Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

telefonterror

Skrivet av hillevi med elliot 030420
När modern och fadern flyttade ihop satsade de på ett nytt telefonnummer. Ett som var enkelt att komma ihåg. Det skulle de aldrig ha gjort. Telefonen ringde i ett. Det var människor med alla möjliga sorters krämpor som ville ha hjälp. Uppenbarligen hade de ett nummer som var bara en siffra ifrån det hos en läkarmottagning. I början var modern vänlig och talade de krassliga tillrätta. Men ganska snart fick hon nog.

Telefonen ringde tidigt på morgonen. Modern suckade. Att man aldrig ska få sova på det här jäkla stället.
"Hallå?"
"Ja, hallå. Jag har lite ont i höften."
"Där ser man."
Modern tittade på klockan. Fem över sju.
"Ja, jag satt kanske lite dumt i går. Det var ju så fint väder. Jag blev väl kall. Nu har jag så ont att jag knappt kan sitta alls."
"Skiter väl jag i."
"Vasa?"
"Jag sa att vet du vad klockan är egentligen, människa?"
"Fem minuter över sju. Hurså? När kan jag komma?"
"Komma vart då?"
"Till mottagningen, såklart."
"Vi har ingen mottagning."
"Har ni ingen mottagning längre? När hände det här? Aldrig får man reda på något. Annat var det på doktor Rytterborgs tid. Då var det ordning och reda. Vart ska jag nu vända mig?"
"Har du prövat senilakuten?"
"Det var det oförskämdaste! Får jag tala med doktor Lundberg! Omedelbart!"
"Näe det får du inte. Ajö."
Klick.
"Vem var det?" sa fadern när modern kröp ner i sängen igen.
"Fråga inte", sa modern.

Lagom till barnets middagsvila ringde det igen.
"Hej, jag tror jag har stukat foten!"
"Kom hit så ska jag stuka till den andra också."
"Vad säger ni?"
"Jag sa att sånt skit har vi inte tid med."
"Men vad?"
"Det är inget att be för. Du får åka in till akuten direkt. Intensivvård med respirator i tre veckor. Minst."
"Oj".
"Förresten är det lika bra att du ringer en ambulans med en gång. Hälsa från doktor Lundberg."


Några dagar senare hade de fått barnet att somna tungt i soffan. Yes! Äntligen. Nu jäklar skulle de smyga till sig en liten kärleksstund. Tyst, tyst så att inte barnet skulle vakna.
Detta kräver stor koncentration, men det går och? och? och?
Rrrrrrrrring!
"Svara inte!"
"Men barnet kommer att vakna!"
"Vafaaan?"
"Hallå!"
"Ja. Hejsan. Jag mår inte så bra."
"Nej, vem fan gör det?"
"Nehej. Ja. Jag har ont i halsen och så har jag ett konstigt tryck över bröstet. Vad tror ni att det kan vara?"
"Klamydia."
"Oj! Är ni säker?"
"Absolut. Det brukar börja i halsen. Sedan får man knottror på snoppen. Har ni det?"
Det blev tyst en stund.
"Jaa..."
"Då är det bara att amputera. Ajö."

"Vem?", sa fadern.
"Någon med knottror på snoppen."
Fadern skakade på huvudet.
"Jag tror vi måste ta och byta telefonnummer."

ps. fler kåserier på
http://supermamman.se
Svar på tråden: telefonterror
Inga svar finns

Artiklar från Familjeliv