Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Dags för forskning

Skrivet av Rudolfina
med genusperspektiv (som försiggår inom många discipliner, om än fortfarande i alltför blygsam omfattning) att behandlas med den respekt den förtjänar!

Definitionen av feminism är följande:

1) Män är överordnade kvinnor på en rad avgörande områden.

2) Det finns anledning att göra något åt det.

Den första punkten är ingen åsikt, den är _vetenskapliga fakta_ dvs. så nära sanningen vi i vår kultur anser att man kan komma. Den är alltså lika sann som att risken för cancer ökar när man röker, något som få väljer att bortförklara som en "politiskt åsikt".

Den andra, däremot, är en åsikt. Eftersom vi gudskelov har åsiktsfrihet har man alltså all rätt i världen att gå med på den första punkten men inte det andra. "Problemet" är att jämställdhet är konsensus och så att säga politiskt korrekt i vårt samhälle, varför få så öppet skulle medge att de är emot det. För håll med om att det låter illa att säga: "ja, kvinnor är underordnade men det är helt i sin ordning".

Så vad gör man om man känner motvilja mot jämställdhetssträvandena? Jo, man ger sig på det första alternativet, det som inte är en åsikt utan fakta. Man påstår att det inte stämmer. Man ägnar sig alltså åt vetenskapsrevisionism.

Jag frågar mig nu: varför går vi som kallar oss feminister någonsin med på det? Varför accepterar vi att viss forskning misstänkliggörs, medan forskning i allmänhet betraktas som Sanningen? Varför genomskådar vi inte vad det egentligen handlar om - nämligen ovilja att förändra ett system pga att så många vinner på det?

Inte nog med det, vi ber om ursäkt också. Dvs. låter oss dras med i långa pseusosamtal om huruvida feminister är fula tanter som hatar alla med snopp och liknande, och annat som bara syftar till spela på osäkerheten i den traditionella femininiteten och på så vis förskjuta diskussionen så att det blir frihetskämparna (feministerna) det blir fel på i stället för förövarna (feministmotståndarna).

Låt ingen komma undan med sådan bullshit. Är de emot jämställdhet så får de vara det, men tvinga dem att bekänna färg.
Svar på tråden: Dags för forskning

Man kan vara omedveten också

Skrivet av  Sportbil
Det tror jag är merparten faktiskt - både bland kvinnor och män. Det behöver alltså inte handla om en medveten förnekelse av punkt 1 bara för att man är emot punkt 2. Många jag känner upplever sig helt enkelt inte som "förtryckta" eller "underordnade" respektive "förtryckare", "gynnad". De tänker inte i dessa banor. Och även om man aldrig så pedagogiskt ger dem exempel som de inte kan förneka på vad en underordning innebär så säger de bara saker typ:
- javisst, men jag vill ju själv... (kvinna)
- javisst, men jag skulle ju kunna ändra om jag ville... (kvinna)
- är ju möjligt, men så ÄR det ju bara och det har aldrig någon kvinna klagat på till MIG (man)
- skulle gärna göra tvärtom ifall nån ville det men ingen verkar se det som ett problem i vardagen (man)

Jag tror alltså att det handlar mindre om att människor inte vill "bekänna färg", mer om att de faktiskt är antingen omedvetna eller helt enkelt ÄR medvetna men inte upplever underordningen som ett problem - inte upplever brist på jämställdhet som en tillräckligt negativ sak i deras liv för att de ska vilja göra något åt den.

För mig är feminismens största dilemma inte att männen är emot den. Det är inte annat att förvänta. Nej det största dilemmat är att så få kvinnor bryr sig. Först när kvinnorna i stor massa och på allvar visar att detta är ett problem, först då tvingas männen bry sig. I dagsläget är det dock ett problem att feminism i mediabilden och därmed även av den kvinnliga allmänheten själva i många fall uppfattas stå för åsikter långt ifrån den breda kvinnliga massan. Därmed motverkas den breda kvinnliga uppslutningen bakom aktiva jämställdhetssträvanden.
 

Ja och nej

Skrivet av  Rudolfina
Omedvetenheten kan man skylla för en del, men då borde ju enkel upplysning räcka. Men det gör det ju inte. Det finns ju debattörer som ständigt "polemiserar" mot könsmaktordningen, som om den vore en åsikt. Du som läst Gemzöe kanske minns den unge moderaten hon citerar. Han är inte precis ensam ...

Jag vänder mig mot ditt sätt att beskriva kvinnornas bristande engagemang som problemet. Nej, problemet är inte kvinnorna, don\'t blame the victim. Problemet är ett patriarkaliskt system som har ett järngrepp på kvinnor - som många kvinnor alltså internaliserat. Ja, det är ett problem. Men man motarbetar det inte genom att motarbeta feminismen. Nej nej nej, tvärtom!
 

Jag menar inte...

Skrivet av  Sportbil
...kvinnornas bristande engagemang är problemet. Självklart är problemet ett patriarkaliskt system.
Däremot menar jag att kvinnornas bristande engagemang är orsaken till att problemet tycks bestå.

Om inte kvinnorna själva vill förändra sin situation, hur kan man då tro att förutsättningen ska kunna finnas att männen vill förändra situationen för kvinnornas räkning? Många kvinnor bryr sig ju inte och är inte medvetna. När/om det förändras så tror jag också männen får svårare att stå emot en förändring.

Denna diskussion är mer generell för mig än en diskussion om just ordet "feminism".
 

Lite mer konkret

Skrivet av  megatrött
På vilket sätt skulle vår situation förändras menar du? Exakt vad är det vi borde vilja förändra?
 

Oklart vad du menar?

Skrivet av  Sportbil
Av din signatur "megatrött" så kan jag t ex inte utläsa ens om du tillhör män eller kvinnor - alltså vet jag inte vad "vår situation" är?

