Dags att klämma åt männen?

Dags att klämma åt männen?
Skrivet av	Sportbil
Radikalfeministerna vädrar morgonluft. De har fått en egen statlig utredning där de kan lägga upp taktiken. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=354306&previousRenderType=6 Retoriken byggs upp med det indignerade konstaterandet att "våldsutövande män går fria". (Men i en rättstat så gäller alltid principen att hellre fria en misstänkt än döma en oskyldig.) Men nu är det dags för revanschism och att klämma åt männen tydligen. Det handlar inte längre om att åstadkomma jämställdhet och ta bort diskriminering. Nej nu handlar det om att institutionalisera, skapa lagar, regler och förordningar samt tillse att samhällsinstitutioner och tjänstemän tillämpar en syn som i varje given situation förutsätter att mannen har makten och är överlägsen kvinnan. Därmed bygger vi upp samhällsstrukturen med en könskvoterad ojämlikhet för att "kompensera" kvinnan för den ojämlikhet som finns idag. Varje man i varje enskild situation skulle alltså i förhållande till varje enskild kvinna i varje situation i framtiden få erfara att samhällets regler gynnar och tar speciell hänsyn till kvinnan eftersom varje enskild man per definition förutsätts ha mer makt än kvinnan och förutsätts vara gynnad. Jag känner stark sympati med de stackars män som i ett sådant samhälle hoppas på ett rättvist bemötande. De måste inte bara bevisa sin sak, de måste även bevisa att de som individer inte har makt och inte är gynnade. Annars förutsätts motsatsen. Tyvärr är jag inte ett dugg förvånad med tanke på vilka namn som tydligen varit delaktiga i utredningsgruppen. Där finner vi t ex återigen Carin Holmberg. Det är feminister för vilka maktfrågan är central och där det handlar inte så mycket om att bryta värderingar och strukturer utan om att klämma åt männen. Det är fokus för deras retorik och forskning. Sen må de hävda motsatsen med emfas men deras ord och fokus förråder deras verkliga avsikter.
Svar på tråden: Dags att klämma åt männen?

Jahaja
Skrivet av Rudolfina
En stor grupp mycket kvalificerade forskare har omsorgsfullt undersökt myndigheters arbete mot mäns våld mot kvinnor, och tyvärr kommit fram till att det inte är något vidare ställt med det. De konstaterar bland annat att man gärna pratar om könsmaktordning på ett strukturellt plan, men inte i de konkreta fallen. Detta får du till att dessa forskare _inte_ vill bryta negativa strukturer utan "klämma åt männen" (vad nu det är, känner du dig skakis, Sportbil? ;-)) Med flera hårresande vantolkningar. Därmed kvalificerar du dig perfekt till den sortens män som jag anser är det absolut största hotet mot jämställdheten: de som gärna kallar sig lite klädsamt jämställda och får cred för det, men i själva verket är närmast paranoida gentemot feminister (som ju utmanar deras i grunden reaktionära synsätt). Ju mer välunderbyggda fakta feminister och feministiska forskare kommmer med, desto mer desperat sprattlar deras motståndare. Jag säger då det.

Va inte sur nu för att jag genomskådat planen
Skrivet av Sportbil
Var och en kan ju läsa innantill vad dessa "mycket kvalificerade forskare" skriver i sin debattartikel. Att vara "mycket kvalificerade forskare" utesluter inte vare sig att man vill klämma åt män eller att man har en farlig vision om ett samhälle med bristande rättsäkerhetr för män. Så här står det i artikeln: "Ett Sverige har framträtt...där våldsutövande män går fria." Varför skriver man så om man inte tycker att lagar och domstolar måste ändras så att fler män döms? "Kvinnor och deras barn försätts i fara när... våldsutövande män definieras som goda fäder." Vad menar man om inte att man vill ta ifrån männen rätten till sina barn p g a att de misstänks eller dömts för våldsbrott mot kvinnan? Sen vill man "utreda mäns våldsansvar". Vem ska leda den utredningen? Antagligne samma "mycket kvalificerade forskare" som skrivit denna artikel. Vilken slutsats kommer de fram till? Antagligen att jag och andra män bör hållas i strama tyglar och att lagar bör stiftas så att vi "skyddar" kvinnor från oss vanliga (men farliga!) män.


Menar du verkligen? En konkret fråga
Skrivet av Annahoj
Jag brukar inte öda energi genom att gå in i diskussion med dig, men undrar verkligen om du menar det du skrev: Jag citerar dig (du citerade först artikeln) ""Kvinnor och deras barn försätts i fara när... våldsutövande män definieras som goda fäder." Vad menar man om inte att man vill ta ifrån männen rätten till sina barn p g a att de misstänks eller dömts för våldsbrott mot kvinnan?" Menar du verkligen att en man som dömts för våldsbrott ska ha samma rätt till vårdnaden om barn som män som inte dömts för våldsbrott?

Ja det menar jag
Skrivet av Sportbil
I vårt rättssamhälle så känner jag ännu inte till att det finns ett straff för misshandelsbrott som heter "förlust av faderskap". Däremot om mannen vid en SAMLAD bedömning bedöms olämplig som vårdnadshavare så ska han såklart inte ha rätt till sitt barn. Men det är en separat prövning som ska utgå från BARNETS bästa och mannens förmåga att fungera som en ansvarsfull vårdnadshavare för BARNET. Det ska inte avgöras av huruvida mannen dömts, eller ännu värre av att kvinnan påstår att mannen misshandla. En motfråga till dig: 1) ska kvinnor som misshandlar sina män (eller andra i släkten) också berövas vårdnaden av sina barn till förmån för fadern - eller ska det bara gälla män? Hur nära släkt med den man misshandlar måste man vara för att få detta "straff" - och när får man behålla rätten till sitt barn?

Konkreta exempel
Skrivet av Sportbil
En man och hans hustru är kraftigt osams. Kvinnan kastar i raseri en blomvas som står på bordet mot mannen. Den träffar olyckligt i huvudet och mannen börjar blöda. Han anmäler kvinnan och hon döms. Hon förlorar som konsekvens av detta vårdnaden av sitt barn och får besöksförbud att besöka såväl sitt barn som sin man. Är det rimligt? Är det för barnets bästa? Två homosexuella män är föräldrar för ett barn tillsammans. Relationen knakar i fogarna. Under ett restaurangbesök ser vännerna som också är där hur den ene mannen i raseri rusar upp och medvetet knuffar till stolen där den andre mannen sitter så att stolen och mannen ramlar baklänges. Den man som utförde detta dåd är barnets biologiske far. Den andre mannen polisanmäler misshandeln och mannen förlorar vårdnaden om sitt biologiska barn. Är det rimligt? Är det för barnets bästa? Om inte - varför förfäktar man då sådana straff just i det fall när en MAN misshandlat en kvinna? Om det handlar om att bestraffa misshandel eller förhindra att män misshandlar kvinnor, varför pratar vi då överhuvudtaget om mäns lämplighet som vårdnadshavare i samma andetag? Min enda slutsats till denna koppling är att man innerst inne förfäktar ett synsätt som säger att män EGENTLIGEN inte är lämpliga som fäder p g a könsmaktstrukturen - och att man vill ha en ordning som med olika medel "sållar ut" de män. Kvinnovåldsfrågan erbjuder en möjlighet för dessa mörker-feminister att driva frågan utan att bli beskyllda för manshat. Om straffet för misshandel blir faderlöshet - vad blir då nästa steg?


Nu blir jag rädd Sportbil
Skrivet av Susanne med Viggo 030721
Jag har alltid tyckt att du ändå haft förhållandevis vettiga åsikter här på forumet, men följande gör mig högst betänksam: "Ett Sverige har framträtt...där våldsutövande män går fria. Varför skriver man så om man inte tycker att lagar och domstolar måste ändras så att fler män döms?" Menar du att du tycker att män som gjort sig skyldiga till brott inte skall dömas för dessa? Idag är det ett stort problem att så få åtal kan väckas och ännu färre misshandelsskyldiga män dömas, till stor del pga bristande rutiner hos polisen och rättsväsendet. Ingen vill väl att osyldiga män ska dömas, men genom att bli bättre på att tillvarata bevisning så kan ju fler anmälningar leda till åtal alternativt frikännanden där man inte finner några bevis. Kvinnor och deras barn försätts i fara när... våldsutövande män definieras som goda fäder. Vad menar man om inte att man vill ta ifrån männen rätten till sina barn p g a att de misstänks eller dömts för våldsbrott mot kvinnan? Ursäkta, men här tror jag också att du missuppfattat saker och ting. Klart att man måste göra en helhetsbedömning av situationen. men tittar man på typfallet av en relation där en kvinna blir misshandlad av sin man så ser man att det sällan handlar om en enstaka vas som råkat träffa illa av ren otur. Den typen av misshandel vi snackar om här är ofta systematisk och direkt destruktiv för hela familjen, ofta även barnen. Därför bör det anses vara graverande för en pappa om han blivit dömd för misshandel av barnets mamma när det gäller avgörandet om vårdnaden. Givetvis är det många faktorer som ska vägas in, men vårdnadstvister är sällan enkla frågor och de behöver inte lösas på ett "allt eller inget"-sätt. Jag tycker att det är bra att frågan om Mäns våld mot kvinnor för en gångs skull får lite fokus. Alldeles för länge har man sett emellan fingrarna med den typen av våld och det sker fortfarande. I många fall där kvinnor misshandlats till döds kände grannar och släktingar till vad som hände, men ingrep inte. Vi kan aldrig göra ett enda knytnävsslag ogjort, men vi kan förhindra att det sker igen genom att alla ta ansvar för våldet och agera mot det så fort vi ser det. Många är de kvinnor som har försökt göra sina röster hörda om detta problem, men deras genomslag har inte varit tillräckligt stort. Därför är det så viktigt att även män ska börja ta öppet avstånd mot detta våld. Se bara på vad som hänt i Piteå där männen formerat en aktionsgrupp. Helt plötsligt får de riksmedia i långa banor att intressera sig för dem och kvinnojouren har fått massor med pengar på nolltid. Varför hände detta först när männen tog upp kampen? mvh, Susanne

Mycket bra saker skriver du
Skrivet av Sportbil
Och jag håller med om det mesta och har inte mycket att tillägga. Du fokuserar på att agera och att bedöma enskilda situationer från fall till fall. Det tycker jag är så man ska göra. Men du missar att kommentera att det centrala budskapet som utredningen för fram - och det centrala i min kritik. Det är något annat. Budskapet i utredningen är nämligen att man måste koppla alla åtgärder och strategier mot kvinnovåld till frågor om könsmakt. Att det görs för lite mot kvinnovåld blir egentligen bara en illustration till detta. När man läser en debattartikel finns det en del saker man kan se på, t ex vad är de sista två meningarna. Dessa brukar sammanfatta budskapet så kraftigt och kärnfullt som det går. "Det är dags att göra upp med det populära avvikelsetänkandet som flyttar ansvaret för våldet bort från männen och separerar det från "lindriga" former av diskriminering och kränkningar. Mäns kollektiva ansvar för våldet måste erkännas och en maktanalys få betydelse i arbetet." Jag har sett flera intervjuer med representanter för Piteå-männen. Ingen enda av dem har kopplat våld mot kvinnor till könsmaktstrukturer. De snackar istället om att det är "för djävligt" att män slår, att "man inte är en riktig man" om man slår och att man "ska sluta kalla andra män för fitta i omklädningsrummet". Alltså är de i radikalfeministers och (sannolikt i utredarnas) ögon precis lika "falska" som jag själv påstås vara ibland härinne. Att mitt engagemang är farligt och falskt eftersom jag inte "erkänner" att kvinnovåld, alla strukturer och all ojämställdhet enbart har med frågan om männens makt att göra. Vad blir konsekvensen om politiken, lagar, tjänstemännens tillämpningar, socialnämnders bedömningar etc allt byggs upp på att män är kollektivt ansvariga för våldet mot kvinnor genom sin könsmaktstruktur? Det är det jag vill att du och andra ska tänka igenom noga. Det kan vara er egen bror, eller er egen son i en framtid som står inför domstolen anklagad. Vilken rätts-skipning ska dessa män mötas av då? Jag menar att man mycket väl ta krafttag, sätta mer resurser och sluta se mellan fingrarna på kvinnovåldet utan att man för den skull behöver betrakta män som kollektiv som ansvariga för kvinnovåldet.

