Nu blir jag galen snart!

Nu blir jag galen snart!
Skrivet av	Sussie & Oliver 1½ år & bebis
VAD ska jag göra åt att han jagar och slår hunden? Har provat allt jag kan komma på. Förklarat, visat hur man klappar, sysselsatt med annat, blivit totalt vansinnig, skällt, hållit fast, vet inte vad jag ska ta mig till. Stänger in hunden då det blir för jobbigt, min älsta har flyttat hem till mina föräldrar för hon blev så rädd för honom. Han jagar henne, slår henne med handen, med leksaker eller med vad som helst. Lägger sig på henne och håller fast henne. Önskar faktiskt hon sa ifrån och nafsade men det gör hon inte. Ju argare jag blir desto roligare tycker han det är. Snälla -kom med förslag på hur man kan få honom att sluta.
Svar på tråden: Nu blir jag galen snart!

Konsekvenser.
Skrivet av På besök
Hej. Jag tror att konsekvenser av något slag skulle hjälpa. Att om han inte är snäll mot hunden (vilket ju man måste poängtera att det är jätteviktigt att vara det förstås), så drar man in på något som ligger väldigt nära i tid, t.ex. om han gärna ville se en film, eller något annat han gärna vill göra...ta bort en leksak för en kväll t.ex. Det var bara ett förslag, det funkar alltid här hemma, men alla är ju olika. Hoppas det löser sig oavsett. Det är ju inget konstigt att han testar gränser, men det är ju viktigt att han förstår hur viktigt det är. Lycka till!

Skulle inte funka hemma hos oss...
Skrivet av Dina med Alice & Valdemar
tja, kanske med 4-åringen men knappast med lillebror som också är 1½, de små förstår ju inte kopplingen mellan handlingarna (mer än på kort sikt), så det är ett helt onödigt och overksamt straff som jag ser det. Och om det skulle funka, så har man ju ändå inte uppnått vad man vill uppnå, dvs få barnet att förstå varför han/hon inte ska slå hunden. Förmodligen vill man ju lära barnet empati och respekt för andra individer, och det tror iaf jag att det finns långt mer effektiva metoder att uppnå än genom straff. Konsekvens och straff är det dessutom rätt stor skillnad på, konsekvens skulle ju vara att slår han hunden, så får han inte vara nära hunden på en stund (lyfter bort). Men att ta bort tv-tittande eller leksak osv har ju inget med hunden att göra. Vill man släcka ut ett beteende på kort sikt kanske det funkar, men om man vill få barnet att förstå hur man uppför sig mot andra tror jag att det inte har någon effekt. För mig räcker det inte att lära mina barn att inte göra/vara på ett visst sätt mot andra, jag vill att de ska förstå varför. Kanske lite svamligt inlägg, sitter på jobbet och har egentligen inte tid att skriva alls...


Jättebra skrivet tycker
Skrivet av Lotta-70
jag - och jag håller med fullständigt!

Håller med
Skrivet av Sussie & Oliver 1½ år & bebis
Dom är ännu för små för att förstå denna koppling.

som jag svarade längre ner.
Skrivet av På besök
Jag tycker det är rätt uppenbart att pojken testar sin mamma eftersom han passar på att slå hunden (som han vet att han inte får) när hon har annat för sig (alltså när han inte tror att hon ser, antar jag). Det tyder på att han är smart. Han vet vad han gör.


Trollvarning!!!! :-))
Skrivet av Lotta-70
Av erfarenhet har man ju lärt sig att inlägg med underskriften "På besök" och sådant ofta innehåller saker som skrivaren inte vill stå för... Och nu ser jag att det är sant! :-) Du säger att han är så smart för att han testar... Du kan inte veta mycket du måste jag säga. Barn räknar inte ut att de ska "djäklas" i den åldern, det vet varenda människa som kan något om barnutveckling. De förstår inte handling och verkan, oavsett att du gärna verkar vilja tro det (antar att du har det synsättet på ditt/dina eget/egna barn och det är bara att beklaga i så fall). Tycker synd om dig som går genom tillvaron och tror att ditt 18 månaders barn medvetet djäklas med dig.. Skulle kunna ta och berätta en hel del om barnutveckling för dig men faktum är att jag tvivlar på att du skulle ta det till dig. Du är ju trots allt bara ett troll...

Lotta-70
Skrivet av På besök
Det kan mycket väl hända att han är för liten för att förstå. Och, jag kanske tar åt mig mer än du tror. Jag VILL gärna veta om det kan vara så att det är på något annat sätt än att han testar sin mamma. "Enlighten me!" Kalla mig okunnig, för det är jag uppenbarligen. Jag försökte avdramatisera hela grejen när jag skrev mitt första inlägg eftersom jag skrev att alla är olika och att det var MINA TANKAR kring det hela. Jag är ledsen om det har irriterat folk, DET var inte min mening. Och anledningen att jag är anonoym är av en helt annan orsak. Som sagt, tala gärna om för mig det jag behöver veta!

Sorry, jag var nog lite
Skrivet av Lotta-70
hård i mitt förra inlägg och det ber jag om ursäkt för. Jag har bara haft en del människor i min omkrets som resonerat som så att barnet medvetet djäklats med dem när de tex gör något de inte ska gång på gång och jag har märkt att föräldrarna då tycker det är berättigat på något sätt att ge igen på olika sätt (trots att de är bra människor så har de bestraffat barnet ganska hårt för att de tycker att barnet vet vad de gör). Barn i den här åldern har ingen koppling mellan handling och verkan. De kan inte tänka två, tre steg framåt. Även om de provar "om jag knuffar den här muggen över bordskanten, vad händer då? Jaha, den föll ned, mjölken spilldes ut och mamma plockade upp den igen", så kan de 5 sekunder senare göra om det för att se om samma sak händer igen. Med tiden (när de är äldre) lär de sig att samma sak alltid händer men inte i den här åldern, vilket ofta gör oss föräldrar knasiga på dem när muggen åkt över kanten 150 gånger... Men det är alltså inte uträknat och inte för att barnen vill vara dumma, det är "trial and error" helt enkelt som i Pavlovs experiment med djuren en gång i tiden. Testar man samma sak 100 gånger kommer till slut en insikt, en "aha-upplevelse". Det är något barnen måste göra, ett utvecklingssteg, och har man det i huvudet själv så har man också lättare för att inte bli arg, irriterad och överreagera "dumma unge som bara djäklas". Vill du veta mer så fråga, kanske förklarade jag inte så bra. Och du - det var inte meningen att låta så hård men jag blir alltid upprörd när man tillskriver barn egenskaper de inte har och det används emot barnen..


Det är inte konsekvens utan STRAFF!!
Skrivet av Ida m. Axel001111 & Kalle020812
Jag tror personligen inte att barn i alla lägen bör skyddas från alla konsekvenser av sina handlingar - tvärtom! Fast ju mindre barnen är desto mer måste man skydda dem mot konsekvenserna av deras handlingar eftersom de inte förstår ens enkla samband mellan orsak och verkan. Men det som du beskriver har ju inget med konsekvenser att göra. En logisk konsekvens av att barnet slår hunden kan vara att hunden blir arg och bits. (det tycker jag i så fall att man bör skydda barnet från, jag tror att ytterst få betraktar hundbett som en OK uppfostringsmetod...) Om konsekvensen däremot blir att hunden undviker barnet och inte vill leka med det (eftersom det slåss) så är det en konsekvens som barnet kan tåla, och kanske möjligen (med föräldrarnas hjälp) lära sig något av. Att barnet inte får se en film har ju absolut ingenting med hunden att göra. Den enda kopplingen mellan filmen och hunden sitter inne i förälderns huvud. Det är en ren bestraffning från förälderns sida. Jag kan säga att jag har hittills ALDRIG straffat mina barn och jag tror inte på det som uppfostringsmetod öht. Möjligen för betydligt större barn i så fall. Nej, jag tror att det bästa är att vara mycket vänlig, mycket bestämd och hålla sig till saken. Man ska inte börja tjafsa med hot, straff, övertalning och mutor. En ettåring väger inte särskilt mycket utan kan enkelt lyftas undan och rent fysiskt hindras när inget annat hjälper. Det får man göra gång på gång på gång på gång på gång på gång... förr eller senare trillar polletten ner (eller så ledsnar ungen och hittar på något annat). Man får försöka undvika situationer som man vet leder till att barnet beter sig oacceptabelt. Prylar som vandaliseras kan man helt enkelt ta bort. Lite jobbigare är det ju med hundar (och syskon) som inte bara kan läggas undan i ett skåp... Kalle ger sig med jämna mellanrum på storebror och då får man vänligt men bestämt förklara att "man får inte slåss! Klappa fint!" (om han slåss bara för att testa) eller "jag förstår att du är arg men du får inte slå Axel fast han har bilen som du vill ha! Sen när Axel har lekt färdigt med den så får du den. Ta en annan bil så länge"... om det är en sån situation. Att ta till hot och bestraffningar i stället för att ge barnet hjälp att hantera olika situationer och känslor tror jag är att göra det väldigt lätt för sig på kort sikt, och väldigt svårt på lång sikt. När barnen blir lite större tror jag INTE att man vill att de ska ha fått lära sig att bästa sättet att få som man vill är utpressning... för det är ju exakt det som straff är.

Var tydlig
Skrivet av Anna Maria med Li
Visa att så gör man helt enkelt inte med hunden. Markera det tydligt genom att lyfta bort barnet och göra något annat med barnet istället. Visa på andra saker att göra med hunden istället ut och kasta boll, mata hunden, borsta den mm. Säkert slår han hunden just för att han har kommit på att det ger honom din fulla uppmärksamhet.. det gäller att bryta cirkeln. Gör ditt barn delaktig i hundens skötsel, du ska se att det blir bättre!

Tror på Anna Marias
Skrivet av Lotta-70
idé, det är så jag själv gjort. Att ta bort något tycker jag han är för liten för att förstå (jag har själv en kille i den åldern och en hund). Jag har fått vara envisare än han helt enkelt (lätt att säga, svårt att vara, hihi) och numera klappar han väldigt snällt. Det är jobbigt ett tag men jag tror det sättet är det bästa i längden!


Gör något annat!
Skrivet av Dina med Alice & Valdemar
Nu har jag inte direkt nån erfarenhet av just den situationen som du beskriver men du kanske ändå vill höra mina tankar. Jag tror att man kan liksom fastna i ett dåligt mönster av tillsägelser, nej, inte osv. Din son vet ju att du blir arg, och oavsett hur du gör så vet han att du kommer att reagera. Beröm honom för vad han gör och säg inte så mycket om när han gör något han inte får. Lyft bort istället, avled. Han vet ju att han inte får, så ibland är det onödigt att säga nej, det triggar oftast bara! Ibland kan det funka att "berömma" redan innan barnet har gjort något, alltså skapa en lust till att göra något tillåtet. T.ex. om min son lyfter ner en blomkruka (vilket han gör ibland för att vara lite störig...) så säger jag "Valdemar, blomkrukan ska stå i fönsterkarmen, det är duktigt av dig att du ställer tillbaks den". Han gör det omdelbart, varje gång. Hade jag sagt "nej, ställ tillbaks den" eller nåt sånt oavsett hur snällt, så hade han inte gjort det. Hejda din son när han ska slå hunden, låt honom inte komma åt, fokusera bara på vad ni gör istället, "känn så mjuk pälsen är" "så skönt för hunden när vi klappar mjukt" osv. De vill ju göra bra saker våra barn, egentligen hellre än att göra sånt de vet de inte ska göra. Det gäller bara att få dem att upptäcka det. Hoppas att du förstod något att mitt svamliga inlägg, och hoppas att ni kommer tillrätta med ert lilla problem. Det tror jag säkert att ni gör!

Ja
Skrivet av Sussie & Oliver 1½ år & bebis
Jag förstår vad du menar. Det är liknande principer i barnuppfostran och hundfostran:-) Gör så som du skriver, är med och klappar fint, matar, får hålla kopplet, berömmer då han är snäll osv. Då funkar allt jättebra. Problemet är då jag gör något annat som man ibland måste, laga mat, gå på toan, tala i telefonen mm.

Det var ett bra råd.
Skrivet av På besök
Att berömma innan barnet gör något! Det tycker jag var bra. Däremot att INTE säga till när något är fel anser jag inte vara säskilt bra. Hur skall barnet då veta att det gjort fel?! Jag vill nog hellre påpeka det noga, samtidigt som det naturligtvis blir extra viktigt att påpeka allt som barnet gör bra!!! Jag brukar till och med säga NEJ väldigt starkt om det är något som är extra viktigt att hon inte gör, och hon lyssnar alltid med en gång då! Jag tror det är viktigt att vara tydlig, och jag tror också att barnen förstår mer än vad vi själva tror. Jag tycker det är rätt uppenbart att pojken testar sin mamma eftersom han passar på att slå hunden (som han vet att han inte får) när hon har annat för sig (alltså när han inte tror att hon ser, antar jag). Det tyder på att han är smart. Han vet vad han gör.


Jag önskar...
Skrivet av Sussie & Oliver 1½ år & bebis
...att han lyssnade som din dotter gör. Det är det som är problemet, han lyssnar inte och jag har ännu inte hittat något sätt som fungerar. Ett väldigt starkt NEJ fungerar inte alls. Hur arg jag än har blivit vad det än gällt har han inte slutat/blivit rädd/ledsen eller så utan tvärt om skrattar han. Jag är övertygad om att han förstår mycket av det jag säger men han har inte empati och han förstår inte då jag, min sambo eller hunden blir arg eller lessen. Jag tror han gör det för att han har tråkigt och han är road av att jaga henne och höra att hon piper till och det blir en jagelek för honom. Idag "löser" jag det genom att sänga in hunden vilket ju inte känns rätt.

Ja, fast...
Skrivet av Dina
Jag tror nog att du missuppfattade vad jag skrev till Sussie. Naturligtvis behöver man med ord markera när barnet gör något som det inte ska/får. Mitt svar till Sussie skrev jag utifrån hennes egen beskrivning, att hon säger nej och inte osv och att det inte hjälper längre. Där handlade mitt inlägg om att bryta ett mönster, att byta fokus. Om man vill bryta vad man upplever som ett dåligt beteendemönster så får man försöka vara flexibel och hitta nya vägar. Men självklart ska man i normalfallet säga ifrån när barnet gör något som man anser är "fel". Om jag skulle sätta ett streck på dörrposten här hemma varje gång jag säger nej eller inte, så skulle den garanterat vara fullklottrad vid det här laget. Men samtidigt finns det den risk att det går lite inflation i det där, man säger nej så många gånger så barnen slutar lyssna. Det är då man måste vara flexibel. Du har helt rätt i att pojken är smart, och att han vet vad han gör. Däremot har intelligensen inget att göra med huruvida barn ser kopplingen mellan (ditt exempel) att slå hunden och att inte få titta på film. Det gör inte så små barn, och därför anser jag att det är tämligen onödigt att straffa barnet, eftersom det inte förstår varför det blir straffat. Det är ju isf mycket mer effektivt att lyfta undan barnet, ta tag i händerna och klappa fint tillsammans osv. Och personligen tycker jag att det känns som ett bättre och trevligare sätt än att bestraffa.

Tror cokså delvis på konsekvenser
Skrivet av Emma m. Jakob 020711
Det är klart att det viktigaste är att barnen ska förstå varför man inte ska göra vissa saker, men jag tror faktiskt att så här små barn har svårt att förstå vissa begrepp (jag har för mig att just den här biten kommer senare, när de är tre-fyra-fem år gamla). Jag har haft problem med att Jakob går på spisreglagen och sliter i ugnsluckan. Då åker han ut ur köket direkt eftersom det inte spelar någon roll hur många gånger jag förklarar att det kan vara farligt och att det är för hans skull. Han är nyfiken, som han ska vara, och jag försöker att konsekvent visa att just på spisen är det inte ok. Våra småttingar är fortfarande väldigt begränsade i sin förståelse av världen, annars skulle de inte fortsätta att hälla vatten på golvet eller sprida sina blöjor över hemmet när tillfälle ges.


Om han slår hunden när du
Skrivet av Anna Maria med Li
inte är där så är det självklart att du inte ska lämna dem ensamma. Barn ska inte vara ensamma med djur speciellt inte i den åldern.

Jag vet det...
Skrivet av Sussie & Oliver 1½ år & bebis
... men tack ändå. Verkligheten stämmer inte alltid med teorin. Tex man är på toaletten, vänder ryggen till då man står vid spisen, går och öppnar dörren då någon kommer, hämtar en napp osv. Men som sagt, tack ändå.

Hårda beslut
Skrivet av ...tyst....
Som förälder måste man av och till ta hårda beslut. Vi hade själv ett husdjur för några år sen som inte gick ihop med barnet. Vi fick sätta oss ner och bestämma oss för vem som var viktigast: djuret eller barnet. Den som var viktigast för oss fick stanna kvar. Den andra fick ett nytt hem.


Det var ju inte det som det handlade
Skrivet av Lotta-70
om i det här fallet, det är inte djuret som inte går ihop med barnet (så uppfattade jag det i alla fall), det är barnet som håller på att lära sig att umgås med djuret. Det lär sig barnen till sist och det är visserligen en lättare lösning (väldigt bekväm) att ge bort hunden, men jag har svårt att förstå varför. Ett barn och en hund får ut så himla mycket av varandra, jag behöver bara titta på hur vår hund och son leker nu, och jag är glad att han har ett djur när han växer upp. Han lär sig empati och att vara försiktig med andra! Det är ju det Sussie håller på att kämpa med och jag håller tummarna för att hon orkar rida ut stormen och inte ger bort djuret av bekvämlighetsskäl...

Vad jag menade
Skrivet av ... mindre tyst ...
var att relationen barn/djur inte fungerade. Jag menade inte att peka ut varken barnet eller djuret som boven. Anledningen till att jag till slut skrev om "hårda beslut" var att jag tröttnade på att Sussie hade ett motsvar åt alla goda råd som vi försöker ge. Och om det då är så att hon inte kan se nån lösning på problemet så _kan man_ (inte måste) välja att lämna bort djuret. Jag har själv växt upp med djur. Vi har nytt husdjur nu, och barnen lär sig empati och medkänsla. Mitt 20 mnd gamla barn lär sig för tiden att vara försiktig och lugn. Hn lär sig att klappa försiktigt och inte dra i päls eller svans. Hn är inte vårt första barn, det var inte mellan H och vårat tidigara djur det var problem. Jag anser att det är värdefullt för barn att växa upp med djur. För mig är inte familjen komplett om vi inte har ett husdjur. Jag blev bara så trött på Sussie som hade motsvar åt alla. Kanske hon bör tänka på att sära ordentligt på barnet och hunden. Kanske hunden bör få vara mer utomhus så den får komma undan? En trängd hund blir en farlig hund.

OK, då förstår jag hur du menade..
Skrivet av Lotta-70
Jag uppfattade det annorlunda första gången du skrev, nu förstår jag hur du menade. :-)


Det är inte
Skrivet av ...fortfarande tyst... litt iallafall....
alltid så lyckad att försöka vara kort och konsis. ler

:-) Sant! imt
Skrivet av Lotta-70
,,

Avslut
Skrivet av Sussie & Oliver 1½ år & bebis
Tack till alla som svarat och kommit med råd. Anledningen att jag frågade efter råd var att jag tycker mig ha provat allt utan framgång. Så det är inte så att jag svarar emot utan anledning men hoppades få nya uppslag så jag inte fortsätter i samma gamla hjulspår som inte fungerar. Många säger att man ska ta i mera, vara tydligare osv. men jag känner att om jag tar i lite till gränsar det till misshandel! Alla barn är olika, Oliver förstår inte hanling verkan det är jag helt övertygad om och det är med den vetskapen jag ändå vill få detta att fungera. Är inte rädd att hunden biter honom. Det är en Cavalier och det ligger tyvärr i rasen att vara för snäll för sitt eget bästa. Men jag är en djurvän och då det kom upp tog jag in tanken att omplacera henne men kom fram till att det inte löser problemet. Oliver ska lära sig för livet och jag måste hitta ett sätt så han förstår, gör jag inte det nu får jag göra det senare. Efter att ha fått svar här, på Småbarn och efter att ha talat med BVC har jag fått många bra råd och kommer göra så här: Jag och hans pappa ska göra exakt lika vilket vi inte gjort hittills. Vi ska inte bry oss om hur hårt han tar i henne eller hur mkt han jagar, han förstår ännu inte skillnaden. Tidigare har jag tagit i mest då han slått hårdast och det är inte koncekvent då han inte förstår skillnaden. Då han inte låter bli blir han tillsagd bestämt, upplyft och inburen i sitt rum där han får vara tills han lugnat ner sig och är snäll mot Emma. Vi går tillsammans och klappar henne och ber om förlåtelse. Oavsett vad han förstår av det med förlåtelse är den en symbolisk handlig och ett avslut. Vi hade en tuff morgon med flera turer där han blev instängd, skrek och gapade men nu har det gått flera timmar utan att något hänt. Hoppas så att detta är den rätta vägen för just honom. Tack alla för hjälpen:-)


Lycka till! imt
*Skrivet av Marie -72**
.

Låter bra!
Skrivet av Robins mamma
Lycka till!

Nu blir jag galen snart!

Konsekvenser.

Skulle inte funka hemma hos oss...

Jättebra skrivet tycker

Håller med

som jag svarade längre ner.

Trollvarning!!!! :-))

Lotta-70

Sorry, jag var nog lite

Det är inte konsekvens utan STRAFF!!

Var tydlig

Tror på Anna Marias

Gör något annat!

Ja

Det var ett bra råd.

Jag önskar...

Ja, fast...

Tror cokså delvis på konsekvenser

Om han slår hunden när du

Jag vet det...

Hårda beslut

Det var ju inte det som det handlade

Vad jag menade

OK, då förstår jag hur du menade..

Det är inte

:-) Sant! imt

Avslut

Lycka till! imt

Låter bra!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information