Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Följdfråga nattskräck...

Skrivet av Annika m Rebecka & Lukas
Har ni märkt att era barn haft ett "utvecklingssprång" eller liknande runt 21-mån?
Rebecka tycks gå igenom ngt jobbigt nu och är rädd för allt...livrädd för regn(blir helt hysterisk även om hon t ex sitter i bilen), rädd för att bada(som hon brukar älska), rädd för sina kompisar, blir jätteledsen om hon blir smutsig eller ramlar, är jätteblyg för alla utom mig & Henrik...t o m farmor & farfar som hon träffar JÄMT(farmor var t o m med på förlossningen).
Hon är mammig till tusen & Henrik får inte byta blöja osv och hon ska bäras jämt.
Tycker synd om snuttan & förstår ju att det är mkt för henne nu...inte konstigt att hon får nattskräck.
Tänkte bara kolla om era barn varit såna här mellan 1½-2 med eller utan nattskräck, samt om de som haft barn med nattskräck tänkt på om deras barn haft det jobbigt på dagarna under nattskräcks-perioderna.

Kram
Svar på tråden: Följdfråga nattskräck...

Mitt svar: absolut!

Skrivet av  .::Anna & tjejerna::.
Absolut att jag har märkt att Fanny har varit inne i en lite konstig period! Du kanske kommer ihåg vårat problem med att bada henne? Nu badar hon jätte fint! Ett tag där var hon lite små känslig för lite andra saker också...skumt det där. Nu är det mycket bättre med allt! Fanny har verkligen _aldrig_ varit rädd av sig. Snarare tvärtom! Men under denna period var hon lite skum av sig...= ) Det kanske hon fortfarande är? ; ) Men hur som helst så vet jag vad du pratar om! och som det verkar på Fanny så försvinner detta efter ett tag!

*kram*

ps. Svarade inte på inlägget om nattskräck nedan men Fanny har sedan hon var mycket liten haft otroligt mycket drömmar på nätterna. Kan nog liknas vid "nattskräck". Dock har hon inte haft det jobbigt på dagarna.
 

Samma som här då...

Skrivet av  Annika m Rebecka & Lukas
Rebecka har heller aldrig varit rädd av sig innan utan en riktigt tuff tjej...
Men det är klart att förr eller senare måste de väl få lite verklighetsuppfattning också, förr var hon bara vild & galen :)

Kram
 

JA!!!!

Skrivet av  Ida m. Axel001111 & Kalle020812
Kalle föddes när Axel var 21 månader och 1 dag gammal. Två veckor dessförinnan blev Axel totalt personlighetsförändrad. Han gick in i en trotsålder som inte liknade något vi hade varit med om tidigare. Varje måltid inleddes t.ex. med att Axel låg på golvet och vrålade hysteriskt för det var ALLTID något fel på maten... hade man tur så lugnade han sig efter ett tag men ofta kunde han helt enkelt inte förmås att äta. Och det var likadant i många andra situationer. Han var arg, ledsen, våldsam och förtvivlad. Och sömnen totalhavererade. Han vaknade flera gånger varje natt och skrek, grät och slogs när vi försökte trösta honom.

Det var riktigt, riktigt jobbigt ett tag (särskilt som vi ju fick en liten bebis mitt uppe i alltihop). Men efter några månader så började det ändå lugna ner sig. Men trotsbeteendet med hysteriska "ligga-på-golvet-och-sparka-och-vråla-anfall" fanns kvar i ca ett år även om det gick längre mellan varven mellan 2 och 2.5 år. Efter 2.5 årsåldern har Axel aldrig uppvisat något trotsbeteende. (han är 3.5 nu).

Vi tänkte nog att detta berodde mest på att Axel fick ett småsyskon. Omställningen att bli storebror kunde säkert förklara hans beteende, trodde vi.

Men så blev Kalle 21 månader... och jodå. Han ligger på golvet och skriker och vrålar när han inte får som han vill. Han slåss, kastar saker och vill bestämma allt själv. Minsta motgång så bryter han ihop och blir förtvivlad, och kommer det inga motgångar av sig självt, så nog 17 lyckas han provocera fram motgångar ändå... han är inte rädd för något men ofta väldigt ledsen. Och samtidigt som man märker att han är ledsen och behöver varva ner och mysa, så spårar det ofta ur när han försöker gosa. Han blir arg på den han gosar med och springer skrikande sin väg eller börjar slåss. Om man läser en saga så ska han bläddra själv och blir sen arg och försöker riva sönder boken.

Så det verkar nog höra till åldern tror jag... sen får vi väl se om det håller i sig i ganska exakt ett år som det gjorde med Axel, det kan säkert vara olika.
 

Spännande...

Skrivet av  Annika m Rebecka & Lukas
Tänk att det började så samtidigt!
Är de lika i humör & temprament annars???
 

Hej!

Skrivet av  Ida m. Axel001111 & Kalle020812
Oj vad svårt det är att bedöma om ens egna barn är lika sinsemellan - man har ju inte så mycket att jämföra med (andra barn känner man ju inte lika väl).

Men de är nog ganska lika på så vis att de har ett väldigt häftigt temperament. De är viljestarka, envisa och hetlevrade fast var och en på sitt vis.

Axel är rätt så lugn och stillsam till humöret (fast fysiskt ganska aktiv)och det har han alltid varit, mellan utbrotten. Men när han väl blir arg eller ledsen så är det som om det bara brister - då är det total katastrof! Kalle är mera intensiv och har ett växlande humör (men han är betydligt lugnare, rent fysiskt). Han går från extrem glädje till extrem ilska och förtvivlan på nolltid och så tillbaka igen. Dessutom lägger han ner massor av energi på att kommunicera vad han vill istället för att, som Axel, kämpa på i tysthet med saker och ting.

Så för mig är de väldigt olika som individer men jag märker att andra tycker att de är ganska lika.

 

De låter ganska olika...

Skrivet av  Annika m Rebecka & Lukas
Vad andra människor ser är ju en så liten del av verkligheten.
Intressant är det i all fall!
 

Tips!

Skrivet av  Maria o Tilde 29/8
Här brukar vi aldrig "ses" men i bland måste man ju göra ett undantag =). Jag har nämligen precis läst ett kapitel i boken "Trotsboken" -Om barns utveckling och mognad. (Vi föräldrar) och där beskrivs precis det du skriver om nattskräck och plötslig rädsla för t.ex badkaret ("tänk om jag följer med vattnet ned i avloppet.."). Läs den, finns att låna på bibblan. De beskriver trots i många åldrar men just två-tre års åldern finns bra beskrivet. Man känner att man inte är världens sämsta mamma utan att det är helt normalt och barnet är normalt.

Hoppas det blir bättre med lill-skruttan..

kram
 

Den har ju jag...

Skrivet av  Annika m Rebecka & Lukas
Har visst inte läst den så noga *s*

Tack för tipset!!
Ska kolla i den...

Kram
 

Artiklar från Familjeliv