Könsmaktstrukturen och våldet
Skrivet av G
Jag tror att man menar att hela mansrollen, som dominant, bestämmande, maktfullkomlig osv driver fram män som slår. De går över gränsen helt enkelt. Få en pojke som växer upp hela tiden veta att han är bättre än kvinnor så är det kanske inte så konstigt att han tror sig ha rätt till sex, rätt att bestämma osv. Om denne pojke heller inte fått nån träning i empati (sånt fjoll) och medkänsla eller ens att hantera sina känslor så är det inte så svårt att räkna ut att det lätt faller över i agressivitet. Kombinera detta med att flickor fostras i att bli kränkta, inte synas och acceptera läget. Så de roller vi ger våra barn leder till mäns våld mot kvinnor. Så det är ett dubbelt arbete vi har framför oss. Flickor ska slippa bli småfröknar, ta stryk, glömmas bort och gömmas undan samtidigt som pojkar ska lära sig att ta hänsyn, dela på makten och ta ansvar för egna handlingar och vara lite uppmärksamma på annat än sig själva. Och det jag tror irriterar är att män (som är norm) inte kan förstå att de måste förändra sig också. De har ju alltid varit "rätt". Normen tycker att det räcker att icke norm ändrar sig till att bli som den. Men om normen inte är bra - ja då måste vi få normen att inse detta.


Visst Sportbil
Skrivet av Rudolfina
Det är bra att stoppa huvudet i sanden, dvs. vägra se att det handlar om strukturell maktutövning, och behandla våld mot kvinnor som ett indvididuellt problem, precis som hittills. Då kan man vara lugn för att absolut ingenting alls händer som förbättrar situationen. (Jag tror definitivt inte att det var så Susanne menade, men jag kan ha fel.) Det är verkligen häpnadsväckande hur du anstränger dig för att i varje sekund försvara Mannen från de Elaka Feministerna och deras Hemska (och Ruskigt Välunderbyggda dessutom, fast usch det får vi ju inte prata om) Teorier. Visst, håll på du, men inbilla dig aldrig att du i något avseende kan bli trovärdig som jämställdhetsförespråkare. 99,9 procent av allt du skriver på den här sidan går ut på att anklaga feminister (som hittills varit de enda som lyckats göra något för jämställdheten) på än det ena, än det andra sättet, allt under förevändningen att du står för Den Riktiga Jämställdheten. Ja, självklart. Vem har väl större intresse av, och förmåga att bestämma vad som är, Verklig Jämställdhet än en medelålders, vit heterosexuell man som ogillar (för att inte säga föraktar och är livrädd för) feminister och vägrar acceptera att mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för mäns strukturella överordning. Ironi.

Rudolfina
Skrivet av Sportbil
Vilka är dessa "elaka feminister" som du pratar om och som "99,9%" av allt jag skriver kritiserar? Jag frågar för du brukar nämligen själv vara duktig på att påstå att feminister minsann inte är ett enhetligt begrepp som kan dras över en kam. Ändå påstår du svepande att jag har något emot "feminister". Nu försöker du framställa det som att jag är antifeminist och genusforskarna Holmberg & co är de enda sanna feministerna eftersom du säger att jag "kritiserar feminister". Det är ett klassiskt politiskt grepp att utmåla meningsmotståndare som "satan" med onda avsikter. Då slipper man ju gå i polemik i sakfrågor och kan dessutom per automatik framställa sin egen åsikt som den goda. Erkänn istället att jag har en MYCKET specifik kritik mot NÅGRA FÅ genusforskare och politiska genusproffs som representerar en mycket dogmatisk könsmakts-syn som de dessutom kräver MÅSTE genomsyra allt jämställdhetsarbete och kvinnovåldsmotstån. Det är minst av allt en kritik mot "feminister" för det vore i så fall att även kritisera mig själv.

Vad menar du?
Skrivet av Allis +1
Förra gången vi diskuterade en DN-debatt påstod du om undertecknarna "Det är flera av de mest militanta namnen inom forskningen" utan att kunna ge något exempel på vem av forskarna du avsåg. Den här gången är det radikalfeministerna som vädrar morgonluft. Jaha? Vilka radikalfeminister då och på vilket sätt vädrar just dessa morgonluft genom att bl.a en polis, lingvist, sociolog och statsvetare kritiserar dåliga reformer?


