Ska jag göra ett tillägg???

Ska jag göra ett tillägg???
Skrivet av	Monika m Tilde
Tilde har nyss börjat på dagis igen. Och med det så har smärtproblematiken ökat och jag står alldeles handfallen när det är som värst! Jag har inte fått nån riktigt bra "strategi" från läkar håll hur jag ska göra vare sig med mediciner eller allternativa metoder (massage, värme, kyl mm) Förslaget ligger på 1/4 vb, men jag tycker det är för klent! JAg skulle behöva minska min arbetstid med c:a 10-15% mer och då jobbar jag nu knappa 80%. JAg märker att hon inte klarar att gå så långa dar som hon måste nu, att hon inte kan finna vila på dagis - det är ju jättekul där! Hur skulle ni andra ha gjort? Behöver lite råd känner jag....
Svar på tråden: Ska jag göra ett tillägg???

elaka jag
Skrivet av elaka jag
Är det inte naturligt att gå ner i procent när man skaffar barn? Det har väl inte med handikappet att göra. elaka jag

Nej, varför skulle man göra det?
Skrivet av Ullet
Det är väl inget allmänt vedertaget? Sedan kan man klara sig på en heltid o friska barn o ha ett handikappat barn kan vara som en heltid även om man bara arbetar m sitt fysiska betalda arbete halvtid. Jag förstår inte vad som är konstruktivt o informativt i ditt inlägg som rör en specifik fråga om vb, hur hjälper det Monika?


på det sättet
Skrivet av elaka jag
att jag tror att om inte alla föräldrar jobbade heltid båda 2 och lämnade sina barn så himla mycket på dagis så skulle många barn må bättre och inte lika många skulle behöva diagnos och inte lika många föräldrar skulle behöva söka vårdbidrag. Och JA, jag anser att man som förälder får offra sin karriär (och sin ekonomi) för några år för att ta hand om sina barn,,,,,,det är väl våra ungar,,inte kommunens. Och jag kan på en gång säga att ingen behöver tala om för mig att det behövs 2 heltidsinkomster för att överleva,,,,för det är en prioriteringsfråga,,,,,,,,,,,,jag har inget högavlönat jobb och inte min gubbe heller,,,,,jag har ändå aldrig jobbat mer än max 75% sedan jag fick barn och planerar inte att göra det på flera år än. Barnen har rätt till föräldrarnas tid. elaka jag

Va? Menar du på fullt allvar att färre
Skrivet av Ullet
barn skulle få diagnoser om föräldrarna inte jobbade heltid? klart barn har rätt till föräldrars tid men Tildes problem (ursäkta Monika att jag tar hennes sjukdom som exempel men det är ju en diagnos jag själv känner personligen) är långt utöver det normala föräldraansvaret. Sen undrar jag om du själv har erfarenhet av handikappade barn o vårdbidrag så att du vet vad du uttalar dej om alltså för jag blir lite brydd av att du anser att man måste gå ned i tid o inte bry sig om det bortfall det blir, det är ju fullkomligt orimligt att ställa såna krav på andra människor eftersom andra människor har andra livssituationer än vad du har o att man inte kan tvärsäkert uttala sig om andra människors situationer eller liv.

En annan sak i det hela, vet du om
Skrivet av Ullet
att flera av dessa diagnoser är medfödda o inte sociala. EDS t ex som just nu är det aktuella är en påvisbar genetiskt betingad sjukdom m svår värk o annan problematik, vilket gör att antaganden om socialt påförbar diagnos faller platt i detta fall. sedan vore det mkt intressant att höra din argumentation om detta med sociala diagnoser o vad du grundar dessa antaganden på.


ja
Skrivet av elaka jag
jag har erfarenhet av barn med handikapp, och jag vet ju att mina barn (både de med och utan handikapp) mår bättre när de får mindre tid på dagis/fritds och mer tid med någon av oss föräldrar (ja jag skriver någon av föräldrarna för jag anser att pappor duger lika bra som mammor i detta fallet). Och jag ser det som en självklarhet att man går ner i procent när man får barn,,oavsett om barnet har ett handikapp eller inte (och ja jag lever som jag lär eftersom det inte är mitt första barn som är handikappat). Om man sedan redan har gått ner i % (jag personligen tycker att 60-75% är lagom att en förälder går ner till,,,under förutsättning att vi pratar om ett vanlig dagjobb,,,,,,jobbar man skift så kan man ju jobba mer och då växla om vården av barnet/barnen), och måste gå ner ännu mer p.g.a. barnets handikapp,,,ja DÅ kan man börja snacka om att man her gått ner enbart för barnets handikapp skull,,,,,,innan dess tycker jag att man har gått ner i % för att man fick barn,,,,inte just för att barnet var handikappat!! elaka jag.

