Oroligt att vara förälder..

Oroligt att vara förälder..
Skrivet av	Maria m. john-02
Hej, jag har en son född juli 02. Han är ovanligt snäll. Leker han med andra barn tar han inga leksaker utan väntar snällt på sin tur. Och det är ju bra, men han säger aldrig ifrån heller om han blir puttad och knuffad. Och det gör ju lite ont i ett mamma hjärta när man ser sin lilla bli runt knuffad och stulen på leksaker. Finns det någon som känner igen sig. Ska man vara orolig? Barn i den här åldern borde väl vara lite måna om sitt?
Svar på tråden: Oroligt att vara förälder..

Väldigt vanligt
Skrivet av Anna-Carin med Emma och Pontus
Speciellt för första barnet. Det är så olika när de börjar förstå mitt och ditt och vissa barn vill helt enkelt inte bråka om saker. Min dotter var likadan tills vid ca 2½ års ålder. Hon gick därifrån om andra barn började råka samt gick och hämtade något annat om någon tagit den första saken. Hon var den i parken som lånade ut sina saker åt alla håll men fick ofta inte låna så mycket själv...men hon brydde sig liksom inte om det. Sen vände det tvärt då hon förstod att hon faktiskt kunde göra sin röst hörd. Nu är hon en tuff tjej som tar för sig utan problem. Lillebror däremot har lärt sig från början hur man ska göra så det är ingen idé att försöka ta hans saker ;-)

Min son...
Skrivet av AnMa
...var likadan. Idag är fortfarande en mjukkille, börjar aldrig slåss eller puttas först, men är verbal och brottas och slåss i leken som alla andra 6-åringar gör. När han var yngre fick vi putta lite på honom för man vill ju inte att ens barn blir en slagpåse, så han lärde sig först att säga till med ord eller bara gå därifrån och till slut så puttade han tillbaka. Jag är inte för att lära barn våld men vill helst att min son ger tillbaka om det är något.


Tvärtom här
Skrivet av Annika m Rebecka 020820 & Lukas 040104
jag är också orolig, eller orolig & orolig...mest ledsen för att det är mitt barn som alltid är den som slår & puttar andra barn. Rebecka har inga problem att säga ifrån, hon är lite f ö r bra på det tycker jag... orkar snart inte ta med henne ut bland andra barn längre för det här är så himla jobbigt.

Skönt att inte vara ensam
Skrivet av Robins mamma
puh Härligt att läsa om fler med samma poblem, här vill grantöserna inte längre vara med Robin för att de alltid får sig en snyting när ingen ser på. Orsak - vad som helst!. Däremot mötte vi, till min stora glädje, en annan kille med samma problem i sin bekantskapskrets och de lekte hur bra som helst tillsammans. Sprang omkring nakna i trädgården och spelade tennis (så gott de kunde 26 och 22 månader) på dagis har det heller aldrig varit några problem men där går han i en blandgrupp 2-6 åringar varav han är näst yngst. Fortsätt att beblanda er med andra barn för en vacker dag hittar ni någon som Rebecka gillar och leker superbra med.

Samma här - du kan hjälpa honom
Skrivet av Åsa med Ida 020820
Min Ida är likadan som din kille. Lugn och försiktig och säger inte ifrån om någon tar hennes saker. Jag var lite orolig för detta när hon började på dagis, men märkte redan första dagen att personalen ryter ifrån om det är någon som puttas eller tar "hennes" saker - och det kändes jätteskönt. Då lär hon ju sig att dom inte får göra så. Jag tycker att alla föräldrar kan hjälpas åt att vägleda barnen när någon rycker från den andra, vi hjälper barnen på det sättet, att förstå rättvisa. Om någon tar Idas sak och det andra barnets föräldrar inte säger någonting måste jag ju göra det för att hon ska förstå att det inte är okej. Har även pratat med BVC-sköterskan om detta, och hon tyckte jag skulle göra så. För det brukade hända på öppnis att andra barn tog Idas saker hela tiden, och hon står bara där och ser ledsen ut, utan att säga ifrån. Jag kanske är extra observant på detta eftersom jag var mobbad under hela min skolgång..och tyckte att jag var mindre värd än andra och att det var okej- men det är det ju inte! Sen tycker inte jag att barnen ska lära sig slå tillbaks om något händer! Då blir det ju bara ännu värre. Barn som slåss och barn som råkar ut för detta behöver båda vägledning. Tror att det kommer bli lättare för alla när de kan uttrycka sig bättre genom språket. Kram /Åsa

Oroligt att vara förälder..

Väldigt vanligt

Min son...

Tvärtom här

Skönt att inte vara ensam

Samma här - du kan hjälpa honom

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information