första raseriutbrottet

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

första raseriutbrottet
Skrivet av	Lena med Louise 030326
på riktigt kom idag. Usch, vad jobbigt. Louise blev helt tokig när hon först inte fick hacka på tangentbordet när jag skulle kolla om någon simhall var öppen och sedan inte fick tugga på telefonen som ringde. Hon skrek och grät och var som ett U i kroppen säkert en kvart innan hon somnade som en stock och sov i över en timme fastän klockan bara var 10. Hon har blivit arg förut, men den här gånger hade hon hela handen inne i munnen och var helt okontaktbar. Jag blev så berörd att jag började gråta. Usch, det är så jobbigt när man liksom inte kan hjälpa till. Det enda jag kunde göra var att bära henne med magen ner för då slappnade hon av lite och till slut somnade hon i min famn. Låg och kramade henne hårt (och somnade jag med) för jag antar att det måste vara lite omvälvande för henne också att "se rött" och bli så utom sig. Så när hon vaknade var det bra igen. Skönt. Tycker att det är något som händer mentalt nu, hon sover mycket sämre helt plötsligt och är otroligt gnällig. Jag får bära henne massor och hon har sån vilja till så mycket och blir så besviken när det inte kan bli som hon vill. För bara ett par dar sedan sov hon hela nätter 2 veckor i sträck och nu vaknar hon med de där lååånga utdragna grååååten fastän hon egentligen inte ens är vaken. Ligger kvar i sängen och det verkar som att hon drömmer. Precis som när hon var ett halvår. Man hör direkt att det är något speciellt och att hon nästan verkar rädd. Hon går runt och pekar på lamporna hela tiden och kanske är det något med språkutvecklingen för hon verkar förstå jättemånga ord nu (även fast inte hon säger ett pip) och är väldigt duktig på att härmas. Oftast håller ju en sån här period på en-två veckor och så blir det bättre igen så det är väl bara att uthärda som vanligt. Nåväl, raseriutbrott lär det bli ett och annat av innan man dör...
Svar på tråden: första raseriutbrottet

JO tack!
Skrivet av Anne
Veera har alltid varit mycket duktig på utbrott. Men de varar inte länge tack o lov! Är vi ute i lekparken och ska hem och jag sätter henne i vagnen blir hon GALEN och stel som en metallstav och det går knappt o sätta ner henne. Om jag inte hela tiden går omkring med henne så hon får hålla mitt finger börjar hon störtgråta och ser mycket besviken och anklagand eut! bland annat... Vi bråkar och kivas flera gånger under dagarna !

inga utbrott men
Skrivet av Jenny m Viggo 030310 (o Moa)
jag känner verkligen igen det där med sovandet! Viggo har också sovit jättebra i flera veckor, men för en vecka sedan så började eländet.. Han vaknar hela tiden och skriker och kastar sig i sängen och precis som du skrev så är han ju inte ens riktigt vaken. Vi håller på att bli tokiga, vi var ju så glada att han äntligen hade "lärt sig" hur man sover. Förhoppningsvis är det bara en fas som snabbt går över (peppar peppar...)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv