är det vänsterns fel? Härmed uppmanar jag alla högerfeminister på denna sida: organisera eder! Påverka era meningsfränder! Menar du att Schyman ska hålla tyst om sin övertygelse för att hon kanske kränker någon (knäpptyst) högerkvinna? Borde Gudrun bli moderat!? Är det inte kvinnornas (bristande engagemang) som är orsak till att vi inte har ett jämställt samhälle så är det vänsterns. Jisses, du är rolig du :-) Själv tror jag inte att kvinnorna är orsak till att vi inte har ett jämställt samhälle. Inte vänstern heller. Däremot tror jag att vita medelålders heterosexuella män har ett finger med i spelet. Och andra män.

Väljer du att misstolka eller läser du dåligt?
Skrivet av Sportbil
Jag har hur tydligt som helst sagt att "problemet" inte definieras som kvinnorna. Ändå är det just detta du påstår och lite raljerande säger du istället att du för din del tror att "vita medelålders heterosexuella män har ett finger med i spelet." Däremot har jag sagt att det blir svårt att få männen att ta sitt ansvar för "problemet" så länge en stor majoritet kvinnor inte verkar bry sig. Förstår du inte skillnaden? F ö menar jag att Schyman får välja om hon vill ha en bred feministisk rörelse eller en smal vänsterfeministisk rörelse. Hennes avhopp från vänstern motiverade hon ju med att hon ville få mer fart och bredare samling runt feminismen, eller hur? Då håller det inte att i retoriken fortsätta prata vänster-språk så snart man pratar feminism. Det är lätt för mig som inte är vänster att känna av när hennes retorik blir fel (och det blir den tyvärr ofta!) eftersom för mig är det inte "naturligt" att feminism måste hänga samman med just vänster-åsikter.

Om du läser
Skrivet av Cilla
ex. Klaras svar till "Kommentarer överflödiga" så har du svaret på varför jag inte är feminist. Det är så här, jag gillar pojkar, killar, män och gubbar! ALLA "av det andra könet" är inte hemska, otäcka elakingar. Tex min pappa, svärfar, pojkvän och mina söner är underbara MÄNNISKOR. Dessutom gillar jag inte tjejers/kvinnors sätt att behandla VARANDRA, alltså allt skitsnack bakom ryggen, kvinnor som är chefer får utstå massa taskiga kommentarer av ANDRA KVINNOR! HUR ska vi nånsin få ett jämlikt samhälle när vi inte ens kan gilla varandra? Säg gärna att jag har fel men jag har sett detta otaliga gånger då mina arbetsplatser varit sådana där det arbetar bara kvinnor med kvinnliga chefer som inte orkat stanna..


Hoppsan
Skrivet av Lingling
http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_8641695.asp en gång till ... tror du att vi hatar våra söner här? eller ser alla medkvinnor som perfekta?

Nej jag
Skrivet av Cilla
tror inte att någon hatar sina BARN öht! Men jag "använder" dom inte heller som "verktyg" gm att klä dom i rosa klänningar "bara för att.." (ja liiiite överdrivet då) Och ser alla medkvinnor som perfekta? Nej det skrev jag ju, att kvinnor inte gillar när andra kvinnor tex har chefsposition, har högre lön eller snyggare män (avundsjuka)

Så bra
Skrivet av Lingling m Rikard
Men du, jag har aldrig klätt min son i klänning heller, vare sig rosa eller ngn annan färg;), jag oroar mig för vilken värld han ska växa upp till; och jag har en far, en bror och många manliga släktingar och kompisar, jobbar på en huvudsakligen manlig arbetsplats, utan att idealisera kvinnor (förtryckta brukar inte alltid vara solidariska) tror att både män och kvinnor upprätthåller normerna, så dina skäl låter märkliga för mig.


Men jag tycker ju precis som du
Skrivet av Susanne med Viggo 030721
och det är ju bland annat därför jag är feminist. Jag ogillar de könsroller som vi skolas in i från spädbarnsålder och skulle önska att vi kunde se mer på varandra som individer. Jag älskar min man och min son och mina andra nära manliga släktingar. Jag stör mig på vissa typiskt traditionellt kvinnliga resp. manliga beteendemönster som jag träffar på hos olika personer i samhället. Jag stör mig på att folk har förväntningar på hur jag ska bete mig och vara bara för att jag tillhör ett visst kön. Men det finns många sorters feminism och feminister så man kan inte räkna med att man ska kunna hålla med alla. Jag har inte läst inlägget du refererar till, men efter att ha läst vad du skriver här tror jag att du är en feminist oavsett vad du väljer att kalla dig. mvh, Susanne

Menar du det?
Skrivet av Cilla
ja kanske, men när jag läser bla en del inlägg här inne så känner jag inte alls igen mig i mina tankar och vad jag tycker.. kanske ska kalla mig feminist iaf då? :0)

Är vi där nu igen?
Skrivet av Rudolfina
Dvs. i "feminister är manshatare-träsket"? OK, det är nu jag förväntas bedyra "jag hatar inte män, jag hatar inte män" trehundra gånger. Jag får nästan lust att låta bli, bara för att retas! :-) Men OK, för den här gången: Jag hatar inte alla manliga individer. Den viktigaste personen i mitt liv råkar t.ex. vara man. Däremot tycker jag mycket illa om det patriarkala systemet, som både män och kvinnor upprätthåller (men inte kan ansens lika ansvariga för, eftersom kvinnor samtidigt är offer för systemet). Dessutom tycker jag rätt illa om en hel del av maskuliniteten (som inte behöver vara kopplad till biologiskt kön, men det tror jag är överkurs ...). Samtidigt ogillar jag en del sidor av den traditionella femininiteten. Sammanfattningsvis: Att vara feminist är att ta ställning mot ett osunt patriarkaliskt system, som drabbar kvinnor som grupp, för rättvisa mellan könen. Det handlar _inte_ om att älska eller avsky individer beroende på hur de är funtade mellan benen.


Fegt
Skrivet av Omnia
Jag kan tycka att det är lite fegt att inte våga kalla sig feminist utan att man måste ursäkta sig. Samtidigt har jag mer och mer förståelse för de som inte vill förknippas med feminister. För hur mycket jag än påstår att man kan fylla feminism med det man själv vill, att feminister inte behöver tycka precis lika så känns det mer och mer som att de feminister jag träffar på är åt radikal hållet, "Kvinnors underläga ligger i att män slår". Jga har full förståelse för att om man bara träffar dessa feminister orkar man inte kalla sig själv feminist, då är det väl ändå bra att man ändå är för jämställdhet? Lägg även till att vissa feministiska politiker inte verkar ha fattat speciellt mycket kring feminism och jämställdhet. Då kan jag tycka det är bättre med pålästa människor med åsikter som är för jämställdhet än folk som kallar sig feminister för att det är pk.

fegt eller ängsligt
Skrivet av G
alla har inte den mentala styrkan att våga stå emot bilden av den håriga manshataren - så en önskan är givetvis att alla vågar utmana, säga emot och påtala orättvisor osv. Jag kan dock förstå att det inte går i alla sammanhang eller att alla vågar göra det - så ordet fegt är lite väl hårt som en generalisering. Jag gillar heller inte att det känns som ett behov göra avbön från feminismen - nidbilden är inte lätt att känna igen sig i - och det är också ett effektivt sätt att tillintetgöra feminismen. Att skapa en nidbild och därigenom splittra engagemanget funkar finfint. Så framstår feministerna som ensamma vargar och makten kan sitta kvar en liten stund till.

Visst
Skrivet av Omnia
Fegt kan låta krasst, klart kan man tycka det är tråkigt om folk av rädsla för omgivningens reaktioner inte vågar kalla sig feminister. Vore folk starka och stod för sina åsikter skulle vi vara en lång bit på vägen mot jämställdhet. Tror det handlar om hur man tolkar ordet feg. Du tycker ängsligt låter bättre, tror att vi i grunden menar samma sak.


Tillägg
Skrivet av Omnia
Vi tycker båda det är tråkigt att folk är oroliga för att förknippas med manhatare om de kallar sig feminister. Jag tror dock inte att det bara handlar manhatar-bilden, utan även om saker som "alla män har skuld"-debatten. Faktum är att jag träffat på många som menar att alla män har skuld till kvinnomisshandel och att det är mäns våld som upprätthåller patriarkatet. Den delen är alltså ingen nidbild och vissa vill inte heller förknippas med det. Folk kallar sig inte feminister av sig själva, jag tror att liberalfeminister och liknande måste visa framfötterna mer om den negativa stämpeln som feminism fått ska kunna tvättas bort. Det räcker inte att kunna läsa på nätet att det ska finnas grupper som tycker si och så, man vill hitta dessa gruppers hemsidor och träffa dem i verkligheten. Om det man träffar i verkligheten är mer utav radikalfeminister, spelar det ingen roll att feminism från början var en liberalrörelse.

