Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

amma på natten

Skrivet av sanna m. natalia 020717
jag ammar min dotter flera ggr per natt fortfarande och ser att många andra härinne också gör det. efter snart 8 mån börjar jag väl bli lite trött men det går...:) men jag undrar verkligen hur jag kan vänja av min dotter vid vanan med nattmål - någon dag måste det ju ske. dels tycker hon inte om välling, dels så vill jag helst undvika att laga mat på nätterna till henne (både för min egen och för hennes tänders skull). hur har ni andra ammande nattugglor funderat kring detta??? vissa låter ju barnen skrika några nätter/låter pappan ta dem etc etc men allting låter som så jobbigt tycker jag och avskyr tanken på att min lilla sötis ska behöva vara ledsen en endaste natt...! hur länge kan man i så fall låta bli att ge dem mat. bör man sluta amma helt i samband med detta? frågor, frågor...!!
Svar på tråden: amma på natten

Svårt

Skrivet av  Karin m Ida 9/7-02
Jag ammar också på nätterna, även om det nu för tiden bara är en gång per natt, oftast.
Jag ska börja jobba efter påsk så då måste vi göra något åt det, men jag orkar inte försöka greja med det i förväg.
Vårt "problem" är nog snarast att Ida äter som en höna om dagarna och förlägger sitt huvudsakliga näringsintag till nätterna. Hon är verkligen hungrig när hon vaknar på nätterna. Och att prångla i henne mer mat på dagarn än hon vill ha går ju knappast. Alltså blir det väl till att vägra henne mat på nätterna så småningom, och förhoppningsvis äter hon mer på dagarna då. Jag har inte intrycket att det är bara snutta hon vill, så jag tror att det kan gå rätt snabbt att vänja henne om man bara bestämmer sig. Men hu! vad det kommer att bli svårt att inte ge henne mat när jag ju tror att hon är hungrig.
Jag har ingen aning om hur jag ska klara det...

 

ja du...

Skrivet av  Angie med Emilia 12/8-02
Här ammas det för fullt på nätterna. Trodde att hon skulle trapa ner på ammningen när hon får gröt och välling på kvällarna men nädå. Jag har också fått massor av tips att låta liten skrika och att pappan tar henne. Nu är det så att min man orkar aldrig ta henne på natten, och ska vi tjafsa om det så får jag bara ännu mindre sömn. jag har inte heller hjärta att låta henne ligga och skrika!

Inatt så gav jag henne napp några gånger när hon ville ha tutten (inte heller så bra kanske) men då slapp jag vakna så många gånger iallafall. Jag har också kommit på mig själv att jag varje gång ger henne tutten när hon börjar gny och skrika i sömnen för att hon inte ska vakna. Men om jag låter bli så somnar hon om av sig själv har jag märkt (inte alltid dock)

Man får väl försöka att hålla tillbaka tutten och försöka hoppa över en tuttning per natt eller nåt...det är jätte svårt!!
 

Åhh vad jag känner igen mig!!!

Skrivet av  Lottisen med Klara o Fabian
Min dotter ammade hela nätterna fram tills hon var ca sex månader. Då avtog intresset successivt. När Klara var 8½ månad slutade hon amma. Hon var och är ett matvrak och var helt enkelt mer intresserad av vanlig mat.

Jag trodde i min enfald att Fabian skulle bli likadan. Ack vad jag bedrog mig. Ammar fortfarande hela nätterna trots att han äter fem jättemål mat varje dag. Eftersom han tidigare hade lite dålig matkurva var jag rädd att han skulle gå ned i vikt om jag inte gjorde det. Efter samråd med BVC äter han nu 2,5 burk mat, en jätteportion gröt, en flaska välling och ett mål med smörgåsbitar och youghurt. Trots detta slukar han bröstet flera gånger varje natt.

Orkar ännu inte ta en strid om att det är sova man gör på natten. Att min sambo skulle göra det är uteslutet. Han har noll tålamod med honom vilket redan är vår största konfliktkälla.

Vi får väl helt enkelt ladda upp tillsammans och sedan utkämpa striden med att ge vatten istället för bröstet tills de tröttnar. Detta var det råd barnhälsovårdspsykologen gav på BVC.
 

en bekant....

Skrivet av  Emma med Jakob 11/7
stack till sin mamma och sov i en vecka och lät pappan hantera nätterna. Gullungen sover som en stock och äter kl 10 och kl 06.

Vi tog varannan natt, en av oss sov i arbetsrummet, och gav honom inget att äta mellan halv tolv och halv sex, så nu äter han inte mitt i natten, men han vaknar fortfarande vid tre-fyra för lite uppmärksamhet.
Utom i natt när han sov i sängen med mig, då sov han sött.

Min barnläkare sa att ju längre man väntar desto svårare blir avvänjningen, och desto större blir deras frustration, så jag ville sluta i tid. Jag börjar jobba om två veckor, så jag behöver sova på nätterna också.

Jag tror inte det finns några patentlösningar på nattätande, man gör som det känns bäst.
 

Artiklar från Familjeliv