Det handlar inte om kritik mot dåliga reformer...
Skrivet av Sportbil
...det som oroar mig. Snarare är det oroande deras argumentation, retorik och vilken inriktning de vill gå. Är du själv inte det minsta rädd för vilka konsekvenser för rättsäkerheten en institutionaliserad diskriminering av män (baserad på teorin att män alltid har mer makt än kvinnor) kommer att få? Hur många oskyldiga män kommer då att betraktas skyldiga till incest - utöver den ström av felaktiga domar som HD redan tagit upp till resning de senaste åren? Hur många smärtsamma skilsmässor kommer innehålla att kvinnan anklagar mannen för misshandel i syfte att vinna ensam vårdnad om deras gemensamma barn och förhindra mannen tillgång? Hur många män kommer få chansen att rehabilitera sig i samhället efter avtjänat straff? Dessutom: vad blir nästa steg? - Kvinnor får förtur på arbetsmarknaden eftersom de alltid (per definition) är i makt-underläge mot männen? - Manliga folkvalda representanterna i vår riksdag får stå åt sidan för kvinnor som fått färre röster eftersom dessa män anses obehörligen skaffat sig sin position genom "mäns makt"? - Våldtäktsanklagade invandrarkillar betraktas som skyldiga till motsatsen bevisats? För mig är det principiellt viktigt vilken inriktning vi vill ha på ett framtida jämställt samhälle. Det är helt fel menar jag att ersätta en sned könsstruktur med en institutionaliserad sned könssyn åt andra hållet.

Men varför svarar du inte på frågan?
Skrivet av Allis +1
Vilka radikalfeminister vädrar morgonluft och hur? Sen skriver du en mängd nya påståenden som jag gärna ser några faktaupplysningar till (b.la. "den ström av felaktiga domar som HD redan tagit upp till resning de senaste åren", den är jag intresserad av.)

Gör så här
Skrivet av Sportbil
Gå till www.google.se Skriv "resning" och "incest" i rutan och gör en sökning. Då hittar du många länkar till det som refererats i media de senaste åren. (om du nu verkligen är intresserad av detta och inte bara ute efter att få mig att ödsla tid på att bevisa för dig att jag är påläst) De radikalfeminister som är ute efter lagändringar som institutionaliserar negativ särbehandling av män är de som vädrar morgonluft. Jag vet naturligtvis inte vilka alla dessa är vid namn (allrahelst eftersom de inte erkänner sitt egentliga syfte offentligt). Däremot så är det ju möjligt att se vilka som aktivt bedriver agitation och "forskning" som är ägnad att peka ut denna riktningen för politikerna. Holmberg & Lundgren anser jag vara två av dessa t ex. När man som jag har levt ett antal år och varit långvarigt politiskt intresserad så blir det lätt att se likheterna med 60-talet frihetskamper i många länder. De som kämpade mot en diktatur och sågs som frihetshjältar visade sig alltför ofta ha helt andra planer när de väl själva fick makt och inflytande. Ofta fanns det tydliga tecken redan innan för den som ville/vågade se tecknen. Men alltför många var alltför upptagna med störtandet av diktaturen för att fundera på och analysera vad som skulle komma istället. Lite så tycker jag det är med kampen för jämställdhet och mot kvinnovåld också. I den gemensamma kampen så grumlas analysen av vad andra som kämpar samma kamp egentligen har för ideologi och vilket samhälle de egentligen vill se istället.


Det stämmer inte
Skrivet av Allis +2
Att du kallar Carin Holmberg radikalfeminist betyder det inte att hon själv gör det och mig veterligen ligger hon tämligen långt ifrån Jeffreys, MacKinnon, Dworkin mfl. Jag kan inte heller komma på något i Lundgrens arbete som är specifikt radikalfeministiskt, kan du? När det gäller sökningen på google förmodar jag att du inte gjort den själv. Så här ser resultatet ut. I denna länk till DN kan man läsa att det är tio resningar beviljats sedan 1991: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=340751 Jag har svårt att tro att du anser att tio beviljade mål på tretton år är en ström. Däremot verkar journalisten på DN tycka det eftersom han beskriver det som det stora antalet resningar i incestmål vilket irriterar mig ordentligt. Inte nog med att det är en överdrift utan dess like, det kan också inge falska förhoppningar till dömda och så får man inte göra tycker jag (oavsett brottets art). Det är oerhört svårt att beviljas resning i HD och kraven är att det ska finnas nya omständigheter eller bevisning som sannolikt skulle ha lett till en annan utgång. Så nej, jag håller inte med dig om att det skulle vara någon ström.

Ja, tydligen dags
Skrivet av Mafalda på återvisit
att kasta masken. Och jag kan ju bara säga en enda sak. "Vad var det jag sa": Man kan inte bekämpa ojämlikhet med ojämlikhet. Och just därför är de feministiska grundvärderingarna FEL verktyg för JÄMSTÄLLDHETSarbete. När radikalfeministerna för talan, blir detta väldigt tydligt utåt också. Det osar hämnd mao. Jag fortsätter nog vara Equalist ett tag till...

