Karin med Ida!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Karin med Ida!
Skrivet av	Tanja med Paulina- 02
Hej! Tänkte bara säga att jag känner igen mig i ditt tänkande kring Idas mat- Paulina böjade matvägra vid 7- månadersålder (ratade bröstet först, för att sedan fortsätta med maten), var som värst vid 12 månader för att succesivt avta mer och mer. Idag äter hon bättre än någonsin, men det är fortfarande inga mängder... För mig är det viktigt att ha koll på vad mitt barn stoppar i sig, men inte till vilket pris som helst. De dagarna hon vägrar stoppa i sig mer än popcorn- då får hon popcorn. Vill hon ha en bulle så får hon det, jag ser till att baka egna (snålar med socker, lassar på smör). Som du säger är socker ett ämne som ingår i alla levande organismers uppbyggnad och är en viktig energikälla även för våra celler. Men det är självklart skillnad på socker och socker- jag tycker att det är bra mycket nyttigare att äta en halv våffla med sylt än colaflaskor... Det är svårt att inte tappa balansen när det gäller mat, särskilt då barnet matvägrar. Vill man att de ska äta nyttigt, eller att de ska äta ÖVERHUVUDTAGET? Har Ida varit hos någon dietist? Vi har fått rätt så bra tips och knep, Paulina blev även läkarundersökt för att utesluta allergier och fel på matspjälkningsorgan (allt var ok, "bara" ett otroligt viljestarkt barn med enormt integritet) Är ännu mer nyfiken, hur stor är Ida? Paulina är 80 cm lång, väger 10 kg och drar storlek 80... (har eg. slutat bry mig om kilon för länge sedan men undrar just hur matvägrandes barns vikt- och längdkurva ser ut) Ska sluta svamla nu:-)) Kram, Tanja
Svar på tråden: Karin med Ida!

Hej!
Skrivet av Karin med Ida
Vad skönt att höra att fler resonerar som jag. Jag menar inget ont men ibland känns det som att socker-rädslan känns aningen överdriven (inte för dem som har stora problem förstås, då inser jag att andra regler gäller). Ida äter i perioder. Ett tag strax efter jul så sprang hon hojtande "jaa, jaa, jaa" in i köket om vi hade frågat om hon vill ha mat. Men annars är det mest små, små portioner som går ner utan intensivt sagoläsande. Jag har inte vägt Ida på länge, men när hon var 18 månader vägde hon precis 10 kg och var 84 cm lång. Nu har hon blivit både tyngre och längre men det är en smal tjej vi har. Vi har inte pratat med dietist. Vi har pratat lite med BVC men eftersom både Hasse och jag var små i maten när vi var små så känns det inte som något konstigt egentligen. Ida dricker 2 dl välling (fullkorns ;o)) om dagen och det känns väldigt bra för den innehåller ju en massa energi och nyttiga tillskott. De perioder då hon inte ätit något (vilket innebär kanske 2 skedar yoghurt, en halv köttbulle och ett tredjedels smörgåsrån på en dag) är ju jobbiga, men tack och lov är det inte ofta det är så. Färdiga köttbullar är vår räddning. De tycker hon om (även hemmagjorda förstås men jag orkar inte stå och rulla köttbullar ständigt och jämnt). Även barnmatsfruktpuréer använder vi fortfarande mycket. Energi och c-vitamin i alla fall. Jag är tvärsäker på att det inte går någon nöd på henne för att hon äter så lite, men man kan inte låta bli att stressa upp sig. Man vet ju att man "måste" äta och att man blir trött och gnällig annars. Men jag försöker att inte bli för tjatig om maten för då blir det säkert värre. Även om jag kan bli tokig när hon säger "mätt" efter två gafflar ris (hur mycket ris får man upp på en liten barngaffel?)... Nä nu ska jag inte skriva mer, jag jobbar ju....

Här är en mamma....
Skrivet av Johanna m. Ida -02
...till ännu en matvägrande unge, men på den här tösen syns det verkligen på vilkten. Hon är 84 lång och väger bra precis 9 kg. Hon är pigg och glad och började med sina konster när hon var tre månader - Våga vägra bröste ni vet... Hon är läkarundersökt mer än en gång och alla allerier visade negativt (alltså hon är inte allergisk) Vi har varit till en dietist som tycker att hon äter det hon äter och att vi får nöja oss med det, men dom håller med om att intaget av mat är i minsta laget. Dessutom är det ingen sockerråtta vi har där hemma - alltså inga bullar eller godis får vi henne, men däremot gurka och chips kan gå ner i massor.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv