Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

***GRÅTER***

Skrivet av lola_79 V32
Vet ej varför eller jo jag vet men d e så lite... jag hade tänkt o städa idag..har plockat bort julsakerna idag o tvättat 2maskiner men sen så satte jag mig ner o kollade ¨på ena min kisse katt o började gråta...känner mig så värdelös vet ej riktigt varför...känner mig så jävla lat... så fort jag gör nåt..reser mig upp eller gör nåt annat så blir jag kissnödig eller får sammandragningar... min sambo jobbar o jobbar över ibland så han e trött ibland när han kommer hem o jag kan inte kräva honom att städa då... han lagar maten så jag e jätte nöjd med han men jag e inte nöljd med mig själv... oh.... vad jag bölar... e ju helt knäckt... vill stryka o byta gardiner o göra det fint men va fan man orkar inte... e d jag som e lat eller e det kroppen som säger nej... önskade att jag var bättre på att sköta hemmet... e sjukskriven så jag borde kunna sköta hemmet på dagarna

kram på er
Svar på tråden: ***GRÅTER***

Kram på dig!

Skrivet av  IA, bf 19/3
Jag vet precis hur du känner. Är i samma sits som dig. Sjukskriven, inga sammandragningar dock men fruktansvärda foglossningar. Sitter framför datorn hela dagarna. Orkar inte ta mig för någonting. Gråter så fort något händer - spelar ingen roll om det är något roligt, tråkigt eller tragiskt. Har en liten diskhör som jag skulle diskat idag. Men har inte orkat. Det största jag orkat med idag är att ta in posten och ringt ett nödvändigt samtal. Tycker faktiskt lite synd om min make som får göra allt. Men vad gör man om man helt enkelt inte orkar?

 

Känner igen mig

Skrivet av  Mackan 30/3
Skickar en kram. Det verkar som om hormonerna går runt i stora mängder just nu. Gör något för dig själv strunta i hemmet. Det brukar fungera någorlunda.

Jag kände mig också jättedeppig förra veckan.
Min man arbetar jättemycket så jag har huvudansvaret för allting hemma. Han ser inte att man behöver tvätta. Ibland försöker jag att strunta i tvätten och att dammsuga men min tröskel är lägre än hans. Det går inte att låta bli. Igår struntade jag i att prata om vad vi skulle äta till middag. När kl var 17:30 och inget hade hänt så tog jag en skål med flingor och satte mig vid TV:n. Då vaknade han till och började göra mat. Men jag är så trött på att behöva säga till.
När han har hängt uppen tvätt OCH diskat el gjort mat så talar han om för mig hur mycket han har gjort. Fast då påpekar jag att jag gör det mesta 90% av tiden.

Ibland behöver man verkligen rensa luften så blir det bättre sedan ett tag

Kramisar
 

Kunde

Skrivet av  Ylva v31
varit jag som skrev det där;)
tror att det är det där med lägre tröskel som gör det. Har oxå försökt "strunta" i det men det går inte och jag är långt ifrån en pedant!

Men det går upp och ner, nu har vi för husfridens skull köpt diskmaskin förra veckan. En bra investering känns det som.

Sen är det ju som sagt mycket hormoner i omlopp som gör det tyngre och jobbigare. Annars kan jag tycka att det är ok för då blir det som jag vill ;)) men nu när jag ej orkar blir jag bara arg...
 

Ja håller med

Skrivet av  Mackan 30/3
Det går ju upp och ner hur man känner. Det blir ju som jag vill när jag gör det. Det skall bli skönt att vara hemma och kunna ta dagen som den kommer. Då kommer man att hinna med handling mm utan problem.

Kramisar

 

Snälla söta, ställ inte så höga krav på dig själv!

Skrivet av  Emma-Maria, v 33
Själv är jag inte speciellt pedantisk, men jag brukar ändå vilja ha lite ordnat kring mig. Men orkar man inte så orkar man inte! Du är inte lat, du väntar barn! Det är en jä-la skillnad, faktiskt. Är det så viktigt då att det är nydiskat, dammsuget, dammat, ihopplockat just nu? Troligtvis inte lika viktigt som att du ska må bra. Hade du lika ont som jag inatt av sammandragningar/ligamentskramp eller vad det var, så ska du nog inte springa omkring så mycket. Ta det lungt, vännen.

 

I samma sits.

Skrivet av  Carina
Jag är också sjukskriven och har hemsk foglossning och får sammandragningar så fort jag gör något. Känner mig också lat eftersom jag knappt gör något här hemma. Det är jobbigt. Min man handlar på vägen hem och lagar mat till mig, han lagar även luchlådor till mig eftersom jag annars ofta hoppar över lunchen eftersom jag inte orkar laga till något. Sen jag blev dålig har vi löst städningen med att anlita en städerska som kommer hit och det känns jätteskönt. Rekomenderar verkligen det. Min man gör så mycket här hemma att det är skönt att han åtminstone slipper städa.
Det här med att gråta för just ingenting är jobbigt och jag kan inte ge några råd där för jag tycker också att det är jättejobbigt.

Kram på dig.
 

råd

Skrivet av  susij
Du är sjukskriven av någon anledning, vilket betyder att du ska vila. Att städa osv är också ett arbete.
Jag förstår dig att du känner ansvar för att det ska se fint ut hemma eftersom du är ledig/sjukskriven.
Sammandragningarna får man av stress och som det låter som du verkar stressad av allt som ska göras.
Inte bra.
Försök att tänka att du och bebisen är det ALLRA viktigaste nu. Vem bryr sig om det ligger en dammtuss här el där. Sätt på lite bra musik och dansa lite. Det mår din bebis garanterat bra av och din man blir säkert glad när du mår bra.

Ett annat tips är att göra ett veckoschema. Där du skriver upp en syssla om dagen som du känner att du orkar utföra; tex mån: tvätta, tis; stryka...osv.

Så det inte blir för mycket på en gång.

Kram Susij
 

Snyft!

Skrivet av  Karro bf 20/3
I dag har jag faktiskt haft känslan av att det varit "bra"! det kändes ovanligt, o tyvärr försvann den ganska snabbt! Vet precis hur du känner, jag e åxå sjukskriven, men sista dagarna har jag haft så ont så jag knappt kunnat gå till bussen med min stora tjej för att lämna hos dagmamman..har åxå dåligt samvete för disk, tvätt, dålig fantasi vad gäller middag etc.. Hoppas det går över! Det e ju iaf inte bara du som bölar! kram
 

tack ni ska veta

Skrivet av  lola_79 V32
att ni e ett stort stöd... kram
 

Var i precis samma situation...(långt)

Skrivet av  Åsa v.33
Kände mig helt värdelös och hade en massa krav på vad jag helt enkelt var tvungen att göra. Min man är min hjälte - han renoverar vårt badrum, han mockar i stallet, han dammsugar, han tömmer diskmaskinen osv. osv. osv. Allt på grund av att jag har foglossning och en massa sammandragningar. Jag kände mig totalt värdelös. Det spelade ingen roll vad alla sa till mig för jag hade sååå dåligt samvete på grund av att jag gick hemma hela dagarna och ändå inte orkade göra speciellt mycket...
Men vändningen kom faktiskt när BM gjorde ett test om graviditetsdepression och hon tyckte att jag hade svarat lite väl negativt på en enkät. Jag fick komma till henne två gånger för att prata helt enkelt - och när hon - som inte gör annat än träffar kvinnor som ska föda barn sa att "Du måste känna dig duktig bara genom att du kommer upp ur sängen på morgonen", så började jag förstå att jag gör något viktigt jag också. Det finns ingen i världen som är så bra som jag på att bära vårt barn:-)
Sen ska jag inte säga att jag inte har dåligt samvete ibland fortfarande, men det var också mycket enklare att klara av att göra en eller två saker per dag när jag fick detta klart för mig - än innan när jag kände att jag var TVUNGEN att göra 10...

Nu är det inte så långt kvar - och jag tror att våra män VILL känna sig viktiga och delaktiga och jag tror inte att de har något emot den extra arbetsbördan...

Sköt om dig och NJUT av din mage.. för nu är det inte så långt kvar...
Kram,
 

Jag gör ingenting.

Skrivet av  Lerik v 30+6
Jo min frukost i dag och så fick jag duka bort.
Som tur är fick min man vara hemma halvtid för att ta hand om barnen. Läkaren skrev det i intyget, så han tar hand om allt. Han får till och med duka av och servera mig mat:-)
Så det jag gör om dagarna är att klä på och av mig och gå på toa. Fast lite bättre har det blivit i dag men det är väl för att jag vilar så mycket.
Så jag tycker du är jätteduktig.
 

Artiklar från Familjeliv