habilitering

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

habilitering
Skrivet av	lisa
Hej Vet att detta är en barnsida men barnen är ens barn även då de blivit vuxna. Vill inte skrämmas men att gå över från barn till vuxen innebär många försämringar. Min son blev illamående i somras åkte in akut på neurokirurgen, shunten sönder. Trodde de bytte ut det mesta men av okända anledningar bytte man inte ut hela. Han kom hem illamåendet fortsatte och han har kväljningar hela tiden kräks av och till. Sökte igen flera gånger blev hemskickad, tillslut blev detinläggning igen man konstaterade magkatarr och förhöjda levervärde och förfettad lever. Shunten var så vitt man kunde bedömma okey. Hemma igen kräks och har kväljningar om vartannat. Remiss till magklinik skickas till ett annat sjukhus. Här är väntetid 5 veckor minst och hans fall är inte prioriterat. Var sen på kontroll av urinvägar. Han fick besked av sköterskan att blod och njurvärde var för låga och för mycket kreatinin i blodet. Jag ringer sjukhuset, fick besked att de var inom normalvärdet. Hur kan vi få olika besked eller har han missuppfattat? I alla fall skall njurröntgen göras. Ringt sjukhusrådgivning som säger att man får vänta men tycker att någon läkare skall vara ansvarig då han undersöks på olika sjukhus, ingen vill dock ta på sig detta. Nu har han på nytt kräkt i två dagar och vet inte var han skall vända sig. Han har mått dåligt ett halvår, men ingen bryr sig och tar tag i det. På måndag sätter vi oss på akuten och går inte därifrån förrän något konkret har gjorts har vi bestämt om han överlever ( lite att ta i förståss)helgen vill säga. Vuxenhabiliteringen är till ingen nytta alls, vet ej vad de är till för, möjligtvis för att skriva en massa intyg. Så värna om er barnhabilitering.
Svar på tråden: habilitering

Förskräckligt...
Skrivet av Ny!
hur man kan bli behandlad på sjukhus! Känner själv oro ibl för hur det ska gå när mitt barn blir "vuxet". Känner mig ledsen för er skull och hoppas på att det ordnar sig snart...allt är bättre att veta (diagnos)som jag ser det, för annars har man inget att "kämpa" emot!

Mina erfarenheter
Skrivet av peter56
Hej! Jag vet ju inte så mycket om hur övergången från barnhabiliteringen går till idag, men "på min tid" fanns det när jag var vuxen ingenstans att vända sig till när problem dök upp. Ingen samlad kunskap som det fanns på barnbabiliteringen. Jag kan ta ett exempel: I början av 90-talet hade jag stora problem med min mage, jag hade väldigt ofta diarré. I samband med att jag var hos "min" urolog så frågade jag om han visste vad mina problem berodde på. Svaret blev att han var urolog och inte expert på magar. Jag frågade då om han kunde skicka en remiss till någon som var expert på just magar. Han var helt ointresserad och sa åt mig att vända mig till min vårdcentral för utredning. När jag sedan gick till vårdcentralen blev jag sjukskriven och fick medicin mot magkatarr utan någon riktig utredning. Men jag blev bättre i min mage, i alla fall under en kortare tid. (Detta var kanske ett dåligt exempel eftersom mina magbesvär kanske inte var direkt relaterade till mitt rmb). Jag kan förstå att min urolog inte var expert på min mage, men jag kan fortfarande inte acceptera doktorns totala ointresse av att hjälpa mig. Min slutsats är att jag tyvärr håller med dig om att det fungerar mycket sämre inom vården när barnet helt plötsligt anses som vuxen. Slutligen vill jag önska dig och din son lycka till, och hoppas att han snart blir bätte.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv