Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Om att slåss...*långt*

Skrivet av Annika m Rebecka 020820 & Lukas 040104
Jag vet inte hur många här inne som får pampers nyhetsbrev på mail??
Jag fick det iaf idag och det kändes sååå skönt att läsa för mig som har en flicka som slår allt & alla;

"HJÄLPA SMÅ BRÅKSTAKAR Bli inte förvånad om ditt vanligtvis snälla barn plötsligt börjar slå andra barn och vuxna. Många barn i den här åldern ger uttryck för sina känslor fysiskt, dels för att få din uppmärksamhet, dels eftersom deras språk fortfarande är begränsat och de har svårt att förmedla sina känslor verbalt. Du förhindrar det här beteendet genom att tydligt visa dig intresserad när barnet kommunicerar utan att slåss. Positiv bemötande för önskat beteende lär barnet mer än negativa följder av oönskat beteende. Vad ska du göra? När ditt barn slåss eller bits finns det oftast bara en sak att göra, avbryt aktiviteten och lyft bort barnet. Om ditt brukar slåss och bitas så undvik lek med kamrater när du vet att barnet är trött, t ex efter dagis eller när det närmar sig sovdags. Försök att vara ensam med ditt barn en stund varje dag så att du kan ägna dig helt åt henne eller honom när ni leker tillsammans. Snart utvecklas barnets språk och barnet inser att det går att kommunicera mycket mer effektivt genom att prata. "

Passar även på att klistra in ett stycke som handlade om klängapor;

"SÅ HANTERAR DU ETT KLÄNGIGT BARN Barn i den här åldern söker ofta kontakt med föräldern. Världen har öppnat sig och blivit stor och ibland lite skrämmande. Ditt 19 månaders barn behöver mer närhet nu än när hon eller han var ungefär ett år gammalt. En del upplever barnet som lite "klängigt". Detta är ett led i barnets utveckling mot självständighet. Barnet kanske går iväg från dig på upptäcktsfärd men vänder sen tillbaka för att "tanka" närhet. Barnet behöver känna att du finns i närheten och följer dig kanske som en skugga eller håller koll på dig när du rör dig bort. Barnet behöver veta att du finns där, men kan också snart börja uppfatta och förstå att du har egna behov. Ditt barns självständighet mognar fram och om några månader klarar de flesta barn ett lite större fysiskt avstånd mellan er. När barnet sedan börjar vänja sig vid att vara utan dig och blir säkrare i förvissningen om att du finns där även om avståndet mellan er är lite större, blir barnet också mindre beroende av din omedelbara närhet. "

Alla talar ständigt om för mig att det är vårt fel att Rebecka blivit mammig & slåss...för det stackars lilla barnet har ju blivit storasyster.
Det känns jobbigt eftersom vi trodde att vi gjorde det rätta då vi gav henne ett syskon.
Det här gav mig jättemycket uppmuntran & hopp om framtiden!
Svar på tråden: Om att slåss...*långt*

Äsch

Skrivet av  Robins mamma
Skit du i vad andra tycker och tänker.
Robin är också supermammig och slåss med jämna och ojämna mellanrum och han har vad jag vet inte blivit storebror (inte storesyster för den delen heller)

Här säger omgivningen at det beror på att han börjat på dagis så sent ;P

Men visst, jag håller med dig, det är superskönt att läsa Pampers text och inse att ens lilla guldklimp är precis exakt där han/hon ska vara för sin ålder oavsett hyss.


En tanke som föreståndaren på Robins dagis sa: Barn slåss innan de kommit på "koden" för hur man umgås coh leker _tillsammans_
När "koden" är knäckt så slutar de slåss.

Vet inte hur mycket sanning som ligger i det men det lugnade iaf mig.
 

Tack

Skrivet av  Annika m Rebecka 020820 & Lukas 040104
Det där med koden för hur man umgås tror jag kan stämma!
Våra små är ju just små fortfarande så det är nog inte så lätt för dem att bara veta hur man gör.

Tack för ditt svar!
 

Säger folk så till dig???

Skrivet av  Elena med Tea 25/7-02
Usch! Vad okunnigt och dumt sagt, att det skulle vara "ert" fel och bero på lillebror!
Tea slogs också under en tid, utan vare sig syskon eller dagis, nästan alla barn gör det. Ta inte åt dig av sådana _dumma_ kommentarer!
 

Ja...

Skrivet av  Annika m Rebecka 020820 & Lukas 040104
Det känns skitjobbigt eftersom man börjar tro på det själv...undrar om man gjort fel som gett Rebecka ett syskon.
Så dumt att man tvivlar på sig själv & sin övertygelse, men just vad det gäller Rebeckas humör har jag lätt att bli osäker....

Tack så jättemkt för ditt peppande inlägg!
 

Kram! *imt*

Skrivet av  ulrika m hampus 020724
.
 

Hampus slåss oxå ibland och

Skrivet av   ulrika m hampus 020724
han har inte blivit storebror. Han är oxå en liten kängapa!

Med andra ord en helt normal liten kille som behöver kramar precis som alla barn.
 

Artiklar från Familjeliv