Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Höger, vänster och feminism

Skrivet av Rudolfina
Det pratas mycket här just nu om hur dåligt det är att vänstern engagerar sig för feminismen, för tänk om högerns feminister (som man aldrig märker så mycket som vinddraget av någonstans utom möjligen här) blir kränkta då, och kanske t.o.m. slutar vara feminister av pur trots.

Jag tycker att det är ett jättekonstigt resonemang. Det är väl upp till var och en att engagera sig?

Dessutom: jämför med de svartas situation i USA. Vilka är det som bryr sig? Jo, demokraterna, om några alls. De konservativa ger blanka f.n i om vissa grupper drabbas av sociala orättvisor. Är detta demokraternas fel? Borde demokraterna sluta engagera sig för de svarta (i den mån de gör det) pga. att det kan finnas någon svart republikan som då känner sig förhindrad att engagera sig för de svartas rättigheter?

Absurt, var ordet!
Svar på tråden: Höger, vänster och feminism

Lätt att måla allt i svartvitt (om man vill...)

Skrivet av  Sportbil
Vem har talat om att "sluta engagera sig"?

Själv har jag enbart väckt frågan om huruvida Gudrun Schymans med egna ord givna motivering till sitt avhopp från vänsterpartiet (hon vill ha ett bredare större engagemang i feminism), om detta har någon förutsättning att lyckas så länge hon envisas med att i mycket likställa vänsterpolitik med feminism?

För övrigt tror jag inte du är påläst om borgerlig feminism. Borgerligheten har aldrig trott att staten kan tvinga fram att människor ska bete sig på ett visst sätt (t ex blir mer jämlika). Därmed förs sällan storslagna reformer fram som lösningen på problem. Men det är inte detsamma som att engagemang eller vilja saknas. Istället betonas individens egen vilja och ansvar. Jag har t ex frågat mig hur verksamt det kan vara att kräva ansvar av männen som kollektiv när färre än 5% av kvinnorna faktiskt verkar ha en vilja att aktivt kräva detta ansvar av männen? Merparten kvinnor bryr sig inte i vardagen om att aktivt kräva något alls utan svarar på sin höjd ja när de blir tillfrågade om de vill ha mer jämställdhet mellan könen.

Om nu borgerligheten är så dålig på feminism så frågar man sig varför inte det visat sig i en försvinnande liten mängd kvinnliga sympatisörer i alla val? Omvänt så frågar man sig varför de opinionsundersökningar som kommit de sista dagarna visar att ett ev. feministparti framförallt skulle stjäla röster från övriga vänstern snarare än från borgerligheten? Det tyder väl knappast på att Gudrun ses som en representant för en bred feministisk rörelse (även om vänsterfeminister drömmer om det).
 

Men ingen har väl

Skrivet av  Patra
sagt att någon skulle sluta vara feminist på trots? Fast jag har iof inte läst alla inlägg, men det låter konstigt.

Det jag oroar mig för är att det blir en vänsterfråga och att kvinnor kommer att driva det parallellt istället för tillsammans och man kommer i samma veva få fler män emot sig. Det är bra om man engagerar sig och G S om vi nu ska tala om henne, vilket ju har gjorts en del senaste tiden, är ju en duktig talare och energisk kvinna med mycket erfarenhet. Men trots det så skulle det vara en nackdel att ha henne som ordförande om det blev ett nytt parti.

Dessutom kommer hon från ett parti med mycket tvivelaktig bakgrund och man kan ju undra varför en så klarsynt kvinna i vissa fall inte är det i andra och inte har varit i alla år hon varit aktiv i vänsterpartiet. Hos mig har hon då inget förtroende hur duktig hon än är. Trodde faktiskt hon skulle ta avstånd från sitt parti efter allt rabalder som varit på senaste tiden.

Nu blev det lite annat i mitt inlägg, men det ena ledde till det andra liksom.
 

Artiklar från Familjeliv