Helt otroligt att barn kan vara så olika! *långt*

Helt otroligt att barn kan vara så olika! långt
Skrivet av	Ida m. Axel001111 & Kalle020812
Ibland när jag ser hur Kalle är och tänker tillbaka på hur det var när Axel var i samma ålder så tycker jag att skillnaden är helt otrolig! När Axel var 1.5 så hade han varit inne i vartenda skåp i huset (utom överskåpen) och undersökt allt innehåll. Han var som en liten bulldozer, han skulle fram till varje pris. Han var bara 4 månader när han målmedvetet började hasa sig runt här hemma och när han hade bestämt sig för att han ville ha något så kämpade han tills han lyckades. Han var 7 månader när han lärde sig hur man öppnade kylen (sen fick vi tränga ihop allt ömtåligt på den översta hyllan, som han inte nådde, i ett år framöver). Vid drygt ett år kunde han öppna alla dörrar, inklusive ytterdörren. Vi fick ha låst för annars rymde han. Vi fick skruva ur säkringarna till spisen för han lärde sig blixtsnabbt att slå på ugnen och att öppna de "barnsäkra" luckorna. Att vara på t.ex. vårdcentralen med honom var rena motionspasset, han stack i väg och skulle peta och undersöka allt, i alla rum, och man fick springa efter honom. Allt ömtåligt här hemma var undanplockat och alla skåp med barnförbjudna saker var förseglade med spännremmar (inte vackert men funktionellt:-). Och nu har vi då Kalle. Som KAN öppna dörrar. Men inte gör det. Som KAN gå ner för trappan. Men inte vill - han sätter sig lugnt på översta trappsteget och ser om ingen möjligen kommer förbi och bär ner honom. Går vi till vårdcentralen med honom så stannar han snällt i väntrummet. Vi har både vitrinskåpet och skåpet med prydnadssaker i barnhöjd och oskyddat, men han har aldrig rört dem. Inte CD-skivorna, spisen eller blomkrukorna heller. När han någon gång visat intresse har vi sagt "Nej Kalle, där får man inte öppna!" ...varpå han bryter ihop och börjar storgråta - men sen inte rör dem igen! Om man sa nej till Axel så blev han på sin höjd lite irriterad, men fortsatte ändå precis lika målmedvetet att göra exakt det han bestämt sig för att göra... Nu är Axel 3 år och fortfarande viljestark, målmedveten och beredd att ta strid för att få gå sin egen väg. Det är helt enkelt en del av hans personlighet - på gott och ont! Hur Kalle kommer att vara vid 3 år blir spännande att se, men jag gissar att han fortfarande kommer att vara lika känslosam, social och fysiskt stillsam. När jag ser hur olika mina egna ungar är så är det inte konstigt att åsikterna om barnuppfostran går isär. En del barn är avgjort lättare att hantera än andra, och olika barn ställer helt olika krav på sina föräldrar! Inte konstigt att det som funkar jättebra för vissa föräldrar (och vissa barn) inte funkar alls för andra föräldrar (och andra barn). Det är inte lätt alla gånger att försöka klura ut vilken sorts föräldraskap som just ens egen unge mår bra av (för att inte tala om hur knepigt det är med flera barn, som kräver olika behandling). Lycka till med alla era unika små barn!
Svar på tråden: Helt otroligt att barn kan vara så olika! långt

Mina är också otroligt olika, och lite lika
Skrivet av Annika m. Robin 21 mån & Michelle Maj-00
Michelle var en lugn och nöjd bebis. Hon var tidig på att sitta, men gick inte förrän vid 14 mån. Hon rörde ingenting som hon inte fick röra, max 1-2 ggr och så var det bra. Nu när hon snart är 4 år har hon världens temperament och humör (ärvt efter mamma hrm). Hon äter inte så mycket och "gillar" ibland inte det ena eller det andra. Robin, var lite kinkig som bebis, hade svårt att komma till ro. Han vände sig från ena hållet tidigare än Michelle och gick 3 dar innan han blev 14mån. Han är ett yrväder som pillar och petar på ALLT, spisar älskar han, har bränt mat på farmors spis 2ggr. CD skivor, böcker, tidningar mm Han har också lite temperamnet, men inte lika starkt som syrran. Han äter och äter och äter, nästan allt och i mängder (oftast mer än mig)

ler o fnissar
Skrivet av Malin med Vanja-02, väntar på 2:an
Hej Ida! Först vill jag säga grattis till dina små unika kottar! Vi har en liten Vanja, som för övrigt är nästan exakt lika gammal som din Kalle - bara ca 14 dagar yngre! Vad kul det var att läsa om dina killar, vi har precis bestämt oss att skaffa syskon till vår prinsessa, och hoppas på en kille. I bland säger vi att det kanske är dumt att chansa, Vanja är så snäll (oftast) och det är kanske att utmana ödet lite att skaffa en till. Hon har sovit hela nätterna sedan hon var ca 4 månader gammal, bara i undantagsfall har hon vaknat o varit ledsen. Tre nätter tror jag hon har sovit hos oss sedan hon föddes, trivs bättre i egen säng o i eget rum. Hur som helst vill vi ju inte att hon ska vara ensam, så syskon är självklart, o hoppas att det kommer en till snart! Ska bli spännande att se om det blir så stor skillnad som med era killar! Kram


Va spännande att läsa!
Skrivet av Monica med Tintin 26/8-02
Så olika två barn kan vara ändå! Så kul att läsa dina eftertänksamma rader, det känns som man aldrig sätter sig ner och ordentligt tänker på hur Tintin är. Men jag tror han är mer som Kalle, han kan en hel den men gör det inte om vi sagt nej. Fast visst måste man prova en del ialla fall. Det jag lagt märke till är hur anpassningsbara de är. Tintin vet precis vilka regler som gäller hemma och vilka som gäller hos mormor och morfar (har är där en dag i veckan). De har låga fönster men han har aldrig rört blommorna, när han vill titta på prydnadssakerna hämtar han först mormor. Hemma tar han gärna ner prydnadssakerna i fönstret, blommorna låter han bli. Han går aldrig upp i deras trapp trots att där inte finns någon grind. Och han verkar förstå att mormor inte klarar av lika vilda lekar som morfar. De är för charmiga de små liven, jag är så spänd på att se hur han blir när han växer upp. Ha det så bra med dina härliga ungar!

Ja, visst är det nyttigt
Skrivet av Kristina S
som förälder att få helt olika barn! Man blir liksom mer ödmjuk då. Min Moa var ett sånt där barn som inte alls kunde sova med oss. När hon var två månader flyttade hon in i eget rum. När hon var fyra månader körde vi en variant av femminutermetoden och det gick alldeles utmärkt. Och jag var övertygad om att jag kunde det här med barn och sömn och att alla som hade problem hade det därför att de inte provat denna utsökta metod. Sedan fick jag Agnes som vägrade sova någon annastans än ovanpå eller tätt intill mig. Och för första gången i mitt liv som jag alldeles utmärkt med någon annan så tätt inpå. Och lärde mig att det enda som är "rätt" när det gäller barn är att göra det som funkar.

ja, verkligen...
Skrivet av Filippa & Novalie-02 & Miranda -03
Miranda är en liten rödtott-så hennes temperament är hett vill jag lova=) novalie var/är ett lätt barn som är väldigt frigående medans Miranda kräver nästan all uppmärksamhet. men vad det gäller utvecklingen, när de började krypa o såna saker har varit ganska lika. +sena tänder...=9


Låter uppmuntrande! :-)
Skrivet av Cecilia med Juni
Min Juni är nog som Axel ungefär, helt sjövild med en vilja av järn. ;-) Visst är hon rolig och härlig, men jag skulle nog inte tacka nej till ett aningen lugnare syskon ... Som inte har en dygnsrytm som en tonåring heller helst. Juni är fortfarande uppe och busar nu, suck! Hon har varit min tonårs-bäbis hela tiden. Somnar sällan föe tolv och sover halva förmiddagen. Fast ibland så sover hon väldigt konstigt lite, typ 0.30 - 8.00, varför vill inte ungen sova mer??? Jag gissar att man kan ju riskera att missa något väldigt roligt då? Och så tror jag det blivit en ond cirkel, hon behöver sova mer för att kunna varva ner. De senaste veckorna har hon vägrat att somna när hon borde sova middag. Men hon orkar ju inte en hel dag, då slocknar hon plötsligt vid 16, 17, 18 eller i värsta fall 19. Så sover hon 1-3 timmar, omöjlig att väcka, man kan göra vad som helst med henne utan att hon öppnar ögónen. Sedan är hon hur pigg som helst halva natten. :-( Suck. Jag skulle vilja att hon somnade 21, sov till 8-9 tiden och sov middag mellan 14 och 15 ungefär. Jag har inget emot att amma någon gång under natten, och till sömns, men hon kunde väl somna i vettig tid som normala barn? Det kanske skulle hjälpa om jag väckte henne vid 7, men jag är morgontrött som hon och gravid och behöver få sova själv. När jag suttit uppe till 01 och kämpat i flera timmar för att få ungen att sova, och äntligen kan ta mig en kopp te och en macka är ju klockan ofta 02 innan jag kommer i säng. Så sover vi till 10-11, och så rukkar den onda cirkeln på. :-( Det är nog straffet för att jag var minst likadan själv som barn, jag skulle upp och leka mitt i natten och sov inte en hel natt förrän jag var 3 år. Nu får jag igen det. s Mina ena bror sov ännu sämre än jag, och gör et fortfarande som vuxen, den andra sov som en stock! Han somnade överallt hur lätt som helst, ofta med huvudet ner mitt i kvällsmaten. s Vår mamma trodde väl knappt sina ögon, det var ju inte hon van vid direkt. Så jag hoppas att nästa barn är av den typen istället!

Helt otroligt att barn kan vara så olika! långt

Mina är också otroligt olika, och lite lika

ler o fnissar

Va spännande att läsa!

Ja, visst är det nyttigt

ja, verkligen...

Låter uppmuntrande! :-)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information

Helt otroligt att barn kan vara så olika! *långt*

Mina är också otroligt olika, och lite lika

*ler o fnissar*

Va spännande att läsa!

Ja, visst är det nyttigt

ja, verkligen...

Låter uppmuntrande! :-)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information

Helt otroligt att barn kan vara så olika! långt

ler o fnissar