Jag förstår vad du menar men jag håller inte med
Skrivet av Ullet
dej alls men jag undrar mest över din attityd till diagnoser, den får du mer än gärna förklara tydligare. För där tappade du mig helt. Men jag tycker ändå inte att man kan säga att man själv gör rätt o andra fel beroende på hur man väljer att arbeta etc, förutsättningarna är alltid olika hos olika individer o där behöver man inte vara dömande eller säga vad andra ska el inte ska göra för att det ska vara godtagbart, jag tror du förstår min ståndpunkt också.

Hörrudu, "elaka jag"
Skrivet av Monika m Tilde
Min flicka skulle ha diagnos även om jag var hemmafru, hon skulle fortfarande ha ont i sina muskler och fortfarande ha instabila leder. Hon har en genetisk åkomma, inte nån "hittepå diagnos"! Jag har inte för avsikt att göra karriär, har backat vad gäller det redan när Tilde låg i min mage. Däremot vet jag vad jag vill göra sedan, när hon blir stor och klarar att mamma gör karriär. Jag håller med om att barnen behöver sina föräldrar och att det inte är kommunens sak att uppfostra dem. Hade jag tyckt det så kanske jag hellre hade frågat läkareen efter något universal medel för att hon ska klara dagis. Eller helt enkelt inte sett efter hur hon mår utan lämnat henne på dagis ändå, så som alltför många föräldrar faktiskt gör! Jag tycker du skata reda på fakta istället för att göra utalanden på vad du tror är fallet!


jag har hållt mig utanför
Skrivet av bullen71
denna diskussion, men jag måste få fråga dig en sak nu. Vad menar med "hitta på-diagnos"? I övrigt har jag inget att tillföra diskussionen, men jag kände att jag ville fråga detta.

I ett inlägg tidigare
Skrivet av Ullet
hänvisas till en visshet att färre barn skulle ha diagnoser om de fick umgås mer med sina barn. Det innebär att det finns en i inläggarens syn, att många diagnoser är "hitta-på" eftersom de inte skull finnas annars om omgivningen är rätt.

hitta på diagnos
Skrivet av Monika m Tilde
var nåt jag hittade på i farten när elaka jag hänvisade till att många diagnoser inte skulle existera om fler var hemma med sina barn.


fast på ett sätt
Skrivet av bullen71
kan jag hålla med "elaka jag" om detta med diagnoser. Titta bara på det område där mina barn har problem,,,,,neuropsykiatrin,,,,,,det måste ju ha funnits i lika hög uttsräckning när jag var liten som nu när mina barn drabbas av det (och andras också så klart),,,,,,,,,,,,,men varför var det inte ett stort problem på 70-talet när jag växte upp. Jag tror att dessa barn fanns även då och problemet inte var så stort tack vare att man inte hade all denna stress som vi har i våra liv (och våra barns liv) idag. Sedan har ju många andra sjukdomar också blivit mer problematiska (eller ökat,,jag vet inte riktigt), och det är ju allergier av alla de slag bl.a.. Där vet jag inte om stressen spelar in så mycket för jag är inte så inläst på det ämnet (alltså allergi + stress). Sedan tror jag inte att "elaka jag" menade att alla diagnoser skulle försvinna om man vore hemma mer med sina barn, men att många barn skulle må bättre om de var mindre på barnomsorg,,,,,och när det gäller npf så är jag benägen att hålla med. Hälsningar Åsa.

Jag reagerar på att det är uttalanden som
Skrivet av Ullet
ges gentemot en förälder som har ett barn m en medfödd kroniskt genetisk sjukdom, jag har den själv o måste lära mig leva med skiten, ursäkta min svenska. Visst kan det vara så att npf-diagnoser till viss del kan bli bättre genom annorlunda omgivning, men nu är inte detta fallet kring Tilde o jag är svårt allergisk mot att man generaliserar o inte ser det individuella i varej enskilt fall. man msåte tro på att föräldrar löser saker på de sätt som är bäst för deras barn o deras situation. Min sons autism blir inte bättre tvärtom men det beror på en kromosomskada som ger mångahanda andra symptom också.

ja generaliseringar
Skrivet av bullen71
är inte alltid bra,,,,det kan bli så fel då. Jag förstår din reaktion. Och du,,,,,,din taskiga svenska (eller vad skrev du om den) är ursäktad ler. Åsa.


bullen71
Skrivet av marib
De fanns förr också, förmodligen i samma omfattning men under 50 60 talet var skolgången i mångt och mycket mera anpasssad för "våra" barn. Man visste var man skulle sitta, vad mans skulle göra vem som bestämde etc. Att de sen fick en massa stryk hjälpte säkert till för att få dem att "skärpa sig" Under 70 talet kom OBS klasserna, det FANNS säkert bra såna också men där jag gick fick de spla kort och slåss med varandra från skolans start tills skoldagens slut Numera är vi medvetna om problemet men skolan ÄR inte anpassad ändå, barnen ska kunna ta eget ansvar och planera sitt eget arbete samt söka information mycket tidigt. Lärarna har ingen auktoritet och många föräldrar blundar för barnens problem, de som ser dem står ofta ensamma i sin kamp mot skola/samhälle.

Ja Marib
Skrivet av bullen71
jag tror också att dessa barn fanns förr,,,men att fasta rutiner gjorde att dessa barn inte hade det lika jobbigt då + att de vuxna som fanns på den tiden var de auktoriteter som vuxna faktiskt ska vara. Men jag tror också att stressen idag gör det hela värre,,,,den stressen fanns inte förr på samma sätt. Jag tror att vi tror/tycker rätt så lika i denna fråga faktiskt. Åsa.

bullen71
Skrivet av marib
Håller med om att stressen förvärrar, den knäcker ju faktiskt även "friska" människor. Hade missat att vi har ett gemensamt forum till :-) Bara mååååste korrigera när jag får uppfattningen att nån tror att bokstavsbarnen inte fanns förr s


marib
Skrivet av bullen71
Har vi ett gemensamt forum till?? Fattar ingenting? Berätta. Och jag har aldrig menat att bokstavsbarn inte fanns förrut, såå isåfall har jag varit otydlig i vad jag skrev (eller du missuppfattat), men du kanske menade "elaka jag"? Men berätta vilket forum vi har gemensamt,,,blev väldigt nyfiken ler. Åsa.

bullen71
Skrivet av marib
Menade bara att vi håller till i "Bokstavsbarn" båda två så jag har naturligtvis läst allt du skrivit därinne. Och du har så rätt, vi tycker lika i det mesta. Uttrycker oss lite olika bara, personligen är jag nog den där berömda elefanten i porlinsbutiken ler

hej igen
Skrivet av bullen71
Jaha det var så du menade,,,ja då förstår jag. Ja jag vet ju inte vad du väger,,,,men jag är nog en liten elefant jag ler. Håller ju till på viktsnack också (och hörselskadade barn, och /sängvätninginkontinens) Åsa.


Skillnaden är _frivillighet_
Skrivet av marib
och jippi!! om alla vi med behovskrävande/sjuka barn börjar arbeta deltid så blir de automatiskt friska!! Jublar och går ner på halvtid. Fungerar det inte så får "elaka jag" minsann stå för mellanskillnaden

JA!!!
Skrivet av anne.h m fyra perfekta barn
går genast ner i arbetstid! eh.. hur då? Jag är ju redan arbetslös just PGA min son.. suckar nä, det gick ju inte oavsett arbetstid, han blev ju inte av med sin extra charm-... nej! _bus_-kromosom ju!

nej inte alla barn
Skrivet av elaka jag
men många med framför allt lite mer psykiatriska besvär,,,,npf, utvecklingsstörning och DS och liknande skulle må bra mycket bättre med lite mindre stress runt omkring sig. Smärta hos barn vet jag inte riktigt,,,,,men det finns ju folk som påstår att de har mer besvär av sina reumatiska besvär, fibromyalgi och liknande sjukdomar om de utsätts för stress (vuxna alltså), så varför skulle det inte kunna vara så hos barn också. Stress kan visa sig på många sätt. Och NEJ, jag menar inte att det är stress som gör att dessa barn ÄR sjuka, men sjukdomen kan förvärras av stress. elaka jag


Jamen föräldrarna ska orka ett helt liv
Skrivet av Ullet
också inte bara för stunden. Jag skulle under inga som helst omständigheter orka om inte Plorp var på dagis för han kräver sån enorm omvårdnad. En annan aspekt: Ett friskt barn klarar av att vara på förskolan, ett sjukt barn inte... Vilket då betyder att man kan förutsätta att en förälder med ett friskt barn kan arbeta full tid medan en förälder med sjukt barn inte kan det o det inte enbart för att undvika förskolan utan pga att det krävs med specialinsatser i form av sjukgymnastik mm. Sen skulle jag vilja att du träffade min hyperaktive son som på förskolan får en alldeles ypperlig samt anpassad omsorg. Han går ifrån o får stöd i den takt han behöver, de anpassar hans situation efter verksamheten, inga problem där inte. Han blir inte mindre hyperaktiv, tvärtom, av att vara hemma, han blir inte heller mer utvecklingsstörd för att han är på dagis o han har utvecklats mycket bra efter sin förskoledebut o jag tror allvarligt talat inte han skulle vara där han är idag om han inte hade haft sin förskoleplats. Med den inställning du har undrar jag lite vilka diagnoser dina barn har samt om dom är inskrivna i LSS eller om du nyttjar korttids/avlösarservice? Är det ngt som du anser vara nyttigt/behövligt eller förkastligt?

mina barn
Skrivet av elaka jag
har npf. Jag menar inte att man ska undvika dagis till varje pris (vare sig för handikapopade barn eller friska barn), men att dra ner på dagistiden minskar stressen kring barnet. Och självklart blir inte ett utv.stört barn mindre utv.stört om det slipper dagis,,,,men det utsätts för mindre stress och kan då må bättre. Vi har avlastning till våra barn, ca 1 helg i månaden och det är ju för att vi ska orka vara bättre föräldrar och för att syskonen ska kunna få sitt också. Men jag skulle aldrig (och jag menar verkligen aldrig) jobba heltid och sedan kräva samhället på avlastning,,,,,,för om jag inte drar ner mitt tempo och min arbetstid så har jag inte gjort vad jag kan för att orka med och då ska jag heller inte begära hjälp från samhället. elaka jag

Är det?
Skrivet av Monika m Tilde
Det trodde jag var ett fritt val?? Jag skulle gärna jobba mindre om min ekonomi tillät, men nu är det så att _jag_ är huvudförsörjaren i vår familj medan pappan pluggar till lärare. Så för min del så är det enbart pga handikappet som jag gått ner i tid. JAg började även jobba när Tilde var 8 mån, av den anledningen att vi behövde pengarna! Då hade pappan blivit arbetslös, så vad göra??


vi har också haft den situationen
Skrivet av elaka jag
så jag vet vad du pratar om. Min man studerade och jag jobbade 75% och det går,,,,,,allting handlar om val här i livet. elaka jag

Det går??
Skrivet av Monika m Tilde
Du vet väl inget om vår privata ekonomi och hur vilka val vi varit tvungen att göra?? Min man blev arbetslös så som många blir idag när företag strukturerar om. Det innebar en inkomstminskning på x antal tusen. Jag kan föräkra dig om att vi inte lever i någon som helst lyx, gör inga utsvävningar över huvudtaget. Klart vi skulle kunna sälja huset och flytta till en hyreslägehet som kostar lika mycket/månad för då skulle vi få bostadsbidrag - men jag anser att barn mår bättre av att växa upp mer på landet och att kunna gå ut på sin egen tomt, att i lugn och ro kunna pyssla med sitt.

Tror nästan du försvann
Skrivet av marib
i den allmänna röran ler Problemet är ju att vb inte ersätter förlorad arb inkomst, så av den anledningen blir det inte högre. MEN eftersom hon får större problem efter dagis som förmodligen gör att du behöver lägga ner mera tid på olika former av smärtlindring/distraktion/allmän tröst mm mm så kan du peka på det. Sen får du förmodligen vara beredd att öveklaga också om du inte är nöjd, det ÄR svårt att precisera exakt VAD som tar tid och _hur_ mycket tid det tar.


Så sant...
Skrivet av Monika m Tilde
Det är jättesvårt... Att sitta i timmar och trösta och inte kunna göra något för att lindra, att vakna 17 ggr på natten av att hon gnäller plågat i sömnen, stå och stryka henne på pannan för att släta ut de spända rynkorna... JAg får sätta mig ner och fundera....

Ska jag göra ett tillägg???

elaka jag

Nej, varför skulle man göra det?

på det sättet

Va? Menar du på fullt allvar att färre

En annan sak i det hela, vet du om

ja

Jag förstår vad du menar men jag håller inte med

Hörrudu, "elaka jag"

jag har hållt mig utanför

I ett inlägg tidigare

hitta på diagnos

fast på ett sätt

Jag reagerar på att det är uttalanden som

ja generaliseringar

bullen71

Ja Marib

bullen71

marib

bullen71

hej igen

Skillnaden är _frivillighet_

JA!!!

nej inte alla barn

Jamen föräldrarna ska orka ett helt liv

mina barn

Är det?

vi har också haft den situationen

Det går??

Tror nästan du försvann

Så sant...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information