Tycker du är helt fel ute!
Skrivet av Fia
Det kan väl inte vara fel att döma en person som begått misshandel? De "stackars" männen behöver nog knappast vara rädda för att få ett rättvist bemötande. Hittills är det ju kvinnan som fått försvara varför hon överhuvudtaget anmält. Jag försvara ingen person som misshandlar en annan, varken kvinna eller man. Men, undersökningar visar ju trots allt att det överlag är män som står för våldet mot kvinnor. Sedan finns det självklart alltid undantag. Det finns säkert många kvinnor som slår sina män, och även dem ska dömas för misshandel, självklart. Det gäller ALLA som misshandlar en annan människa. Självklart tycker jag inte heller att en person, som misshandlar sin partner inför ögonen på deras barn, inte ska ha rätt till vårdnad om barnen. En person som misshandlar sin partner, är knappast rätt person att uppfostra ett barn, att lära barnet rätt och fel och ge barnet en bra självbild. NEJ, inte heller en kvinna som misshandlar ska ha rätt till vårdnad. Jag förstår inte varför man inte kan se lite längre, då det kommer sådana här krav. Varför kan man inte se att mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem och att något måste göras? Varför förneka att problemet finns, och istället satsa på att försöka hjälpa och stötta de som blir utsatta, och att ta tag i de män som misshandlar? Det gynnar ju knappast någon, varken män eller kvinnor att man förnekar att problemet finns. Du skriver "Det är feminister för vilka maktfrågan är central och där det handlar inte så mycket om att bryta värderingar och strukturer utan om att klämma åt männen.". Gäller det även för de män som varit delaktiga. Vill även de "sätta dit" sitt eget kön? Är de helt fel ute i det de skriver, och hur vet du i sådana fall det? Har du själv gjort en undersökning som visar på andra siffror vad gäller våld i hemmet? Ex. att kvinnors våld mot män är större eller lika stort problem? Nej, i detta fall tycker jag att du kommer med ganska skrämmande tankar.


Du skriver med hjärtat - det är bra
Skrivet av Sportbil
Men så snart vi börjar generalisera i vår föreställning om hur saker och ting är, så snart vi med hjärtat tror den som är anklagad i domstol om ont och den som sitter och gråter på de andra sidan om gott - då har vi redan lämnat hjärnan på skafferihyllan och tagit första stegen mot ett rättslöst samhälle - ett där våra egna föreställningar styr hur vi dömer människors liv. Hjärtat och hjärnan säger båda att våld är fel och att man måste göra något åt det. HUR man gör något åt det är däremot en fråga mycket mer för hjärnan än hjärtat.

Hur tusan kan du läsa in
Skrivet av Tigermamman
det du läste in av den artikeln? Vad fick dig som person att känna dig så hotad att du måste måla en stor röd fan på väggen? Men du kanske tycker att det är bra, fint och alldeles tillräckligt att: " De personella och ekonomiska resurser som avsätts för problemet är så gott som obefintliga. En mindre enkät som vi skickat till myndigheter och departement visar att det är att betrakta som undantag om det finns några tjänster avsatta för att arbeta med frågan. Exempelvis är summan för de 20 länsstyrelserna 2,55 tjänster. Flera av instanserna svarar att de avsätter "mycket begränsade resurser", några "noll kronor". De fåtal insatser som görs sker i tillfälliga projekt som når få och som ofta läggs ned i stället för att permanentas. Frågan införlivas alltså inte i den ordinarie verksamheten, ges inget specifikt utrymme, och vid tjänstetillsättningar ställs låga eller inga kompetenskrav." Kritiken i artikeln gäller ju hur befintliga lagar tillämpas på lokal nivå, att regeringens "stora" satsning mot kvinnovåld inte är annat än en papperstiger. Förövrigt så vantolkar du det som skrivs genom att presentera ett (av dig) förkortat citat: "Kvinnor och deras barn försätts i fara när... våldsutövande män definieras som goda fäder." Det korrekta citatet lyder: "Kvinnor och deras barn försätts i fara när kvinnorna inte aktivt uppmanas att lämna en våldsam man, tvingas delta i samarbetssamtal under pågående misshandel och när våldsutövande män definieras som goda fäder." Och det kan svårligen tolkas till att "alla" män ska betraktas som våldsutövande. Eller ens potentionella dito. Du sjönk som en gråsten.

Se mitt inlägg ovan
Skrivet av Sportbil
Även om jag var en dag före så är jag inte ensam om det jag "läser in". Ledarskribenter för Sveriges största dagstidning och näst största kvällstidning har läst in samma sak som jag. Se inlägget ovan: Ledarskribenter idag läser samma som jag iallafall (2004-12-14 22:51:23) Sportbil


Men hallå!
Skrivet av Tigermamman
-Jag är inte ensam om... Det måtte vara det absolut sämsta argumentet som finns. Att du inte är ensam om att läsa in något betyder inte automatiskt att du/ni har rätt. Om du ser på svaren du fått så är det rätt många som tycker annorlunda Nyansera din kritik av utredningen i stället.

Det är
Skrivet av Håhå jaja
nog ganska många, vännen, som läste in detta, t.o.m. långt innan det skrevs. Och vad talar för att de (vi) har fel?

Håhå jaja
Skrivet av Tigermamman
Om vem är du som kallar mig "vännen"? Mig veterligen har jag inga vänner som heter Håhå jaja. Det var argumentet "Jag är inte ensam om.." jag vände mig emot, att det automatiskt skulle innebära att man har rätt bara för att fler än en tycker samma sak. Jag hävdar inte att min ståndpunkt är 100% rätt, men den är min och jag behöver inte änvända ett sånt futtigt argument som "jag är inte ensam om...". Sedan kan jag stilla konstatera att fler än jag verkar vara inne på samma spår. Men det är inte ett hållbart argument.


Hallå själv
Skrivet av Sportbil
Du skrev faktiskt: "Hur tusan kan du läsa in..." respektive "vad fick dig som person att känna dig så hotad att du måste måla en stor röd fan på väggen?" Det kan jag inte tolka på något annat sätt än att du tycker att JAG SOM PERSON har ett mycket unikt och konstigt sätt att läsa denna utredning. Då är det högst relevant att påpeka att jag inte varit ensam om denna tolkning. Men jag förstår din reaktion för du hade väl inte räknat med att min tolkning var i högsta grad relevant för fler människor. Om du hade förstått det så hade du mindre ifrågasatt min konstiga tolkning och mindre hånat mina (påstådda) åsikter och istället ägnat dig åt att bemöta sakfrågan. Min kritik av utredningen är nämligen i högsta grad nyanserad. Annars kallar du ledarskribenterna på två av Sveriges större dagstidningar för onyanserade även dem - dessa människor vars själva yrke och levebröd är att dagligen skriva åsikter i tidningar på ett sätt som folk kan och vill läsa. Det må vara hänt i så fall att du kallar också dem för "onyanserade" men då är det knappast de eller jag som bör försvara oss utan du.

Sportbil
Skrivet av Tigermamman
Jag undrade i första inlägget hur DU kunde läsa in det du gjorde och Vad det var DU kände dig så hotad av, jag frågade dig. Inte Tom ,Dick och Harry. Det var DIG jag talade med inte någon annan. Då är det faktiskt helt irrelevant hur ett par proffstyckare i media tolkar nämda utredning. Du kanske känner ett behov av att försvara dig, det gör inte jag. Men så var det ju inte heller jag som blev byxis och kände mig hotad.

Men jag förstår faktiskt inte...
Skrivet av Sportbil
...vad det är som är så "oklart" i mina åsikter att jag måste förklara hur jag kunde läsa in det jag gjorde? I mina inlägg om denna utredning har jag ju t o m erbjudit citat ur debattartikeln för att illustrera det jag menar. Så oavsett om du talade med mig snarare än Tom ,Dick och Harry så är det ett mysterium för mig vad det innebär att jag måste "nyansera min kritik av utredningen". Jag har redan sagt att jag tycker jag varit totalt nyanserad i just denna specifika kritik gällande könsmaktsordningens krav som fastlagd norm. Hur kan man annars kritisera om man inte får göra det?