Problemet
Skrivet av Rudolfina
, som jag ser det, är själva behovet av att stå emot en nidbild - själva försvarspositionen. Feministmotståndare hoppar av glädje när de får över debatten på ett sådant plan - när de får feminister att börja försvara sig, "nej jag är inte alls äcklig och motbjudande, jag är jättemysig - titta vad mysig jag är!". Skit i försvarstalen, ignorera eventuella förolämpningar eller svartmålanden. Vem som helst som vill kan se att feminister kommer i alla färger och utföranden, och vill de vara håriga ska alla ge blanka fasiken i det. Likaså om de vill klä sig i rosa pälstofflor eller push up. Skip the crap (pseudodiskussioner dikterade av feministkritiker) och vägra tala om något annat än fakta.

Låter bra imt
Skrivet av Omnia



Så himla enkelt
Skrivet av Frippa
det är när du säger det. Tack Rudolfina. Jag hamnar ofta i den positionen att jag försvarar, förklarar, bedyrar min kärlek till män etc etc (dock visar jag inte mina håriga ben ;-) Detta säkert inte till någon större nytta. Om man nu redan tror att feminister hatar män, vill införa matriarkat etc etc what ever så lär nog ingen ändra uppfattning om jag går i försvarsposition. Härmed deklareras att jag ska försöka låta bli att hamna i försvarsposition alltför ofta när jag diskuterar feminism kavlar upp höger byxben...

På mitt kylskåp står det skrivet
Skrivet av Tigermamman
"Ta aldrig tillbaka någonting, förklara aldrig någonting, be aldrig om ursäkt... Se till att jobbet blir gjort och låt dem gapa och skrika." Kan låta drastiskt, men är ett förhållningssätt som många kvinnor skulle kunna behöva träna på.

Så ...
Skrivet av Rudolfina
"Kvinnors underläga ligger i att män slår." ... du tycker alltså inte att detta att en kvinna misshandlas var 20 minut i Sverige av en närstående man är en, oerhört viktig, fråga av många för feminismen?


Klart det är
Skrivet av Omnia
Jag tycker det är en oerhört viktig fråga, även om jag inte är speciellt aktiv i nån sammanslutning. Det är skillnad på att tycka att det är förkastligt att män slår kvinnor mot att tycka att patriarkatet bygger på att män slår kvinnor.

Fast nu är vi ju där igen
Skrivet av Rudolfina
dvs. i vanföreställningarna om feminismen, inte i själva feminismen. När sa en feminist senast att patriarkatet "bygger på" mäns våld mot kvinnor? Jag tycker att det är en jättekonstig, nästan absurd, formulering och har aldrig hört något sådant från en feminist. Däremot är våldet mot kvinnor det mest ohyggliga och tillspetsade uttrycket för mäns (eller patriarkatets, om man vill använda det uttrycket) maktutövning gentemot kvinnor.

Fast jag har ju hört det
Skrivet av Omnia
Jag har träffat flera som tyckt så. Jag är feminist ändå, men jag kan förstå om de som träffat samma folk som jag inte vill kalla sig feminister.


Jag ger mig hellre...
Skrivet av Emma
in i en debatt med ett utgångsläge där folk är inställda på att lyssna, än att låsa min position till "hon är feminist, så henne behöver man inte lyssna på." T.o.m. min man har så till den grad tröttnat på feminister att han blir rabiat om han ser ordet "genusperspektiv" eller " feminist". Jag förstår det delvis, men det stör mig mycket. Jag tycker att det är viktigare att folk i allmänhet slutar att avfärda en som rabiat, och lyssnar till hur vi begränsar oss som människor, än att jag får använda ett specifikt ord för vad jag gör. Jag tycker dessutom att feminismen innehåller så många olika inriktningar att det nästan skulle vara bättre om folk specificerade lite mer vilken inriktning de har, så att jag slipper buntas ihop med feminister jag egentligen nästan (oftast) bara delar kön med.

Varför
Skrivet av Rudolfina
är det så viktigt för dig att inte sammanblandas med "fel" feminister? Hur ser dessa feminister ut - vad tycker de? Själv ser jag det inte alls så. Att vara feminist är att ställa upp på följande: -kvinnor som grupp är underordnade män som grupp (inte en åsikt utan fakta, baserade på 30 års utomordentligt noggranna kartläggningar) -det finns anledning att göra något åt detta (detta är en åsikt). Ställer man upp på ovanstående (vilket till och med de så kallade biologisterna, som inte utgör någon stor andel av alla feminister, troligen kan göra) så är man feminist. Svårare än så är det inte. Var försiktig så du inte blandar ihop en kritisk omgivnings olika bilder av feminismen med vad feminismen verkligen är. Och var rädd om, och stolt över, begreppet feminist. Det är inget som helst fel på det tycker

Men då undrar jag...
Skrivet av listo
"Var försiktig så du inte blandar ihop en kritisk omgivnings olika bilder av feminismen med vad feminismen verkligen är" skriver du. Men då undrar jag: Vilka människor är det du vill nå med din övertygelse? Är det inte just den kritiska omgivningen? Och är det då inte bättre att inleda en diskussion helt utan etiketter, och diskutera åsikter istället? För jag tror som sagt att de allra flesta egentligen ställer upp på de punkter du tar upp, men det är troligen inte alls vad de förknippar med ordet "feminism".


Som jag tror jag skrivit tidigare
Skrivet av Rudolfina
någongång, så anser jag inte att det är effektivt att stånga pannan blodig i ändlösa diskussioner med folk som inte vill förstå. Feminismens grundprinciper är nämligen inte svåra att förstå, läs gärna mina helt nya inlägg i ämnet. Däremot är feminismens grundprinciper mycket svåra att _acceptera_ för väldigt många - som vinner på nuvarande system. Vägen till jämställdhet går som jag ser det främst genom att feminister organiserar sig med varandra och ställer krav. Inte genom att vi låter kritiker definiera och splittra oss. Återigen: begreppet feminism förtjänar respekt, av historiska skäl, och det finns all anledning att vårda det ömt. Utan feminism ingen rörelse, utan rörelse inga framsteg.

det handlar ju huvudsakligen inte om...
Skrivet av Emma
att jag inte vill sammanblandas med "fel" feminister, utan om att jag vill kunna diskutera öht. Och om de jag möter kan gå med på att det är viktigt med de flesta punkter som jag anser vara feministiskt viktiga, men ändå tycker så illa om feminister att de låser sig om man använder ordet "feminist", så jobbar jag hellre som trojansk häst inifrån, än att inte kunna påverka eller diskutera alls. Det, om något, ger ju inga möjligheter att påverka.

Hur många ben har en feminist?
Skrivet av farson
Man får väl börja sortera i diskussionerna med de som är trötta på feminister och feminismen, och... 1) ...dels fråga varför de är trötta på eller vänder sig mot (eller hur de nu uttrycker det) feminism. 2) ...dels säga vad man som feminist själv menar med begreppet. Annars är nog risken stor för pseudodiskussioner om det svårfångade spöket "Feminism". Själv är jag feminist och med det menar jag till att börja med att män och kvinnor ska ha lika lön för lika arbete. Denna enkla och i mitt tycke självklara fråga är långt ifrån löst.


Men visst kan man väl säga så?
Skrivet av Anna C
Det är väl ungefär samma sak som att säga : "Jag är för jämlikhet men jag är inte socialist". Alltså, om man är för jämställdhet så betyder väl det att man anser att båda könen är lika värda och ska ha samma möjligheter och samma rättigheter. Men man är inte feminist, dvs man anser inte att alla kvinnor som grupp alltid är underordnade alla män som grupp.

...och det gör vi ju inte...
Skrivet av G
"Men man är inte feminist, dvs man anser inte att alla kvinnor som grupp alltid är underordnade alla män som grupp." Den definitionen stämmer inte med min bild av feminism. Jag har faktiskt aldrig hört exakt den definitionen heller (alltid underordnad?). Men jag är feminist.

Men
Skrivet av Rudolfina
"Alla kvinnor som grupp" är en inbördes paradox. Antingen pratar du om alla män _eller_ om män som grupp. Var snäll och välj. Pratar du som män som grupp så är de överordnade, ja. Pratar du om alla manliga individer så är det svårt att säga att de är överordnade alla kvinnliga individer. (Däremot har en del visat att alla manliga individer på något sätt drar nytta bara av det faktum att de är just män. Dvs. om de varit kvinnor under i övrigt exakt lika förhållanden, så hade de med största sannolikhet klarat sig sämre.)


Håller med dig helt och fullt!
Skrivet av H-n
Man kan inte både jobba för förändring och vara sams med alla samtidigt. Man måste vara obekväm om man ska ifrågasätta rådande strukturer.

Jag är för jämställdhet och DÄRFÖR inte feminist
Skrivet av UllA
Så är det.

"Jag är för jämställdhet men inte feminist"

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information