Rent allmänt så är såklart den förändring jag talar om en förändring från ett ojämlikt till ett mer jämlikt samhälle.
 

Detta

Skrivet av  megatrött kvinna
vill jag få förtydligat:

"Om inte kvinnorna själva vill förändra sin situation..."
 

Förstår inte vad som är oklart?

Skrivet av  Sportbil
Det är väl uppenbart för alla att säkert över 95% av Sveriges kvinnor inte har ett aktivt engagemang i jämställdhetsfrågor? Det är bara att gå ut och fråga kvinnor på stan i alla åldrar "vad gör du för att öka kvinnors jämställdhet och rättigheter"? så får du belägg för detta.

Om man däremot frågar "vill du ha mer jämställdhet och lika rättigheter?" så får man säkert över 95% som svarar ja på den frågan också, men den frågan är ungefär som att fråga om någon vill ha mer i lön eller mindre skatt. D v s det betyder inte att man aktivt jobbar för skattesänkningar eller ens röstar på det parti som vill sänka skatten mest.

Många jag känner upplever sig helt enkelt inte som "förtryckta" eller "underordnade" i vardagen och därför blir frågan om jämställdhet och lika rättigheter mest en akademisk fråga för många kvinnor. Därmed går utvecklingen långsammare än om kvinnor själva visat ett större engagemang. Precis som direktörerna inte kan leda arbetarnas kamp för högre löner, eller skinnskallar leda den antirasistiska kampen, på samma sätt kan inte heller kvinnor förvänta sig att jämställdheten går snabbt framåt om inte de själva i större mängd är engagerade. Det betyder inte att män kan slå sig till ro eller t o m sträva emot, men det betyder att kvinnorna måste vara de som är aktiva i stor skala och skjuter fram positionerna. Männen kan inte göra det åt er. Då är det nämligen fortfarane männen som har makten och kvinnan som gör som männen önskar.
 

Håller med dig megatrött!

Skrivet av  Rudolfina
Det är verkligen skrattretande (om det inte vore så tragiskt) hur många män hela tiden hittar nya sätt att befria sig själva från ansvaret för sin egen överordning (biologi, historia, blaha blähä). Rekordet är verkligen när de lyckas få det till att bli kvinnors eget fel (deras brist på engagemang etc). Suck!
 

Sportbil

Skrivet av  Rudolfina
"män kan inte göra det åt er". Ojsan ojsan.

Nästa gång jag ser en liten unge mobbas på skolgården av fyra dubbelt så stora andra ungar ska jag gå fram till den mobbade ungen och säga: skjut fram din position nurå, mobbarna kan ju inte göra det åt dig!
Det är märkligt hur man kan åma sig för att slippa ta sitt eget ansvar.

Hur många månader har du varit ensam föräldraledig, Sportbil, om du inte tar illa upp att jag frågar?
 

Menar du att kvinnor inte KAN bry sig?

Skrivet av  Sportbil
Varför kan/vill inte kvinnor vara aktiva i en fråga om den nu är så viktigt för dem?

Liknelsen med att en liten unge mobbas på skolgården av fyra dubbelt så stora andra ungar är inte så belysande tycker jag. Det är knappast så att 4 tuffa män mobbar varje kvinna som är feminist. Kanske för 100 år sedan men knappast idag.

Dessutom, med din logik borde du ju lämna debatten nu åt mig och andra män att definiera begreppen och kampen för jämställdhet. Det är ju trots allt "männens ansvar" (dina ord) som vi inte ska "smita undan". (F ö har jag aldrig hävdat att männen ska slippa ansvar - bara att det blir svårt att övertyga männen att ta ett ansvar om nästan inga kvinnor bryr sig om att så ska ske. Är det så konstigt?)

Vilken betydelse har längden på min föräldraledighet?
 

Du har inte fattat (förstås).

Skrivet av  Rudolfina
Män har möjlighet att bryta sin egen överordning. Kvinnor har alltså rätt att utkräva ansvar av män. Män har skyldighet att ta det ansvar som utkrävs av dem. OK?

Din föräldraledighetslängd har betydelse för din trovärdighet.
 

Men du har ju redan sagt att jag inte är trovärdig

Skrivet av  Sportbil
Varje gång jag kritiserar vissa feminister, Gudrun Schyman eller vissa delar av den feministiska teorin så upprepar du att jag är "farlig" och att jag "egentligen inte alls är feminist" samt att jag "visar mitt rätta jag".

Jag undrar om jag någonsin skulle kunna kritisera på "rätt sätt"? Kritik från en man verkar per definition betyda att denne är en ulv i fårakläder som helst vill sätta en kniv i ryggen på hela den feministiska idéen.

Nej, jag har ingen lust att diskutera längden och omfattningen i den föräldraledighet jag tagit för mina två tjejer. Du kommer inte att anse mig mer eller mindre trovärdig oavsett vilket. Det har du tydligt visat. Det verkar mer som du vill flytta fokus från sakfrågorna till ifrågasättande av min person. Men vill du det så är det fritt fram oavsett längden på min föräldraledighet.

Fotnot: jag är för en individualiserad föräldraförsäkring hursomhelst.
 

läs på, läs på, läs på!

Skrivet av  farson
Självklart ger sig motståndarna på den första definitionen och ifrågasätter fakta.
Därför gäller det att vara ordentligt påläst på den punkten. Det går inte att bara hävda att "en massa undersökningar visar att män är överordnade kvinnor, det vet jag".
Så en viktig punkt för feminister måste vara att få ännu fler undersökningar gjorda och framför allt att få fram dem i ljuset.
Ja, det var väl vad du sa också ungefär. Jag bara funderade litet.
 

Artiklar från Familjeliv