Menar du..
Skrivet av Tigermamman
att detta är nyanserad kritik? "Hur många oskyldiga män kommer då att betraktas skyldiga till incest - utöver den ström av felaktiga domar som HD redan tagit upp till resning de senaste åren? Hur många smärtsamma skilsmässor kommer innehålla att kvinnan anklagar mannen för misshandel i syfte att vinna ensam vårdnad om deras gemensamma barn och förhindra mannen tillgång? Hur många män kommer få chansen att rehabilitera sig i samhället efter avtjänat straff? Dessutom: vad blir nästa steg? - Kvinnor får förtur på arbetsmarknaden eftersom de alltid (per definition) är i makt-underläge mot männen? - Manliga folkvalda representanterna i vår riksdag får stå åt sidan för kvinnor som fått färre röster eftersom dessa män anses obehörligen skaffat sig sin position genom "mäns makt"? - Våldtäktsanklagade invandrarkillar betraktas som skyldiga till motsatsen bevisats?" Jag kallar det "måla fan på väggen" med uppsåt att skrämma.

Absolut inte!
Skrivet av Sportbil
Det är inte att måla fan på väggen. Genusforskarna skriver ju själva i en debattartikel indignerat om hur många män "som går fria". Vad är det om inte en strävan att fler ska dömas? Vad är det om inte ett tydligt tecken på att man anser sig sitta inne med den verkliga sanningen om att män är skyldiga fastän de friats i domstol? Det är ett faktum att i förhållande till hur många män som döms för incest varje år och i förhållande till hur många resningar HD beviljar så är ett oproportionerligt stort antal incestmål. Det är ett faktum att i många smärtsamma skilsmässor så anklagar kvinnan mannen för misshandel eller incest först när skilsmässan är ett faktum. Jag känner t om själv en man som fick känna på detta men han hade turen att stöta på förstående socialsekreterare som insåg vad kvinnan höll på med. Så sent som för några dagar sedan så ville flera skribenter här beröva män sina barn om de misshandlat - alltså även efter avtjänat straff. Det är klart att det är skrämmande om man är man - men det kommer ju inte drabba dig som kvinna i någon nämvärd grad förstås...

Det drabbar
Skrivet av Powerpuffpinglan
inte kvinnorna här, men väl deras söner när de vuxit upp...


Sportbil
Skrivet av Tigermamman
De män som "går fria" är ju de män som har begått brott men som inte ens har kommit inför domstol, p.g.a. av nerlagda utredningar, taffliga åklagare, bristande resurser, preskiberingstider och briter i kommunikation mellan berörda myndigheter. Det är inte en strävan att "sätta dit" oskyldiga män, utan att få våldsutövande män inför rätta. När det gäller incest så är mörkertalet oändligt mycket större än antalet dömda. Incest är ett förhållandevis "nytt" brott, det är väl knappt 20 år som det blivit uppmärksammat. Före det så "fanns" det inte ens. Jag själv är ett incestbarn och även fast jag berättade det för sociala myndigheter, PBU och en oändlig massa människor så hände ingenting. Min lilla papps har alltid levt fri och ostraffad. För så var det på 60-70talet. Incest är svårt att komma åt, eftersom barnet lägger stor del av både skuld och ansvar på sig själv. Håller med dig om att det är förkasligt att falskt anklaga sin ex. partner för incest eller misshandel. För då skadar man barnen och gör det svårare för de verkliga offren att bli trodda. Det kanske är skrämmande för dig att en del oskyldiga män blir anklagade för incest, mer skrämmande för mig är det att barn fortfarande utsätts och förövarna blir inte avslöjade.

Men Carin Holmberg?
Skrivet av Imponerad
Är hon radikalfeminist? Tänker också "osökt" på kvinnan som dog i helgen. Hon hittades blåslagen i sin lägenhet och avled senare på sjukhus. Från AB igår: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,574857,00.html Men i AB på söndag kunde man läsa detta: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,574202,00.html Det tog bara en dag att fria mannen från alla misstankar! Fantastiskt! Det visar verkligen att svenska rättsväsendet har precis alla hästar hemma, eller hur?

man gråter...
Skrivet av G
det är helt sjukt att han kan komma undan. Här skulle jag nog inte heller tycka att pappan är en lämplig vårdnadshavare av sitt barn. Har han slagit ihjäl mamman framför pojken så har han förbrukat all rätt till föräldraskapet.


En till intressant berättelse:
Skrivet av Imponerad
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,575203,00.html Alltså, jag tycker inte det är underligt för fem öre, att en statlig utredning tillsätts. Det underliga är att det har dröjt så förbannat länge.

Dags att klämma åt männen?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information